{"id":151597,"date":"2022-03-28T17:22:20","date_gmt":"2022-03-28T15:22:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151597"},"modified":"2022-03-28T22:39:04","modified_gmt":"2022-03-28T20:39:04","slug":"vibrerande-hudlost-kammarspel-om-att-bli-sedd-arma-manniskor-av-konstkollektivet-sno","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151597","title":{"rendered":"Vibrerande hudl\u00f6st kammarspel om att bli sedd – Arma m\u00e4nniskor av konstkollektivet Sn\u00f6"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Johan Karlsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fritt efter Fjodor Dostojevskij i \u00f6vers\u00e4ttning av Bengt Samuelsson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Emilie Strandberg<\/p>\n\n\n\n

Manus: Emilie Strandberg och Caroline Andr\u00e9ason (baserat p\u00e5 roman av Dostojevskij) <\/p>\n\n\n\n

Scenograf och kostym: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n

Musik och ljus: Peter Weicht<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Sara Suneson<\/p>\n\n\n\n

Mask: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Sergej Merkusjev, Caroline Andr\u00e9ason, David Sperling <\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 26\/3 2022 p\u00e5 Amoeba Tredje L\u00e5nggatan 13B i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 10\/4<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nner till de tre akt\u00f6rerna, varav en av dem i f\u00f6rest\u00e4llningen huvudsakligen \u00e4r s\u00e5ngare och musiker. Flera i det nio personer stora konstkollektivet kan kopplas till sammanhang jag bevistat. Dock f\u00f6rsta g\u00e5ngen mig veterligen jag ser n\u00e5gon av deras produktioner. Och det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen man huserar i detta \u00f6ppna kontorslandskap v\u00e5ningen ovanf\u00f6r Byns Bistro, samma lokal som, om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad, anv\u00e4nts till interi\u00f6rer i Johan Falk-filmer. Har ocks\u00e5 f\u00f6r mig att det var h\u00e4r jag var p\u00e5 Doc Lounge-event f\u00f6r cirka tio \u00e5r sedan. Det \u00e4r ett spati\u00f6st scenrum d\u00e4r publiken sitter utspridd l\u00e4ngs v\u00e4ggarna p\u00e5 ”vintagestolar”. Tar in den ansenliga takh\u00f6jden, noterar spr\u00f6jsade gigantiska f\u00f6nster och att lokalen delats av med genomskinliga gardiner.<\/p>\n\n\n\n

Sn\u00f6 best\u00e5r av frist\u00e5ende konstut\u00f6vare vilka jobbar i olika projekt d\u00e4r de knyter nya medarbetare till sig. M\u00e5let \u00e4r att skapa rum f\u00f6r samtal och reflektion om v\u00e5r existens Drivkrafter \u00e4r socialt engagemang j\u00e4mte att relatera konsten till verkligheten. Caroline Andr\u00e9ason \u00e4r dess konstn\u00e4rlige ledare. Man har erh\u00e5llit st\u00f6d fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l stad och region som Kulturr\u00e5det. <\/p>\n\n\n\n

Under cirka \u00e5ttio minuter trollbinder n\u00e5got s\u00e5 annorlunda som en exalterad brevv\u00e4xling i Sankt Petersburg, mellan en medel\u00e5lders brydd man och den passionerade kvinna han \u00e5tr\u00e5r och besk\u00e5dar genom sitt f\u00f6nster. F\u00f6rfattare till de fiktiva breven \u00e4r ingen mindre \u00e4n Fjodor Dostojevskij, vars uppm\u00e4rksammade debutroman Arma M\u00e4nniskor <\/em>gavs ut 1848 (senaste svenska \u00f6vers\u00e4ttningen 2018). Har inte l\u00e4st boken, d\u00e4remot n\u00e5gra andra titlar av vilka tv\u00e5 behandlats i lustl\u00e4sarcirkel respektive p\u00e5 universitet och dessutom sett upps\u00e4ttningar av hans litteratur p\u00e5 b\u00e5de Dramaten och G\u00f6teborgs Dramatiska Teater.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I sitt pressmeddelande skriver teamet om den brutala verklighet som klampade in i deras bubbla. \u00c4r det vettigt att framh\u00e4rda i att anv\u00e4nda en text av Rysslands fr\u00e4msta f\u00f6rfattare? Ska kriget i Ukraina g\u00f6ra avtryck i pj\u00e4sen? F\u00f6rsta fr\u00e5gest\u00e4llningen besvaras genom att h\u00e4vda att texten om kontakts\u00f6kande och vilja att f\u00f6rst\u00e5, talar \u00e4nnu tydligare till oss idag mot bakgrund av p\u00e5g\u00e5ende barbari. Ang\u00e5ende den andra h\u00f6gst relevanta funderingen infinner sig enbart spekulationer. Hur fritt har manusf\u00f6rfattarna f\u00f6rh\u00e5llit sig till f\u00f6rlagan? Tyckte mig kunna avkoda vissa subtila referenser till offer som sk\u00f6rdats bland civilbefolkningen (barn), j\u00e4mte n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att fly landet. <\/p>\n\n\n\n

Framg\u00e5r inte heller av pressmeddelandet om man \u00e4r f\u00f6rst med att dramatisera romanen, \u00e4ven om tolkningen \u00e4r fullt rimlig. Har inte f\u00e5tt fram andra uppgifter. St\u00e4mmer mitt antagande ska regiss\u00f6r Emilie Strandberg och konstn\u00e4rlige ledaren Caroline Andr\u00e9asson kreddas. Manus h\u00e5ller obevekligt publiken i ett skruvst\u00e4d av total koncentration, slipar f\u00f6red\u00f6mligt fram brevskrivarnas frustration och l\u00e4ngtan. <\/p>\n\n\n\n

Att den manliga protagonisten spelas av Dusan Merkusjev sk\u00e4nker upps\u00e4ttningen s\u00e4llsam lyster. Han har verkat som sk\u00e5despelare i Sverige p\u00e5 vita duken och p\u00e5 scen antagligen hela 2000-talet, fast utbildad i yrket (\u00e4ven regiss\u00f6r) i Ryssland. Expressiviteten och det rika registret av uttryck exponeras formidabelt, gagnar honom i framst\u00e4llan av lidande ryskt temperament. Men monologerna utslungas med det spr\u00e5kets karakt\u00e4ristiska prosodi, utan mygga och ibland ackompanjerat av musik, vilket tyv\u00e4rr g\u00f6r att h\u00f6rbarheten stundtals offras p\u00e5 intimitetens naturalistiska altare. Till saken h\u00f6r att b\u00e5da akt\u00f6rer talar med ryggen mot majoriteten av publiken. Caroline Andr\u00e9asson \u00e5 sin sida briljerar, genom sin koncisa gestaltning av uppflammande argumentation gentemot brevv\u00e4nnen. Varje stavelse f\u00f6rmedlas med orubblig pondus, signalerar karakt\u00e4rens sturska sj\u00e4lvmedvetenhet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Johan Karlsson (ej scenfoto) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Textens spr\u00e4ngkraft har en allm\u00e4nm\u00e4nsklig giltighet, vilket g\u00f6r den meningsfull att g\u00f6ra kammarspel av. De b\u00e5da blir varandras f\u00f6rtrogna genom sin korrespondens. Man undrar om de fr\u00e5n sina planhalvor ska v\u00e5ga m\u00f6tas, trots grannars skvaller och egna upptrissade f\u00f6rv\u00e4ntningar. Under tiden ber\u00e4ttar de om vardagens knapphet, sina dr\u00f6mmar och skickar varandra g\u00e5vor. Han klassificerar sig som kontorsr\u00e5tta. Kopiera och st\u00e4mpla \u00e4r hans livsluft, st\u00e4ndigt i f\u00e4rd med att byta om. Kl\u00e4derna b\u00e4r p\u00e5 skiftande betydelse, markerar status och sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Hon synes mestadels mer samlad, \u00e4ven om ett antal echaufferade utbrott f\u00f6rekommer. F\u00f6rslag att ta st\u00e4llning till inkommer, p\u00e5verkar relationen med brevskrivaren. <\/p>\n\n\n\n

Finns i Arma m\u00e4nniskor <\/em>en f\u00f6runderlig densitet. Starka k\u00e4nslor till\u00e5ts breda ut sig. Med lysande sk\u00e5despelarna var och en i aktion p\u00e5 sin kant, innan de till slut m\u00f6ts i en stiliserat oskyldig, gemensam koreografi. Andreasson & Merkusjev skapar en karismatisk nerv kring sina figurer, vilket d\u00e4rut\u00f6ver musiken bidrar till. Dels de tonala st\u00e4mningar Peter Weicht lanserar, dels David Sperlings medverkan. Utrustad med peruk och bylsig t\u00e4ckjacka vandrar han runt som en osalig ande. Sjunger sm\u00e4ktande slaviskt, trakterar cittra, akustisk gitarr och dragspel. Sekvenserna med vemodigt dr\u00f6jande dragspelsklanger \u00e4r s\u00e4rskilt lyckade. Ramar in och \u00f6ppnar upp p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Somliga inslag har en mystisk dimension. Varf\u00f6r tillbringar kvinnan s\u00e5 mycket tid i sitt badkar som har en skiva \u00f6ver fylld av bokh\u00f6gar? Varf\u00f6r tar mannen av och p\u00e5 sina svarta lackskor? Och vem symboliserar David Sperling n\u00e4r han sitter bland publiken med en skrivmaskin eller en kortlek? \u00c5ttio minuter blev aldrig tilln\u00e4rmelsevis segdragna. Alltid en fr\u00f6jd att f\u00e5 till\u00e4gna sig kvalitativt h\u00f6gtst\u00e5ende teater, inte minst n\u00e4r dramatiken utspelas p\u00e5 bara n\u00e5gra meters avst\u00e5nd. I denna dystra tid kan man med lite god vilja l\u00e4sa in en strimma av hopp i pj\u00e4sen, i personernas f\u00f6rs\u00f6k att n\u00e5 fram till varandra.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fritt efter Fjodor Dostojevskij i \u00f6vers\u00e4ttning av Bengt Samuelsson Regi: Emilie Strandberg Manus: Emilie Strandberg och Caroline Andr\u00e9ason (baserat p\u00e5 roman av Dostojevskij) Scenograf och kostym: Heidi Saikkonen Musik och ljus: Peter Weicht Koreograf: Sara Suneson Mask: Suz \u00c5berg Medverkande: Sergej Merkusjev, Caroline Andr\u00e9ason, David Sperling Premi\u00e4r 26\/3 2022 p\u00e5 Amoeba Tredje L\u00e5nggatan 13B i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-151597","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151597","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=151597"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151597\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":151666,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151597\/revisions\/151666"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=151597"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=151597"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=151597"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}