{"id":148347,"date":"2022-01-06T05:18:19","date_gmt":"2022-01-06T03:18:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=148347"},"modified":"2022-01-06T18:19:21","modified_gmt":"2022-01-06T16:19:21","slug":"sex-kreativa-decennier-hyllas-i-komprimerad-och-vital-gala-goteborg-sound-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=148347","title":{"rendered":"Sex kreativa decennier hyllas i komprimerad och vital gala – G\u00f6teborg Sound p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

4-5\/1 2022 (2 f\u00f6rest\u00e4llningar per dag)<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Producent: Johan ”Red Top” Larsson<\/p>\n\n\n\n

Konferencier: Matilda Sj\u00f6str\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Samtliga foton tagna av Leif Wivatt<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan skrev jag i Kulturbloggen om en utst\u00e4llning p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsmuseum, vars ambition var att spegla stadens vitala musikliv utifr\u00e5n varje ton\u00e5rsgenerations sedan 1955. Den invigdes st\u00e5tligt i mus\u00e9ets foaj\u00e9 med liveakter representerandes olika eror. Entr\u00e9biljetten var modest, vilket nog bidrog till att det var ”fullkn\u00f6kat”. Nu tyckte arrang\u00f6rer att det blivit dags f\u00f6r en \u00e4n mer p\u00e5kostad dokumentation. Vi har och har haft en pulserande och bred musikscen utan direkta skrank, vilket inneburit m\u00e5nga fruktbara samarbeten. Vidare har G\u00f6teborg gjort sig k\u00e4nt f\u00f6r uppmuntrande klimat, celebra bes\u00f6k fr\u00e5n England samt tidigare nordens st\u00f6rsta arenor b\u00e5de inomhus och utomhus. <\/p>\n\n\n\n

Konferencier Matilda Sj\u00f6str\u00f6m (tr\u00e4ffat henne en g\u00e5ng p\u00e5 Faktum-release i skivstudio, d\u00e5 hon sj\u00f6ng en l\u00e5t med sin duo Steget) – artist och tidigare arrang\u00f6r och skribent – talar om f\u00f6r publiken att alla av betydelse har blivit tillfr\u00e5gade. Somliga saknades av olika sk\u00e4l, inklusive att n\u00e5gra troligen f\u00e5tt ”kasta in handduken” p\u00e5 grund av corona-smitta. Och n\u00e5gra relevanta namn \u00e4r inte l\u00e4ngre \u00e4r aktiva. Andra som g\u00e5tt bort fick sin r\u00e4ttm\u00e4tiga tribut.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4nd\u00e5 en imponerande line up som ”Red Top” fr\u00e5n Pustervik raggat ihop. Efter att ha tr\u00e4ffat honom upprepade g\u00e5nger p\u00e5 Unity, kan konstateras att arrang\u00f6ren alls inte bortprioriterar jazz. Dock, p\u00e5 tv\u00e5timmarsgalan p\u00e5 stora scen valdes uteslutande att lyfta fram beatbaserad musik. Den f\u00f6rsta timman kunde man lyssna p\u00e5 nya talanger, band som nog befinner sig p\u00e5 sina kr\u00f6n just nu. H\u00f6rde med ena \u00f6rat p\u00e5 jazzdoftande hiphop i Foaj\u00e9baren. Och det blev en kortis tillsammans med tungt malande indierock-tjejerna Telos Vision p\u00e5 Lilla Scen i k\u00e4llaren. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
G\u00f6ran Lagerberg och Matilda Sj\u00f6str\u00f6m <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av r\u00e5dande os\u00e4kra pandemiska l\u00e4ge hade vissa \u00e5tg\u00e4rder vidtagits. Givetvis krav p\u00e5 vaccinationsbevis, men ocks\u00e5 reducerad publikkapacitet (maxtak p\u00e5 500), begr\u00e4nsad framkomlighet i huset och anlitande av s\u00e4kerhetsvakter. M\u00e4rktes att Stadsteaterns akustik inte \u00e4r idealisk f\u00f6r larmig rockmusik n\u00e4r skiftande stilar och s\u00e4ttningar avl\u00f6ser varandra i ungef\u00e4r tiominutersintervaller, vilka f\u00f6rl\u00e4ngdes med matnyttiga intervjuer av konferencier Sj\u00f6str\u00f6m, en 80-talist som f\u00f6r egen och publikens r\u00e4kning, ville veta hur f\u00f6rh\u00e5llandena var, inklusive eventuella konfliktlinjer, n\u00e4r det begav sig. De hon samtalade med var bland andra G\u00f6ran Lagerberg, Bernt Andersson – Mats J\u00f6nsson, H\u00e5kan Sandsj\u00f6 – Henryk Lipp, Fredrik Sandsten och Mikael Stanne.<\/p>\n\n\n\n

Som sagt, susar mer \u00e4n vanligt i \u00f6ronen dygnet efter. Redan existerande tinnitus f\u00f6rv\u00e4rrades, trots \u00f6ronproppar. H\u00f6g volym var inte st\u00f6rsta bekymret, d\u00e4remot vass diskant. Och i foaj\u00e9baren k\u00f6rde man ett skoningsl\u00f6st bassound, vilket d\u00e4mpade min entusiasm p\u00e5tagligt.. Om det nu var p\u00e5 det viset att Stadsteatern anv\u00e4nde egna ljudtekniker, kan totalt sett inte godk\u00e4nt betyg utdelas.. Vilken skillnad mot Beatles-uttolkarna Pepperlands senaste succ\u00e9. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Tilde med Pepperland <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00d6ppningen \u00e4r m\u00e4rklig. Som ett statement om kaxig, kraftfull attityd p\u00e5 V\u00e4stkusten.. Trumslagare Pontus Torstensson (recenserades i december d\u00e5 han gjorde sitt sista gig med Nynningen) utf\u00f6r ett bombastiskt, stenh\u00e5rt och om man ska vara uppriktig t\u00e4mligen intets\u00e4gande solo. V\u00e4rden f\u00f6r aftonen introducerar genom att anse att dessa timmar b\u00f6r betraktas som festival snarare \u00e4n f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta annonserande akt bestod av sm\u00e5tt legendariske G\u00f6ran Lagerberg p\u00e5 s\u00e5ng och elbas tillsammans med Pepperland. Utan att fungera som husband var de flitigt sysselsatta. Den utflyttade g\u00f6teborgaren sjunger Tages popd\u00e4nga Every Raindrop means a lot <\/em>samt en l\u00e5t fr\u00e5n Blond. Lagerberg har jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att tr\u00e4ffa efter klubbkonsert och h\u00f6rt live \u00e5tskilliga g\u00e5nger, d\u00e5 han utgjort f\u00f6rn\u00e4mligt komp i exempelvis Egba, Kebnekajse, Fl\u00e4sket brinner, Mikael Ramel Band och Proggl\u00e5dan. I j\u00e4mf\u00f6relse \u00e4r dessa 60-tals l\u00e5tar trevliga bagateller. Noterar inspirerat gitarrsolo av Micke Isacson, ocks\u00e5 varit verksam som producent och bollplank. Av n\u00e5gon konstig anledning betonar v\u00e5r ciceron den vokala insatsen. Ber\u00f6mmer och menar att f\u00f6rm\u00e5gan \u00e4r intakt. S\u00e5ng fr\u00e5n Lagerberg \u00e4r faktiskt en raritet, varf\u00f6r det f\u00f6rmodligen \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r hans st\u00e4mma p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
G\u00f6ran Lagerberg tillsammans med Pepperland <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tilde ers\u00e4tter Iris Esell i en hyllning till Doris (Svensson), vars floppande album fr\u00e5n 1970 Did You Give The World Some Love Today<\/em> Baby<\/em> featuring Bernt Egerbladh ing\u00e5r i boken Tusen svenska klassiker. Snacka om \u00e4ndring av status! Tilde tar i och g\u00f6r titell\u00e5ten r\u00e4ttvisa uppbackad av Pepperland. <\/p>\n\n\n\n

Stadsteaterns vridscen \u00e4r v\u00e4ldigt praktisk n\u00e4r m\u00e5let \u00e4r s\u00e5 f\u00e5 pauser som m\u00f6jligt. Som moduler riggas flera scener parallellt och roteras fram n\u00e4r det \u00e4r dags. I mellanrummen f\u00f6rsigg\u00e5r inte bara upplysande intervjuer\/ samtal, utan ocks\u00e5 belysande bildspel med fokus p\u00e5 varje decennium. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Nationalteaterns Rockorkester <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 2000-talet har jag sett Nationalteaterns Rockorkester i Halmstad, p\u00e5 G\u00f6taplatsen, i Tr\u00e4dg\u00e5rdsf\u00f6reningen , i M\u00f6lndal och kanske p\u00e5 ytterligare plats. Bekr\u00e4ftas varje g\u00e5ng att de h\u00e4rb\u00e4rgerar en fantastisk l\u00e5tskatt. Har ett par g\u00e5nger st\u00e5tt p\u00e5 g\u00e4stlista beroende p\u00e5 att jag bjudit p\u00e5 krogen n\u00e4r intervjuer med tidigare medlemmar genomf\u00f6rts. P\u00e5 galan G\u00f6teborg Sound (”60 \u00e5r som levande musikstad”) anf\u00f6rs orkestern av dess grand old man. Vi besk\u00e5dar Ulf Dageby tillsammans med H\u00e5kan Nyberg, Kalle Gustafsson Jenneholm, H\u00e5kan Svensson samt Ulf ”vinyl” Stenberg.<\/p>\n\n\n\n

Man river av en aggressiv, kompromissl\u00f6st st\u00f6kig version av Barn av v\u00e5r tid<\/em>. Dageby n\u00e4stan vr\u00e5lar fram sin refr\u00e4ng, Obegripligt att han fyllt 77 \u00e5r. Svensson markerar konkret sin n\u00e4rvaro genom ett skarpt solo och trumnestor Nyberg driver sin vana trogen upp tempot, vilket i och f\u00f6r sig inte gynnar en ikonisk l\u00e5t . Skoningsl\u00f6sa, supersnabbt spelande punkarna i Attentat avl\u00f6ser, frontade av J\u00f6nsson i vinr\u00f6d skinnpaj. Uts\u00f6ndringen av adrenalin var lika uppenbar hos b\u00e5da konstellationer. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt minst sagt, att den skarpa gr\u00e4nsen mellan progg och punk f\u00f6r en stund uppl\u00f6ses. R\u00e5tt och larmigt med stora lass av energi fr\u00e5n b\u00e5de Nationalteaterns Rockorkester och Attentat (minns jag r\u00e4tt har jag sett dem p\u00e5 festival i Angered).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Papa Dee och Partillo <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hade stort utbyte av toastande Papa Dee och rytmtillverkare Partillo. Daniel Wahlgren gjorde ett lyckat medley omgiven av samplingar och livetrumbeat. Denne ordvige mikrofon-poet med f\u00e4bless f\u00f6r ragamuffin style levererar exempelvis temat i sin hit Ain\u00b4t No Stoppin Us Now<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Definitiv h\u00f6jdpunkt – inbringar st\u00f6rsta bifallet – uppst\u00e5r i hyllningen till Freddie Wadling, i Blue For Two-l\u00e5ten Five Days In A Row<\/em>. vars l\u00e4tt hypnotiskt m\u00e4ssande utg\u00f6r stommen. Modigt av de tv\u00e5 kvinnorna p\u00e5 synt respektive gitarr i ORCA Sounds att ge sig p\u00e5 att sjunga den \u00f6desm\u00e4ttat draperade, l\u00e5ngsamt sugande l\u00e5ten. Andra halvan i Blue For Two (syntmaestro Henryk Lipp), tillika grundare av studion Music A Matic \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s mannen som ombes\u00f6rjer att tolkningen ges r\u00e4tt konturer. Samtidigt som trion spelar p\u00e5g\u00e5r i bakgrunden en b\u00f6ljande videoanimation. <\/p>\n\n\n\n

V\u00e4rldsmusik inf\u00f6rlivas i form av Andra Generation, en kvintett med duktiga och \u00f6verenergiska saxofonister. H\u00f6r enormt kl\u00e4mmiga rytmer utan uppeh\u00e5ll. Bandet <\/em>och Kebabpizza<\/em> v\u00e4vs ihop i en urladdning som tar andan ur en, tenderar att bli helt \u00f6verv\u00e4ldigande. F\u00f6rvisso sansl\u00f6st groove initierat av styv dragspelare, men deras taktfasta sound \u00e4r st\u00f6pt i samma form.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e4ster mig vid uttalanden om 80-talet fr\u00e5n H\u00e5kan Sandsj\u00f6 och Henryk Lipp, vilka trivdes att arbeta i en tid utan dogmatiskt beteende, en tid n\u00e4r det var h\u00f6gt i tak och genrer korsbefruktades. Radiums konstn\u00e4rliga betydelse framh\u00f6lls givetvis.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Stefan Spors\u00e9n – Daniel Lemma – Bernt Andersson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I mitten p\u00e5 90-talet kom en v\u00e5g av melodisk death metal, vars r\u00f6tter st\u00e5r att finna l\u00e4ngs en busslinje till Billdal. En av pionj\u00e4rerna globalt lanserade under termen Gothenburg Sound var Dark Tranquillity. I ett \u00f6verm\u00e5tt av volym sk\u00f6ljs publiken \u00f6ver av ett sexmannaband frontat av Mikael Stanne ( brukar kuri\u00f6st nog delta i vinyltr\u00e4ffar p\u00e5 Bengans, vilket jag vet eftersom jag ocks\u00e5 \u00e4r med). H\u00e4pnadsv\u00e4ckande att de och andra band fr\u00e5n samma omr\u00e5de kunde g\u00f6ra stora turn\u00e9er utomlands. F\u00f6r brutalt f\u00f6r mig, \u00e4ven om intressanta \u00f6verg\u00e5ngar och fr\u00e4ckt riffande finns med som tongivande best\u00e5ndsdelar. <\/p>\n\n\n\n

Daniel Lemma \u00e4r en lysande, sj\u00e4lfull s\u00e5ngare och skaplig l\u00e5tskrivare. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan gjorde han succ\u00e9 p\u00e5 Stadsteatern i ett program om Karin Boye. Varf\u00f6r var inte han med och tolkade Taube i Jane Magnussons ifr\u00e5gasatta tredelade dokument\u00e4r? Nj\u00f6t varje sekund av l\u00e5gm\u00e4ld ballad till ackompanjemang av Stefan Spors\u00e9n och Bernt Andersson. Lemma sj\u00f6ng sin egna melodi Polaroider<\/em>, fr\u00e5n senaste svenskspr\u00e5kiga albumet. Ett perfekt avskalat framtr\u00e4dande som m\u00e5ste betecknas som en dynamisk fulltr\u00e4ff. Just d\u00e5 v\u00e4ldigt bra ljud ska po\u00e4ngteras! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Amanda Werne med Ginhouse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Slowgold (a.k.a Amanda Werne) hyllar tillsammans med mina goda v\u00e4nner i bluesbandet Ginhouse tragiskt mytomspunna Blues Annika. Fr\u00e5n hennes omtalade enda skiva h\u00e4mtas Ingen k\u00e4nner dig n\u00e4r du \u00e4r pantad och s\u00e5ld<\/em> . Bernt Andersson p\u00e5 klaviatur och Bengan Blomgren ( medverkar p\u00e5 n\u00e4mnda skiva) turas om att vara enast\u00e5ende solister. Rytmsektionen best\u00e5r av batterist Gunnar Petersson och basist Kjell Jansson, kolossalt garvade jazz- och bluesmusikanter. Kvartetten och s\u00e5ngerskan Werne har jag sett m\u00e5nga g\u00e5nger, men inte tidigare sammanf\u00f6rda p\u00e5 scen. Det sjungs och spelas med enorm passion. Vilken inlevelse fr\u00e5n Slowgold!<\/p>\n\n\n\n

Kontrasterna \u00e4r legio, sp\u00e4nnvidden hisnande. Det blues\u00f6sigt ruffiga avl\u00f6ses av en ensam man med betagande r\u00f6st och snyggt framtagna ackord p\u00e5 akustisk gitarr. Pratar naturligtvis om Jos\u00e9 Gonz\u00e1lez vars lena framf\u00f6rande av Heartbeats <\/em>b\u00e4rs fram av ljuvlig fridfullhet. Vi upplyses om att hans hit skrevs av syskonen Dreijer i The Knife. Sist ut av intervjuobjekt \u00e4r Fredrik Sandsten (som jag tr\u00e4ffat p\u00e5 Nef och fler st\u00e4llen), som 2012 avslutade sin karri\u00e4r som trumslagare n\u00e4r Soundtrack Of Our Lives splittrades. I egenskap av anst\u00e4lld p\u00e5 organisationen G\u00f6teborg och Co. anser han att musikklimatet \u00e4r gott i staden, trots de k\u00e4ppar i hjulet som pandemin satt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Andra Generationen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett par akter i det digra programmet hade utg\u00e5tt, f\u00f6rmodligen av corona-relaterade orsaker. Indierocken fr\u00e5n f\u00f6r mig obekanta Virgina and the Flood gjorde inget n\u00e4mnv\u00e4rt intryck. Tanken var att samtliga medverkande skulle vara med i finalen vars utvalda melodi var, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande, K\u00e4nn ingen sorg f\u00f6r mig G\u00f6teborg. <\/em>Det momentet kanske str\u00f6ks p\u00e5 grund av situationen som r\u00e5der. Varken H\u00e5kan Hellstr\u00f6m eller Augustifamiljen fanns emellertid p\u00e5 plats. Ist\u00e4llet en inte olik r\u00f6st i ynglingen Elias Nilsson omgiven av Pepperland och en extra musiker p\u00e5 banjo. Trevlig avrundning men som final betraktat ganska lamt. Euforin saknades vilket renderade i ganska matta appl\u00e5der.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om jag som framg\u00e5tt l\u00e5ngt ifr\u00e5n blev \u00f6verf\u00f6rtjust i varje inslag, summasummarum en v\u00e4rdig kavalkad som med ett inbjudande uppl\u00e4gg visade hur G\u00f6teborgsrotad musik l\u00e4t och l\u00e5ter. Tack till Johan ”red Top” Larsson, referensgruppen, listade fotografer, alla medverkande, chosefria konferenciern med sin f\u00f6rundran som satte in saker i perspektiv och nyrenoverade Stadsteatern och dess personal.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

4-5\/1 2022 (2 f\u00f6rest\u00e4llningar per dag) G\u00f6teborgs Stadsteater Producent: Johan ”Red Top” Larsson Konferencier: Matilda Sj\u00f6str\u00f6m Samtliga foton tagna av Leif Wivatt F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan skrev jag i Kulturbloggen om en utst\u00e4llning p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsmuseum, vars ambition var att spegla stadens vitala musikliv utifr\u00e5n varje ton\u00e5rsgenerations sedan 1955. Den invigdes st\u00e5tligt i mus\u00e9ets foaj\u00e9 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-148347","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148347","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=148347"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148347\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":148490,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148347\/revisions\/148490"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=148347"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=148347"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=148347"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}