{"id":151875,"date":"2022-04-03T16:12:25","date_gmt":"2022-04-03T14:12:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151875"},"modified":"2022-04-07T13:53:26","modified_gmt":"2022-04-07T11:53:26","slug":"barnteater-speglar-trauma-med-nervig-intensitet-krakan-pa-masthuggsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151875","title":{"rendered":"Barnteater speglar trauma med nervig intensitet &#8211; Kr\u00e5kan p\u00e5 Masthuggsteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-3-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-151876\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-3-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-3-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av Karl Ekdahl baserad p\u00e5 <em>Den fr\u00e4cka kr\u00e5kan <\/em>av Ulf Nilsson (ill. Eva Eriksson)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Karl Ekdahl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi &amp; kostym: R\u00e5ger Johansson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: My Persson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljuddesign &amp; komposition: Jonas Franke-B<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mask &amp; Peruk: Kerstin Olsen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medverkande: Helen Hansson och Carl-Markus Wickstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r: 1\/4 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 23\/4 Mashuggsterrassen i G\u00f6teborg (+ turn\u00e9)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">T\u00e4nkt f\u00f6r \u00e5ldrarna 4-7 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tycker det \u00e4r en utmaning att recensera upps\u00e4ttningar gjorda f\u00f6r helt annan m\u00e5lgrupp, det vill s\u00e4ga ung publik. I detta fall teater \u00e4mnad f\u00f6r s\u00e5 sm\u00e5 m\u00e4nniskor som de i f\u00f6rskole\u00e5ldern. G\u00e4ller att f\u00f6rest\u00e4lla sig en annan begreppsapparat, ett osofistikerat s\u00e4tt att tolka sin omv\u00e4rld. Med n\u00f6dv\u00e4ndighet m\u00e5ste det f\u00e5 vara barnsligt med tydliga \u00f6vertoner, annars tappas fokus p\u00e5 vad som h\u00e4nder. Krav p\u00e5 trov\u00e4rdighet existerar inte, d\u00e4remot b\u00f6r fantasifull approach bejakas. Tidigare i \u00e5r s\u00e5g jag sf-fars med metaperspektiv, inriktad p\u00e5 h\u00f6gstadieelever p\u00e5 Teater Jaguar. Otroligt f\u00e5nigt anslag resulterade i noll motivation att l\u00e4gga energi p\u00e5 recensionsskrivande. Duktig ensemble med Emil Klingvall i spetsen gjorde  sitt b\u00e4sta f\u00f6r att f\u00e5 fason p\u00e5 ett helsnurrigt manus f\u00f6rfattat av Anders &#8221;Ankan&#8221; Johansson. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tack och lov fann jag <em>Kr\u00e5kan<\/em> fantasifull utan tendenser till fjantig h\u00e5llning. Tippar att upps\u00e4ttningen som delvis handlar om att bete sig modigt, snarare kan framst\u00e5 som lite l\u00e4skig.  Karl Ekdahl har utg\u00e5tt fr\u00e5n en illustrerad bok fr\u00e5n 1985 av \u00e4lskade barnboksf\u00f6rfattaren  Ulf Nilsson som dog ifjol. Enligt Masthuggsteatern breder stora k\u00e4nslor ut sig i ett intimt format d\u00e4r v\u00e4nskap och f\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r parametrar. Enligt uppgift en sann ber\u00e4ttelse som bearbetats.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Bevistade kv\u00e4llspremi\u00e4ren d\u00e5 fler vuxna \u00e4n barn n\u00e4rvarade. Efter att sk\u00e5despelarna kommit ut i foaj\u00e9n och presenterat sig med sina riktiga namn, f\u00e5r vi ta plats. Antingen direkt p\u00e5 golvet eller p\u00e5 l\u00e5ga b\u00e4nkar ser vi en f\u00f6rest\u00e4llning uppm\u00e4tt till 42 minuter. I taket h\u00e4nger ett lakan, fastsp\u00e4nt likt en segelduk till f\u00f6r att projicera konturen av en kraxande kr\u00e5ka. I \u00f6vrigt \u00e4r scenografin sparsam. Den gamla damen har rollator medan den h\u00f6rselskadade, senile mannen sitter i rullstol.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-5-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-151880\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-5-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-5-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   Konflikten lanseras omg\u00e5ende. Skuldb\u00f6rdan f\u00f6r n\u00e5got livsavg\u00f6rande ska f\u00f6rdelas, en incident fr\u00e5n kusinernas lekar i barndomen. Visar sig r\u00f6ra sig om en rolig aktivitet.  Man mumsade p\u00e5 b\u00e4r fr\u00e5n ett st\u00e5tligt k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d, vilket f\u00f6rsv\u00e5rades av en kalasande kr\u00e5ka.  Kr\u00e5kan jagas iv\u00e4g f\u00f6r att sedermera f\u00e5ngas in av de m\u00e4nskliga f\u00e5gelskr\u00e4mmorna Ulf och Cilla. Kul blir det n\u00e4r f\u00e5geln ska skr\u00e4mmas iv\u00e4g. Ramsa \u00e1 la hejaklack skanderas. Utvecklas till publikfriande rap.  Den g\u00e5ngen var han fyra och kusinen fyra \u00e5r \u00e4ldre, vilket innebar att hon v\u00e5gade kl\u00e4ttra upp tr\u00e4det. Ljudet fr\u00e5n det flaxande hotet framst\u00e4lls realistiskt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Vems felet var till att det blev som det blev, \u00e4ltas i denna m\u00e4rkv\u00e4rdiga teaterlek, utg\u00f6r drivkraften.  Traumat reproduceras sinnrikt n\u00e4r den f\u00f6rvirrade gamlingen i rullstol s\u00e4tter i halsen, efter att ha svalt k\u00e4rnor och ist\u00e4llet spottat ut det saftiga k\u00f6ttet. Rollfigurerna befinner sig i tr\u00e4dg\u00e5rden p\u00e5 ett \u00e4ldreboende, b\u00e5da snarstuckna men tyr sig \u00e4nd\u00e5 till varandras s\u00e4llskap. Viss obalans r\u00e5der i och med att hon har f\u00f6rst\u00e5ndet i beh\u00e5ll, medan han regredierat.  N\u00e4r de likt Proust\u00b4s Madeleinekaka hamnat i sina minnesschakt rullas dramatiken upp. Hon som vi f\u00e5r veta heter Cilla Axelsson har med sig en transistorradio.  Glimt av Tr\u00e4dg\u00e5rdsdags och framf\u00f6r allt <em>Moonlight Serenade<\/em> fr\u00e5n Melodikrysset h\u00f6rs. Smart att ta fram nostalgifaktorn med en oslagbar evergreen.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-1-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-151883\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-1-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/04\/Kra\u030akan-1-foto-Lina-Ikse-web-scaled-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Uppenbart att regiss\u00f6ren slipat p\u00e5 tilltal, skruvat in fungerande v\u00e5gl\u00e4ngd att s\u00e4nda p\u00e5. Enligt mitt f\u00f6rmenande lyckas han och sk\u00e5despelarna i sin f\u00f6resats. Man \u00e4r dj\u00e4rva nog att inte gulla med sin publik. Ist\u00e4llet inriktade p\u00e5 att ber\u00e4tta om ett omtumlande minne. Omformandet av gosedjur till massakrerad f\u00e5gel, illustrerar hur raffinerat teamet f\u00f6rh\u00e5llit sig till de gamla m\u00e4nniskornas hum\u00f6rsv\u00e4ngningar. Ett hastigt vredesutbrott som kan uppfattas som lite ot\u00e4ckt och skapa otrygghet, avl\u00f6ses av en fint sammanbindande duett. Ytterligare en omst\u00e4ndighet sticker ut. Den avser spr\u00e5ket. F\u00f6r\u00e4ldrar kan bli uppr\u00f6rda \u00f6ver att ett sjok f\u00f6rekommer, d\u00e4r karakt\u00e4rerna v\u00e4ltar sig i svordomar.  Slutkl\u00e4mmen \u00e4r genial i sin tvetydighet. Man vill ta reda p\u00e5 om den \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n boken <em>Den fr\u00e4cka kr\u00e5kan<\/em> eller tillagd. Sk\u00e4nker f\u00f6r\u00e4ldrar utrustade med k\u00e4nslospr\u00f6n vemodiga tankar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Helen Hansson \u00e4r veteran vad betr\u00e4ffar att spela f\u00f6r barn, vilket m\u00e4rks. Hennes omedelbara tilltal f\u00e5ngar uppm\u00e4rksamheten n\u00e4r hon f\u00e5r frossa i att vara besk\u00e4ftigt sk\u00e4rpt och argumentera emot.  Carl-Marcus Wickstr\u00f6m \u00e4r betydligt yngre och har mestadels sysslat med andra genrer. Har sett honom p\u00e5 Tofta sommarteater (<em>M\u00e4nniskor i solen)<\/em>  i <em>V\u00e5r tid \u00e4r nu <\/em>och p\u00e5 Stadsteatern. In i pj\u00e4sen har sk\u00e5despelaren tagit med sig dialekten fr\u00e5n Blekinge, vilket ger hans l\u00e4tt l\u00e4spande och ober\u00e4knelige gestalt  ett lika lustigt som g\u00e5tfullt drag. Stort plus utdelas till sk\u00e5despelarna och extra guldstj\u00e4rna till Wickstr\u00f6m. Samspelet \u00e4r t\u00e4tt med lysande resultat! Kerstin Olsens fantastiska peruker bidrar ocks\u00e5 till att duon med full kapacitet kunnat g\u00e5 in i rollfigurernas tonfall och man\u00e9r.   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Karl Ekdahl baserad p\u00e5 Den fr\u00e4cka kr\u00e5kan av Ulf Nilsson (ill. Eva Eriksson) Regi: Karl Ekdahl Scenografi &amp; kostym: R\u00e5ger Johansson Ljusdesign: My Persson Ljuddesign &amp; komposition: Jonas Franke-B Mask &amp; Peruk: Kerstin Olsen Medverkande: Helen Hansson och Carl-Markus Wickstr\u00f6m Premi\u00e4r: 1\/4 2022 Spelas till och med 23\/4 Mashuggsterrassen i G\u00f6teborg (+ turn\u00e9) T\u00e4nkt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-151875","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151875","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=151875"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151875\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":152129,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151875\/revisions\/152129"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=151875"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=151875"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=151875"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}