![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
X
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 8 april 2022
\nRegi Ti West<\/p>\n
Tobe Hoopers Motors\u00e5gsmassakern forts\u00e4tter att vara en h\u00f6rnsten vad g\u00e4ller tematik och milj\u00f6val i skr\u00e4ckfilmer. Den \u00f6dsliga Texas-pr\u00e4rien befolkad av sadistiska galningar \u00e5terkommer g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i en rad olika popkulturella uttryck. Regiss\u00f6ren Ti West \u00e4r uppenbarligen besatt av Hoopers klassiska helvetesresa, h\u00e4r finns det vinkningar och referenser i kubik och kvadrat. \u00c4ven Wes Cravens The Hills Have Eyes fungerar som ett starkt fundament f\u00f6r vad West vill \u00e5stadkomma h\u00e4r. D\u00e4r dessa entusiastiska hyllningar \u00e4r charmerande i marginalen s\u00e5 \u00e4r de f\u00f6ga behj\u00e4lpliga d\u00e5 det faktiskt ska skapas en intressant och robust film. F\u00f6r \u00e4ven om det finns stunder i X som \u00e4r krypande obehagliga lyckas West aldrig \u00e5stadkomma n\u00e5got annat \u00e4n en trivial och tjatig grisfest.<\/p>\n
Fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan s\u00e5 lider X av en pl\u00e5gsam schizofreni, West – som ocks\u00e5 \u00e4r filmens manusf\u00f6rfattare, verka vara of\u00f6rm\u00f6gen att best\u00e4mma sig f\u00f6r vilken sorts film han vill g\u00f6ra. Ibland verkar det vara en forts\u00e4ttning p\u00e5 den sortens skr\u00e4ckfilm som Ari Aster gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r. N\u00e4sta stund p\u00e5minner det snarare om n\u00e5got som hade kunnat f\u00f6rekomma i Quentin Tarantino och Robert Rodriguez Grindhouse. De h\u00e4r diametralt motsatta sidorna lyckas aldrig samverka. Det \u00e4r som en pingisboll som skjuts mellan de tv\u00e5 planhalvorna. Den h\u00e4r m\u00e4rkliga mixen leder ocks\u00e5 till en av de mest ointressanta och utdragna intrigerna i skr\u00e4ckfilmens historia. Det \u00e4r en ren orgie i pubertal fyllefest, fascination f\u00f6r blottade k\u00f6nsorgan och fruktansv\u00e4rt sega natursekvenser – som leker Terrence Malick. Allt detta s\u00f6ver publiken snabbare \u00e4n kloroform.<\/p>\n
Det blir inte b\u00e4ttre av ett kollektivt sk\u00e5despel som redan nu \u00e4r en utm\u00e4rkt kandidat till n\u00e4sta \u00e5rs Razzie-gala. Den Texas-accent som akt\u00f6rerna p\u00e5tvingats \u00e4r n\u00e4rmast parodisk, det \u00e4r som en nidbild av Larry Hagman och Matthew McConaughey med den sistn\u00e4mndas v\u00e4lk\u00e4nda ord \u201dall right, all right, all right\u201d.<\/p>\n
Den olidligt usla intrigen visar sig ocks\u00e5 vara utan betydelse d\u00e5 filmen g\u00e5r in i sin andra fas. D\u00e4r f\u00e5r subtil och exakt skr\u00e4ck st\u00e4lla sig i l\u00e4ngst bak i k\u00f6n, ist\u00e4llet serveras ett blodbad som hade f\u00e5tt Kristian Tyrann att sk\u00e4mmas. Alla aspirationer att vara konstn\u00e4rlig och djuplodande bokstavligt talat slaktas med alla m\u00f6jliga tillhyggen. Det k\u00e4nns som skr\u00e4ckfilmens motsvarighet till blandsaft, addera bara vatten s\u00e5 har vi en film med varenda t\u00e4nkbar klyscha, d\u00e4r f\u00f6ruts\u00e4gbarhet v\u00e4ntar bakom varje h\u00f6rn.
\nDen enda ljusglimten \u00e4r ett f\u00e5tal stunder som faktiskt \u00e4r krypande obehagliga. Dessa sekvenser \u00e4r laddade, \u00e5terh\u00e5llsamma och otroligt exakta, men de \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e4llsynta som h\u00f6gsta vinsten p\u00e5 en trisslott.<\/p>\n
X \u00e4r en f\u00f6rvirrad, lat och otroligt ointressant historia, med ett makabert d\u00e5ligt sk\u00e5despel och en ber\u00e4ttelse som \u00e4r lika inspirerande som pulvermos s\u00e5 \u00e4r detta en av de st\u00f6rsta parenteserna p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n