![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/sonic.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Sonic The Hedgehog 2
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 april 2022
\nRegi Jeff Fowler<\/p>\n
Med Sonic The Hedgehog 2 s\u00e5 har regiss\u00f6ren Jeff Fowler n\u00e4stan inget f\u00f6rlora. Efter en katastrofal f\u00f6rsta trailer f\u00f6r Sonic The Hedgehog, d\u00e4r en skr\u00e4ckinjagande digital igelkott f\u00f6rekom, s\u00e5 tvingades filmens karakt\u00e4rsdesigners tillbaka till ritbordet. Efter denna erbarmliga uppvisning s\u00e5 var f\u00f6rv\u00e4ntningarna rekordl\u00e5ga, det k\u00e4ndes som om hela v\u00e4rlden l\u00e5g i bakh\u00e5ll med verbala s\u00e5gar, beredda p\u00e5 det v\u00e4rsta. Det \u00e4r sv\u00e5rt att kategorisera Sonic The Hedgehog som bra, men sett till den skandal\u00f6sa upptakten s\u00e5 var slutresultatet b\u00e4ttre \u00e4n v\u00e4ntat. N\u00e5gon grandios ber\u00e4ttelse eller innovativt filmskapande var det inte tal om, men mellan varven s\u00e5 fanns ett och annat skratt och framf\u00f6rallt s\u00e5 regisserade Jeff Fowler med ett stort m\u00e5tt sj\u00e4lvironi.<\/p>\n
I och med att f\u00f6rv\u00e4ntningarna har s\u00e4nkts – eller h\u00f6jts beroende p\u00e5 ens v\u00e4rdering av den f\u00f6rsta filmen, s\u00e5 har Foweler v\u00e4ldigt lite att f\u00f6rlora. Att ta ut sv\u00e4ngarna eller f\u00f6r\u00e4dla konceptet \u00e4r det inte tal om, det h\u00e4r \u00e4r en regelr\u00e4tt uppf\u00f6ljare som mer eller mindre \u00e4r identisk till sin f\u00f6reg\u00e5ngare. Humorn \u00e4r fortfarande dr\u00e5plig och charmig i all sin enkelhet, actionscenerna \u00e4r en kavalkad av digitala specialeffekter som inneh\u00e5ller en rad finurliga vinkningar till spelserien och dess m\u00e5nga omdebatterade egenheter. Och det \u00e4r som allra mest underh\u00e5llande d\u00e5 explosionerna avl\u00f6ser varandra och d\u00e5 v\u00e5ra animerade hj\u00e4ltar utf\u00f6r handlingar som ignorerar tyngdlagen.<\/p>\n
Specialeffekterna har ocks\u00e5 f\u00f6rb\u00e4ttrats rej\u00e4lt sedan sist. Sonic, Tails och Knuckles befinner sig i ett perfekt gr\u00e4nsland mellan det rent absurda och det realistiska, de \u00e4r uttrycksfulla och \u00f6verlag roliga att se p\u00e5. Men n\u00e4r Fowler \u00f6verger det bombastiska och de f\u00e4rgglada antropomorfiska karakt\u00e4rerna s\u00e5 \u00e5terst\u00e5r en film som \u00e4r n\u00e4stintill om\u00f6jlig att se p\u00e5. James Marsden i rollen som den korrekte och godhj\u00e4rtade Tom Wachowski verkar ha tappat viljan att sk\u00e5despela och bjuder p\u00e5 en rolltolkning som \u00e4r lika energisk som om han vore p\u00e5 v\u00e4g in till sin egen begravning. I de sekvenser d\u00e4r han tvingas agera med n\u00e5gon av de animerade karakt\u00e4rerna s\u00e5 framst\u00e5r Marsden avsev\u00e4rt mindre trov\u00e4rdig \u00e4n b\u00e5de bl\u00e5 igelkottar och r\u00e4var med dubbla svansar. Men med tanke p\u00e5 vad Marsden tvingas g\u00f6ra s\u00e5 \u00e4r det f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande att det personliga intresset \u00e4r l\u00e5gt.<\/p>\n
I en rad sekvenser tvingas Marsden och Tika Sumpter genomf\u00f6ra en bisarr barntill\u00e5ten version av American Pie, med allt vad det inneb\u00e4r med sj\u00e4lvf\u00f6rnedring, pl\u00e5gsam humor och uselt sk\u00e5despeleri. Speltiden p\u00e5 tv\u00e5 timmar \u00e4r rent absurd och kunde utan tvekan ha skurits ned och d\u00e4rmed hade publiken f\u00f6rskonats fr\u00e5n det som utspelas d\u00e5 bland annat Natasha Rothwell massakrerar sitt cv inf\u00f6r \u00f6ppen rid\u00e5. Mest bekymmersam \u00e4r dock Jim Carrey, denna geniala och helt hejdl\u00f6sa akt\u00f6r kan vara en av de mest missf\u00f6rst\u00e5dda och fel anv\u00e4nda akt\u00f6rerna i modern tid. Carrey har en fantastisk f\u00f6rm\u00e5ga att blanda det rent hysteriska med ett stort empatiskt och emotionellt djup, se bara till den helt m\u00e4sterliga Eternal Sunshine Of The Spotless Mind. Tyv\u00e4rr har Carrey fastnat i en situation d\u00e4r hans hysteri \u00e4r det enda som v\u00e4rderas. Denna g\u00e5ng \u00e4r han \u00e4n mer ben\u00e4gen att agera bindgalen, Carreys otroliga mimik och de m\u00e5nga utbrotten \u00e4r inledningsvis underh\u00e5llande men blir snart tjatiga.<\/p>\n
Fowler \u00e4r inte intresserad av att begr\u00e4nsa Carrey eller n\u00e5gon av filmens mer tveksamma inslag. M\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r det ett besinningsl\u00f6st bombardemang av precis allt, det tramsas och flamsas i kubik och kvadrat. Efter ett tag har alla barri\u00e4rer brutits ned och det enda man kan g\u00f6ra \u00e4r att l\u00e5ta vansinnet sk\u00f6lja \u00f6ver en. Den helt obegripliga storyn, den genomusla dialogen och de o\u00e4ndliga sv\u00e5rsm\u00e4lta moralkakorna passerar bara f\u00f6rbi som m\u00e4nniskor p\u00e5 T-Centralen i rusningstid.<\/p>\n
Sonic The Hedgehog 2 befinner sig i flera g\u00e5nger i en unik sits, att vara s\u00e5 d\u00e5lig att det faktiskt blir bra. Men det \u00e4r sv\u00e5rt att k\u00e4nna sig missn\u00f6jd eller f\u00f6rledd, \u00e4ven om kvalit\u00e9n m\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r rekordl\u00e5g s\u00e5 finns det ett underh\u00e5llningsv\u00e4rde som inte g\u00e5r att f\u00f6rbise. Med tanke p\u00e5 den usla historiken vad g\u00e4ller filmer baserade p\u00e5 TV-spel s\u00e5 \u00e4r detta n\u00e4rmast m\u00e4sterligt i j\u00e4mf\u00f6relse. F\u00f6r vem har inte dr\u00f6mt om att se Idris Elba i rollen som illr\u00f6tt myrpiggsvin med knogar h\u00e5rda som sten? Inte ens David Lynch i sina mest absurda stunder hade kunnat dr\u00f6mma om det.<\/p>\n