{"id":152304,"date":"2022-04-13T12:59:11","date_gmt":"2022-04-13T10:59:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152304"},"modified":"2022-04-13T12:59:12","modified_gmt":"2022-04-13T10:59:12","slug":"delikata-arr-levereras-live-med-bravur-jan-allan-i-nonet-octet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=152304","title":{"rendered":"Delikata arr levereras live med bravur – Jan Allan i Nonet\/ Octet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
m\u00e5lning Kristina Bjuhr <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jan Allan<\/p>\n\n\n\n

Nonet\/ Octet<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad av Lars Johansson p\u00e5 Village Jazz Club i V\u00e4ster\u00e5s 20\/2 o 27\/11 1991<\/p>\n\n\n\n

Producent: Lasse Zackrisson<\/p>\n\n\n\n

Vax Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 8\/4 2022<\/p>\n\n\n\n

Lasse Zackrisson med s\u00e4te i Vaxholm har \u00e5terigen \u00e5stadkommit en kulturg\u00e4rning, sl\u00e4pper p\u00e5 en fullmatad dubbel-cd tidigare ej utgivna konsertinspelningar fr\u00e5n tidigt 90-tal. Det nio- respektive \u00e5ttah\u00f6vdade bandet under Jan Allans ledning tillkom, f\u00f6r att p\u00e5visa hur det kunde l\u00e5ta p\u00e5 50-talet n\u00e4r danslystna ungdomar begav sig till folkparkerna, n\u00e5got veteranen har egna minnen av fr\u00e5n utomhusscener. F\u00f6rvisso djupt skeptisk till om det ens var m\u00f6jligt att bete sig dansat till dessa liveupptagningars snirkliga toner fr\u00e5n Monk eller hetsande rytmer fr\u00e5n Mingus. <\/p>\n\n\n\n

”Jazzarkeologen” Jan Olsson har skrivit en medf\u00f6ljande booklet-text, vari en insiktsfull \u00f6versikt av Jan Allans ofattbart l\u00e5nga karri\u00e4r ges. Jag har f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6rt mannen med det karakt\u00e4ristiska soundet live ett antal g\u00e5nger, bland annat i Falkenberg, med Trio Con Tromba p\u00e5 Nef, p\u00e5 Skeppsholmen och i Midsommarkransen under Sthlm Jazzfestival d\u00e5 konsert kompletterades med bildspel ur trumpetarens intressanta fotobok.<\/p>\n\n\n\n

Vill omg\u00e5ende lyfta fram vilka som ansvarat f\u00f6r arrangemangen till det digra materialet. Jo, inga mindre \u00e4n Georg Riedel, Bengt Hallberg, Claes Rosendahl, Lars Sj\u00f6sten, Carl-Henrik Norin samt G\u00f6sta Theselius. Finns inget kompakt eller osmidigt \u00f6ver deras finurligt utformade st\u00e4mmor, snarare tv\u00e4rtom. Arren \u00e4r \u00f6verlag underbart v\u00e4lgjorda och renons p\u00e5 klich\u00e9er, vilket g\u00f6r att man inte alls storknar trots i det n\u00e4rmaste maximal speltid (tekniken s\u00e4tter stopp vid 80 min per cd). <\/p>\n\n\n\n

Ljudbildens olika lager \u00e4r f\u00f6rtr\u00e4ffligt hanterade, vilket framg\u00e5r b\u00e4st med h\u00f6rlurar (\u00e4ger f\u00f6rstklassiga Sony-h\u00f6rlurar) kopplade till stereo. H\u00e4ndelserika l\u00e5tar utkristalliseras! Oavsett om de befinner sig i framkant genom skickliga solister uppbackade av \u00f6vriga, eller st\u00e5r stadiga mitt i centrum genom elegant ensemblespel. Rekommenderar lyssning via ovan n\u00e4mnda ljudk\u00e4lla, ocks\u00e5 f\u00f6r att koncentrationen l\u00e4ttare uppr\u00e4tth\u00e5lls. Charmigt nog har sekunder av f\u00f6rn\u00f6jsamma skratt fr\u00e5n scen efter snyggt synkade slut beh\u00e5llits.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Rune Gustafsson – Georg Riedel – Jan Allan anno 1993<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hur ser d\u00e5 laguppst\u00e4llningen ut? Jo, den \u00e4r n\u00e4stan identisk under dessa separata gig. Jan Allan har omkring sig tre saxofonister vilka heter Rolf Blomqvist p\u00e5 tenor, Hans \u00c5kesson p\u00e5 alt och p\u00e5 baryton Erik Nilsson. Fingerf\u00e4rdige, n\u00e4ra nog mytomspunne elgitarristen Rune Gustafsson tillf\u00f6r signifikanta ackordf\u00f6ljder. Vidare h\u00f6rs en rytmsektion best\u00e5ende av Johan Dielemans bakom trumsetet och nestorn Georg Riedel samt tv\u00e5 olika pianister. Den f\u00f6rsta konserten sitter Ove Lundin p\u00e5 pianopallen medan platsen upptas av den mer k\u00e4nde Lars Bagge p\u00e5 cd nummer tv\u00e5. I nonetten ing\u00e5r ocks\u00e5 trombonisten Torgny Nilsson. Tv\u00e5 relativt ovanliga s\u00e4ttningar vilka tycks ha f\u00f6rekommit oftare under tidigare decennier. Bl\u00e5sarna flankerandes trumpetaren \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n lika ber\u00f6mda som Jan Allan, vilket inte hindrar att utm\u00e4rkta insatser g\u00f6rs. Dessa idag lite bortgl\u00f6mda musiker h\u00e5ller f\u00f6rbluffande h\u00f6g standard. <\/p>\n\n\n\n

Dielemans minns jag fr\u00e5n teves\u00e4nda konserter och som publik. Rune Gustafsson fick jag njuta av n\u00e5gra g\u00e5nger live medan basistklippan Riedel st\u00e5tt p\u00e5 scen i min \u00e5syn desto oftare, till och med ett par g\u00e5nger i min hemstad. <\/p>\n\n\n\n

Nonetten framtr\u00e4der med femton melodier, oktetten spelar \u00e4nnu fler. R\u00e4knar jag r\u00e4tt framf\u00f6rs sex l\u00e5tar vid b\u00e5da tillf\u00e4llena. Repertoarens sp\u00e4nnvidd \u00e4r monumental. Fr\u00e5n swing-standards \u00f6ver upphovsm\u00e4n som Horace Silver, Art Farmer, Duke Ellington och Ernie Wilkins till avancerad bebop j\u00e4mte kontrasterande nordiska inslag i form av Lars Gullin och framf\u00f6r allt folkmusikinfluerade tons\u00e4ttare Georg Riedel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Jan Allan 2021 – foto Gunnel Backenroth <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

D\u00e4r idealet varit att \u00e5terknyta till dansant jazz har musiken en yster l\u00e4tthet, vilket varieras med tjusiga tryckare, lyriska avsnitt samt energifyllda utvikningar i form av kluriga taktarter utbroderade i angen\u00e4ma solopartier. Allt genomsyras av extrovert musicerande i gl\u00e4djens tecken! Rytmsektionen l\u00e4gger grunden till ett lika vitalt som betagande verk som f\u00e5r sin definitiva skepnad i ”stundens hetta”. Riedel f\u00e5r ligga i, befinner sig mestadels i bakgrunden f\u00f6r att i vissa moment kliva fram och d\u00e5 osvikligt f\u00e4rga ett full\u00e4ndat sound. Johan Dielemans (Monica Z, Svante Thuresson, Stockholm Jazz Orch.) bevisar under dessa klubbspelningar vilken otrolig tillg\u00e5ng han var i detta format, han vars storhet varit p\u00e5 v\u00e4g att falla i gl\u00f6mska. Dielemans imponerar kolossalt p\u00e5 en skribent med extra f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r sofistikerade batterister. <\/p>\n\n\n\n

M\u00e4rker ytterst f\u00e5 transportstr\u00e4ckor, desto fler kr\u00f6n. Listar ett axplock: sn\u00e4rtigt bluesiga pulsen i Sister Sadie, <\/em>Jan Allans distinkta solo till n\u00e4ra v\u00e4nnens pregnant pumpande kontrabas i Mox Nix, <\/em>Stan Getz-vibbarna i ikoniska Body and Soul, <\/em>Avigt sv\u00e4ngande Friday the 13th <\/em>(T. Monk) i tv\u00e5 snarlika tappningar, Rune Gustafssons fenomenala toppnoteringar, Lars Bagge utf\u00f6r minst ett h\u00e4nryckande solo, vackert utkristalliserade fraser av Rolf Billqvist i exempelvis en Ellington-komposition samt det folkloristiska groove som uppst\u00e5r i tolv minuter l\u00e5nga Bilder fr\u00e5n Norden <\/em>(G. Riedel). \u00c5tskilligt fler h\u00f6jdpunkter skulle kunna adderas.<\/p>\n\n\n\n

Musikerna verkar i totalt samf\u00f6rst\u00e5nd, kommunicerar innerligt. Solistiska bedrifterna m\u00e5ste betraktas som extraordin\u00e4ra och ensemblespelet som oklanderligt, tillika oerh\u00f6rt kreativt tack vare ovan n\u00e4mnda f\u00f6rstklassiga arrangemang. Man vistas p\u00e5 en s\u00e5dan imponerande h\u00f6jd, att det hundraprocentigt manliga perspektivet utg\u00f6r s\u00e5 gott som enda detalj v\u00e4rd att kritisera. Betonar \u00e5nyo att upplevelsen gynnas om lyssnandet sker via bra h\u00f6rlurar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jan Allan Nonet\/ Octet 5 Inspelad av Lars Johansson p\u00e5 Village Jazz Club i V\u00e4ster\u00e5s 20\/2 o 27\/11 1991 Producent: Lasse Zackrisson Vax Records Releasedatum: 8\/4 2022 Lasse Zackrisson med s\u00e4te i Vaxholm har \u00e5terigen \u00e5stadkommit en kulturg\u00e4rning, sl\u00e4pper p\u00e5 en fullmatad dubbel-cd tidigare ej utgivna konsertinspelningar fr\u00e5n tidigt 90-tal. Det nio- respektive \u00e5ttah\u00f6vdade bandet […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-152304","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152304","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=152304"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152304\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152345,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/152304\/revisions\/152345"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=152304"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=152304"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=152304"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}