{"id":151076,"date":"2022-03-14T20:58:15","date_gmt":"2022-03-14T18:58:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151076"},"modified":"2022-03-16T00:51:05","modified_gmt":"2022-03-15T22:51:05","slug":"tajt-kvartett-far-nya-nef-att-koka-dan-helgesen-hammond-explosion-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151076","title":{"rendered":"Tajt kvartett f\u00e5r nygamla Nef att koka &#8211; Dan Helgesen Hammond Explosion p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/275434731_10158958205889001_1458764983492533864_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-151077\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/275434731_10158958205889001_1458764983492533864_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/275434731_10158958205889001_1458764983492533864_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Dan Helgesen &#8211; Erik Brodin &#8211; Henrik Bengtsson &#8211; Anders Augustsson \/ foto Rustan Lefin<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>12\/3 2022<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Obs SR var p\u00e5 plats och spelade in konserten. H\u00e5ll utkik i tabl\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n<p>Har h\u00e4r tidigare b\u00e5de tipsat om och recenserat organisten Dan Helgesens skivdebut, en l\u00e4nge emotsedd debut som r\u00f6nte stort intresse. Var ocks\u00e5 p\u00e5 en av hans lyckade konserter d\u00e4r det livsbejakande materialet  presenterades  tillsammans med flera g\u00e4ster. Namnet finns kvar, likas\u00e5 \u00f6verv\u00e4gande repertoar, men bandet har ombildats. Nu omger sig den jovialiske g\u00f6teborgaren  (norska r\u00f6tter) av supertrummisen Erik Brodin (Little Dragon), basisten Henrik Bengtsson (Gumbo, Uncle Jam) samt Anders &#8221;Agge&#8221; Augustsson (Emrik, Thymeshift United, Lisa Nilsson) p\u00e5 elgitarrer. &#8221;Agge&#8221; har jag h\u00f6rt ett antal g\u00e5nger, Erik vid ett par tillf\u00e4llen (skrev om Little Dragon p\u00e5 WOW) medan jag d\u00e4remot inte  hade koll p\u00e5 elbasisten.<\/p>\n\n\n\n<p>Se texten mer som bearbetade intryck \u00e4n sedvanlig recension. Kom n\u00e4mligen till anrika lokalen direkt fr\u00e5n Folkteatern, med uppskattningsvis tjugo minuter kvar till paus. St\u00e4mningen var h\u00f6g och st\u00e4llet v\u00e4lfyllt, men inte kn\u00f6kat, f\u00f6r att anv\u00e4nda g\u00e5ngbart dialektalt uttryck. Anl\u00e4nde mitt i ett gitarrsolo av experimentell natur,  ett sound utbroderat med effektpedal som lika g\u00e4rna skulle kunnat frambringas p\u00e5 klaviaturinstrument. Har f\u00e5tt reda p\u00e5 att gitarren \u00e4r en s\u00e5 kallad Gibson flying v. Har f\u00f6r mig att Albert King var k\u00e4nd f\u00f6r att spela gitarr med liknande utseende.<\/p>\n\n\n\n<p>Lollo Gardtman, vars streamade lunchkonserter med v\u00e4nner spred soulig extas under pandemin, \u00e4ntrar scen f\u00f6r tv\u00e5 l\u00e5tar. Likt en tornado sveper vokalisten med sig publiken, f\u00e5r dem att kippa efter andan. Vilket sansl\u00f6st energip\u00e5slag i  Stevie Wonder\u00b4s listetta <em>Superstition. <\/em>Var medveten om  r\u00f6stresurserna, men knockas \u00e4nd\u00e5 av hennes insats.  Kokpunkt n\u00e5s i  ett snortajt  sv\u00e4ng n\u00e4r  bandet h\u00e4nger p\u00e5,  f\u00f6rs\u00f6ker matcha hennes utlevelse. Det makal\u00f6sa funkgunget gled \u00f6ver i gospeldoftande l\u00e5t. Eminent samspel fr\u00e5n ett g\u00e4ng som t\u00e4nt p\u00e5 alla cylindrar och vars bottenplatta, den f\u00f6r mig ok\u00e4nda storheten Henrik Bengtsson, firar triumfer.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"411\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/275727973_10158958036564001_7726697049671955250_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-151082\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/275727973_10158958036564001_7726697049671955250_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/275727973_10158958036564001_7726697049671955250_n-300x190.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Rustan Lefin   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Andra set b\u00f6r rimligen beskrivas som rena elixiret fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Man kastar loss genom underbart groove med Headhunters-vibe, featuring &#8221;Agge&#8221; nu p\u00e5 annan gitarr.  Helgesen dompterar det otympliga instrumentet hammond b3 med sj\u00e4lvklar auktoritet, ovanp\u00e5  kompletterad med en &#8221;prophet-synt&#8221;. Tycker att han nu tr\u00e4der fram i helfigur i signifikanta passager.  Mest anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r annars att ruggigt skicklige Erik Brodin st\u00e4ndigt \u00e4r p\u00e5 offensiven, agerar kommenterande sidekick. Repertoaren best\u00e5r av en v\u00e4lavv\u00e4gd mix d\u00e4r Dans original varvas med sp\u00e4nnande covers. <\/p>\n\n\n\n<p>Vid en pratstund efter\u00e5t beklagar sig bandledaren en smula \u00f6ver att de inte hunnit repetera tillr\u00e4ckligt. Dock, inslagen av of\u00f6ruts\u00e4gbarhet j\u00e4mte en \u00f6ppenhet inf\u00f6r att pr\u00f6va sig fram var denna afton en framg\u00e5ngsfaktor. Ibland banar mannarna sig fram i psykedelisk terr\u00e4ng, vilket ocks\u00e5 funkar galant. I en av l\u00e5tskrivande organistens egna kompositioner fastnar jag f\u00f6r dess medryckande tema. Njuter av fabul\u00f6s intensitet! Kompet, nu med Brodin som virtuos anf\u00f6rare, \u00e4r str\u00e5lande. Inspirerade melodileverant\u00f6rer matar p\u00e5 med sv\u00e4ngiga attacker g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, genom l\u00f6pningar \u00f6ver klaviatur och licks i form av v\u00e4lfunna ackord.  Orgeljazzig  ballad p\u00e5minner, kanske omedvetet, om nyss bortg\u00e5ngne Gary Brooker.  En klangrik l\u00e5t  signerad &#8221;Agge&#8221; fr\u00e5n 2007 d\u00f6pt till <em>Boogieman,<\/em> pr\u00e4glas av sk\u00f6n dynamik med Cream-influenser.  Att det sv\u00e4nger rej\u00e4lt n\u00e4r man tar sig an sm\u00e4rre hit av Booker T. &amp; the M.G\u00b4s infriar v\u00e5ra f\u00f6rv\u00e4ntningar.   <\/p>\n\n\n\n<p>Formtoppad gitarrist briljerar f\u00f6r sina musikerv\u00e4nner och oss \u00f6vriga h\u00e4nf\u00f6rda, i en tempostark sak som gungar kopi\u00f6st. Alla p\u00e5 scen gl\u00e4nser! P\u00e5 sluttampen prickas ytterligare fulltr\u00e4ffar in. Dels angen\u00e4mt shuffle-stuk i <em>Goin\u00b4Home <\/em>( Eddie Harris) , dels <em>Bruise Cruise <\/em>skriven av Larry Goldings, en av nutidens fr\u00e4msta i gamet som Helgesen ska ha tr\u00e4ffat och h\u00f6rt live. Den sist n\u00e4mndes komposition utvecklas till en otrolig urladdning d\u00e4r musikerna ikl\u00e4der sig ekvilibristiska outfits. Utan att riskera att kapsejsa, hamnar man ist\u00e4llet p\u00e5 r\u00e4tt k\u00f6l oavsett tempo eller stil, vilket g\u00f6r Dan Helgesen Hammond Explosion oemotst\u00e5ndliga.  Absolut en succ\u00e9spelning!    <\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e5tlista: Larry Pockets &#8211; Gustavsson &#8211; Face To Face &#8211; Funky Drummer &#8211; Disco Pills &#8211; Superstition (s\u00e5ng Gardtman) &#8211; You Shook Me All Night Long (s\u00e5ng Gardtman) \/ Set 2: Cornish Hen &#8211; Bag In Box &#8211; Hip Hug Her &#8211; Wave &#8211; Boogieman &#8211; I The Middle &#8211; Goin\u00b4Home &#8211; Bruise Cruise     <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>12\/3 2022 P\u00e5 Nefertiti vid Hvitfeldtsplatsen i G\u00f6teborg Obs SR var p\u00e5 plats och spelade in konserten. H\u00e5ll utkik i tabl\u00e5n. Har h\u00e4r tidigare b\u00e5de tipsat om och recenserat organisten Dan Helgesens skivdebut, en l\u00e4nge emotsedd debut som r\u00f6nte stort intresse. Var ocks\u00e5 p\u00e5 en av hans lyckade konserter d\u00e4r det livsbejakande materialet presenterades tillsammans [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-151076","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151076","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=151076"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151076\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":151151,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151076\/revisions\/151151"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=151076"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=151076"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=151076"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}