{"id":151307,"date":"2022-03-21T03:10:36","date_gmt":"2022-03-21T01:10:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151307"},"modified":"2022-03-21T05:47:00","modified_gmt":"2022-03-21T03:47:00","slug":"angelagen-analys-med-tillspetsad-metaestetik-solkas-av-bisarrt-uttalande-tillbaka-till-reims-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151307","title":{"rendered":"Angel\u00e4gen analys med tillspetsad metaestetik solkas av bisarrt uttalande – Tillbaka till Reims p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto S\u00f6ren Viks <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Baserad p\u00e5 Didier Eribons bok Retour \u00e1 Reims <\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Johan Wollin, Ulf Peter Hallberg<\/p>\n\n\n\n

Dramaturgi: Maja Zade, Anneli Dufva, Florian Borchmeyer<\/p>\n\n\n\n

Regi: Thomas Ostermeier<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Nina Wetzel (dekor och kostym tillverkade i Dramatens atelj\u00e9er)<\/p>\n\n\n\n

Peruk och mask: Linda Hallengren<\/p>\n\n\n\n

Musik: Nils Ostendorf<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Jochen Jezussek<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Erich Schneider<\/p>\n\n\n\n

Filmregi: S\u00e9bastien Dupouey, Thomas Ostermeier<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Lena Endre, Jesper S\u00f6derblom, Parham Pazooki<\/p>\n\n\n\n

premi\u00e4r: 18\/3 2021<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 22\/5 p\u00e5 Stora scen, G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Dramaten och G\u00f6teborgs Stadsteater i samarbete med Schaub\u00fchne Berlin<\/p>\n\n\n\n

Denna m\u00e4rkv\u00e4rdiga sceniska hybrid sattes upp i h\u00f6stas p\u00e5 Dramaten. M\u00e5ngfaldigt prisade regiss\u00f6ren Thomas Ostermeier – tillika konstn\u00e4rlig ledare sedan 2004 f\u00f6r teater Schaub\u00fchne vars upps\u00e4ttningar turnerat v\u00e4rlden \u00f6ver – begick v\u00e4rldspremi\u00e4ren p\u00e5 Tillbaka till Reims <\/em>p\u00e5 festival 2017 i Manchester. Sedan dess har verket satts upp med geografiskt f\u00e4rgat appendix ocks\u00e5 i Tyskland, Frankrike, Italien och nu i Sveriges tv\u00e5 st\u00f6rsta st\u00e4der. R\u00f6r sig om en enaktare p\u00e5 omkring tv\u00e5 timmar uppdelad i tre avdelningar. <\/p>\n\n\n\n

Upprinnelsen till projektet var den igenk\u00e4nning och de insikter l\u00e4sningen av Didier Eribons personligt h\u00e5llna ess\u00e4bok gav den tyske teatermannen, en bok jag inte l\u00e4st men nu har min lust v\u00e4ckts. Sociologiprofessorn bok presenteras i form av en fiktiv dokument\u00e4rfilm, d\u00e4r dennes formuleringar bifogas genom voice over-inl\u00e4sning av Lena Endre. Och i avslutande delen best\u00e4mmer sig regiss\u00f6ren (Jesper S\u00f6derblom) efter att samtycke uppn\u00e5tts, att genomf\u00f6ra filmade intervjuer med henne och hans ljudtekniker (rapparen Parham). Han vill f\u00e5 reda p\u00e5 mer ur deras biografi, syn p\u00e5 samh\u00e4llsklimat och graden av delaktighet. <\/p>\n\n\n\n

Ser en slags anti-pj\u00e4s vars m\u00e5nga lager tarvar f\u00f6rklaringar. Ostermeiers ambiti\u00f6sa projekt lever upp till kravet somliga st\u00e4ller p\u00e5 teater: vad som h\u00e4nder p\u00e5 scen f\u00e5r g\u00e4rna provocera, utmana invanda f\u00f6rest\u00e4llningar. Men teamet bakom upps\u00e4ttningen lider i motsats till den franske t\u00e4nkaren, av sin ben\u00e4genhet f\u00f6r svart-vita generaliseringar. Jesper S\u00f6derbloms regiss\u00f6r propsar dock i ett par l\u00e4gen p\u00e5 att problematisera. Reflekterar om det inl\u00e4sta g\u00f6r ocks\u00e5 Ende, varvid mjuk polemik uppst\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto S\u00f6ren Vilks <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

”Varf\u00f6r r\u00f6star s\u00e5 m\u00e5nga ur den f\u00f6rtryckta, utslitna arbetarklassen numera p\u00e5 Nationella Fronten, inklusive samtliga i familjen jag l\u00e4mnat bakom mig ?” Den dystra fr\u00e5gest\u00e4llningen om svek och \u00f6vergivenhet, driver en uppburen f\u00f6rfattaren att skriva Tillbaka till Reims<\/em>. Han \u00e5terv\u00e4nder till sin mor och minns sitt enkla ursprung. Samme f\u00f6rfattare och professor vi ser p\u00e5 film upplysa om Foucault och ta upp teorier fr\u00e5n Bourdieu. <\/p>\n\n\n\n

Scenkonstverkets inledande audiovisuella sektion f\u00e5ngar mitt intresse. Tillbakablickandet p\u00e5 pappans brutalitet och homofobi, sociala koder och bristen p\u00e5 kulturellt kapital; ger nyttiga perspektiv p\u00e5 klass. Bortsett fr\u00e5n pappans f\u00f6r\u00f6dande destruktivitet, associerar jag till Anneli Jordahls samtal med sin mamma i Klass – \u00e4r du fin nog? <\/em>I tredje delen relaterar Endre synnerligen relevant till morf\u00f6r\u00e4ldrarnas fattiga tillvaro i \u00c5dalen och den of\u00f6rl\u00e5tliga katastrof bygden f\u00f6rknippas med.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Visningen av filmens bilder hopparade med Lena Endres metodiska r\u00f6stsynkning p\u00e5g\u00e5r emellertid f\u00f6r l\u00e4nge innan avbrott uppst\u00e5r. T\u00e5lamodet s\u00e4tts p\u00e5 prov trots ett fascinerande f\u00f6redrag – med s\u00e5v\u00e4l personlig som filosofisk udd. \u00d6verhudtaget medger konstruktionen alltf\u00f6r s\u00e4llan att sk\u00e5despelarna bereds utrymme att agera.<\/p>\n\n\n\n

Ist\u00e4llet serveras dignande n\u00e4ring till tankar om kapitalismens effekter, nyliberalismens landvinningar d\u00e5 politisk och finansiell makt lierar sig, monopolistiska tech-j\u00e4ttar, (snuskigt f\u00f6rm\u00f6gne entrepren\u00f6ren Daniel Ek n\u00e4mns), revolutionsromantik, studentuppror, utslagning i skolan, fragmenterade konflikter, f\u00f6rs\u00e5tliga begreppet konspirationsteori och om huruvida m\u00f6jlighet till f\u00f6r\u00e4ndring av r\u00e5dande system existerar. Andra avdelningen av Tillbaka till Reims<\/em> best\u00e5r otvivelaktigt av mycket teoretiskt tugg. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ska betonas att upps\u00e4ttningen \u00e4r raffinerad, f\u00f6rmedlar k\u00e4nslan av att publiken inte alls tas med i ber\u00e4kningen. Undantaget scenen d\u00e5 Parham tar en av sina rapl\u00e5tar ut i salongen, b\u00e5da framf\u00f6rs p\u00e5 beg\u00e4ran. Upps\u00e4ttningen framst\u00e5r verkligen som en arbetsprocess, d\u00e4r vi i sista avsnittet blir os\u00e4kra p\u00e5 hur egna synpunkter och erfarenheter odlats fram. B\u00f6r de betraktas som en symbios av trion p\u00e5 scen, regiss\u00f6r och dramaturger? <\/p>\n\n\n\n

Grundmaterialet till ber\u00e4ttelserna har tagits fram i klarg\u00f6rande djupintervjuer, vilka man f\u00e5r anta speglar deras personlighet. Glidningen in mot den privata sf\u00e4ren g\u00f6rs med finess n\u00e4r trion sm\u00e5gnabbas och pikar varandra. N\u00e4r glidningen initieras av Jesper S\u00f6derblom skulle det kunna vara i rollen som regiss\u00f6r f\u00f6r dokument\u00e4rfilmen. Men ibland ges intrycket av att det \u00e4r privatpersonen som reagerar, som vill veta saker om sina medarbetare. <\/p>\n\n\n\n

S\u00f6derblom \u00e4r definitivt v\u00e4rd sin h\u00f6ga status efter ett antal st\u00f6rre roller p\u00e5 Stadsteatern (senast i monologen Dv\u00e4rgen)<\/em>. F\u00f6r den trettio \u00e5r \u00e4ldre – anspelar sj\u00e4lv p\u00e5 \u00e5ldersskillnaden – Lena Endre \u00e4r det f\u00f6rsta g\u00e5ngen hon befinner sig p\u00e5 denna scen. Metam\u00e4taren rakar i h\u00f6jden n\u00e4r den firade sk\u00e5despelaren vidg\u00e5r att hon r\u00e4knas till kulturell elit. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto S\u00f6ren Vilks <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utan att alludera p\u00e5 polismord eller dylikt n\u00e4mns att ljudstudion ligger i Biskopsg\u00e5rden. Det \u00e4r snarare p\u00e5 det viset att Jesper-karakt\u00e4ren verkar kittlas av att jobba ihop med Parham, ljudtekniker och rappare. Han \u00e5 sin sida vill p\u00e5st\u00e5 att han skriver k\u00e4rlekstexter, \u00e4ven om smattrande rim anknyter till r\u00f6tter i orten. Hur mycket Parham \u00e4n hyllas av ett etablissemang h\u00e4vdar vederb\u00f6rande upplevt utanf\u00f6rskap, n\u00e5got Jesper har sv\u00e5rt att tro p\u00e5. Som om den framg\u00e5ngsrike artisten koketterar. <\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6rens tal till ensemblen inf\u00f6r premi\u00e4ren p\u00e5 svensk mark i h\u00f6stas finns tryckt i programmet. I talet dryftas en selektiv, delvis f\u00f6renklad bild av motstridiga krafter. Trump \u00e4r ondskefull medan BLM-r\u00f6relsen \u00e4r alltigenom god (hur m\u00e5nga kn\u00e4b\u00f6jande fotbollsspelare k\u00e4nner till att sannolikheten att vita d\u00f6das vid polisingripande \u00e4r avsev\u00e4rt st\u00f6rre, eller att sjuhundra poliser skadats i upplopp utan att f\u00f6r\u00f6varna d\u00f6mts?) Varken islamism eller g\u00e4ngbrottslighet f\u00f6rekommer i scenkonstverket, vilket \u00e4r en brist. Dessa variabler liksom en granskning av samh\u00e4llskontraktet, hade beh\u00f6vts f\u00f6r att f\u00e5 fram mer helt\u00e4ckande svar p\u00e5 f\u00f6rfattarens ber\u00e4ttigade oro. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto S\u00f6ren Vilks <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lena Endre har en ber\u00e4ttigad aura som sk\u00e5despelare, diktion och subtil teknik som f\u00e5 matchar. Och hoten som riktades mot henne efter Sommar <\/em>i P1 \u00e4r sj\u00e4lvfallet of\u00f6rsvarliga. Trist just d\u00e4rf\u00f6r att hon v\u00e4ljer att relativisera programmet. Woke-kultur och h\u00f6gt tonl\u00e4ge b\u00f6r bek\u00e4mpas, men vad msm gl\u00f6mmer bort \u00e4r att ocks\u00e5 den ”goda sidan” genom sin besatthet av till intet f\u00f6rpliktigande v\u00e4rdegrund \u00e4gnar sig \u00e5t aggressiv, ohederlig argumentation. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 upploppet i denna tv\u00e5timmarssittning kom yttrandet som raserade f\u00f6rtroendet f\u00f6r Tillbaka till Reims. <\/em>Det skedde n\u00e4r Parham implicit drog rasistkortet i samband med uppst\u00e5ndelsen kring julv\u00e4rden i SVT 2015. F\u00e5 om ens n\u00e5gon j\u00e4mn\u00e5rig med Gina Dirawi har av media varit lika omhuldade, tilldelats lika m\u00e5nga utm\u00e4rkelser och uppdrag som programledare. \u00d6verexponering och slitna sk\u00e4mt var s\u00e4kert faktorer som spelade in. Men avg\u00f6rande f\u00f6r hennes fr\u00e5nvaro i rutan, handlade om upprepade antisemitiska postningar och uttalanden, vilka n\u00e4ppeligen kan bokf\u00f6ras p\u00e5 naivismens konto. Snacka om tond\u00f6vt yttrande! <\/p>\n\n\n\n

Inom teaterkritiken f\u00f6rekommer tendensen att ensidigt leverera st\u00e4llningstaganden, till gagn f\u00f6r presumtiv publik. Som framg\u00e5r i denna l\u00e5ngrandiga text finns mycket att h\u00e4mta i vad som kan f\u00f6refalla r\u00f6rigt. Men tunnelseendet som demonstreras gav besk eftersmak. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Baserad p\u00e5 Didier Eribons bok Retour \u00e1 Reims \u00d6vers\u00e4ttning: Johan Wollin, Ulf Peter Hallberg Dramaturgi: Maja Zade, Anneli Dufva, Florian Borchmeyer Regi: Thomas Ostermeier Scenografi och kostym: Nina Wetzel (dekor och kostym tillverkade i Dramatens atelj\u00e9er) Peruk och mask: Linda Hallengren Musik: Nils Ostendorf Ljuddesign: Jochen Jezussek Ljusdesign: Erich Schneider Filmregi: S\u00e9bastien Dupouey, Thomas Ostermeier […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-151307","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151307","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=151307"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151307\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":151343,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151307\/revisions\/151343"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=151307"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=151307"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=151307"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}