{"id":150153,"date":"2022-02-20T18:35:54","date_gmt":"2022-02-20T16:35:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150153"},"modified":"2022-02-20T23:13:22","modified_gmt":"2022-02-20T21:13:22","slug":"fruktbara-svangningar-i-nytolkning-av-modern-klassiker-modet-pa-marat-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=150153","title":{"rendered":"Fruktbara sv\u00e4ngningar i nytolkning av modern klassiker Mordet p\u00e5 Marat p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Peter Weiss \/ \u00f6vers\u00e4ttning Britt G Hallqvist<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Anna Berg, Jan Klata<\/p>\n\n\n\n

Regi: Jan Klata<\/p>\n\n\n\n

Scenografi, kostymdesign och ljusdesign: Mirek Kaczmarek<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Macko Prusak<\/p>\n\n\n\n

Mask- och perukdesign: Marina Ritvall<\/p>\n\n\n\n

Komposition och musikproduktion: Christoffer Berg och Tora Winter<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Chrisoffer Berg, Karin Bloch-J\u00f6rgensen, Marcus Lilja och Tora Winter<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Natan Berkowicz<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Johan Gry, Emil Ljungestig, Johan Friberg, Anna Lova Ald\u00e9n, Anna Bjelkerud, Johan Hafezi, Eline H\u00f6yer, Viktoria Dyrstad, Hannah Alem Davidsson, Johan Karlberg och Lisa Lindgren plus statister som systrar.<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 18\/2 2022 <\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater stora scen till och med 2\/4<\/p>\n\n\n\n

Ett till \u00f6verv\u00e4gande del polskt team med prisade Jan Klata i spetsen st\u00e5r bakom vad som lanseras som ”ett drastiskt, tumultartat och intensivt drama”. Klata som regisserat pj\u00e4ser ocks\u00e5 utanf\u00f6r sitt hemland tilldelades f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan teaterpriset Primo Europa och har varit chef p\u00e5 nationalscenen i Krakow. Typiskt nog verkar han ha hamnat i on\u00e5d hos nuvarande regimen. Sj\u00e4lvklart en fj\u00e4der i hatten f\u00f6r Stadsteatern att ha kunnat locka hit honom och hans medarbetare. Resultatet av deras samlade g\u00e4rning utfaller positivt. <\/p>\n\n\n\n

Filmaren, bildkonstn\u00e4ren och f\u00f6rfattaren\/ dramatikern Peter Weiss \u00e4r sannolikt mest f\u00f6rknippad med Motst\u00e5ndets estetik – <\/em>roman i tre band ofta refererad till. I och med att hans familj flydde till Sverige f\u00f6r att undkomma nazismen, blev Stockholm basen (gifterm\u00e5l med scenografen Gunilla Palmstierna f\u00f6r en l\u00e5ng konstn\u00e4rlig verksamhet. Och i mitten p\u00e5 60-talet hade hans ber\u00f6mda pj\u00e4s premi\u00e4r i Tyskland, den som b\u00e4r den fullst\u00e4ndiga titeln: Jean Paul Marat f\u00f6rf\u00f6ljd och m\u00f6rdad s\u00e5 som det framst\u00e4lls av patienterna p\u00e5 hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade. <\/em>Dramat sattes omg\u00e5ende upp p\u00e5 stora teaterscener b\u00e5de i Europa och p\u00e5 Broadway, ocks\u00e5 i Stockholm. 1967 filmatiserades skildringen av Peter Brook. <\/p>\n\n\n\n

Kan vara p\u00e5 sin plats med n\u00e5gra historiska nedslag kring de tv\u00e5 kontrahenterna, inte minst d\u00e4rf\u00f6r att den ironiskt h\u00e5llna nytolkningen utg\u00e5r fr\u00e5n att s\u00e5v\u00e4l biografi som h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp \u00e4r allom bekant. Jean Paul Marat var l\u00e4kare, tidningsman och revolution\u00e4r politiker. Han f\u00f6respr\u00e5kade terror som maktmedel. P\u00e5 grund av sin roll i franska revolutionen skaffade han sig m\u00e5nga fiender. F\u00f6rf\u00f6ljd s\u00f6kte han skydd i kloaker, vilket orsakade sv\u00e5r hudsjukdom. Kl\u00e5dan kunde bara lindras av att sitta i timmar i badkar. 1793 m\u00f6rdade en representant fr\u00e5n fiendesidan, girondisten Charlotte Corday, honom sittandes i badkaret. I pj\u00e4sen upps\u00f6ker hon Marat tv\u00e5 g\u00e5nger innan det d\u00e5d utf\u00f6rs, som blivit ikoniskt genom m\u00e5lning av Jaques-Luis David fr\u00e5n samma \u00e5r. Markis De Sade som blir en katalysator av vad som \u00e4r ett id\u00e9drama med metaperspektiv, satt insp\u00e4rrad i tjugo\u00e5tta \u00e5r. Han dog 1814, sex \u00e5r efter att pj\u00e4sen i pj\u00e4sen \u00e4ger rum. De Sade, vars omst\u00f6rtande tankar gett upphov till \u00e5tskilliga b\u00f6cker, var aristokrat, revolution\u00e4r, filosof och f\u00f6rfattare. Begreppet sadism h\u00e4rr\u00f6r rent etymologiskt fr\u00e5n honom.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ven om r\u00e4dsla h\u00e4rskar p\u00e5 mentalsjukhuset, har som antytts teamet valt att huvudsakligen h\u00e5lla en ironisk approach. Metaaspekten sl\u00e5r i taket n\u00e4r Friberg p\u00e5 tyska utbrister i en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till teatern vi befinner oss i. Utan vetskap om hur intrigen framf\u00f6rdes p\u00e5 60-talet, ligger det \u00e4nd\u00e5 n\u00e4ra till hands att tro att annorlunda vinkel f\u00f6rmedlas. P\u00e5 scen finns elva sk\u00e5despelare j\u00e4mte de manliga statister som i vita rockar f\u00f6rest\u00e4ller v\u00e5rdare. Samtliga sk\u00e5despelare har kl\u00e4tts i s\u00e5 omsorgsfull mundering, att de i n\u00e5gra fall \u00e4r knepiga att identifiera. Gott betyg \u00e5t ansvariga f\u00f6r mask- och perukdesign.<\/p>\n\n\n\n

Sparsmakade scenografin \u00e4r i sig en ironisk blinkning. Alla patienter som enrollerats till De Sades regisserande har var sitt badkar, placerade i rader p\u00e5 trappavsats. Har f\u00f6r mig att n\u00e5gra byter position, medan andra inte \u00f6verger sitt tilldelade badkar, som verkar best\u00e5 av rektangul\u00e4rt h\u00e5l att krypa ner i. D\u00e4rifr\u00e5n utf\u00f6rs kollektiva l\u00e4ten, s\u00e5ng, monologer och skarpa meningsskiljaktigheter p\u00e5visas. Som mest kakafoni blir det n\u00e4r ensemblen ger sig p\u00e5 att framh\u00e4va sina egna operainspirerade r\u00f6ster. Signalerar att patienterna lider av diverse \u00e5kommor. Om scenografin kan vidare understrykas att spegelglasen erbjuder en skinande, glansig inramning. <\/p>\n\n\n\n

Kan tyckas vara misshush\u00e5llning med resurser n\u00e4r karakt\u00e4rssk\u00e5despelare (exempelvis Lisa Lindgren, Johan Karlberg, Eline H\u00f6yer), knappt tilldelas n\u00e5gra enskilda repliker. Anna Bjelkerud tar vant hand om positionen som presentat\u00f6r. I rollen som direkt\u00f6r Coulmier i frack tar hon ut sv\u00e4ngarna, excellerar i mustigt tilltal, p\u00e5talar att de intagna kommer agera efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga.. F\u00f6r att p\u00e5 detaljniv\u00e5 f\u00f6rklara gestalterna i pj\u00e4sen i pj\u00e4sen har en utropare anlitats. Denne spelas med exakt tajming och skojfriskt flaxigt kroppsspr\u00e5k av Emil Ljungestig. Han tar verkligen chansen att bre p\u00e5 extra, vilket blir till ett komiskt lyft. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren har f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande p\u00e5verkats av en avantgardistisk str\u00f6mning det g\u00e5tt mode i, som ocks\u00e5 praktiserats flitigt av konstn\u00e4rliga ledarna Pontus Stensh\u00e4ll (G\u00f6teborgs Stadsteater) och Frida R\u00f6hl (Folkteatern). T\u00e4nker p\u00e5 stilgreppet upprepningar j\u00e4mte utstr\u00e4ckta tystnader. Ocks\u00e5 k\u00f6rinslag och ljudeffekter excellerar i upprepningar. Omtagningar \u00e4r ju kul till en viss gr\u00e4ns, syftar denna g\u00e5ng antagligen p\u00e5 patienterna mentala oh\u00e4lsa och ber\u00e4ttigade os\u00e4kerhet.<\/p>\n\n\n\n

Macko Prusak vars kollektiva koreografi roar i s\u00e5 pass h\u00f6g att grad att den starkt bidrar till den lyckade helheten, anv\u00e4nder sig framg\u00e5ngsrikt av konceptet. Sk\u00e5despelarna ska ber\u00f6mmas f\u00f6r hur galant de fixar att greja den unisona koreografin. Ibland enbart genom att fiffigt synka sina \u00f6verkroppar. Det hiskeligt utdragna slutet – som ett fastfruset \u00f6gonblick – \u00e4r d\u00e4remot mer problematiskt, omvandlas ofr\u00e5nkomligen till en antiklimax. P\u00e5 premi\u00e4ren kunde man f\u00e5 uppfattningen att en klick \u00e5sk\u00e5dare till sist tappade t\u00e5lamodet p\u00e5 det pretenti\u00f6sa tilltaget. Att f\u00f6rsta akten fick ett v\u00e4ldigt abrupt slut, var nog \u00e4ven det ett utslag av konstn\u00e4rlig sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. <\/p>\n\n\n\n

Inte bara nydanande koreografi tillf\u00f6r v\u00e4lg\u00f6rande injektion. R\u00f6relserna utf\u00f6rs genomg\u00e5ende till maxad, nymixad musik av Christoffer Berg & Tora Winter. Vi undf\u00e4gnas spektakul\u00e4r blandning av h\u00e5rdpumpande beats med str\u00e5k av b\u00e5de Chic och Ravel. Ett i pj\u00e4sen dominerande, medvetet oh\u00e4mmat, utflippat inslag som tillf\u00f6r vitalt br\u00e4nsle. D\u00e4rut\u00f6ver har dessa tv\u00e5 f\u00f6rn\u00e4mliga, remixande dj:s komponerat tio specialskrivna l\u00e5tar, varav ett par med text av Peter Weiss. Victoria Dyrstad \u00e4r kanske den s\u00e5ngsolist som lyser klarast. Upps\u00e4ttningen tappar f\u00f6rvisso lite tempo n\u00e4r hela ensemblen ger sig i kast med att yttra sig med operar\u00f6ster. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pj\u00e4sens sound lanseras med f\u00e4rggranna videoprojektioner och stroboskop. Och eftersom Mordet p\u00e5 Marat <\/em>fr\u00e4mst i b\u00f6rjan har ett l\u00e5ngt tyst avsnitt inlagt och kulminerar med antagonisternas utf\u00f6rliga monologer, fungerar musiken b\u00e5de som sammanbindande och avledande kontrast. Inte utan att man undrar hur det l\u00e4t i ursprungliga versionen, i den m\u00e5n den alls ledsagades av toner.<\/p>\n\n\n\n

Uttrycket ”revolutionen \u00e4ter (upp) sina egna barn” myntades i pj\u00e4s av B\u00fcchner ang\u00e5ende franska revolutionen. I de viktiga resonemang De Sade f\u00f6r med Marat, om v\u00e5ld kan f\u00f6rsvaras som medel i en r\u00e4ttf\u00e4rdig kamp, kom uttrycket till mig per automatik. ”Vart skall din revolt leda?” Dubi\u00f6s revolutionsromantik applicerade och dissekerade Weiss p\u00e5 sin samtid. Den \u00e4r inte mindre relevant idag vid analys av exempelvis tragiken i Sydafrika, eller alla offer som sk\u00f6rdats i BLM-upplopp utan rapportering i media.<\/p>\n\n\n\n

Johan Gry briljerar som docerande om moral och bildning, fantasi och verklighet. Varje formulering fastsl\u00e5s med emfas. En aning udda att hans gestalt st\u00e5r f\u00f6r f\u00f6rnuftets r\u00f6st, orkestrerad med klarsynt cynism. Gry har exekverat flera liknande roller under 2000-talet, fast det kan g\u00e5 l\u00e5ngt mellan varven. Johan Friberg k\u00e4nner jag till fr\u00e5n frigrupper och Folkteatern. N\u00e4r jag nu besk\u00e5dar honom f\u00f6r troligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 Stadsteaterns stora scen \u00e4r hans uppenbarelse exemplarisk. Friberg \u00f6vertygar i rollen som patienten, vars inkarnation av den f\u00f6ror\u00e4ttade och pl\u00e5gade Marat imponerar. Ska inte f\u00f6rsumma att n\u00e4mna Johan Hafezi och Anna Lova Ald\u00e9n (Charlotte Corday), vilka f\u00f6rtj\u00e4nstfullt presterar i sina biroller. <\/p>\n\n\n\n

Inv\u00e4ndningarna i marginalen till trots, f\u00f6rtj\u00e4nar upps\u00e4ttning att v\u00e4rderas h\u00f6gt. Avg\u00f6rande plustecken formeras kring den ironiska blicken, ideologiska diskursen, makal\u00f6sa musiken, sinnrika koreografin och givetvis verbala duellerna emellan Gry och Friberg. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Peter Weiss \/ \u00f6vers\u00e4ttning Britt G Hallqvist Bearbetning: Anna Berg, Jan Klata Regi: Jan Klata Scenografi, kostymdesign och ljusdesign: Mirek Kaczmarek Koreografi: Macko Prusak Mask- och perukdesign: Marina Ritvall Komposition och musikproduktion: Christoffer Berg och Tora Winter Ljuddesign: Chrisoffer Berg, Karin Bloch-J\u00f6rgensen, Marcus Lilja och Tora Winter Videodesign: Natan Berkowicz Medverkande: Johan Gry, Emil […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-150153","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150153","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=150153"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150153\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":150234,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/150153\/revisions\/150234"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=150153"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=150153"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=150153"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}