![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/01\/soliaire_220113-mb-5942-300x200.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Teater: Solitaire
\nRegi: Sofia Adrian Jupither
\nScenografi: Erlend Birkeland
\nKostym: Maria Geber
\nLjus: Ellen Ruge
\nPeruk och mask: Peter Westerberg
\nLjud: Robin Auoja
\nDramaturg: Anneli Dufva<\/p>\n
Medverkande: Th\u00e9r\u00e8se Brunnander, Per Burell, Otto Hargne, Irene Lindh, Marianne Nielsen, Andreas T Olsson, Mikaela Ramel, Siham Shurafa, Jonas Sj\u00f6qvist, Niklas \u00c5kerfelt<\/p>\n
Det finns f\u00e5 dramatiker som kan skildra oss trasiga, vilsna m\u00e4nniskor s\u00e5 exakt, s\u00e5 tr\u00e4ffs\u00e4kert som Lars Nor\u00e9n, mannen som tragiskt nog gick bort f\u00f6rra \u00e5ret i sviterna av Covid-19. Men ibland blir han en parodi p\u00e5 sig sj\u00e4lv. S\u00e5 i fallet Solitaire.<\/p>\n
En grupp m\u00e4nniskor st\u00e5r t\u00e4tt sammanpressade vid scengolvets mitt. H\u00e4r finns ingen utv\u00e4g. Enda alternativet \u00e4r att st\u00e5 ut och hoppas p\u00e5 en snarast ljusning. Detta \u00e4r Solitaire, Lars Nor\u00e9ns sista pj\u00e4s i regi av Sofia Adrian Jupither.
\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/01\/soliaire_220113-mb-5273-300x200.jpg\")
<\/p>\n
Personerna p\u00e5 scen har noll gemensamt annat \u00e4n att de \u00e4r m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod med sina laster, styrkor och tillkortakommanden. Vi har l\u00e4karen vars kall betyder allt, den bereste och sj\u00e4lvgode hipstern som varit \u00f6verallt i v\u00e4rlden fr\u00e5n Tokyo till Auschwitz i s\u00f6dra Polen. Den ensamma pensionerade l\u00e4rarinnan har inga v\u00e4nner kvar vid livet. Den finlandssvenske arbetaren har s\u00e5dan v\u00e4rk i sitt v\u00e4nstra ben att det upptar all hans tankeverksamhet. Tv\u00e5barnsmamman b\u00e4r stolt p\u00e5 sitt livl\u00f6sa barn i famnen och tv\u00e5barnspappan hatar allt som har med sm\u00e5borgerlighet att g\u00f6ra. Och s\u00e5 vidare. Tillsammans blir de ett utsnitt av m\u00e4nskligheten, fragment av m\u00e4nskliga r\u00f6ster, personer som alla inv\u00e4ntar d\u00f6den och bara f\u00f6rs\u00f6ker att st\u00e5 ut i livets m\u00f6rkerrum.<\/span><\/p>\n Regiss\u00f6ren Sofia Adrian Jupither \u00e4r en erfaren Nor\u00e9n-k\u00e4nnare som totalt satt upp sju pj\u00e4ser av hans, nu senast Vintermusik (2017) och Episod (2019). Hennes gestaltning och \u00e5terspegling av Nor\u00e9ns text \u00e4r stram och avskalad. P\u00e5 scen ser vi tio individer, ibland upplysta av scenljusets sken, ibland dolda av en dov belysning som silhuetter i m\u00f6rkret. Packade som sillar i en sillburk st\u00e5r de d\u00e4r. De vet inget om varf\u00f6r de placerats h\u00e4r. B\u00e4r de p\u00e5 skuld, har de beg\u00e5tt brott och ska straffas d\u00e4rutefter eller st\u00e5r de alla t\u00e5lmodigt i v\u00e4ntek\u00f6n till d\u00f6dens rike?<\/p>\n Solitaire kan ses som en naturlig forts\u00e4ttning p\u00e5 Nor\u00e9ns trilogi om \u00e5ldrande som p\u00e5b\u00f6rjades med Stoft (2016). Det \u00e4r den m\u00e4nskliga \u00e5ngesten som s\u00e4tts under lupp med fokus p\u00e5 v\u00e5ra ih\u00e5ligheter och of\u00f6rm\u00e5gan till att n\u00e5 fram. Replikerna sl\u00e5r som sp\u00f6n i backen men ekar tomt i det inkapslade m\u00f6rkerrummet. De \u00e4r monologer, associationer som aldrig lyckas knytas samman och bilda broar. Att vi omges av m\u00e4nniskor fr\u00e5ntar oss inte k\u00e4nslan av att st\u00e4ndigt k\u00e4nna oss allena, ensamma om att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rlden p\u00e5 just v\u00e5rt vis.<\/p>\n F\u00f6r att avv\u00e4pna sig fr\u00e5n Liemannens tunga, klingande kedjor anv\u00e4nder sig Nor\u00e9n av svart komik. Det fungerar, men trots sp\u00e4nnande gestaltning blir Solitaire n\u00e4rmast en parodi p\u00e5 Nor\u00e9n himself. Pj\u00e4sen \u00e4r en del av manusf\u00f6rfattarens fortsatta utveckling fr\u00e5n det ordrika mot det outtalbara, tysta. Hans senare verk Stilla liv (2017 ) och Andante (2109) har g\u00e5tt fr\u00e5n det konkreta mot det fragmentariska, en kargare dramatik d\u00e4r huvudrollerna anonymiseras och f\u00e5r epitet A, B och C eller 1,2 och 3. Precis som i Andante (2019) \u00e4r gruppen i fokus. Memis kallas att h\u00e4rma p\u00e5 teaterspr\u00e5k och Nor\u00e9n \u00e4r v\u00e4rldsm\u00e4stare i grenen. Solitaire blir i sin gestaltning n\u00e4rmast komisk och k\u00e4nns f\u00f6r konstruerad, f\u00f6r konstlad. Varf\u00f6r m\u00e5ste promt b\u00e5de en rasist, en sexist och en troende finnas med i gruppen? Det bokstavliga, n\u00e4rmast generiska st\u00e5r i v\u00e4gen f\u00f6r det medm\u00e4nskliga. Det humana som Nor\u00e9n alltid siktar mot att f\u00e5nga tappas bort. Hans fingertoppk\u00e4nsla f\u00f6r karakt\u00e4rsbyggande som i Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem (2021) eller Stillheten (2011) finns heller inte att \u00e5terfinna h\u00e4r. Och schablonerna och de ljumma intresset f\u00f6r individerna blir som en kalldusch f\u00f6r oss i publiken.<\/p>\n Oavsiktligt slutresultat \u00e4r Solitaire ett ytterligare bevis f\u00f6r Lars Nor\u00e9ns f\u00f6rm\u00e5ga till att st\u00e4ndigt f\u00f6rnya sig och hitta nya uttryck. Regiss\u00f6ren l\u00e4mnade oss f\u00f6rra \u00e5ret, men Nor\u00e9n lever kvar i sina texter och i de nya omtolkningar utf\u00f6rda av dj\u00e4rva unga regiss\u00f6rer s\u00e5som Jupither. L\u00e4nge leve Nor\u00e9n, \u00e5ngestens anfader, eller som den amerikanska f\u00f6rfattaren Langston Hughes sj\u00e4lv skulle uttrycka sig – Life a bitch and then you die. Detta \u00e4r den Nor\u00e9nska melodin – en klyscha eller en svidande sanning? You decide. Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Teater: Solitaire Regi: Sofia Adrian Jupither Scenografi: Erlend Birkeland Kostym: Maria Geber Ljus: Ellen Ruge Peruk och mask: Peter Westerberg Ljud: Robin Auoja Dramaturg: Anneli Dufva Medverkande: Th\u00e9r\u00e8se Brunnander, Per Burell, Otto Hargne, Irene Lindh, Marianne Nielsen, Andreas T Olsson, Mikaela Ramel, Siham Shurafa, Jonas Sj\u00f6qvist, Niklas \u00c5kerfelt Det finns f\u00e5 dramatiker som kan skildra […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":149359,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-149351","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149351","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=149351"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149351\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":149373,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/149351\/revisions\/149373"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/149359"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=149351"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=149351"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=149351"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/01\/soliaire_220113-mb-5055-300x200.jpg\")
<\/p>\n