![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/unnamed-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Morbius
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 30 mars 2022
\nRegi Daniel Espinosa<\/p>\n
Spider-Man No Way Home \u00e4r en av de st\u00f6rsta triumferna vi sett flera \u00e5r. Inte nog med att de gjorde det om\u00f6jliga och band ihop \u00e5rtionden av olika filmer och sk\u00e5despelare, det var ocks\u00e5 f\u00f6rsta g\u00e5ngen under pandemin som en biofilm lyckades attrahera och f\u00e4ngsla miljontals bes\u00f6kare jorden runt. Den villkorsl\u00f6sa k\u00e4rleken som demonstrerades i biosalongerna \u00e4r v\u00e4rd en egen dokument\u00e4r.<\/p>\n
Men att bevara denna eufori verkar inte vara av intresse f\u00f6r Sony Pictures. Den m\u00e4rkliga satsningen p\u00e5 ett filmiskt universum baserat p\u00e5 Spider-Man – utan Spider-Man, \u00e4r fortfarande obegriplig. \u00c4ven om Venom Let There Be Carnage inte var n\u00e5gon dramatisk arvtagare till Harold Pinter eller Samuel Beckett, s\u00e5 var det en harml\u00f6s historia som regisserades med beh\u00f6vlig humor signerad Andy Serkis. Om det skulle g\u00f6ras en j\u00e4mf\u00f6relse mellan Serkis film och Morbius s\u00e5 skulle den f\u00f6rstn\u00e4mnda framst\u00e5 som en sj\u00e4lvklar vinnarkandidat f\u00f6r Nobelpriset i litteratur.<\/p>\n
Daniel Espinosa fick en direktbiljett till Hollywood efter sin adaption av Snabba Cash. De flesta som jobbar inom filmbranschen skulle offra ett antal kroppsdelar f\u00f6r de m\u00f6jligheter som Espinosa givits. Tyv\u00e4rr valde Espinosa att kasta bort denna chans i n\u00e4rmsta papperskorg p\u00e5 LAX. Under tio \u00e5rs tid har vi f\u00e5tt utst\u00e5 malande och identitetsl\u00f6st dravel som Safe House och Life. Tyv\u00e4rr inneb\u00e4r inte Morbius den beh\u00f6vliga och akuta uppryckning som Espinosa skulle beh\u00f6va, ist\u00e4llet fungerar den som raketbr\u00e4nsle f\u00f6r hans s\u00e4msta sidor. Som alltid s\u00e5 genomsyras Espinosas regi av ofantligt mycket slarv, ber\u00e4ttelsen \u00e4r en enda s\u00f6rja av l\u00f6sryckta scener som snabbt s\u00f6ver tittaren. Entusiasmen \u00e4r ocks\u00e5 rekordl\u00e5g, det \u00e4r som att detta bara \u00e4r ett hinder p\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6r Espinosa. Dock s\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att helt tillskriva Espinosa ansvaret f\u00f6r h\u00e4rdsm\u00e4ltan som utspelas p\u00e5 filmduken. Morbius k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng och desperat r\u00e4ddningsaktion d\u00e4r or\u00e4kneligt m\u00e5nga m\u00e4nniskor lagt sig i den kreativa processen f\u00f6r att r\u00e4ddas vad som r\u00e4ddas kan.<\/p>\n
Med den bisarrt korta speltiden p\u00e5 knappt 100 minuter s\u00e5 presenteras en f\u00f6rvirrad och totalt ointressant ber\u00e4ttelse som h\u00e5lls ihop av silvertejp och tr\u00e4lim. Vad som \u00e4r mest bekl\u00e4mmande \u00e4r filmens immunitet mot entusiasm eller energi. Trots att det f\u00f6rekommer scener som i teorin borde f\u00e5 adrenalinet att pumpa, s\u00e5 lyckas de bara agera som ett s\u00e4nke gjutet i bly. Morbius hems\u00f6ks ocks\u00e5 av de s\u00e4msta specialeffekterna som sk\u00e5dats sedan Dwayne \u2019\u2019The Rock\u2019\u2019 Johnson f\u00f6rvandlades till en skorpion i Mumiens \u00c5terkomst. Det g\u00e5r \u00f6verhuvudtaget inte att beskriva den mardr\u00f6m som utspelas – koreografin, kameravinklarna och klippningen \u00e4r inget annat \u00e4n katastrof. Alla actionscener verkar dessutom ha spelats in i en vindtunnel som fyllts av kontinuerlig brandr\u00f6k. I en genre som kantas av fantastisk och nervpirrande action s\u00e5 \u00e4r det som erbjuds h\u00e4r ett slag i ansiktet p\u00e5 allt och alla. Som kronan p\u00e5 verket har den svenska komposit\u00f6ren Jon Ekstrand genomf\u00f6rt ett skaml\u00f6st Hans Zimmer-plagiat som borde konfiskeras av n\u00e4rmsta copyrightv\u00e4ktare.<\/p>\n
Om det funnits en k\u00e4nslom\u00e4ssig nerv i det hela hade actionfiaskot kunnat urs\u00e4ktas. Det s\u00e4gs att det inte finns zombies eller vampyrer, men efter att ha sett Morbius \u00e4r jag \u00f6vertygad om att den m\u00e5ste ha minst 90 procent zombie-DNA i sig med tanke p\u00e5 hur d\u00f6d filmen \u00e4r, n\u00e5gon annan f\u00f6rklaring finns inte. De f\u00e5 sekvenser som \u00e4r menade att engagera publiken i karakt\u00e4rernas diverse predikament kunde lika g\u00e4rna ha skickats till f\u00f6rbr\u00e4nningen ist\u00e4llet f\u00f6r att ockupera biorepertoaren. Inte blir det b\u00e4ttre av en helt hoppl\u00f6s ensemble, Jared Leto tittar h\u00e5l\u00f6gt in i kameran f\u00f6r att sedan gn\u00e4lla och beklaga sig, Letos insats och karakt\u00e4r \u00e4r lika sympatisk som en skorpion vars tagg \u00e4r redo att genomborra huden. Att Letos sk\u00e5despel \u00e4r inkonsekvent \u00e4r en sak, men att se skr\u00e4cken i Jared Harris \u00f6gon \u00e4r tragiskt. Denna briljanta akt\u00f6r f\u00e5r \u00e4ran att sitta ned, \u00f6ppna munnen och sedan f\u00f6rsvinna. Matt Smith som vanligtvis \u00e4r solid g\u00f6r sin s\u00e4msta roll n\u00e5gonsin och doppar hela sin karri\u00e4r i saltsyra i och med sin medverkan. Det enda som toppar dessa h\u00e4lsofarliga rolltolkningar \u00e4r Tyrese Gibson och Al Madrigal i rollen som tv\u00e5 polisutredare som n\u00e5r en ny niv\u00e5 vad g\u00e4ller det patetiska. Denna duo f\u00e5r Hans Holm\u00e9r och Christer van der Kwast att framst\u00e5 som Sherlock Holmes och Hercule Poirot.<\/p>\n
Morbius \u00e4r fullkomligt om\u00f6jlig att titta p\u00e5 fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Den enda beh\u00e5llningen \u00e4r att filmens amerikanska premi\u00e4r \u00e4r satt till den f\u00f6rsta april, det kunde inte ha blivit ett mer passande datum f\u00f6r en s\u00e5h\u00e4r tandl\u00f6s urs\u00e4kt till film.<\/p>\n