![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/01\/nightmarealley.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Nightmare Alley
\nBetyg: 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 28 januari 2022
\nRegi: Guillermo del Toro<\/p>\n
Nightmare Alley \u00e4r – f\u00f6r att vara Del Toro, ov\u00e4ntat jordn\u00e4ra, den \u00e4r befriad fr\u00e5n fantasifulla och skr\u00e4ckinjagande filmmonster. Det l\u00e5ter p\u00e5 f\u00f6rhand som en ringare upplevelse d\u00e5 vi ber\u00f6vas m\u00f6jligheten att fly undan vardagen i ny dr\u00f6mv\u00e4rld av Del Toro. Trots bristen p\u00e5 amfibiska m\u00e4nniskor – eller talande ryska lik, s\u00e5 \u00e4r Nightmare Alley en triumf vad det visuella anbelangar. De som sett de fantastiska dokument\u00e4rfilmerna fr\u00e5n Del Toros \u201dandra bostad\u201d d\u00f6pt till Bleak House vet att den mexikanske filmfantasten \u00e4r besatt av allt som kan s\u00e4tta fantasin i rullning. Bleak House \u00e4r en osannolik konstruktion som kunde agera filmkuliss till vilken skr\u00e4ck- eller fantasyfilm som helst. Rekvisita fr\u00e5n Hellboy tr\u00e4ngs med fullskaliga och ot\u00e4ckt levande statyer av Edgar Allan Poe och H.P Lovecraft.<\/p>\n
M\u00e5nga g\u00e5nger s\u00e5 k\u00e4nns Nightmare Alley som ett privat bes\u00f6k i denna m\u00e4rkliga, obehagliga men fascinerande v\u00e4rld. Det tivoli som en stor del av filmen utspelar sig p\u00e5 \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n det industrialiserade och sj\u00e4ll\u00f6sa Gr\u00f6na Lund som man kan t\u00e4nka sig. Scenografin fullkomligt exploderar i ett regn av detaljer, de st\u00e4mningsfulla milj\u00f6erna \u00e4r s\u00e5 pass karakteristiska att de skulle kunna ber\u00e4tta sagor som utan problem kunde fylla ett och annat bibliotek. Att luta sig tillbaka och insupa denna fantastiskt iscensatta v\u00e4rld \u00e4r en upplevelse i sig. \u00c4n mer imponerande \u00e4r det faktum att Del Toro inte ens verkar anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att presentera sin vision. D\u00e4r andra visuella regiss\u00f6rer – exempelvis Wes Anderson, vrider ut och in p\u00e5 sig sj\u00e4lva f\u00f6r att n\u00e5 fram till ett slutresultat som \u00e4r b\u00e5de unikt och bekant, s\u00e5 genomf\u00f6rs Nightmare Alley utan n\u00e5gra prestationer eller ambitioner att f\u00f6rh\u00e4va sig sj\u00e4lv, allt vi f\u00e5r se \u00e4r genuint och skapat med en brinnande passion.<\/p>\n
D\u00e4r Del Toro tidigare alltid lyckats balansera det visuella med ett substantiellt inneh\u00e5ll s\u00e5 verkar det bara vara ytan som attraherar denna g\u00e5ng. Filmens ber\u00e4ttade blir tyv\u00e4rr lidande och m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt svagt, manuskriptet och karakt\u00e4rsarbetet p\u00e5minner i sina b\u00e4sta stunder bara om en grov och halvf\u00e4rdig skiss. Trots att Del Toro har lyckats samla en imponerande trupp sk\u00e5despelare med fullblodsproffs som David Strathairn, Toni Collette, Willem Dafoe, Cate Blanchett och Richard Jenkins s\u00e5 finns det inte en enda insats som k\u00e4nns minnesv\u00e4rd eller inspirerad. Bradley Cooper i huvudrollen \u00e4r ocks\u00e5 lite av ett fr\u00e5getecken. I filmens f\u00f6rsta halva, d\u00e5 Cooper tvingas agera med kroppsspr\u00e5k och minimalistisk mimik, s\u00e5 \u00e4r hans sk\u00e5despeleri i det n\u00e4rmste amat\u00f6rm\u00e4ssigt. Coopers styrka har alltid legat i hans charmiga och uppstudsiga attityd, men att agera pl\u00e5gad och tystl\u00e5ten \u00e4r ett omr\u00e5de som han inre bem\u00e4strar. Det \u00e4r f\u00f6rst d\u00e5 hans karakt\u00e4r blir mer talf\u00f6r som rollbes\u00e4ttningen k\u00e4nns begriplig.<\/p>\n
Men allra mest f\u00f6rv\u00e5nande \u00e4r att Nightmare Alley k\u00e4nns \u00e5terh\u00e5llsam vad g\u00e4ller att f\u00f6rmedla passion och v\u00e4rme i sin ber\u00e4ttelse. F\u00f6rvisso \u00e4r detta en b\u00e5de brutal och ot\u00e4ck saga, men \u00e4ven i n\u00e5got s\u00e5 fruktansv\u00e4rt som Francos Spanien i Pans Labyrint s\u00e5 lyckades Del Toro f\u00f6rmedla en \u00f6mhet i sitt ber\u00e4ttande. The Shape Of Water blev hj\u00e4rtev\u00e4rmande genom sin fink\u00e4nsliga portr\u00e4tteringen av den udda romansen mellan Sally Hawkins och Doug Jones sj\u00f6odjur. Relationer mellan m\u00e4nniskor och monster har alltid varit ett essentiellt signum f\u00f6r Del Toro. Far- och sonrelationen i Hellboy mellan John Hurt och Ron Perlman h\u00f6r fortfarande till de mest finst\u00e4mda jag sett. Men n\u00e5gra s\u00e5dana stunder finns inte i Nightmare Alley, det hela k\u00e4nns – med Del Toros m\u00e5tt m\u00e4tt, f\u00f6rundransv\u00e4rt ytligt. I filmens andra halva blir bristen p\u00e5 ett solitt narrativ \u00e4n mer uppenbar. Fr\u00e5n att vara en djupdykning i det bisarra, s\u00e5 sl\u00e5r det om till att bli en blandning av Christopher Nolans The Prestige och superklassikern Bl\u00e5sningen. Det bjuds p\u00e5 ett par sp\u00e4nnande scener men de \u00e4r alltf\u00f6r korta och underutvecklade. Allting avslutas med en ytterst tvivelaktig final vars patos k\u00e4nns b\u00e5de tr\u00f6tt och otillfredsst\u00e4llande.<\/p>\n
Nightmare Alley \u00e4r ett visuellt under och Guillermo Del Toro \u00e4r i sitt r\u00e4tta element d\u00e5 han djupdyker i det besynnerliga och motbjudande. Men utan en riktigt potent ber\u00e4ttelse s\u00e5 k\u00e4nns allting en aning menl\u00f6st.<\/p>\n