{"id":150931,"date":"2022-03-10T16:45:46","date_gmt":"2022-03-10T14:45:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150931"},"modified":"2022-03-10T16:45:47","modified_gmt":"2022-03-10T14:45:47","slug":"kon-tragikomiskt-problematiserat-med-verbal-pingisestetik-rotterdam-hos-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150931","title":{"rendered":"K\u00f6n tragikomiskt problematiserat med verbal pingisestetik – Rotterdam hos GEST"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av: Jon Brittain<\/p>\n\n\n\n

Regi: Gary Whitaker<\/p>\n\n\n\n

Set design: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Kari Wassholm<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Karin Ag\u00e9lii<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: R\u00f3isin O \u00b4Neill, Silas Barrie, Rebecca Plymholt, Mark Armstrong<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 8\/3 2021 hos GEST ( Gothenburg English Studio Theatre) p\u00e5 Karl Johansgatan 88, G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 9\/4<\/p>\n\n\n\n

Den engelske dramatikern Jon Brittain som \u00e4r n\u00e4stan trettio \u00e5r yngre \u00e4n undertecknad, bel\u00f6nades med Oliver Award f\u00f6r Rotterdam. <\/em>Vad som lanseras som bitterljuv komedi, utforskar fr\u00e5gor om hbtq – relationer p\u00e5 ett lika konfliktfyllt som komplicerat vis. Urpremi\u00e4ren gick av stapeln 2015 i London. Eftersom Britain tillbringade uppv\u00e4xten i Holland \u00e4r det inte underligt att pj\u00e4sen utspelas i just en av Europas viktigaste hamnst\u00e4der.<\/p>\n\n\n\n

Dess protagonist, vacklande och varmblodiga Alice spelad av R\u00f3isin O\u00b4Neill, har motvilligt jobbat i landet i sju \u00e5r. Utlokaliserad troligen f\u00f6r att hon tillh\u00f6r de med minst anst\u00e4llningstid till en kultur hon \u00e4r ambivalent inf\u00f6r – dessutom ovillig att l\u00e4ra sig spr\u00e5ket. \u00d6verhopad med arbetsuppgifter tvingas hon befinna sig p\u00e5 kontoret p\u00e5 ny\u00e5rsafton n\u00e4r ett kontrakt beh\u00f6ver finslipas. Hum\u00f6ret f\u00f6rb\u00e4ttras inte av att en inhemsk kollega st\u00f6r, vars envishet resulterar i en date. <\/p>\n\n\n\n

Backar bandet n\u00e5got. GEST, det engelskspr\u00e5kiga framst\u00e5ende teaterkompaniet, har f\u00e5tt ny lokal intill den tidigare, med uppskattningsvis tio g\u00e5nger s\u00e5 stor foaj\u00e9 samt en vridscen idealisk f\u00f6r kreativa scenografer. Att man under pandemin flyttat blev en \u00f6verraskning, n\u00e5got som skett utan min vetskap eftersom jag missade en premi\u00e4r i h\u00f6stas.. En annan nyhet var att denna deras senaste upps\u00e4ttning best\u00e5r av tv\u00e5 tidsm\u00e4ssigt rej\u00e4la akter. Andra akten \u00e4ger rum under h\u00f6gtiden Koningsdag 27 april d\u00e5 inv\u00e5narna i Nederl\u00e4nderna festar med alkohol (f\u00f6r somliga kombinerat med andra berusningsmedel i ett drogliberalt land) till toner av pumpande musik. Kan faktiskt inte erinra mig ha varit med om paus tidigare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I \u00f6ppningsscenen sitter en nerv\u00f6s Alice lutad \u00f6ver sin laptop. Uppjagade k\u00e4nslol\u00e4get beror p\u00e5 att hon vill komma ut som lesbisk och d\u00e4rf\u00f6r filar p\u00e5 ett f\u00f6rklarande mejl till sina f\u00f6r\u00e4ldrar. I soffan intill sitter f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r hennes k\u00e4rlek (Silas Barrie), vars omd\u00f6me den digitala brevskriverskan f\u00e4ster stor vikt vid. Omg\u00e5ende r\u00f6js pj\u00e4sens fundamenta avseende spr\u00e5kliga uppbyggnaden. Repliker med mer eller mindre outtalat budskap bollas blixtsnabbt fram och tillbaka. Missf\u00f6rst\u00e5nden haglar, ett klassiskt stilgrepp dramatiker begagnar sig av.<\/p>\n\n\n\n

Intensiteten \u00f6kar ytterligare av att Barrie\u00b4s frustrerade rollfigur avsl\u00f6jar att hen \u00e4r f\u00f6dd i fel kropp. Fiona l\u00e4ngtar efter att bli Adrian, insisterar p\u00e5 att ringa sina f\u00f6r\u00e4ldrar. F\u00f6r oss som betraktar upprullningen av dramat, f\u00f6refaller det ologiskt att Alice fallit f\u00f6r en manhaftig person, som till slut best\u00e4mmer sig f\u00f6r att ta steget fullt ut. Efter hand f\u00e5r vi reda p\u00e5 i vems l\u00e4genhet paret bor. Visar sig att den \u00e4gs av Josh ( Mark Armstrong). Han \u00e4r en sk\u00e4ggprydd, rekorderlig och f\u00f6rst\u00e5ende man, dessutom storebror till sitt transsyskon och x-pojkv\u00e4n till Alice. Inte undra p\u00e5 att ”det \u00e4r komplicerat<\/em>” blir den \u00e5terkommande, mest l\u00e4mpliga formulering som beskriver r\u00f6ran av relationer. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fascineras av att f\u00e5 f\u00f6lja huvudpersonens irrf\u00e4rder, hur hon hanterar de som st\u00e5r henne n\u00e4rmast. Snappar upp ett yttrande fr\u00e5n en av de involverade i relationskarusellen. ”Allt handlar om stolthet”. <\/em>Ljuss\u00e4ttningen s\u00e5v\u00e4l som dramats inramande ljuddesign toppad av klatschiga l\u00e5tar p\u00e5 nederl\u00e4ndska\/ flaml\u00e4ndska, g\u00f6r sitt f\u00f6r att bibeh\u00e5lla greppet om \u00e5sk\u00e5darna. Scenografin med de framsnurrande ”t\u00e5rtbitarna” \u00e4r b\u00e5de v\u00e4lgjord och funktionellt utformad. Blev dock n\u00e5got konfys av att scener utspelades i trapporna p\u00e5 l\u00e4ktaren, samt runt st\u00e5bord p\u00e5 respektive sida av scengolvet. I samma utstr\u00e4ckning som n\u00e4rhet f\u00f6rst\u00e4rks f\u00f6rs\u00e4mrades f\u00f6rm\u00e5gan till \u00f6verblick. Den erfarne regiss\u00f6rens initiativ f\u00f6ll inte helt v\u00e4l ut. <\/p>\n\n\n\n

En omst\u00e4ndighet m\u00e5ste framh\u00e5llas s\u00e4rskilt. F\u00f6r cirka fyrtio \u00e5r sedan studerade jag tv\u00e5 terminer i s\u00f6dra England, vilket f\u00f6ljdes upp med engelska-studier p\u00e5 universitetsniv\u00e5 ytterligare ett \u00e5r p\u00e5 hemmaplan. Idag \u00e4r det tyv\u00e4rr inte vidare bev\u00e4nt med mina kunskaper. Po\u00e4ngen \u00e4r att n\u00e4r repliker slungas kvickt fram och tillbaka tappar jag delar av manus. Inte minst uppst\u00e5r oundviklig irritation n\u00e4r skrattframkallande sekvenser g\u00e5r mig f\u00f6rbi. Andra bredvid skrattar n\u00e4stan hysteriskt. K\u00e4nner mig f\u00e5nigt utanf\u00f6r ett tiotal g\u00e5nger i Rotterdam. <\/em>D\u00e4rav slutsatsen att pj\u00e4sen sannolikt mitt i all f\u00f6rvirring och sm\u00e4rta, bjuder p\u00e5 \u00e4n mer komik \u00e4n jag f\u00f6rm\u00e5dde urskilja. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

M\u00e5nga tr\u00e5dar tvinnas ihop i en uppslitande historia om att respektera sin egen och andras sexuella l\u00e4ggning. I en tid n\u00e4r det debatterats i SVT om det g\u00e5tt inflation i diagnosen k\u00f6nsdysfori, \u00e4r en s\u00e5dan h\u00e4r pj\u00e4s v\u00e4lkommen, \u00e4ven om m\u00e4rkliga intrigen riskerar att homosexuellas kamp hamnar i skymundan. En genomg\u00e5ende retorisk nyckelreplik var fr\u00e5gan om den som uttalade sig var artig eller \u00e4rlig. Kan vara tufft att bli konfronterad p\u00e5 det vis n\u00e4r sm\u00f6rjmedlet diplomati annars f\u00f6rv\u00e4ntas.<\/p>\n\n\n\n

Den v\u00e4ldigt rutinerade, ehuru inte \u00e5lderstigna, ensemblen g\u00f6r en synnerligen god insats. Mark Armstrongs roll utvecklas till ett uppsamlande nav. Han finns till hands som en lyssnande och ink\u00e4nnande person, n\u00e5got av en godhj\u00e4rtad sidekick, stabil n\u00e4r k\u00e4nslorna svallar. M\u00f6jligen allt f\u00f6r \u00e4del. Var premi\u00e4r p\u00e5 svensk mark f\u00f6r hans vidkommande. Har gedigen bakgrund fr\u00e5n bland annat teve och teatrar i hemlandet. Rebecca Plymholt praktiserar engelska med holl\u00e4ndsk brytning, vilket blir effektfullt i gestaltandet av hennes offensiva och s\u00e5rade Lelani. Trots att hon nyss g\u00e5tt ut Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6 finns ett ansenligt cv fr\u00e5n film och teve-dramatik. Tror det \u00e4r t\u00e4mligen ovanligt att GEST anlitar svenska sk\u00e5despelare, g\u00f6r f\u00f6red\u00f6mligt avtryck. <\/p>\n\n\n\n

Silas Barrie konkretiserar hj\u00e4rtsk\u00e4rande den naket desperata frustrationen. Man f\u00e5r sina aningar bekr\u00e4ftade genom att l\u00e4sa om dennes biografi. Barrie, ocks\u00e5 dramal\u00e4rare och cirkusakrobat, har \u00e5terv\u00e4nt till sitt yrke efter att ha kommit ut som transperson. Sp\u00e4nningarna i kroppen, \u00f6gonen str\u00e5lande av vrede\/ sorg och aggressiviteten som en konsekvens av att inte bli erk\u00e4nd. Vore f\u00f6rm\u00e4tet att se yttringarna som \u00f6verspel n\u00e4r agerandet baseras p\u00e5 genuina, egna upplevelser. R\u00f3sin O\u00b4Neill \u00e4r irl\u00e4ndska med mycket meriter i bagaget senaste decenniet. Definitivt en styrka att hon s\u00e5 tydligt adresserar sina repliker utan att h\u00e4rkomst m\u00e4rks. Hennes artikulation och inlevelse \u00e4r exemplarisk! <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarnas interaktioner och mimik sitter som en sm\u00e4ck. Turerna p\u00e5 slutet innan uppl\u00f6sningen \u00e4r f\u00f6rvisso n\u00e5got f\u00f6r utdragna, kunde ha komprimerats. Summasummarum tvekl\u00f6st ett positivt st\u00e4llningstagande. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Jon Brittain Regi: Gary Whitaker Set design: Ger Olde Monnikhof Ljusdesign: Max Mitle Ljuddesign: Kari Wassholm Kostymdesign: Karin Ag\u00e9lii I rollerna: R\u00f3isin O \u00b4Neill, Silas Barrie, Rebecca Plymholt, Mark Armstrong Premi\u00e4r: 8\/3 2021 hos GEST ( Gothenburg English Studio Theatre) p\u00e5 Karl Johansgatan 88, G\u00f6teborg Spelas till och med 9\/4 Den engelske dramatikern Jon […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-150931","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150931","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=150931"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150931\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":150982,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150931\/revisions\/150982"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=150931"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=150931"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=150931"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}