{"id":148271,"date":"2022-01-02T02:06:01","date_gmt":"2022-01-02T00:06:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=148271"},"modified":"2022-01-02T13:37:21","modified_gmt":"2022-01-02T11:37:21","slug":"ystad-winter-piano-fest-djarvt-och-konstnarligt-sett-framgangsrikt-initiativ-del-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=148271","title":{"rendered":"Ystad Winter Piano Fest – Dj\u00e4rvt och konstn\u00e4rligt sett exceptionellt lyckat initiativ (del 2)"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Rhani Krija & Marialy Pacheco – foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

27-28\/12 2021<\/p>\n\n\n\n

Ystad<\/p>\n\n\n\n

Konserterna andra dagen av festivalen \u00e4ger rum p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad, bel\u00e4get ett par kilometer fr\u00e5n centrum med havet in p\u00e5 knuten. Vi sitter i samma spati\u00f6sa sal d\u00e4r Jazzradion spelar in sommartid fr\u00e5n renommerade Jazzfestivalen (YSJF). Ljudet \u00e4r lika f\u00f6rtr\u00e4ffligt som dagen innan p\u00e5 dragiga Ystad Teater. Och h\u00e4r finns gott om plats f\u00f6r benen i sittriktiga, \u00e4nd\u00e5 bekv\u00e4ma stolar. Efter varje akt fanns skivor till f\u00f6rs\u00e4ljning som artisterna signerade. Dessutom kunde festivalens affisch (gjord av Hannah Svensson) inhandlas. F\u00f6rundras inte \u00f6ver att arrangemanget fungerar smidigt, d\u00e5 jazzf\u00f6reningen\/ kommunen k\u00e4nd f\u00f6r sin g\u00e4stfrihet, r\u00e4ttm\u00e4tigt tilldelats flera priser. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

JACO KARLZON har man (\u00e5tminstone er recensent) taget f\u00f6r given i femton-tjugo \u00e5r. Av dussintalet album har jag en bra cd fr\u00e5n 2011. Sett honom med skiftande s\u00e4ttningar p\u00e5 diverse scener. Meriterade konstellationen 5, kan ha bevittnat hans pianolir i Tolvan Big Band, minns ackompanjerande av Viktoria Tolstoy och f\u00f6rst\u00e5s med egen trio. P\u00e5 rak arm kan erinras konserter p\u00e5 Skeppsholmen, Liseberg, Derg\u00e5rdsteatern, Falkenberg och ett par g\u00e5nger p\u00e5 Nef. Trots internationell ber\u00f6mmelse spelar han lyckligtvis med j\u00e4mna mellanrum p\u00e5 hemmaplan. Har erh\u00e5llit tv\u00e5 Jazzkatten-utm\u00e4rkelser och Django d`or. \u00c4r klassiskt skolad, fast \u00e4nd\u00e5 uppv\u00e4xt med h\u00e5rdrock och 80-talets pop. Lockades till jazzens frihetliga uttryck. At framtr\u00e4da inf\u00f6r publik beskriver 51-\u00e5ringen som det mest ursprungliga tillst\u00e5ndet, en extatisk upplevelse. <\/p>\n\n\n\n

Inte bara varit h\u00e4ngiven publik utan d\u00e4rtill recenserat minst tv\u00e5 g\u00e5nger, varf\u00f6r j\u00e4mf\u00f6relser blir oundvikliga. D\u00e4remot har jag inte h\u00f6rt sm\u00e5l\u00e4nningen solo tidigare. I motsats till hur han brukar f\u00f6rfara, kompletteras inte spelet p\u00e5 flygeln av n\u00e5gon som helst elektronisk tillsats. Karlzon upplyser publiken om att repertoaren kommer best\u00e4mmas p\u00e5 uppstuds utifr\u00e5n ing\u00e5ngsmelodin On The Horizon. <\/em>H\u00f6r ett l\u00e5ngt sjok utan avbrott p\u00e5 cirka femtio minuter. N\u00e4mnda lyriska stycke vecklas ut efterhand, omsorgsfullt och varierat. Efter\u00e5t f\u00e5r vi veta vad som framf\u00f6rts: Latest Comeback <\/em>(helt ny l\u00e5t \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge inte tillg\u00e4nglig p\u00e5 skiva), Flowers From The Sky, Fraganzia <\/em>samt en reflekterande och molldraperad kreation betitlad Ever Changing.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Thomas Lantz <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Teman ornamenteras i olika eggande v\u00e4ndningar. L\u00e5ter genrefritt, jazziga inslag bryter igenom efter att avsev\u00e4rd tid f\u00f6rflutit. B\u00f6ljande klanger k\u00e4nns g\u00e4ckande, \u00e4r av undanglidande karakt\u00e4r. Associerar till New Age-aktiga pianisten George Winston. F\u00f6rsjunker i musik laddad med inneb\u00f6rd, kompositioner kongeniala till \u00f6desm\u00e4ttade soundtrack. Attraheras sent omsider av accentuerade rytmer, j\u00e4mte dr\u00f6mska l\u00e5gm\u00e4lda balladen Ever Changing. <\/em> \u00c4r t\u00e4mligen s\u00e4ker p\u00e5 att i mina enskilda recensioner av Karlzon-konserter st\u00e5r omd\u00f6met ”magiskt”. Solokonserten \u00e4r av annat slag, mer diffus. somliga sv\u00e4vande melodier saknar f\u00f6rm\u00e5gan att haka tag i mig. <\/p>\n\n\n\n

Som v\u00e4ntat skruvas intensiteten upp i vissa passager, ofta pang p\u00e5 utan f\u00f6rvarning. D\u00e5 transformeras pianistens dramatiska, skickligt iscensatta l\u00f6pningar till omv\u00e4lvande eruptioner. Allt material \u00e4r Karlzon upphovsman till med ett undantag. Den mjukt framskridande p\u00e4rla som heter Mad World <\/em>\u00e4r skriven av duon Tears For Fears (r\u00e5kar ha en av deras lp). Medryckande refr\u00e4ng! Temat ur I Still Haven\u00b4t Found What I\u00b4m Looking For<\/em>, ikonisk U2-l\u00e5t, kan ocks\u00e5 sk\u00f6njas. D\u00e5 infaller en p\u00e5taglig stegring, vars uppfriskande attack kulminerar i Art Of A System.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Thomas Lantz <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Extranumret utg\u00f6rs av ett k\u00e4rleksfullt alster till\u00e4gnat n\u00e4rvarande hustru, en snyggt repetitiv komposition. Karlzon avsl\u00f6jar i lagom l\u00e5nga mellansnack funderingar kring musicerande och om vad som engagerar honom. Julens mest sedda film p\u00e5 Netflix rekommenderas och sj\u00e4lvfallet harangeras ljudtekniker och volont\u00e4rerna i organisationen. Kanske f\u00f6rm\u00e4tet att komma med randanm\u00e4rkningar mot en f\u00f6rn\u00e4mlig instrumentalist jag uppskattar och h\u00f6rt ett antal g\u00e5nger. Hade emellertid \u00f6nskat fler uttalat lyriska stycken och konserten skulle vunnit p\u00e5 kortare l\u00e4ngd. Uppemot halvannan timmes koncentration blev i mesta laget.<\/p>\n\n\n\n

MARIALY PACHECO & RHANI KRIJA bor p\u00e5 var sitt h\u00e5ll I Tyskland. Pianisten och komposit\u00f6ren Pacheco \u00e4r en passionerad pianist och varmblodig kubanska medan slagverkaren Krija, b\u00f6rdig fr\u00e5n Marocko m\u00e5 vara en doldis, dock med synnerligen tungt v\u00e4gande cv fr\u00e5n samarbeten i allehanda genrer. De beg\u00e5r sin premi\u00e4rspelning i v\u00e5rt land, med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna, trots att de tvingats g\u00e5 upp l\u00e5ngt f\u00f6re gryningen f\u00f6r att ta sig till sk\u00e5nska sydkusten. Samarbetet som startade 2013 har resulterat i medverkan fr\u00e5n ansedde percussionisten p\u00e5 tre av hennes skivor. Temperamentsfulla Pacheco var den f\u00f6rsta kvinnan att vinna t\u00e4vling i solopiano p\u00e5 Montreux Jazzfestival. Hon finns inspelad p\u00e5 elva album inklusive fyra i eget namn. F\u00f6r att visa p\u00e5 sp\u00e4nnvidden kan n\u00e4mnas att hon spelat med b\u00e5de Tommy Emmanuel och Omar Sosa. <\/p>\n\n\n\n

Tolv \u00e5r \u00e4ldre slagverksm\u00e4staren Krija \u00e4r influerad av traditionella arabiska, nordafrikanska, och andalusiska rytmer. Vidare latin-style, blues, reggae och pop, vilket bidrog till att Sting anlitade honom. Listan p\u00e5 samarbeten innefattar bland m\u00e5nga andra Salif Keita, Don Byron, Mary J. Blige, Placido Domingo, Annie Lennox, Chick Corea, WDR Big Band, Vinnie Colaliuta, Natacha Atlas, Al Di Meola, Herbie Hancock och Shaggy (\u00c5tta stycken av de uppr\u00e4knade har jag h\u00f6rt live). Kubanskt sound kryddad med nordafrikanska m\u00f6nster i kombination med samtida europeisk jazz utlovas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pacheco inleder fartfyllt p\u00e5 egen hand, genom s\u00e4llsamt suggestivt spel och en f\u00e4ngslande dos aviga toner. Klangerna vibrerar av hetsande nerv och sensuell hetta. N\u00e4r Krija \u00e4ntrar scen uppst\u00e5r till att b\u00f6rja med stadig, lugn puls. Detta tillst\u00e5nd f\u00f6r\u00e4ndras hastigt n\u00e4r en kaskad av rytmer sveper fram. Krija som sitter p\u00e5 en cajon, f\u00f6rfogar i \u00f6vrigt \u00f6ver ganska avskalad trum- och slagverksutrustning, l\u00e5ngt ifr\u00e5n den de luxe variant Marylin Mazur anv\u00e4nde i Lerum tidigare i h\u00f6stas. Observerar som v\u00e4ntat snabba v\u00e4xlingar i en slags utomeuropeisk v\u00e4rldsmusik. Att duon bjuder p\u00e5 minst sagt rafflande interaktioner j\u00e4mte dynamik p\u00e5 absolut h\u00f6gsta niv\u00e5 \u00e4r inte heller \u00f6verraskande. Man sporrar varandra till stord\u00e5d! Renderar i ungef\u00e4r sjutiofem minuters gl\u00e4djespridande, inr\u00e4knat kubanskans charmiga presentationer. <\/p>\n\n\n\n

Traditionell l\u00e5t fr\u00e5n Kuba f\u00f6ljs av tv\u00e5 original, varav det ena skrevs under en period n\u00e4r komposit\u00f6ren var ett hardcorefan till fusionkvartetten Yellowjackets. F\u00e4ster mig vid otroligt sprudlande sekvenser och b\u00e4rkraftiga melodier. Njuter av ett par otyglade solon fr\u00e5n Rhani Krija. Bilden \u00f6verst f\u00e5ngar hans halsbrytande dialog med flyh\u00e4nte meloditillverkaren vid flygeln, vilket f\u00e5r mig att minnas Airto Moreiras tamburinuppvisning p\u00e5 Ronnie Scott\u00b4s 1988. Vi p\u00e5minns om musikens l\u00e4kande kraft fr\u00e5n en f\u00e4rgstark pianist som s\u00e4ger sig \u00f6va p\u00e5 skalor varje dag, upplyser om sin klassiska bakgrund och en utbildning enligt ryskt system.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Komposit\u00f6ren Ernesto Lecuonas g\u00e4rning hyllas i tv\u00e5 nummer signerade denne kuban. Publiken vaggas inledningsvis in i dansant latin vibe, elegant utf\u00f6rd. H\u00e5llningen p\u00e5 samma g\u00e5ng stolt och \u00f6dmjuk. Tankarna som ligger till grund f\u00f6r deras mest finst\u00e4mda l\u00e5t med hit-kvaliteter f\u00f6rmedlas. Den bed\u00e5rande g\u00e5shudsframkallande l\u00e5ten heter Cambodian Smiles<\/em>. Ordinarie program avslutas med en premi\u00e4r. Tyckte mig uppfatta att verket aldrig tidigare spelat live, d\u00f6pts till Tokyo Coy<\/em>. Intrikata rytmer \u00e4r bara f\u00f6rnamnet i en kvick komposition vars tema har viss likhet med Spain<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

Bifallet fr\u00e5n saliga mottagare \u00e4r p\u00e5tagligt, vilket bel\u00f6nas med ytterligare minuter magnifik musik. H\u00e4nf\u00f6rs av en virvlande sak i salsatappning med smattrande groove initierat av pianissan. Fr\u00e4ckt fyrverkeri, lika f\u00f6rf\u00f6riskt som f\u00f6rt\u00e4tat n\u00e4r enormt duktiga musiker utmanar varandra. Om\u00f6jligt att rangordna festivalens akter. Antar \u00e4nd\u00e5 att det framg\u00e5tt att konserten var enast\u00e5ende. ”Marocuba”-projektet pr\u00e4glas av sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, virtuost samspel, gr\u00e4ns\u00f6verskridande approach samt uppiggande tv\u00e4ra kast. <\/p>\n\n\n\n

IIRO RANTALA r\u00e5kar jag ha h\u00f6rt i tv\u00e5 tidigare solokonserter. Han \u00e4r b\u00e5de en v\u00e4ldigt underh\u00e5llande enmansshow och lysande pianist och komposit\u00f6r. Skivproduktionen f\u00f6r den sm\u00e5tt excentriske mannen – f\u00f6dd 1970 i Helsingfors – uppg\u00e5r till omkring tjugotre titlar, beroende p\u00e5 hur man r\u00e4knar. De har tillkommit i band, trio, duo och som soloverk. I marknadsf\u00f6ringen av ”eventet” som avrundar festivalen, f\u00e5r vi veta att highlights ur tre soloalbum kommer framf\u00f6ras.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I \u00f6ppningsfasen ett klangrikt fl\u00f6de. Likt ett finf\u00f6rdelat vattenfall h\u00f6rs Pecka Pohjola <\/em>(multiinstrumentalist och basist i bland andra Made in Sweden som p\u00e5st\u00e5s ha tackat nej till anbud fr\u00e5n Frank Zappa). Pianobetvingaren visar omg\u00e5ende p\u00e5 fler sidor \u00e4n sin erk\u00e4nt expressiva l\u00e4ggning. Man kan l\u00e4tt f\u00e5 f\u00f6r sig att hans r\u00f6rliga intellekt och yviga personlighet avspeglas i musicerandet, fast det \u00e4r sannolikt en \u00f6vertolkning. Bilder tonar upp framf\u00f6r en. Rantala s\u00e4ger att han under pandemin sysslat med l\u00e5tskrivande. Ger oss fyra v\u00e4lkomponerade exempel med remarkabla hookar och i n\u00e5gra fall m\u00e4rks ocks\u00e5 m\u00f6rka str\u00e5k. <\/p>\n\n\n\n

I Another Ragtime <\/em>m\u00e4rks tecken p\u00e5 att flow uppn\u00e5tts.. D\u00e4refter g\u00e5r allt pianisten och komposit\u00f6ren f\u00f6retar sig, till synes lekande l\u00e4tt. Oklanderlig teknik, kvicka presentationer och underbart ombytligt sound som omsp\u00e4nner b\u00e5de prydliga inslag och det genuint p\u00e5hittiga. Rantala besitter en f\u00f6runderlig f\u00f6rm\u00e5ga att skapa solida melodier, varje alster sticker ut.<\/p>\n\n\n\n

Dystra och samtidigt vackra Peace <\/em>lanseras som typisk begravningsmusik. Naturligtvis l\u00e4ggs i den brokiga repertoaren in ett boppigt avsnitt. Den formfull\u00e4ndade allusionen p\u00e5 Bud Powell – i mina \u00f6ron ocks\u00e5 Errol Garner – kallas vitsigt f\u00f6r Can You Be Bop? <\/em>L\u00e5ter lustigt n\u00e4r den knixiga stilen beskrivs p\u00e5 engelska med finsk brytning: ”dangerous curves, fast and furious”. Freedom <\/em>ges en extra dimension med preparerad (= handduk) flygel, bildar en f\u00f6rvr\u00e4ngd, ljudd\u00e4mpande tonal effekt. Minimalism n\u00e4r den \u00e4r som mest sp\u00e4nnande. Ett utkristalliserat sound som stundtals kan leda tanken till utbrott fr\u00e5n flamencogitarrist. Fascinerande! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Iiro Rantala ber\u00e4ttar att han gjort ett album uteslutande med material signerat John Lennon. Historiken kring Woman <\/em>framh\u00e5lls. Inte utan att en blir gr\u00e5tmild av att h\u00f6ra den vemodiga melodin n\u00e4r man bet\u00e4nker textens inneb\u00f6rd, plus Lennons gruvliga \u00f6de. I Rantalas version finns \u00e4nd\u00e5 utrymme f\u00f6r upphottade till\u00e4gg. Rantala k\u00e5serar kort om termen ”swedish sadness” och hur den skiljer sig fr\u00e5n den finska varianten. Anledningen \u00e4r att han tolkar tv\u00e5 representanter f\u00f6r detta distinkta sound, En med mig j\u00e4mn\u00e5rig musiker jag recenserat ett flertal g\u00e5nger senaste halv\u00e5ret, samt en legendar vars biografi jag recenserade i h\u00f6stas. Syftar p\u00e5 Lars Danielsson och Lars Gullin. Danielssons Hymn <\/em>p\u00e5minner en smula om Byssan Lull och fr\u00e5n legendaren Gullin h\u00e4mtas tidiga m\u00e4sterverket Danny\u00b4s Dream<\/em> i en obunden version med fint, igenk\u00e4nnbart tema.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6rde My finnish Calender <\/em>framf\u00f6ras intakt i Trollh\u00e4ttan f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, synkroniserad med video \u00f6ver det omv\u00e4xlande v\u00e4der som musiken reflekterar. Fr\u00e5n det projektet f\u00e5r vi pampiga, energigivande October<\/em> avl\u00f6st av hitten November, <\/em>vars \u00f6msinta, in\u00e5tblickande melodi k\u00e4nnetecknas av vitala b\u00e5gar. Pianisten g\u00e5r i m\u00e5l med O<\/em>uvertyren ur Bernstein\u00b4s Candide<\/em>, ett popul\u00e4rt konsertstycke. Noterar kopi\u00f6st schwung med fenomenal kontroll, i ett genomarbetat arr fr\u00e5n en makal\u00f6st inspirerad instrumentalist. ”\u00c4revarvet” f\u00f6rr\u00e4ttas i subtil noga \u00f6verv\u00e4gd anda. Allra sista l\u00e5t p\u00e5 YWPF blir n\u00e4mligen Tears For Esbj\u00f6rn <\/em>(som jag f\u00f6r drygt tjugo \u00e5r sedan tr\u00e4ffade i samband med spelning i M\u00f6lndal). Trollbindande toner f\u00f6rst\u00e4rker sorgen, f\u00f6rlusten av en hyllad musiker som befann sig mitt i livet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

27-28\/12 2021 Ystad Konserterna andra dagen av festivalen \u00e4ger rum p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad, bel\u00e4get ett par kilometer fr\u00e5n centrum med havet in p\u00e5 knuten. Vi sitter i samma spati\u00f6sa sal d\u00e4r Jazzradion spelar in sommartid fr\u00e5n renommerade Jazzfestivalen (YSJF). Ljudet \u00e4r lika f\u00f6rtr\u00e4ffligt som dagen innan p\u00e5 dragiga Ystad Teater. Och h\u00e4r finns gott om […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-148271","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148271","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=148271"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148271\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":148306,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148271\/revisions\/148306"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=148271"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=148271"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=148271"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}