{"id":149624,"date":"2022-02-09T03:19:33","date_gmt":"2022-02-09T01:19:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=149624"},"modified":"2022-02-11T00:19:20","modified_gmt":"2022-02-10T22:19:20","slug":"goteborg-filmfestival-2022-oturlig-tajming-odsliga-pressvisningar-och-sevarda-biofilmer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=149624","title":{"rendered":"G\u00f6teborg Filmfestival 2022 – oturlig tajming, \u00f6dsliga pressvisningar och sev\u00e4rda biofilmer."},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto p\u00e5 lyckliga vinnare – fr\u00e5n organisationens facebooksida

28\/1 – 6\/2 2022 i G\u00f6teborg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I f\u00f6rrg\u00e5r vid 22-tiden hade sista filmen visats klart p\u00e5 \u00e5rets festival, den 45:e i ordningen (fast har f\u00f6r mig att man skrockfulla inte r\u00e4knade den trettonde upplagan). P\u00e5 90-talet tog jag semester f\u00f6r att kunna g\u00f6ra l\u00e5ngv\u00e4ga imagin\u00e4ra resor via vita duken. Tre senaste \u00e5ren publik festival kunnat h\u00e5llas har jag varit press. S\u00e5g i \u00e5r 24 filmer p\u00e5 bio. Brydde mig inte om att \u00f6verkonsumera, d\u00e4rf\u00f6r inget tittande online. Ins\u00e5g att det kanske inte fanns plats som ackrediterad under slutfasen av restriktioner, en situation som innebar noggrann koll av vaccinationsbevis, krav p\u00e5 stora avst\u00e5nd och tak satt till 30% av maxkapacitet.<\/p>\n\n\n\n

Efter mitt p\u00e5minnelsemejl kom emellertid bekr\u00e4ftelse samma eftermiddag GFF drog ig\u00e5ng (smygstart skedde kv\u00e4llen f\u00f6re). D\u00e5 jag trodde att jag skulle bli ratad hade jag avvaktat planering, vilket f\u00f6r min del ist\u00e4llet medf\u00f6rde dag-f\u00f6r-dag scenario. Tog det s\u00e4kra f\u00f6re os\u00e4kra och baserade schemat p\u00e5 pressvisningar, vars antal i \u00e5r hade ut\u00f6kats, mestadels f\u00f6rlagda till Biopalatset. Frekventerade ocks\u00e5 st\u00e5tliga Draken, G\u00f6ta och Capitol. Fick anpassa dygnsrytmen, vilket var lite slitsamt om \u00e4n v\u00e4rt besv\u00e4ret. Som framg\u00e5r i rubriken bes\u00f6ktes pressvisningarna \u00f6verlag av v\u00e4ldigt f\u00e5, ett par g\u00e5nger hade jag salongen i princip f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Skojade med Jan-Olov Andersson fr\u00e5n AB om att h\u00e4r stoff till en kr\u00f6nika. Vid avnjutande av god tv\u00e5 r\u00e4tters p\u00e5 Skanhof s\u00e5g jag platsen d\u00e4r Emma Gray intervjuade g\u00e4ster varje kv\u00e4ll, intervjuer som s\u00e4ndes p\u00e5 n\u00e4tet. Och i samband med premi\u00e4rvisningen av Sven Wollters sista film Dag f\u00f6r dag<\/em>, genomf\u00f6rdes vad som p\u00e5 fackspr\u00e5k kallas Q & A. Min po\u00e4ng \u00e4r som aktivitet under festivalens h\u00e4gn, \u00e4gnade jag mig uteslutande \u00e5t att se film p\u00e5 bio. Bevistade s\u00e5ledes inga seminarier eller dylikt. Och blev bara enstaka bes\u00f6k p\u00e5 presscentret vid Scandic Rubinen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto fr\u00e5n festivalens facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En lite kontroversiell programpunkt var m\u00f6jligheten att inf\u00f6r n\u00e5gra filmer bli hypnotiserad. I det fylliga programmet fanns en ess\u00e4 av konstn\u00e4rlige ledaren Jonas Holmberg rubricerad kaos och reda, eftersom Oordning utgjorde tema 2022. Honorary Dragon Award heter ett av festivalens hederspriser. Det tilldelades italienske filmregiss\u00f6ren Luca Guadagnino. Tv\u00e5 av hans filmer visades. Och efter Call Me By Your Name<\/em> arrangerades Directors Talk. Det andra hederspriset – Nordic Honorary Dragon Award – gick till svenska sk\u00e5despelaren Rebecca Ferguson. Som ni kunnat l\u00e4sa t\u00e4vlas det i flera kategorier. Trots min flitiga n\u00e4rvaro p\u00e5 pressvisningar, har jag inte sett n\u00e5gon av de vinnande filmerna. M\u00e4rkligt! D\u00e4remot n\u00e5gra l\u00e4nders Oscars-bidrag j\u00e4mte filmer prisade p\u00e5 festivaler runt om i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

Var dock p\u00e5 plats p\u00e5 Draken n\u00e4r Svenska Kyrkan delade ut sitt pris som i \u00e5r tillf\u00f6ll Dag f\u00f6r dag.<\/em> I regi av Felix Herngren \u00e4r det en f\u00f6rskr\u00e4ckligt oj\u00e4mn historia, vars manus skrivits av Martina Haag och William Spetz. Dessa tre finns f\u00f6r \u00f6vrigt med i rollistan. Id\u00e9n historien bygger p\u00e5 inbjuder till djupare funderingar om att leva livet fullt ut innan det \u00e4r f\u00f6r sent. Marianne M\u00f6rck fyrverkeri av aggressiva men v\u00e4lmenande replikharanger utg\u00f6r sj\u00e4lva motorn, medan samspelet emellan Tomas von Br\u00f6mssens dementa Tage och beslutsamt kontemplativa Malte (Sven Wollter i dennes avsked till filmpubliken). Look a like-kopplingen till Giorgio Moroder blir en fyndig detalj och det \u00f6ppna slutet ett intelligent grepp. Lika ber\u00f6rande som dr\u00e5pligt! Men den andra v\u00e5gsk\u00e5len tyngs av flamsig Solsidan-estetik \u00e1 la grannar invecklade i otrohetsaff\u00e4rer. Dag f\u00f6r dag <\/em>f\u00e4rdigst\u00e4lldes f\u00f6r ett och ett halvt \u00e5r sedan, fast planen \u00e4r att den ska visas p\u00e5 biografer f\u00f6rst i h\u00f6st. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Svenska Kyrkan delar ut pris till Dag f\u00f6r dag <\/em>– foto fr\u00e5n filmfestivalens facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5g ett antal filmatiseringar av romaner. \u00c5rets invigningsfilm var S\u00e5 j\u00e4vla easy going <\/em>av Christoffer Sandler. Fyra manusf\u00f6rfattare hade sett till att August-prisade Jenny J\u00e4gerfelds ungdomsbok fungerade som nervig ber\u00e4ttelse p\u00e5 vita duken. Joanna \u00e4r i stor behov av ADHD-medicin. F\u00f6r att l\u00e4tta p\u00e5 trycket \u00e4gnar hon sig \u00e5t simning och mekaniska samlag med sin kk. I en kaotisk tillvaro d\u00e4r varken f\u00f6r\u00e4ldrar eller likvida medel finns till hands, beg\u00e5s desperata handlingar. Nikki Hanseblad \u00e4r fantastisk i huvudrollen, vilket borde inbringa en Guldbagge. Shant Rooney portr\u00e4tterar som s\u00e5 ofta med finstilt sk\u00e4rpa, en pl\u00e5gad och i detta fallet handfallen karakt\u00e4r. Mycket svart humor i en rusig skildring som kuri\u00f6st nog utspelas i G\u00f6teborg, till och med p\u00e5 festivalbiografen Capitol. S\u00e5 j\u00e4vla easy going<\/em>-postern signalerar paralleller till Fucking \u00c5m\u00e5l. Musiken p\u00e5minner tyv\u00e4rr om fantasil\u00f6st plagiat p\u00e5 Broder Daniel, enda trista inslaget i en riktigt bra film.<\/p>\n\n\n\n

Ett minst sagt omtumlande drama \u00e4r barbariska krigsfilmen Svart krabba<\/em>, vars mardr\u00f6m bygger p\u00e5 Jerker Virdborgs debutroman (l\u00e4st ett par andra titlar av honom). Ljudeffekter, stunt, panoramafoto och actionscener \u00e4r v\u00e4ldigt p\u00e5kostade. Noomi Rapace ger heroiska strapatser ett ansikte och anf\u00f6r en stj\u00e4rnsp\u00e4ckad rollista, vars rollfigurer m\u00e5ste premiera tillit f\u00f6r att ha n\u00e5gon som helst chans att ta sig till slutdestinationen.. Finns minimalt med m\u00e4nsklighet i denna fasansfulla, rent av perverst ondskefulla atmosf\u00e4r. Har n\u00e4ppeligen sett en s\u00e5dan h\u00e4r svartsynt svenskproducerad, \u00f6verbrutaliserad thriller tidigare. Bortser fr\u00e5n kravet om rimlig realism. L\u00e5ter mig ist\u00e4llet svepas med med av den utvalda elitgruppens om\u00f6jliga uppdrag \u00f6ver isar och fiendeland. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Black Crab. (L to R) Noomi Rapace as Caroline Edh, Erik Enge as Granvik in Black Crab. Cr. Johan Bergmark\/Netflix \u00a9 2022 Netflix, Inc.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vid denna summering k\u00e4nns det tveksamt om n\u00e5gra upplevelser ska klassificeras som m\u00e4sterverk. Vid dylika tillf\u00e4llen blir jag tagen, inte ovanligt att (kall)svettas vilket inte intr\u00e4ffade under festivalen. D\u00e4remot s\u00e5gs flera filmer sn\u00e4ppet under h\u00f6gsta betyg. Flera som k\u00e4nslom\u00e4ssigt engagerade och d\u00e4rf\u00f6r rekommenderas.<\/p>\n\n\n\n

Betraktade timtals av narrativ som l\u00e4mpligen kan beskrivas som tjejer\/ kvinnor i knipa. Med definitionen avses s\u00e5 v\u00e4l att k\u00e4mpa f\u00f6r att klara sig inklusive familj samt att n\u00f6dgas f\u00f6r\u00e4ndra ett om\u00f6jligt livspussel. T\u00e4nker p\u00e5 stark dramatik som franska The Restless <\/em>om en konstn\u00e4rs tumultartade maniskhet, Cannes-prisade Sandra Melissa Torres i huvudrollen i Amparo<\/em> f\u00f6r att r\u00e4dda sin veke son fr\u00e5n att skickas till fronten i Colombia, Blue Bayou <\/em>av och med Justin Chon d\u00e4r Alicia Wikander och en makal\u00f6s barnsk\u00e5dis i 8-\u00e5rs \u00e5ldern sliter med k\u00e4rleken, ekonomin och amerikanska migrationslagstiftningen, Murina <\/em>utspelas vid och i Adriatiska havet med en undersk\u00f6n dotter och despotisk far i centrum, i ett sensuellt spel n\u00e4r bes\u00f6kare h\u00e4lsar p\u00e5 som skickar referenser antikens tragedier, vardagsinfernot i ett av strejker lamslaget Paris i Full Time<\/em> – en v\u00e4lgjord skildring med inblick i f\u00f6rh\u00e5llanden f\u00f6r st\u00e4derskor p\u00e5 lyxhotell. De tv\u00e5 svenska filmer jag avhandlat ovan kvalar givetvis in i min kategori. Pricken \u00f6ver i:et hamnar \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 Farha<\/em> vars dokument\u00e4ra bakgrund g\u00f6r den koncentrerade ber\u00e4ttelsen \u00e4n mer gripande. Fjorton\u00e5riga Farha f\u00e5r 1948 till slut faderns tillst\u00e5nd att studera vidare n\u00e4r hennes by uts\u00e4tts f\u00f6r skoningsl\u00f6st angrepp, varf\u00f6r hon g\u00f6ms i en jordk\u00e4llare. Oerh\u00f6rt lovande l\u00e5ngfilmsdebut av regiss\u00f6r fr\u00e5n Jordanien. Excellent foto laborerar med ljus\/ skugga f\u00f6r att exponera magnifikt agerande i dominerande huvudroll.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Farha <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vatten i olika former f\u00f6rekom rikligt. Antar att b\u00e5de skyfall, simscener och havsytans speglingar \u00e4r frestande att bearbeta f\u00f6r fotografer, vilket kan leda b\u00e5de till poetiska utvikningar och dramatiska narrativ. Vanligast f\u00f6rekommande aktivitet i tv\u00e5 ambiti\u00f6st anlagda filmer fr\u00e5n Europa var tvekl\u00f6st r\u00f6kning. Blev n\u00e5got tv\u00e5ngsm\u00e4ssigt rituellt \u00f6ver detta beteende i verklighetsbaserade L\u00e4mna inga sp\u00e5r <\/em>(Polens Oscarsbidrag) och Fabian – ber\u00e4ttelsen om en moralist <\/em>(roman fr\u00e5n 1931 av Erich K\u00e4stner. V\u00e5dan av beroendet bekr\u00e4ftas i eftertexterna till den politiska polska skandalen, utf\u00f6rligt belyst ur olika perspektiv. B\u00e4gge filmerna har f\u00f6r \u00f6vrigt ansenlig l\u00e4ngd utan att tiden g\u00e5r l\u00e5ngsamt. <\/p>\n\n\n\n

K\u00e4rlek, klass, kulturkrockar j\u00e4mte hot om v\u00e5ld utg\u00f6r ingredienser i brittiskt underfundiga, delvis feel good-filmen Ali & Ava<\/em> av Clia Barnard. Den blev publikfavorit i Cannes. Brittiska Mothering Sunday <\/em>regisserad av en fransyska som var p\u00e5 plats p\u00e5 Draken, blev en halv besvikelse trots stj\u00e4rnensemble och tacksamt klassaspekt. Alltf\u00f6r r\u00f6rigt med olika tidsplan h\u00e4vdar jag som \u00e4nd\u00e5 slukat l\u00e4sv\u00e4rda kortromanen med samma namn av Graham Swift. Vill skjuta in att flitigt f\u00f6rekommande r\u00f6kning fock en n\u00e4rmast estetisk effekt. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det vankades fokus p\u00e5 v\u00e5ldsamheter och brutalitet valde jag oftast att prioritera bort. I Kanadensiska f\u00e4ngslande Oscars-kandidaten Drunken Birds <\/em>stod en v\u00e4rsting till plantage\u00e4gare i centrum genom sitt h\u00e5rdf\u00f6ra, oresonliga agerande. Tim Roths coola sk\u00e5despeleri k\u00e4nns synonymt med v\u00e5ldsamma intriger. Inget undantag i Sundown <\/em>vars intrig \u00e4ger rum i vad som skulle kunna f\u00f6rest\u00e4lla ett semesterparadis i Mexiko. Vidrigheterna i Farha <\/em>har antytts, likas\u00e5 vansinnet i Svart krabba<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inte s\u00e4llan st\u00e4ller man sig fr\u00e5gan: hur kunde detta intets\u00e4gande verk vinna pris p\u00e5 ansedd festival? I blickpunkten f\u00f6r mitt ifr\u00e5gas\u00e4ttande i f\u00f6rsta hand tv\u00e5 floppar. Dels Memoria <\/em>regisserad med s\u00e4regen estetik av thail\u00e4ndare som erh\u00f6ll jurypriset i Cannes. Tilda Swinton bes\u00f6ker i stillsamt kvasifilosofiska utl\u00e4ggningar i och utanf\u00f6r Bogota sin syster, h\u00f6r detonationer som ingen annan uppfattar. Dels What Do We See When We Look At The Sky? <\/em>som p\u00e5st\u00e5s vara ett helgjutet genombrott om f\u00f6rvirrande f\u00f6rbannelse i stad i Georgien med fotbolls-VM som fond. Att den beskrivs i termer av oemotst\u00e5ndlig romcom och vann kritikerpris i Berlin \u00e4r helt obegripligt. I likhet med flera filmer anv\u00e4ndes speakerr\u00f6st, s\u00e5 kallad voice-over.<\/p>\n\n\n\n

En satir i gr\u00e4lla f\u00e4rger, avantgardistiskt klippt och ber\u00e4ttad motsvarar mina f\u00f6rv\u00e4ntningar. Lika hysteriska som subversiva \u00e4ventyret Bad Luck Banging Or Loony Porn <\/em>kallas med r\u00e4tta f\u00f6r pandemisk storstadssymfoni, en sm\u00e5tt grotesk kakafoni fr\u00e5n Bukarest om hyckleri och graden av frihet, vars Guldbj\u00f6rn i Berlin k\u00e4nns motiverad. H\u00e5ll utkik! Polska Silent Room <\/em>utspelas p\u00e5 solig \u00f6 i Italien i form av listigt kammarspel vars psykologiska realism uppvisar sl\u00e4ktskap med handfallenheten i Ruben \u00d6stlunds Turist. <\/em>Mycket habilt hantverk!<\/p>\n\n\n\n

Exotiska upplevelser h\u00f6r till. I \u00e5rets upplaga inh\u00e4mtades vad vi f\u00f6r enkelhets skull kan kalla det annorlunda fr\u00e4mst fr\u00e5n Japan. Meditativa och empatiskt pr\u00e4glade Haruhara-san\u00b4s Recorder <\/em>kretsande kring sorgearbete l\u00e4t kameran vila l\u00e4nge i utdragna scener, likt metafysiken i de tv\u00e5 konstn\u00e4rligt inriktade flopparna ovan. Tredelade episodfilmen Tillf\u00e4lligheter och fantasier <\/em>fr\u00e5n samma kultur gick hem b\u00e4ttre hos mig utan att \u00f6ver h\u00f6van engagera. Formen som mest framg\u00e5ngsrik n\u00e4r den kunde kopplas till ett koncept vi \u00e4r bekanta med fr\u00e5n Paul Auster. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Birthe Neumann i Pakten <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Trenne filmatiseringar kvar att k\u00e4rnfullt orda om. Lost Illusions <\/em>ska definitivt betraktas som en storfilm med sitt formidabla bildber\u00e4ttande och dess protagonists omv\u00e4lvande utveckling fr\u00e5n naiv till cynisk i 1830-talets Paris. Bl\u00e4ndande huvud- och birollsbedrifter j\u00e4mte ett gigantiskt uppb\u00e5d av statister. G\u00e9rard Depardieu syns i en markant biroll. Enda inv\u00e4ndning handlar om sv\u00e5righeten i att h\u00e4nga med i alla turer. Man hinner inte f\u00f6lja skeendet n\u00e4r kvick konversation \u00f6vers\u00e4tts till engelsk textning. (Inte l\u00e4st romanen, d\u00e4remot annat verk av Balzac n\u00e4r jag studerade litteraturvetenskap.) <\/p>\n\n\n\n

Billie August g\u00e4stade GFF eftersom han \u00e4r aktuell med Pakten<\/em>, en biopic med stora f\u00f6rtj\u00e4nster om ett f\u00f6rh\u00e5llande p\u00e5 i l\u00e4ngden oj\u00e4mlika villkor emellan Karin Blixen och aspirerande poeten Torkild Bj\u00f6rnvig, Pakten sluts p\u00e5 Rungstedlund 1948 p\u00e5 initiativ av den syfilisansatta f\u00f6rfattaren med tecken p\u00e5 megalomani. Sj\u00e4lvklart \u00e4r den inte oproblematisk. Konflikter uppst\u00e5r. Interi\u00f6rer, f\u00e4rgs\u00e4ttning och sk\u00e5despeleri imponerar. Birthe Neumann tolkar storartat karismatiska Blixen. Roligt att kunna n\u00e4mna att jag \u00e4ger Bj\u00f6rnvigs sj\u00e4lvbiografi Pakten<\/em>, som l\u00e4stes med intresse p\u00e5 80-talet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto fr\u00e5n filmfestivalens facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Claes Olsson \u00e4r den finlandssvenska filmens grand old man. Minns filmatiseringen av Underbara kvinnor vid vatten<\/em>. Nu har en av filmmediets epiker i Norden tagit sig an Den svavelgula himlen <\/em>– en ber\u00e4ttelse om k\u00e4rlek och v\u00e4nskap, svek och raseri, klass och tidsanda. Manus bygger p\u00e5 romanen med samma namn av Kjell West\u00f6 (inte l\u00e4st romanen, d\u00e4remot tr\u00e4ffat honom vid signering och l\u00e4st andra titlar). Flera epoker korsklipps i ett ambiti\u00f6st projekt, vars nav \u00e4r den tillbakablickande l\u00e4raren och f\u00f6rfattaren Frej som publikens guide. Tyckte om den m\u00e5ngbottnade filmen, fast den etablerar ett stiliserat avst\u00e5nd till sin publik. Man dras inte inte p\u00e5 allvar in i intrigen, f\u00e5r ist\u00e4llet v\u00e4ven av h\u00e4ndelser serverade med analyserande distans. <\/p>\n\n\n\n

Som vanligt visades \u00e5tskilliga dokument\u00e4rer. S\u00e5g en av dem under mitt intensiva ”bevakande” av pressvisningar. F\u00f6rdom och stolthet – en queer filmhistoria <\/em>av Eva Beling visar sig vara synnerligen upplysande. En uppseendev\u00e4ckande och v\u00e4lbeh\u00f6vlig genomg\u00e5ng av sexuell l\u00e4ggning av betydande akt\u00f6rer inom svensk film sedan stumfilmseran med Mauritz Stiller. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I f\u00f6rrg\u00e5r vid 22-tiden hade sista filmen visats klart p\u00e5 \u00e5rets festival, den 45:e i ordningen (fast har f\u00f6r mig att man skrockfulla inte r\u00e4knade den trettonde upplagan). P\u00e5 90-talet tog jag semester f\u00f6r att kunna g\u00f6ra l\u00e5ngv\u00e4ga imagin\u00e4ra resor via vita duken. Tre senaste \u00e5ren publik festival kunnat h\u00e5llas har jag varit press. S\u00e5g […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,44],"tags":[],"class_list":{"0":"post-149624","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-chadie","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149624","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=149624"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149624\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":149818,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149624\/revisions\/149818"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=149624"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=149624"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=149624"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}