{"id":152573,"date":"2022-04-23T12:02:11","date_gmt":"2022-04-23T10:02:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152573"},"modified":"2022-05-04T09:19:02","modified_gmt":"2022-05-04T07:19:02","slug":"teaterkritik-manen-och-planeterna-fragmentariskt-och-absurt-av-en-av-vara-storsta-regissorer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152573","title":{"rendered":"Teaterkritik: M\u00e5nen och de andra planeterna – Fragmentariskt och absurt av en av v\u00e5ra st\u00f6rsta dramatiker"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

M\u00e5nen och de andra planeterna
\nRegi Staffan Valdemar Holm
\nScenografi och kostym:
\nBente Lykke M\u00f8ller
\nLjus Torben Lendorph
\nLjud Camilla N\u00e4sstr\u00f6m
\nManuskonstruktion Johanna Ruben
\nP\u00e5 scen Sven Ahlstr\u00f6m, Ann Petr\u00e9n, Sandra Huldt,
\nLinus Troedsson, Lennart J\u00e4hkel, Ann-Sofie Rase,
\nPer Sandberg, Praktikant Varja Berg*
\nKlarascenen fredag den 22 April kl 19.00<\/p>\n

Dramaturg Staffan Valdemar Holm leker med narrativet, improviserar och l\u00e5ter fantasin f\u00e5 fl\u00f6da fritt. Resultatet \u00e4r ryckigt, flyktigt, ibland tramsigt och fragmentariskt, men M\u00e5nen och de andra planeterna \u00e4r konstant fascinerande och underh\u00e5llande. Holm g\u00f6r upp med teaterns troper och framst\u00e4ller en trolldryck som smakar b\u00e5de beskt och angen\u00e4mt p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/p>\n

D\u00e5 \u00e4r den h\u00e4r, den pandemi-uppskjutna pj\u00e4sen d\u00e4r legendaren Staffan Valdemar Holm ska ta teaternarrativet i ny riktning. M\u00e5nen och de andra planeterna \u00e4r lekfull och sm\u00e5tt galen i sin apokalyptiska, cyniska inramning om m\u00e4nniskor p\u00e5 gr\u00e4nsen till sammanbrott. Eller vad tj\u00e4nar en djupsinnig analys till? Att ringa in detta alster, f\u00f6renkla dess sanna mening, k\u00e4nns menl\u00f6st. Ist\u00e4llet f\u00e5r karakt\u00e4rer och element i pj\u00e4sen illustrera dess galenpanna-logik. M\u00e5nen och de andra planeterna \u00e4r en fascinerande inblick i en kreat\u00f6rs tankar och ideer och ett resultat av tv\u00e5 \u00e5rs isolering d\u00e4r en regiss\u00f6r p\u00e5 sin kammare leker fram sm\u00e5 ber\u00e4ttelser om det lilla och stora i m\u00e4nniskan.<\/p>\n

H\u00e4r finns den gr\u00e5tande HR-mannen, tjejkannibalg\u00e4nget, kulturdepartementet som tvingas ta sig an b\u00e5de kolonialism och sexuella \u00f6vertramp. Och f\u00f6rst\u00e5s den str\u00e4nge dramapedagogen, magnifikt gestaltad av en fullfj\u00e4drad Ann Petr\u00e9n, en karakt\u00e4r som i sin metodik n\u00e4rmast framst\u00e5r som en fascist med behov av att trycka till b\u00e5de gamdassig undervisningsform och kulturfolk med viljan att gestalta n\u00e5got storartat p\u00e5 scen.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Galenskapen kommer fr\u00e5n en egensinnig mans huvud. Valdemar Staffan Holm \u00e4r teaterregiss\u00f6ren med gediget renom\u00e9. Mellan 1994-1999 var han chef f\u00f6r Malm\u00f6 Dramatiska Teater. Han har arbetat med s\u00e5v\u00e4l klassiska verk som Shakespeare och Tjechov som samtida produktioner som Roland Schimmelpfennig med flera. \u00c5r 2002 tilltr\u00e4dde han som Dramatenchef och under sex \u00e5r skapade han hyllade pj\u00e4ser som Macbeth (2006) och Det kalla barnet (2003). Han b\u00f6rjade med teater motvilligt, kanske f\u00f6r att det mesta han s\u00e5g var skit och han ville bidra till en f\u00f6r\u00e4ndring. Holm har sj\u00e4lv beskrivit svensk teater som fantasil\u00f6s. Den Sk\u00e5nskf\u00f6dda regiss\u00f6ren kr\u00e4ver mera trolldrycker inom svensk scenkonst f\u00f6r att riktigt r\u00f6ra om i grytan.<\/p>\n

En Shakespeare f\u00f6r mycket fick honom att vilja ta ut sv\u00e4ngarna och testa nya uttryckss\u00e4tt. M\u00e5nen och de andra planeterna \u00e4r lekfull, fragmentarisk, r\u00f6rig, rolig, roande, oroande , tramsig och ibland gubbig. Men mestadels \u00e4r den underh\u00e5llande. Det f\u00e4rdiga verk vi ser tolkas p\u00e5 Klarascenen \u00e4r spretig och oj\u00e4mn, med b\u00e5de absurda och sm\u00e5tt menl\u00f6sa sm\u00e5 ber\u00e4ttelser. Holm attackerar fr\u00e5n alla h\u00e5ll mot kulturarbetare, myndighetspersoner och f\u00f6rst\u00e5s medelklassen med dess diskreta charm. Det finns inget givet tema. Ist\u00e4llet finns en \u00e5terkommande k\u00e4nsla av apokalyps, en explosion av episka m\u00e5tt som alltid v\u00e4ntar bakom n\u00e4rmsta kr\u00f6n. I Holms v\u00e4rld \u00e4r vi m\u00e4nniskor alltid n\u00e4ra  katastrofen. Oavsett vilken milj\u00f6 eller klasstillh\u00f6righet en tillh\u00f6r kan allt brisera, en slags parafras p\u00e5 en orolig tid d\u00e4r v\u00e4rlden st\u00e5r i brand med milj\u00f6katastrof, populism och brinnande krig.<\/p>\n

\"\"
Absurda saker h\u00e4nder under en l\u00e4genhetsvisning med m\u00e4klarfirman Djurfors<\/figcaption><\/figure>\n

Narrativet med ett tjugo-trettiotal sm\u00e5 episoder ur m\u00e4nniskors liv l\u00e4mnar ett minst sagt fragmentariskt intryck. Kanske \u00e4r det sj\u00e4lva po\u00e4ngen att inte begr\u00e4nsas av en tematik som till varje pris m\u00e5ste speglas i varje givet \u00f6gonblick. Medans vissa historier snabbt l\u00e4mnar en stannar andra kvar. Vi \u00e5terser ett flertal g\u00e5nger dramapedagogen som skapar skr\u00e4ck i sina kursdeltagare n\u00e4r hon efterfr\u00e5gar nya referenser till teaterkonsten som Mosad eller varf\u00f6r inte IS. H\u00e4r kommenterar Holm dramapedagogikens dammiga och intets\u00e4gande uttrycksform. Fantasil\u00f6sheten, hur vi slavar under m\u00e4starnas strama strypgrepp – v\u00e5r Bergman eller v\u00e5r Konstantin Sergejevitj Stanislavskij, en legendarisk teaterpedagog som satt standard inom modern teatermetodik.  D\u00e4rf\u00f6r kan vi inte se bortom deras h\u00f6gst begr\u00e4nsade synf\u00e4lt. Holm dekonstruerar scenkonsten, hackar s\u00f6nder den i sm\u00e5 best\u00e5ndsdelar. En maskerad Ann Petr\u00e9n s\u00e4ger – vi m\u00e5ste kasta bort dem, begrava v\u00e5r Stanislavskij, kasta hen upp p\u00e5 Vesuvius berg, d\u00e4r ingen n\u00e5gonsin kan ta sig. F\u00f6rst d\u00e5 kan vi ta oss vidare i konstformen.<\/p>\n

\"\" Sk\u00e5despelet med Sandra Huldt, Linus Troedsson, Lennart J\u00e4hkel, Ann-Sofie Rase och Ann Petr\u00e9n f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra \u00e4r av h\u00f6gsta rang. F\u00f6rutom Petr\u00e9ns fascistiska l\u00e4rargestalt gl\u00f6mmer jag knappast en tysktalande nattvandrande Lennart J\u00e4khel, en huligan med h\u00f6gt v\u00e5ldskapital, som svamlar osammanh\u00e4ngande om fotboll och dyrligt och vandrar vilsen runt i s\u00f6mnlabbets tr\u00e5nga korridorer.<\/span><\/p>\n

N\u00e5got djup erbjuder inte direkt Holms nyskrivna verk. Men M\u00e5nen och de andra planeterna lockar till m\u00e5nga skratt. Och ibland \u00e4r det allt en beh\u00f6ver det d\u00e4r gutturala, primala garvet som avrundar en annars fisljummen arbetsvecka i dur.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00e5nen och de andra planeterna Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym: Bente Lykke M\u00f8ller Ljus Torben Lendorph Ljud Camilla N\u00e4sstr\u00f6m Manuskonstruktion Johanna Ruben P\u00e5 scen Sven Ahlstr\u00f6m, Ann Petr\u00e9n, Sandra Huldt, Linus Troedsson, Lennart J\u00e4hkel, Ann-Sofie Rase, Per Sandberg, Praktikant Varja Berg* Klarascenen fredag den 22 April kl 19.00 Dramaturg Staffan Valdemar Holm leker […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":152582,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[13063,8585],"class_list":["post-152573","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-staffan-valdemar-holm","tag-stockholm-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152573","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152573"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152573\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153015,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152573\/revisions\/153015"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/152582"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152573"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152573"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152573"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}