{"id":151805,"date":"2022-03-31T04:31:48","date_gmt":"2022-03-31T02:31:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151805"},"modified":"2022-03-31T14:41:01","modified_gmt":"2022-03-31T12:41:01","slug":"beundransvard-tribut-till-miles-mats-eklund-med-vanner-pa-vauxhall","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151805","title":{"rendered":"Beundransv\u00e4rd tribut till Miles – Mats Eklund med v\u00e4nner p\u00e5 Vauxhall"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto John Nilsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vauxhall p\u00e5 Contrast Public House i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

28\/3 2022<\/p>\n\n\n\n

Sex m\u00e5ndagskv\u00e4llar under lika m\u00e5nga m\u00e5nader har verksamhetsledaren f\u00f6r G\u00f6teborg Jazz Orchestra h\u00e5llit ig\u00e5ng ett mycket vitalt sidoprojekt. Genom att botanisera i Miles Davis omfattande katalog utmanade trumpetaren Mats Eklund sig sj\u00e4lv. Muskler sp\u00e4ndes framg\u00e5ngsrikt i krogmilj\u00f6 tillsammans med musikerkamrater i n\u00e4rheten. Jag har har haft f\u00f6rm\u00e5nen att lyssna p\u00e5 flera av dessa liveevent, fr\u00e5n uttolkarna av en genif\u00f6rklarad banbrytare som s\u00e4gs ha f\u00f6r\u00e4ndrat modern musikhistoria minst ett par g\u00e5nger. Eftersom tid l\u00e4ggs p\u00e5 att dokumentera, kan slutsatsen inte bli annan \u00e4n att detta var riktigt bra gjort Vad \u00f6ronen registrerade blev till stor f\u00f6rn\u00f6jelse, fick mig att t\u00e4nka bort el\u00e4nde och vansinnigheter nationellt och globalt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats Eklund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tror att altsaxofonist August Eriksson och kontrabasist Olli Rantala deltog varje spelning. Ut\u00f6ver den trojkan f\u00f6rekom bland andra trumslagarna Martina Almgren och Johan Birgenius j\u00e4mte David Eckerstein p\u00e5 klaviatur. N\u00e4r den kronologiskt upplagda serien avrundas, flankeras innersta kretsen av inga mindre \u00e4n David B\u00e4ck, vars keyboard inneh\u00f6ll karakt\u00e4ristiska harmonier fr\u00e5n Miles sista period och Ossian Ward, vars trumspel b\u00e5de bottnar i hiphop och jazz; ibland utstr\u00e4ckt till poppiga tong\u00e5ngar. S\u00e5 gott som samtliga uppr\u00e4knade musiker har f\u00f6rekommit i G\u00f6teborg Jazz Orchestra. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats Eklund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jag \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00f6rtrogen med Miles Davis 80-tal n\u00e4r han \u00e5terigen blev stilbildare. D\u00e5 utvecklades ett sv\u00e4vande rakt beat, suggestivt innovativa rytmer samt live extensiva solon p\u00e5 improviserad grund. Vad betr\u00e4ffar ifr\u00e5gasatt konstn\u00e4rliga kvalit\u00e9 fr\u00e5n fr\u00e4mst jazzpoliser, blir mitt genm\u00e4le ”couldn\u00b4t care less”. Anledningen stavas magi, det tillst\u00e5nd ytterst f\u00e5 konstn\u00e4rer uppn\u00e5r, framf\u00f6r allt inte regelbundet. <\/p>\n\n\n\n

Anger den noga framtagna repertoaren denna afton inf\u00f6r en f\u00e5talig publik. Man b\u00f6rjar med suggestivt upphetsande Jean-Pierre <\/em>som finns i tv\u00e5 versioner p\u00e5 dubbelalbumet We Want Miles <\/em>(en guldklimp i min samling). Kul kuriosa \u00e4r att jag h\u00f6rde l\u00e5ten med Bill Evans i Ystad f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, samme saxofonist som medverkar p\u00e5 n\u00e4mnda liveskiva och som g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att ha bidragit med id\u00e9er till kompositionen. Vidare framf\u00f6rs den trollbindande megahit som \u00e4r titell\u00e5t p\u00e5 Tutu <\/em>fr\u00e5n 1986 och Cindy Lauper\u00b4s popballad Time After Time<\/em> fr\u00e5n en vinyl jag \u00e4ger betitlad You\u00b4re Under Arrest.<\/em>. Sist n\u00e4mnda emotionella h\u00f6jdare \u00e4r ett kraftprov f\u00f6r varje trumpetare. Mats Eklunds sordinerade instrument g\u00f6r den r\u00e4ttvisa. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats Eklund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musikerna f\u00e5r ta plats. D\u00e4rf\u00f6r g\u00f6rs endast fem l\u00e5tar, vilka formar sig till en expos\u00e9 \u00f6ver n\u00e4stan en egen genre. Fokus vandrar runt mellan duktiga solister som f\u00f6renas i l\u00e4ckra teman. Mystery<\/em>, \u00f6ppningssp\u00e5ret fr\u00e5n postumt utgivna Doo-Bop<\/em> hade jag inte koll p\u00e5. H\u00e4r finns otvetydigt revolutionerande hiphop-influenser. Min kropp diggar oemotst\u00e5ndligt sv\u00e4ng i udda taktarter, n\u00e5got som rytmsektionen med Ossian Ward i t\u00e4ten sk\u00f6nt frossar i. Kvintetten avrundar med ett pionj\u00e4rverk, en i original tolv minuter l\u00e5ng titell\u00e5t fr\u00e5n 1968. Filles De Kilimanjaro <\/em>lanserar d\u00e5 b\u00e5de bruket av elpiano och elbas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats Eklund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

David B\u00e4ck som med B\u00e4ck Brothers Jazz Tivoli och World Music Culture Club f\u00f6rgyllt m\u00e5nga st\u00e4llen i G\u00f6teborg under \u00e5rens lopp, hade v\u00e4l f\u00f6rsp\u00e4nt tack vare stommen av Miles-harmonier i sitt Nord-keyboard. Genom inspirerat musicerande pr\u00e4glade han p\u00e5 ett uts\u00f6kt s\u00e4tt konserten p\u00e5 Vauxhall, garnerade melodier lika angen\u00e4mt som fr\u00e4ckt. Visste inte han var en s\u00e5dan hejare p\u00e5 dylika tong\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n

Lika trevlig injektion av det mer f\u00f6rv\u00e4ntade slaget utgjorde Ossian Ward sprungen ur en renommerad musikerfamilj. Uppenbarligen trivdes han i sin betydelsefulla position oavsett om det handlade om groove, prydligt beat eller tajmade trioler. Olli Rantala hade fullt upp. L\u00f6ste lite i skymundan sina uppgifter str\u00e5lande. Klokt att elbasist inte anlitats, eftersom volymen skulle kunnat inneb\u00e4ra obalans. M\u00f6jligen saknades en sj\u00e4lvst\u00e4ndig gitarrist, ett instrument Miles v\u00e4rdesatte h\u00f6gt fr\u00e5n Bitches Brew <\/em>och fram\u00e5t. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
John Nilsson – foto Mats Eklund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

De b\u00e5da bl\u00e5sarna sk\u00f6tte sig f\u00f6rst\u00e5s till bel\u00e5tenhet. Utan att dominera beh\u00e4rskar de vad de f\u00f6retar sig. P\u00e5 fotot ovan syns f\u00f6rresten saxofonisten John Nilsson, av den anledningen att han tjusigt jammade efter konserten, bland annat i Freddie Freeloader <\/em>fr\u00e5n milstolpen (g\u00f6teborgsvitsigt, eller hur?) Kind Of Blue<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

Att jag kunde leva mig in i de fyra konserter jag sett med Miles Davis och stj\u00e4rnsp\u00e4ckad s\u00e4ttning \u00e4r ett kvitto p\u00e5 att man med begr\u00e4nsade resurser lyckades galant. Blev r\u00f6rd \u00f6ver att live f\u00e5 ett specifikt sound \u00e5terskapat, som haft s\u00e5 stor inverkan p\u00e5 mitt v\u00e4lbefinnande. <\/p>\n\n\n\n

Lustigt nog skedde min f\u00f6rsta resa till Miles-konsert n\u00e4r jag i mitten p\u00e5 80-talet jobbade p\u00e5 G\u00f6teborgs Auktionsverk, bel\u00e4get tv\u00e4rs \u00f6ver krogen Contrast. Bilade d\u00e5 till Lund fram och tillbaka en s\u00f6ndag, vilket blev ett minne f\u00f6r livet. Har vidare sett Miles tv\u00e5 g\u00e5nger i Holland och p\u00e5 Gr\u00f6na Lund -87 n\u00e4r artistchef Ove Hahns arm str\u00e4cktes upp i luften av maestro, efter att tillst\u00e5nd getts om ytterligare speltid varvid attraktioner stoppades. N\u00e4mnde f\u00f6r Ossian Ward efter\u00e5t att jag sett tv\u00e5 versioner av Driving Miles <\/em>p\u00e5 Stadsteatern, varav den st\u00f6rre med Sven Wollter recenserades. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vauxhall p\u00e5 Contrast Public House i G\u00f6teborg 28\/3 2022 Sex m\u00e5ndagskv\u00e4llar under lika m\u00e5nga m\u00e5nader har verksamhetsledaren f\u00f6r G\u00f6teborg Jazz Orchestra h\u00e5llit ig\u00e5ng ett mycket vitalt sidoprojekt. Genom att botanisera i Miles Davis omfattande katalog utmanade trumpetaren Mats Eklund sig sj\u00e4lv. Muskler sp\u00e4ndes framg\u00e5ngsrikt i krogmilj\u00f6 tillsammans med musikerkamrater i n\u00e4rheten. Jag har har haft […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-151805","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151805","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=151805"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151805\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":151839,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151805\/revisions\/151839"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=151805"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=151805"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=151805"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}