{"id":151004,"date":"2022-03-11T17:28:34","date_gmt":"2022-03-11T15:28:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151004"},"modified":"2022-03-12T02:10:40","modified_gmt":"2022-03-12T00:10:40","slug":"orovackande-angelaget-amne-udda-vinklat-att-tveka-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=151004","title":{"rendered":"Orov\u00e4ckande angel\u00e4get \u00e4mne udda vinklat – Att tveka p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Johanna Svalbacke<\/p>\n\n\n\n

Regi: Erik \u00c5kerlind<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Fianna Robijn<\/p>\n\n\n\n

Musik och ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand, liis Ring<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Wille Sj\u00f6berg<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Leif Edlund, Mia Eriksson, Guled Abdullahi Ali, Hanna ullerstam<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 5\/3 2021<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 28\/4 Stigbergsliden 5B I G\u00f6teborg <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av att Folkteatern f\u00f6rlagt en premi\u00e4r till samma datum, valde jag att g\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llning nummer tv\u00e5. Fullsatt hos en ambiti\u00f6s frigrupp jag kunnat bes\u00f6ka tv\u00e5 g\u00e5nger under pandemin, vars insl\u00e4pp denna g\u00e5ng skedde via annan entr\u00e9. Dramatikern Johanna Svalbacke har, om jag f\u00f6rst\u00e5tt r\u00e4tt, specialskrivit Att tveka<\/em> som en l\u00e5ng enaktare f\u00f6r G\u00f6teborgs Dramatiska teater. Av den unga dramatikerns verk kan framh\u00e5llas Luciakandidaterna <\/em>samt t\u00e4mligen mystiska Shirins vargar<\/em>. Sist n\u00e4mnda pj\u00e4s p\u00e5 Stadsteaterns repertoar 2018 recenserade jag. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5ngest som m\u00e5ste \u00e5tg\u00e4rdas f\u00f6r att inte bli ohanterlig \u00e4r utg\u00e5ngspunkten. Eller snarare konsekvenserna av tillst\u00e5ndet n\u00e4r stressniv\u00e5n blir okontrollerbar. En man agerar underligt p\u00e5 en bro n\u00e4ra r\u00e4cket. I ett \u00f6gonblick n\u00e4r han verkar befinna sig p\u00e5 randen till ett irreversibelt beslut, kontaktas den n\u00f6dst\u00e4llde av en omd\u00f6mesgill 25-\u00e5ring som str\u00e4cker ut handen till den n\u00f6dst\u00e4llde, ocks\u00e5 bokstavligen. Han talar ink\u00e4nnande med personen som \u00f6verv\u00e4gde att hoppa, lotsar honom varligt tillbaka.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Strax d\u00e4rp\u00e5 f\u00e5r de s\u00e4llskap av en joggande medel\u00e5lders kvinna, skuldmedveten v\u00e4nder hon tillbaka till vad hon uppfattade som n\u00e5got onaturligt, n\u00e5got som inte st\u00e4mde. Den omaka duon Adam och Malin – han avsev\u00e4rt yngre och stark nog att jobba p\u00e5 golvet p\u00e5 Volvo, medan hon vantrivs som h\u00f6gstadiel\u00e4rare utfryst av kollegor – blir handlingskraftiga vittnen och \u00f6vertalar den suicidale mannen att gemensamt ta sig till sjukhus, det vill s\u00e4gs psykiatrisk mottagning. <\/p>\n\n\n\n

Psykisk oh\u00e4lsa uppm\u00e4rksammas alltf\u00f6r s\u00e4llan, m\u00f6jligen med undantag f\u00f6r unga tjejers orimliga prestationskrav vilka renderar i sj\u00e4lvskadebeteende. Och bokstavsdiagnoser, antalet ensamma och bruket av psykofarmaka verkar ha \u00f6kat lavinartat. Lyckligtvis har jag sluppit att p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll vara med om att n\u00e5gon tagit sj\u00e4lv av daga. \u00c4ven om jag inte varit anh\u00f6rig tynger det att t\u00e4nka p\u00e5 en granne, arbetskamrater man umg\u00e5tts med j\u00e4mte musiker man hejat p\u00e5 som beg\u00e5tt sj\u00e4lvmord. Har dessutom suttit p\u00e5 t\u00e5g st\u00e5ende still i timmar efter incident att beteckna som en lokf\u00f6rares v\u00e4rsta mardr\u00f6m. En vers av Karin Boye om hur sv\u00e5rt det ofta \u00e4r f\u00f6r m\u00e4nniskor att n\u00e5 varandra p\u00e5 djupet finns med i lanseringen av pj\u00e4sen.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tillbaka till pj\u00e4sen. Vore dumt att f\u00f6rse potentiell publik med spoiler. Vill bara antyda att det blixtsnabba preludiet f\u00f6r en halv sekund var p\u00e5 vippen att lura mig. Dramat beskrivs som en ”ber\u00e4ttelse om sorg, f\u00f6rtvivlan och det m\u00e4nskliga m\u00f6tets potential.” Med sm\u00e5 medel iscens\u00e4tts en trov\u00e4rdig skildring av det l\u00e4skiga i att livet f\u00f6r somliga blir dem \u00f6verm\u00e4ktigt. Scenen \u00e4r i stort sett kal, n\u00e4stan utan dekor. Videoprojektion, ljus och ljud bidrar till att ge oss st\u00e4mningsbilder, dra in oss i ett omtumlande skeende. Tyder p\u00e5 insikt och taktk\u00e4nsla hos regiss\u00f6ren som vanligtvis \u00e4r karismatisk sk\u00e5despelare i detta illustra teaterkompani. <\/p>\n\n\n\n

Publiken f\u00e5r inte veta s\u00e4rskilt mycket om den f\u00f6rtvivlade, som medger att han inte visste om han ville finnas, d\u00e5 tvivlet p\u00e5 om det varit v\u00e4rt sm\u00e4rtan tagit \u00f6ver. Har inga barn, \u00e4ter lugnande och varit mellanchef p\u00e5 Volvo. Eftersom han \u00e4r allt annat \u00e4n stabil borde han rimligen bli kvar p\u00e5 sjukhuset. Vilka resurser har v\u00e5rden? Hur hanterar de sitt ansvar? Vad vill han sj\u00e4lv? F\u00f6rverkligandet av sina tankar p\u00e5 sj\u00e4lvmord kommenterar han inf\u00f6r sjuksk\u00f6terskan: ” Tur att de d\u00f6k upp n\u00e4r jag m\u00e5dde lite d\u00e5ligt.” <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Personerna som kommit samman fullkomligt of\u00f6rhappandes b\u00f6rjar st\u00e4lla fr\u00e5gor till varandra. Dels f\u00f6r att f\u00f6rdriva sin v\u00e4ntetid p\u00e5 psykmottagningen, dels f\u00f6r att de \u00e4r uppenbart vetgiriga och vill f\u00e5 reda mer om varandra. Egendomligt nog f\u00e5r de till och med ett gemensamt skrattanfall. Utformas n\u00e4stan till en avledande v\u00e4ndning i manus, n\u00e4r det visar sig att fr\u00e4mlingarna har egna betydande problem att brottas med, avsl\u00f6jar att ocks\u00e5 de varit n\u00e4ra att tappa kontrollen utan att f\u00f6r den skull bli sj\u00e4lvdestruktiva.<\/p>\n\n\n\n

Mest illa d\u00e4ran verkar l\u00e4raren Malin vara. Hon som ventilerar sin r\u00e4dsla f\u00f6r sjukhus och tappar beh\u00e4rskningen n\u00e4r sjuksk\u00f6terskan fipplar med fj\u00e4rrkontrollen. Och Adam \u00e4r bekymrad, har d\u00e5liga erfarenheter av v\u00e5rden. Inte heller den chosefria sk\u00f6terskan i till synes perfekt balans, \u00e4r innerst inne den hon utger sig f\u00f6r att vara i yrket. Johanna Svalbacke ger oss mycket br\u00e4nsle vad g\u00e4ller hur den tunna linjen uppr\u00e4tth\u00e5lls mellan vardagsbekymmer och problem om\u00f6jliga att l\u00f6sa utan hj\u00e4lp utifr\u00e5n. F\u00f6r vissa av brister den, som f\u00f6r huvudpersonen i Att tveka.<\/em> Ett visdomsord i manus att ta fasta p\u00e5 lyder: ”f\u00f6rminska inte dig sj\u00e4lv”.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Nylund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Guled Abdudallah Ali var en ny vital bekantskap vars uppgift best\u00e5r i att f\u00f6rkroppsliga en trygg och omt\u00e4nksam person. Mia Eriksson och Hanna Ullerstam ing\u00e5r i den fasta k\u00e4rnan hos GDT. H\u00e4r tar de beg\u00e5vat i tu med diametralt olika roller. Mia Eriksson (n\u00e4r hon inte filmar eller st\u00e5r p\u00e5 scen jobbar hon inom cancerv\u00e5rden) som en f\u00f6rst\u00e5ndig, uppsamlande och kompetent kraft, \u00e4ven om det bakom fasaden av naturlig styrka r\u00f6js sprickor. Hanna Ullerstam (s\u00e5gs senast i liten biroll i S\u00e5 j\u00e4vla easy going)<\/em> spelar en s\u00e5rbar individ som vill vara alla till lags. Vibrerar med ett undertryck av of\u00f6rl\u00f6sta k\u00e4nslor, vilket \u00e4r styvt gjort. <\/p>\n\n\n\n

Leif Edlund har ett imponerande cv \u00e4nda sedan tiden hos Riksteatern. Utan att jag vid betraktandet av hans agerande var medveten om det, har jag sett honom i exempelvis De ofrivilliga, H\u00e4ndelse p\u00e5 banken<\/em> p\u00e5 scen i Gangs of Gothenburg <\/em>och i Det mest f\u00f6rbjudna och V\u00e5r tid \u00e4r nu <\/em>p\u00e5 SVT. Hans prestation m\u00e5ste betecknas i termer av str\u00e5lande och enast\u00e5ende. R\u00f6dspr\u00e4ngda \u00f6gon, okontrollerat skakande kropp och den flackande, olycklig blick, tonfallet och hum\u00f6rsv\u00e4ngningarna.<\/p>\n\n\n\n

Tillsammans med drabbande text och regiss\u00f6rens insiktsfulla handledning, v\u00e4rks ett full\u00f6digt portr\u00e4tt fram av en man p\u00e5 randen att duka under. G\u00e5 och se hans formidabla tolkning av en m\u00e4nniska lidande. Antingen bottnar det i l\u00e5ngvarigt grubbel eller som stundens ingivelse efter panik\u00e5ngestattack? Bilda er en egen uppfattning om hans status.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Johanna Svalbacke Regi: Erik \u00c5kerlind Scenografi och kostym: Fianna Robijn Musik och ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand, liis Ring Ljus: Wille Sj\u00f6berg P\u00e5 scen: Leif Edlund, Mia Eriksson, Guled Abdullahi Ali, Hanna ullerstam Urpremi\u00e4r: 5\/3 2021 Spelas till och med 28\/4 Stigbergsliden 5B I G\u00f6teborg P\u00e5 grund av att Folkteatern f\u00f6rlagt en premi\u00e4r till samma datum, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-151004","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151004","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=151004"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151004\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":151032,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/151004\/revisions\/151032"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=151004"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=151004"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=151004"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}