{"id":149614,"date":"2022-02-06T10:35:07","date_gmt":"2022-02-06T08:35:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=149614"},"modified":"2022-02-06T10:35:09","modified_gmt":"2022-02-06T08:35:09","slug":"teaterkritik-drivhuset-ett-tidlost-drama-om-maktens-tyranni","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=149614","title":{"rendered":"Teaterkritik: Drivhuset – ett tidl\u00f6st drama om maktens tyranni"},"content":{"rendered":"
\"\"
S\u00f6ren Vilks
Bildtext Ann-Sofie Rase och Peter Andersson i Drivhuset av Harold Pinter. Sverigepremi\u00e4r 4 februari p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.<\/figcaption><\/figure>\n

Drivhuset
\nAv Harold Pinter
\nRegi Stefan Metz
\nScenografi och kostym Peder Freij
\nLjus Max Mitle
\nMask Maria Reis
\nLjud Camilla N\u00e4sstr\u00f6m
\nSverigepremi\u00e4r 4 februari 2022 p\u00e5 Klarascenen Kulturhuset Stadsteatern
\nMedverkande Roote: Peter Andersson, Gibbs: Per Sandberg, Lamb: Shebly Niavarani, Fr\u00f6ken Cutts: Ann-Sofie Rase, Lush: Henrik Norl\u00e9n, Tubb och Lubb: Peter Perski.<\/p>\n

Ett tidl\u00f6st drama som beskriver maktens tyranni. N\u00e4r Harold Pinter skapade den h\u00e4r historien 1950 var det en annan tid \u00e4n 2022. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r historien lika aktuell nu och kanske \u00e4n mer i framtiden.<\/p>\n

Den despotiska chefen styr fr\u00e5n sitt skrivbord \u00f6ver sin personal och inte minst \u00f6ver sina patienter. Patienter s\u00e5 anonyma att de inte har namn utan nummer som sin identitet.<\/p>\n

Roote (Peter Andersson) \u00e4r den delegerade chefen. Uppfylld av sin egen betydelse och obegr\u00e4nsade makt. Ibland pomp\u00f6s och rasande och d\u00e4remellan gemytlig eller sj\u00e4lv\u00f6mkande. Hans n\u00e4rmaste man \u00e4r Gibbs (Per Sandberg) som rapporterar allt som sker. Underd\u00e5nigt bugande stryker han chefen medh\u00e5rs men tar d\u00e4remellan varje chans att p\u00e5peka fel. \u00d6vriga i personalen \u00e4r Miss Cutts (Ann-Sofie Rase) \u00e4lskarinna, Lush (Henrik Norl\u00e9n) och Lamb (Shebly Niavarani) som offras f\u00f6r verksamheten.
\nN\u00e5gonstans i bakgrunden finns ett anonymt Ministerie som utf\u00e4rdar f\u00f6reskrifter att f\u00f6lja.<\/p>\n

Att makt korrumperar \u00e4r sant och oinskr\u00e4nkt makt blir en fara. N\u00e4r ingen kontroll finns kan makten bli godtycklig och egoistisk. Pinter f\u00e5ngar maktstrukturen mellan chefen och personalen. Undergivenhet som ibland bryts mot ilska eller n\u00e4r trycket uppifr\u00e5n minskar till lismande v\u00e4nskapsf\u00f6rs\u00f6k. Men makten \u00e4r ingen env\u00e4gskommunikation. Den kr\u00e4ver hela tiden att de underst\u00e4llda spelar sina roller och godtar maktens agerande. Dialogen flyter fram och tillbaka. Snurrig ibland men ocks\u00e5 genial och den f\u00f6r historien fram\u00e5t. Patienterna finns med hela tiden som en anonym massa.<\/p>\n

Scenrummet \u00e4r uppbyggt som ett gammaldags kontor med fikarum och testrum ovanp\u00e5. Sk\u00e5despelarna \u00e4r kl\u00e4dda i rej\u00e4la kostymer och milj\u00f6n \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n flashiga It-kontor. Det k\u00e4nns befriande att pj\u00e4sen inte har moderniserats till nutid vad g\u00e4ller kl\u00e4der och interi\u00f6r. Problematiken och fr\u00e5gorna \u00e4r inte tidsbundna utan eviga.<\/p>\n

Ett v\u00e4lspelat tragikomiskt drama d\u00e4r speciellt samspelet mellan Peter Andersson och Per Sandberg \u00e4r fascinerande. Pers Sandbergs luggslitna figur med stor n\u00e4rvaro matchar Peter Anderssons utbrott. Skrattet \u00e5t det komiska fastnar dock ofta i halsen n\u00e4r det tragiska tar \u00f6ver.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Drivhuset Av Harold Pinter Regi Stefan Metz Scenografi och kostym Peder Freij Ljus Max Mitle Mask Maria Reis Ljud Camilla N\u00e4sstr\u00f6m Sverigepremi\u00e4r 4 februari 2022 p\u00e5 Klarascenen Kulturhuset Stadsteatern Medverkande Roote: Peter Andersson, Gibbs: Per Sandberg, Lamb: Shebly Niavarani, Fr\u00f6ken Cutts: Ann-Sofie Rase, Lush: Henrik Norl\u00e9n, Tubb och Lubb: Peter Perski. Ett tidl\u00f6st drama som […]<\/p>\n","protected":false},"author":56,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-149614","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149614","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/56"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=149614"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149614\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":149621,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149614\/revisions\/149621"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=149614"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=149614"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=149614"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}