{"id":152534,"date":"2022-04-22T21:21:35","date_gmt":"2022-04-22T19:21:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152534"},"modified":"2022-04-22T21:21:37","modified_gmt":"2022-04-22T19:21:37","slug":"vokala-standards-raffineras-av-kvartett-med-likvardig-tyngd-ellas-kapell-pa-valand-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152534","title":{"rendered":"Vokala standards raffineras av kvartett med likv\u00e4rdig tyngd – Ellas Kapell p\u00e5 Valand\/ Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

21\/4 2022<\/p>\n\n\n\n

Har recenserat de tv\u00e5 skivor Ellas Kapell sl\u00e4ppt plus en konsert p\u00e5 Unity. D\u00e4rav en beredskap, en slags f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else om ungef\u00e4r hur det skulle l\u00e5ta. Konserten \u00f6ver tv\u00e5 set i fantastisk akustik st\u00e4rker \u00e4nd\u00e5 min uppfattning, om att deras bepr\u00f6vade koncept utf\u00f6rs med hyperk\u00e4nslig beg\u00e5vning. <\/p>\n\n\n\n

Trots sin ungdom (25-30 \u00e5rs \u00e5ldern) \u00e4r man b\u00e5de v\u00e4lutbildade och etablerade i svensk musikliv, medverkar var f\u00f6r sig framg\u00e5ngsrikt i skiftande sammanhang. Kapellet som ursprungligen bildades i gemensam k\u00e4rlek till the first lady of jazz, har sedan dess breddat repertoaren. De best\u00e5r av Lovisa Jennervall p\u00e5 s\u00e5ng, Manne Skafvenstedt p\u00e5 piano, trumslagare Edvin Fridolfsson samt nyligen prisade Jon Henriksson p\u00e5 kontrabas. (P\u00e5 skivorna trakterar Anders Lang\u00f6rgen basen.) Vi f\u00e5r veta att tre av dem kommer fr\u00e5n G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4nf\u00f6rs direkt av anslaget. My Funny Valentine<\/em> pr\u00e4glas av gradvisa stegringar likt svallv\u00e5gor. S\u00e5ngen \u00e4r till sin natur uppfordrande, pockar p\u00e5 att bli lyssnad p\u00e5. I den brygga arrang\u00f6r Skafvenstedt lagt ut bryter en laddad batterist in och tar plats. Ett romantiskt \u00f6rh\u00e4nge den n\u00e4rmast viskande Chet Baker (s\u00e5g honom g\u00f6ra l\u00e5ten 1984 p\u00e5 Nef n\u00e4r st\u00e4mningen var magisk) tolkade p\u00e5 motsatt s\u00e4tt. Avl\u00f6ses av The Best Things In Life Are Free<\/em> (musikalmelodi fr\u00e5n 1927) vars intro spelas rappt av Jon Henriksson. Bed\u00e5rande klang och dito dynamik utg\u00f6r k\u00e4nnetecken f\u00f6r en konsert d\u00e4r allt sitter. Jennervall utsmyckar med scat-inslag.<\/p>\n\n\n\n

Vid When i Grow Too Old To Dream <\/em>f\u00f6r jag in i anteckningarna vad deras talesperson senare bekr\u00e4ftar. N\u00e4mligen det f\u00f6rh\u00e5llande att man heter som man g\u00f6r, vilket framh\u00e5ller gruppens gemensamma syfte. Vidare \u00e4r det uppenbart att man inte bara ackompanjerar, utan uttrycker sig enligt lustprincipen i diverse segment. ”Vi g\u00f6r allting tillsammans, \u00e4r ett kollektiv med olika personligheter och uppgiften att arrangera l\u00e4ggs ut p\u00e5 varje medlem”. Noterar ocks\u00e5 Edvin Fridolfssons hisnande utvecklingskurva fr\u00e5n en redan tidigare h\u00f6g niv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tycker mig h\u00f6ra tonartsh\u00f6jningar i Crazy He Calls Me, <\/em> l\u00e5t skriven f\u00f6r Billie Holiday som ju i modern tid blev ett paradnummer f\u00f6r Linda Ronstadt. Blir f\u00f6rtjust i eleganta l\u00f6pningar p\u00e5 flygeln, vilka \u00f6verg\u00e5r i p\u00e5drivande puls fr\u00e5n rytmsektionen, fr\u00e4mst effektuerad av Fridolfsson. Det dr\u00f6jande temat i en full\u00e4ndad Beatles-komposition fr\u00e5n Rubber Soul <\/em>framst\u00e4lls med ackuratess, genom exempelvis vispar och bassolo.<\/p>\n\n\n\n

Ett synnerligen vitalt f\u00f6rsta set avrundas med ytterligare en h\u00f6jdpunkt, n\u00e4mligen deras lika underh\u00e5llande som komplexa arr p\u00e5 the Lady Is a Tramp<\/em> (Rodgers\/ Hart 1937). P\u00e5minner n\u00e4stan om boogie n\u00e4r melodileverant\u00f6ren vid flygeln tar t\u00e4ten, varvid kompet med Henriksson i spetsen h\u00e4nger p\u00e5. Jennervall scattar skickligt! Hennes skarpslipade st\u00e4mma imponerar, \u00e4r en r\u00f6st jag l\u00e4rt mig uppskatta. Den kan trollbinda \u00e4ven om den mestadels befinner sig p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n hennes r\u00f6kigt f\u00e4rgade f\u00f6rebilder. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter paus f\u00f6rs vi tillbaka till samma v\u00e4rld av sofistikerade tolkningar. Blir \u00e5nyo h\u00e4nryckt av anslaget, denna g\u00e5ng i Cheek To Cheek<\/em>. Fridfull st\u00e4mning sprids, g\u00f6r mig och f\u00f6rmodligen \u00f6vriga i en publik, som borde varit st\u00f6rre, ytterst tillfredsst\u00e4lld. Snyggt och respektfullt gjort utan att bli slentrianm\u00e4ssig imitation, tv\u00e4rtom. Rytmiska krusiduller framh\u00e4vs p\u00e5 ett s\u00e4tt som om det slogs sv\u00e4ngiga volter. Skafvenstedt leder kvartetten i ny riktning med Alfie <\/em>(klassiskt ledmotiv fr\u00e5n Michael Caine-film p\u00e5 60-talet). Bacharachs ber\u00f6mda alster framf\u00f6rs obeskrivligt njutbart. St\u00e5ende vid s\u00e5ngmikrofonen understryker en v\u00e4ldigt duktig sopran(?) textens inneh\u00e5ll.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att spegla gl\u00e4djen i kontraster byter kvartetten till halsbrytande takter i Don\u00b4t Ask Me Why. <\/em>” , n\u00e5gra f\u00e5 av oss bekanta med Kapellets aktuella skiva, visste att det var en Billy Joel-hit som f\u00e5tt sig en rej\u00e4l putsning. Nu har vi r\u00f6jt” konstateras fr\u00e5n scen, varefter str\u00e5k av vemod tar vid. T\u00f6js uppfriskande p\u00e5 uppst\u00e4llda ramar. Att man till\u00e5ter sig stor dos elasticitet \u00e4r ett trumsolo bortom sj\u00e4lva melodin ett bevis p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Have You Met Miss Jones <\/em>artar sig till en yster d\u00e4nga med b\u00e5de scat av yppersta snitt och accentuerade basg\u00e5ngar i den h\u00f6gre skolan. Som extranummer serveras radikalt annorlunda version av All Of Me<\/em>. En fj\u00e4derl\u00e4tt bevekande interpretation, vars superl\u00e5ngsamma tappning stannar kvar i en efter\u00e5t likt ett inre jubel. Hedrar kvartetten att de beter sig anspr\u00e5ksfullt och innovativt, t\u00f6jer p\u00e5 vokaljazzformeln. Inte \u00f6verraskad, men v\u00e4ldigt n\u00f6jd! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Valand i G\u00f6teborg (Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) 21\/4 2022 Har recenserat de tv\u00e5 skivor Ellas Kapell sl\u00e4ppt plus en konsert p\u00e5 Unity. D\u00e4rav en beredskap, en slags f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else om ungef\u00e4r hur det skulle l\u00e5ta. Konserten \u00f6ver tv\u00e5 set i fantastisk akustik st\u00e4rker \u00e4nd\u00e5 min uppfattning, om att deras bepr\u00f6vade koncept utf\u00f6rs med hyperk\u00e4nslig beg\u00e5vning. Trots sin ungdom […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-152534","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152534","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152534"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152534\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152572,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152534\/revisions\/152572"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152534"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152534"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152534"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}