{"id":150500,"date":"2022-02-28T01:36:43","date_gmt":"2022-02-27T23:36:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150500"},"modified":"2022-02-28T01:36:44","modified_gmt":"2022-02-27T23:36:44","slug":"sensationellt-smakfull-svensk-pianojazz-mjuka-varden-av-john-holmstrom-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150500","title":{"rendered":"Sensationellt smakfull svensk pianojazz – Mjuka v\u00e4rden av John Holmstr\u00f6m trio"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Kerstin Ehrnlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

John Holmstr\u00f6m trio<\/p>\n\n\n\n

Mjuka v\u00e4rden<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad och mixad av \u00c5ke Linton <\/p>\n\n\n\n

Mastrad av Jonas Kullhammar<\/p>\n\n\n\n

Toppkonst<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 25\/2 2022 (digital release p\u00e5 diverse plattformar)<\/p>\n\n\n\n

John Holmstr\u00f6m v\u00e4xte upp i min hemstad M\u00f6lndal. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan skrev jag i Kulturbloggen om skiva och konsert med kvintett han var ledare f\u00f6r. Har ocks\u00e5 h\u00f6rts live i egenskap av kapellm\u00e4stare p\u00e5 jazzklubben Schwing, med powertrion Dark Horse, med Anna Lunds Hurrakel-projekt och ing\u00e5ende i Sasha Markos grupp under Stockholm Jazzfestival. Han r\u00f6r sig i ett spektrum fr\u00e5n fri form \u00f6ver hardbop till nutida tonspr\u00e5k. Tillsammans med sin mycket erfarna rytmsektion – Yasuhito Mori p\u00e5 bas och trumslagaren Henrik Wartel – framf\u00f6r Holmstr\u00f6m sju egna original p\u00e5 sin f\u00f6rsta trioskiva. Den k\u00e4nnetecknas enligt honom sj\u00e4lv, av organisk enkelhet j\u00e4mte lusten att ber\u00e4tta. Vad som prioriteras \u00e4r okomplicerade melodier med substans (f\u00f6rvisso h\u00e5llna p\u00e5 anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00f6g konstn\u00e4rlig niv\u00e5 om ni fr\u00e5gar mig). <\/p>\n\n\n\n

Har lyssnat p\u00e5 m\u00e5nga pianotrios och inte s\u00e4llan svepts med av f\u00f6runderligt samspel. Mjuka v\u00e4rden <\/em>st\u00e5r sig v\u00e4l i konkurrensen, f\u00f6rm\u00e5r undvika klich\u00e9er. H\u00f6r inga uppenbara likheter med eventuella f\u00f6rebilder, fast stundom kan refereras till Esbj\u00f6rn Svensson, Lars Jansson, den s\u00e4rdeles flitige Fabian Kallerdahl och pianistens husgud McCoy Tyner. Arrang\u00f6ren Ir\u00e9ne Sj\u00f6berg-Lundin menar att beg\u00e5vade l\u00e5tskrivarens spel \u00e4r vackert och intensivt och ger upphov till reflektion.<\/p>\n\n\n\n

R\u00f6tter <\/em>heter den m\u00e4ktiga inledningen vars approach \u00e4r p\u00e5 gr\u00e4nsen till svulstig. F\u00e4ster mig vid dess sugande driv. B\u00e4rkraftiga melodin f\u00f6ljs upp av en sprittande sak d\u00e4r element av improvisation tyckts f\u00e5 fritt utlopp. En sp\u00e4nnande l\u00e5t som buktar ut och tar spj\u00e4rn. Temat har drag av dansant spelmansmusik. Inspirerade Henrik Wartel ges m\u00f6jlighet att l\u00e4mna sin underst\u00f6djande position. Ist\u00e4llet f\u00f6r att ”h\u00e5lla sig p\u00e5 mattan” skickar han iv\u00e4g innovativt solo. Tjabben <\/em>visar sig vara en uts\u00f6kt ballad medan fartfyllda R\u00f6tt blod <\/em>elegant exponerar hur trion j\u00e4mb\u00f6rdigt samverkar. Varje tredjedel framst\u00e5r som sig b\u00f6r som lika viktig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
fotocollage Kerstin Ehrnlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Melodin d\u00f6pt till Canada g\u00e5s <\/em>\u00e4r sannolikt den mest s\u00e4rpr\u00e4glade utan att radikalt bryta m\u00f6nstret, vilket enbart ska uppfattas positivt. I en p\u00e5hittig l\u00e5t med udda taktarter excellerar Yasuhito Miro (Bohusl\u00e4n Big Band, Winduo, Tommy Kotter trio med mera) i grooviga basg\u00e5ngar medan l\u00e5tskrivaren broderar infallsrika ackord. I ett alster betitlat Udo <\/em>har plats \u00e5nyo vikts \u00e5t rytml\u00e4ggare Wartel. i introt levereras n\u00e5gra animerade kaskader. Sedan b\u00e4r det av i kvickt tempo med en uppbromsande snygg avstickare p\u00e5 den massiva kontrabasen.<\/p>\n\n\n\n

Finalnumret omg\u00e4rdas av precis den reflekterande kontur som arrang\u00f6ren ovan angav. Kompet backar subtilt upp pianisten som str\u00e4cker ut i v\u00e5g efter v\u00e5g av klangfulla, briljanta l\u00f6pningar i den komposition som kallas Barn\u00f6s kamp.<\/em> L\u00e5ter ljuvligt!<\/p>\n\n\n\n

Synd att resurser saknats f\u00f6r att ge ut skivan i fysiskt skick. Minns att jag f\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver att John Holmstr\u00f6m var frapperande tillbakadragen p\u00e5 f\u00f6rsta albumet i eget namn (Vivian). <\/em>H\u00e4r kompenserar han genom att ge lyssnarna rikhaltiga prov p\u00e5 sin f\u00f6rm\u00e5ga, vilket borde ge honom ett \u00e4n st\u00f6rre erk\u00e4nnande. Och han har som framg\u00e5tt skaffat sig b\u00e4sta m\u00f6jliga omgivning.<\/p>\n\n\n\n

Slagkraftiga och medryckande melodier, sinnrikt varierade, enormt lyh\u00f6rt samspel och p\u00e5slagna musiker som till fullo beh\u00e4rskar sina instrument. Rimligen borde Mjuka v\u00e4rden <\/em>kunna n\u00e5 bortom jazzgenren, eftersom musiken \u00e4r tillg\u00e4nglig utan att tilln\u00e4rmelsevis vara utsl\u00e4tad. Vad mer kan \u00f6nska sig av detta standardiserade trioformat? Bed\u00f6mningen landar efter viss tvekan p\u00e5 4+, vilket inneb\u00e4r att h\u00f6gsta betyg \u00e4r snubblande n\u00e4ra. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

John Holmstr\u00f6m trio Mjuka v\u00e4rden 4 Inspelad och mixad av \u00c5ke Linton Mastrad av Jonas Kullhammar Toppkonst Releasedatum: 25\/2 2022 (digital release p\u00e5 diverse plattformar) John Holmstr\u00f6m v\u00e4xte upp i min hemstad M\u00f6lndal. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan skrev jag i Kulturbloggen om skiva och konsert med kvintett han var ledare f\u00f6r. Har ocks\u00e5 h\u00f6rts live […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-150500","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150500","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=150500"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150500\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":150506,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150500\/revisions\/150506"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=150500"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=150500"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=150500"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}