{"id":150507,"date":"2022-03-01T04:30:19","date_gmt":"2022-03-01T02:30:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150507"},"modified":"2022-03-01T04:56:29","modified_gmt":"2022-03-01T02:56:29","slug":"sprudlande-genommusikalisk-kvintett-bryter-ny-mark-froken-elvis-giganterna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150507","title":{"rendered":"Sprudlande genommusikalisk kvintett bryter ny mark &#8211; Fr\u00f6ken Elvis &amp; GIGANTERNA"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-resized is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97628693-xjGzp.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-150508\" width=\"650\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97628693-xjGzp.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97628693-xjGzp-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97628693-xjGzp-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Jonas Lindberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Fr\u00f6ken Elvis<\/p>\n\n\n\n<p>Elvis &amp; GIGANTERNA<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i studio p\u00e5 L\u00e5ngholmen i Stockholm av Mickey Hurcombe<\/p>\n\n\n\n<p>Mixning: Fredrik Okazaki Bergstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p>Producerad av Fr\u00f6ken Elvis<\/p>\n\n\n\n<p>Fr\u00f6ken Records<\/p>\n\n\n\n<p>30:40<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 25\/2 2022<\/p>\n\n\n\n<p>Har tidigare entusiastiskt recenserat Fr\u00f6ken Elvis, b\u00e5de fr\u00e5n scen och skiva. Gruppen har turnerat inf\u00f6r uts\u00e5lda hus i sex \u00e5r.  V\u00e5rturn\u00e9n startar nu p\u00e5 fredag (4\/3) och varar till 11 maj.. Kvinnorna har sin egen charmiga stil grundad i en korsning av rockabilly och bluegrass. Man blandar och ger i sin ut\u00f6kade repertoar, vilket f\u00e5tt till f\u00f6ljd att bandnamnet numera k\u00e4nns ganska missvisande, \u00e4ven om kontakten med idolen inte sl\u00e4ppts. Inf\u00f6r tredje plattan hade man f\u00f6r avsikt att g\u00f6r versioner av l\u00e5tar signerade Beatles, Dolly Parton och &#8221;The Boss&#8221; f\u00f6r att n\u00e4mna somliga p\u00e5 \u00f6nskelistan. S\u00e5 blev inte fallet av upphovsr\u00e4ttsliga sk\u00e4l. D\u00e5 v\u00e4ndes blickarna mot komposit\u00f6rer, d\u00f6da l\u00e4nge nog f\u00f6r att deras verk blivit fria att anv\u00e4nda. Fr\u00f6ken Elvis tog d\u00e5 steget fullt ut, hamnade fr\u00e4mst hos ett antal giganter till tons\u00e4ttare.<\/p>\n\n\n\n<p>Ibland kan klassiska \u00f6rh\u00e4ngen identifieras (<em>Bolero, Air, Ave Maria<\/em> med flera). Ibland har de arrangerats om till den grad att ursprunget knappt framg\u00e5r.  Frontfiguren, s\u00e5ngerskan Camilla Fritz\u00e9n, har i vanlig ordning skrudat l\u00e5tar i svenska intelligenta texter. Andra textbidrag kommer fr\u00e5n M. Blomqvist <em>(F\u00fcr Elise) <\/em>, David Shutrick <em>(Svanars dans), <\/em>Lisa Linder <em>(Jag har en dr\u00f6m) <\/em>samt N-P Ankarblom <em>(Nattens drottning) . <\/em>Under avdelningen faktauppgifter ska ocks\u00e5 n\u00e4mnas att Nils-Petter Ankarblom varit medarrang\u00f6r samt att p\u00e5 singelsl\u00e4ppet <em>D\u00e4r g\u00e5r Maria <\/em>(F. Schubert) h\u00f6rs str\u00e5korkester under ledning av Erik Arvinder. I pressutskicket p\u00e5talas vidare att inspelningen i ett tidigare kvinnof\u00e4ngelse, fick gruppen att sk\u00e4nka en tacksamhetens tanke \u00f6ver att vara lyckligt lottade och bibringade nyttiga perspektiv p\u00e5 hemska \u00f6den.      <\/p>\n\n\n\n<p>Blir som f\u00f6rmodat f\u00f6rtjust i en enormt tajt enhet best\u00e5ende av flera excellenta multiinstrumentalister, vars fl\u00f6dande energi och id\u00e9er omvandlas till stor musik i gl\u00e4djens tecken. En slags yster vispop med \u00e5tskilliga f\u00f6rgreningar. Vi uppm\u00e4rksammas p\u00e5 att Chopin g\u00f6rs glatt p\u00e5 bestick och att <em>F\u00fcr Elise<\/em> skrudas i en m\u00e4rklig uptempo klezmer-variant. F\u00f6rutom Camilla Fritz\u00e9n som \u00e4r en fena p\u00e5 att artikulera, heter medlemmarna Maria Olsson (trumset, slagverk och k\u00f6rs\u00e5ng), Sanna Andersson (kontrabas, ukulele, melodika, k\u00f6rs\u00e5ng), Josefin Berge (gitarr, piano, k\u00f6rs\u00e5ng) samt Lisa Bodelius (tilldelades nyligen JazzBrzz-stipendiet) p\u00e5 trombon, kontrabas, piano, dragspel och k\u00f6rs\u00e5ng. Kan flika in att dessa m\u00e5ngsidiga beg\u00e5vningar flitigt byter instrument under sina konserter. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"365\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97472557-p6E0g.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-150515\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97472557-p6E0g.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/97472557-p6E0g-300x168.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>pressfoto Tom Goren    <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Harmonik och rytmer samexisterar genomg\u00e5ende p\u00e5 ett betagande s\u00e4tt. I egenskap av producenter styr man sitt uttryck, har fullst\u00e4ndig kontroll \u00f6ver den kreativa processen. N\u00e5got som gagnat dem och inneburit en framg\u00e5ngsfaktor, i att p\u00e5 kort tid lyckats etablera en egen r\u00f6st i svenskt musikliv. Humor s\u00e5v\u00e4l som sm\u00e4ktande sekvenser utg\u00f6r m\u00e4rkbara inslag i denna framg\u00e5ngssaga. Och allt Fr\u00f6ken Elvis f\u00f6retar sig genomsyras av  ob\u00e4ndig livslust.<\/p>\n\n\n\n<p>Albumet b\u00e5de b\u00f6rjar och slutar med v\u00e4lavv\u00e4gda trombontoner fr\u00e5n Lisa Bodelius. Finalstycket (Schuberts <em>Ave Maria<\/em>) serverar en elegant fade out med ordl\u00f6sa st\u00e4mmor och str\u00e5kar. Inte ov\u00e4ntat hittas \u00e5tskilliga p\u00e4rlor: Balett-temat hos Tjajkovskij, fyndig text och sugande rytm med dansant framtoning som  maskerar aria ur <em>Trollfl\u00f6jten<\/em>, st\u00e4ms\u00e5ngen med lugnande verkan influerad av Swingle Singers fr\u00e5n Beppes Godnattstund <em>(<\/em>ikoniska <em>Air <\/em>av Bach) samt Maria Olsson och \u00f6vriga instrumentalisters insats p\u00e5 antagligen sv\u00e5rspelade eskaleringen i <em>Bolero<\/em>. Stycket som bygger p\u00e5 Chopin borde d\u00e4remot valts bort, blev tyv\u00e4rr en l\u00e4tt menl\u00f6s sak som inte g\u00f6r pianisters favorittons\u00e4ttare r\u00e4ttvisa.<\/p>\n\n\n\n<p>Till sist n\u00e5gra rader om plattans enda konkreta Elvis-koppling. <em>If I Can Dream <\/em>av W. Brown skrevs p\u00e5 best\u00e4llning av producenterna f\u00f6r en teves\u00e4nd julshow 1968. I Lisa Linders \u00f6vers\u00e4ttning blir titeln <em>Jag har en dr\u00f6m<\/em>, vilket f\u00f6rst\u00e5s anspelar p\u00e5 Martin Luther King\u00b4s ber\u00f6mda tal. Elvis Presley uppr\u00f6rdes mycket \u00f6ver mordet p\u00e5 medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsens apostel och ville hedra hans g\u00e4rning. Att l\u00e5ten i sin svenska tappning st\u00e5r ut p\u00e5 Fr\u00f6ken Elvis &amp; GIGANTERNA k\u00e4nns logiskt. F\u00e4ster mig vid den i etapper stegrande, f\u00f6rsynta melodikan fr\u00e5n Sanna Andersson, j\u00e4mte den hoppfulla ton som appellen frammanar.    <\/p>\n\n\n\n<p>       <\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fr\u00f6ken Elvis Elvis &amp; GIGANTERNA 4 Inspelad i studio p\u00e5 L\u00e5ngholmen i Stockholm av Mickey Hurcombe Mixning: Fredrik Okazaki Bergstr\u00f6m Producerad av Fr\u00f6ken Elvis Fr\u00f6ken Records 30:40 Releasedatum: 25\/2 2022 Har tidigare entusiastiskt recenserat Fr\u00f6ken Elvis, b\u00e5de fr\u00e5n scen och skiva. Gruppen har turnerat inf\u00f6r uts\u00e5lda hus i sex \u00e5r. V\u00e5rturn\u00e9n startar nu p\u00e5 fredag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-150507","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150507","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=150507"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150507\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":150555,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150507\/revisions\/150555"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=150507"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=150507"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=150507"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}