{"id":148224,"date":"2021-12-30T22:52:24","date_gmt":"2021-12-30T20:52:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=148224"},"modified":"2022-01-01T11:14:07","modified_gmt":"2022-01-01T09:14:07","slug":"ystad-winter-piano-fest-en-konstnarlig-framgang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=148224","title":{"rendered":"Ystad Winter Piano Fest – En konstn\u00e4rlig framg\u00e5ng"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Festivalens konstn\u00e4rlige ledare in action foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

27-28\/12 2021<\/p>\n\n\n\n

Ystad Teater\/ Ystad Saltsj\u00f6bad<\/p>\n\n\n\n

f\u00f6reningen Ystad Jazz med st\u00f6d av bland andra Musik i Syd, Ystad Kommun, Kulturr\u00e5det och Region Sk\u00e5ne<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r f\u00f6r Sveriges f\u00f6rsta pianofestival med jazziga f\u00f6rtecken. Ingen h\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen \u00f6ver att man h\u00e4r nere i Sk\u00e5ne var f\u00f6rst ut, d\u00e5 ju Ystad Sweden Jazz festival har otroligt produktive Jan Lundgren som dess konstn\u00e4rlige ledare. Hans status och ov\u00e4rderliga kontaktn\u00e4t borgar alltid f\u00f6r kvalitet. Och i den v\u00e4loljade organisationen vimlar det av proffsigt arbetande idealister. Vidare hade man till premi\u00e4ren tillg\u00e5ng till tv\u00e5 ypperliga Steinway-flyglar och den alltid lika eminente ljudteknikern Sten W\u00e4rnfeldt. Att man beslutar sig f\u00f6r att genomf\u00f6ra klaviaturfesten trots Corona-backlash och os\u00e4kra kommunikationer p\u00e5 grund av v\u00e4derf\u00f6rh\u00e5llanden och t\u00e5gstrul, \u00e4r desto mer f\u00f6rv\u00e5nande. Dessutom \u00e4r det tveksamt om de tv\u00e5 f\u00f6rsta mellandagarna \u00e4r mest l\u00e4mpliga datum. Ur logistiska och ekonomiska aspekter blir det f\u00f6rst\u00e5s enbart f\u00f6rdelaktigt med just pianofest. En av de medverkande n\u00e4mnde efter sitt framtr\u00e4dande vilken skillnad det vore om man skulle ha r\u00e5ddat med storband ist\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

Piano \u00e4r sannolikt det mest f\u00f6rekommande soloinstrumentet. Dessutom anses pianister\/ keyboardister vara de mest l\u00e4mpade att ackompanjera s\u00e5ng i allehanda genrer. Denna g\u00e5ng fick vi klara oss utan vokala insatser (barnen kunde f\u00f6rvisso stimuleras av Mimi Terris olika interaktiva uppt\u00e5g, vilket undertecknad missade) , inte ens nynnande fr\u00e5n n\u00e5gon pianist f\u00f6rekom. Genom klaviaturens \u00e5ttio\u00e5tta tangenter, pianostr\u00e4ngar och de tv\u00e5 fotpedalerna ges i princip o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter till variation. Till\u00e5t mig en klumpig metafor. Andra halvan av programmet \u00e4gde tre konserter rum p\u00e5 lyxiga Ystad Saltsj\u00f6bad, vars ber\u00f6mmelse s\u00e4rskilt vilar p\u00e5 en magnifik spaanl\u00e4ggning. En s\u00e5dan p\u00e5kostad anl\u00e4ggning planeras ju utifr\u00e5n vederkvickande konstraster. Konsertpianister t\u00e4nker nog i liknande banor f\u00f6r att bibeh\u00e5lla publikens uppm\u00e4rksamhet i en timme eller l\u00e4ngre. S\u00e5ledes utgjorde kontraster ett v\u00e4sentligt, b\u00e4rande tema under Ystad Winter Piano Fest. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
JazzKidz med Mimi Terris och Johan Ohlsson p\u00e5 Stadsbiblioteket – foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e5gra album med solopiano har recenserats av undertecknad. Och har p\u00e5 hemmaplan haft f\u00f6rm\u00e5nen att live f\u00e5 uppleva h\u00f6gtidsstunder med n\u00e5gra lysande pianosolister. Av inhemska stj\u00e4rnor kan framh\u00e5llas Hans Leygraf, Peter Jablonski, Lars Jansson, Monica Dominique, Elise Einarsdotter, Staffan Scheja, Roland P\u00f6ntinen, Stefan Nilsson och hela tre g\u00e5nger senaste \u00e5ren Mattias Nilsson. Blev f\u00f6r ett par m\u00e5nader sedan v\u00e4ldigt r\u00f6rd av originalmusik fr\u00e5n Ida Gillner, framf\u00f6rd live f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen inf\u00f6r publik p\u00e5 piano, som ett sorgearbete efter sin systers hastiga d\u00f6d. Av internationella storfr\u00e4sare minns jag Vladimir Ashkenazy i ett fullsatt G\u00f6teborgs Konserthus. Vi utdelade st\u00e5ende ovationer l\u00e4nge och v\u00e4l, f\u00f6r att dagen efter l\u00e4sa en sm\u00e5sur bed\u00f6mning i GP. <\/p>\n\n\n\n

JOHANNA SUMMER (f\u00f6dd 1996) \u00e4r ett stj\u00e4rnskott fr\u00e5n Berlin, vars f\u00f6rn\u00e4mliga egenart bygger p\u00e5 improvisation, s\u00f6ta korta stycken ur notb\u00f6cker hon \u00f6vade p\u00e5 som mycket ung pianoelev samt en f\u00e4bless f\u00f6r Robert Schumann. F\u00f6ljaktligen heter hennes debut Schumann Kaleidoskop<\/em>, lovordad av exempelvis Joachim K\u00fchn Den gavs ut p\u00e5 prestigefyllda bolaget ACT efter att inspelningen f\u00e4rdigst\u00e4llts. Hon Inleder med Gl\u00fcckes Genug <\/em>och Erster Verlust<\/em>, de tv\u00e5 stycken som ocks\u00e5 ligger f\u00f6rst p\u00e5 skivan. H\u00f6r harmoniskt fl\u00f6de genomsyrat av romantisk touch. Summer har till\u00e4gnat sig en utmejslad stil, spelar h\u00e4pnadsv\u00e4ckande moget. Begeistringen i 1800-tals komposit\u00f6ren m\u00e4rks p\u00e5 ett v\u00e4gvinnande s\u00e4tt. Eteriskt dr\u00f6mska och d\u00e4rmed svindlande passager, erbjuder mycket behaglig lyssning. Den unga kvinnan erbjuder n\u00e5got eget, fusionerar flera musikaliska v\u00e4rldar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00e4ngslande musik sprungen ur tydlig f\u00f6rlaga avtecknar sig under en timma, utvecklas i nya formationer. Liksom \u00f6vriga artister p\u00e5 YWPF besitter hon en teknisk briljans och innovativ f\u00f6rm\u00e5ga l\u00e5ngt \u00f6ver normalgraden f\u00f6r dylika instrumentalister.. Parallellt driver hon en jazzig pianotrio. Vill p\u00e5st\u00e5 att bruket av kontraster g\u00f6r henne s\u00e4rskilt intressant. Reflekterande h\u00e5llning korsas med mer ”burdust” anslag. Summer ber\u00e4ttar i f\u00f6rv\u00e4g vad titlar betyder och vad kompositionerna handlar om. F\u00e4ster mig vid en bombastisk sekvens d\u00e4r v\u00e4nsterhanden accentuerar basg\u00e5ngen. Virtuosa intensiteten f\u00e5r mig att associera till Tjajkovskij. H\u00e4ndelserik avdelning p\u00e5g\u00e5r i tempo furioso. Pianisten jobbar gr\u00e4ns\u00f6verskridande, r\u00f6r sig inom ett avsev\u00e4rt spektrum av vidgande vyer. <\/p>\n\n\n\n

Pl\u00f6tsligt uppst\u00e5r en underbart vacker melodi. En slags suggestiv boogie, \u00f6verg\u00e5r i snabb impro i olika steg, Kan garantera att publiken lever sig in i oavbrutet fascinerande skeende. Tv\u00e5 stycken intill varandra introduceras som varandras motsatser. F\u00f6rst energifyllda, lekfulla klanger. D\u00e4refter Robert Schumanns romantiskt sv\u00e4vande Tr\u00e4umerei. <\/em>Sl\u00e5s av minimalistiska figurer och i fj\u00e4rran ekon av Keith Jarretts klassiska The K\u00f6ln Concert.<\/em> Hela klaviaturens register tas i anspr\u00e5k, fast den tonala essensen f\u00f6rblir anm\u00e4rkningsv\u00e4rt obruten. <\/p>\n\n\n\n

Stora emotioner i omlopp, \u00e4nd\u00e5 nedtonade, k\u00e4nnetecknar tolkningen av n\u00e4mnda \u00e4lskade pianostycke. Till extranummer utses Von Fremden L\u00e4ndern Und Menschen<\/em>, vars titel Summer tar till int\u00e4kt f\u00f6r att uttala sig om r\u00e5dande pandemi. Pausering och anslag \u00e4r av en s\u00e5dan bed\u00e5rande magnitud, att man f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r Johanna Summer lanseras som en sensationell nykomling. Som ni redan insett motsvaras f\u00f6rv\u00e4ntningarna med r\u00e5ge. Hennes f\u00f6rsta konsert i Sverige gav mersmak.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

NICK B\u00c4RTSCH \u00e4r en femtio\u00e5rig pianist, komposit\u00f6r, bandledare och producent fr\u00e5n Z\u00fcrich. En experimentellt betonad eklektiker, vars musik har flera ansikten. Skivproduktionen uppg\u00e5r till tretton till antalet, varav tv\u00e5 liveplattor. De sju senaste har sl\u00e4ppts p\u00e5 ECM. Min f\u00f6rkunskap om honom inskr\u00e4nkte sig till ambient-atmosf\u00e4riska Awase <\/em>med hans trio Ronin, vilka s\u00e4gs \u00e4gna sig \u00e5t rituell groovemusik. Influenserna f\u00f6r mannen som skrivit bok tillsammans med hustrun, spretar i olika riktningar: Jazz, ”zen-.funk”, minimalism, upprepandet av motiv likt James Brown, japanska f\u00f6rsvarstekniker samt orientalisk filosofi. Ocks\u00e5 f\u00f6r schweizaren \u00e4r det f\u00f6rsta bes\u00f6ket i Sverige (i v\u00e5r kommer han till Stockholm). Solokonserten fokuserar p\u00e5 hans senaste utgivning, liktydigt med f\u00f6rsta akustiska betitlad Entendre <\/em>fr\u00e5n i \u00e5r. Framf\u00f6randet varar i 50-55 minuter, vilket f\u00f6rmodligen innebar liveversionen av albumet plus passande till\u00e4gg.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att g\u00f6ra det enkelt f\u00f6r mig att beskriva estetiken varf\u00f6r inte citera honom? ”Min touch \u00e4r mittemellan kammarmusik, klassisk tradition, modernare minimalistisk musik och groove-vinkel.” I sitt utforskande av instrumentets m\u00f6jligheter \u00f6verger han aldrig sitt osvikliga sinne f\u00f6r struktur, tappar tack och lov inte f\u00f6rbindelsen med koncentrerade lyssnare. Detta g\u00f6r honom unik i min bok! I sin presentation kallar Jan Lundgren honom ”sm\u00e5tt legendarisk p\u00e5 den europeiska scenen under ett par decennier”. Inte mindre f\u00f6runderligt med tanke p\u00e5 att det ”rotas” en hel del i flygelns innand\u00f6me, varvid h\u00e4nder j\u00e4mte tv\u00e5 plastklubbor anv\u00e4nds. Effektfullt muller tas fram medelst reverb eller dylikt, kontrasterar effektfullt mot f\u00f6rsynta segment. En dam i raden bakom ans\u00e5g att det blev f\u00f6r entonigt, vilket er recensent inte alls h\u00e5ller med om. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

B\u00e4rtsch kl\u00e4dd i vad som skulle kunna vara en svart aikido-dr\u00e4kt, l\u00e5ter till att b\u00f6rja med klangerna sjunka in. Hypnotisk aura uppst\u00e5r, rituellt pr\u00e4glad s\u00e5dan, genomg\u00e5ende fridfull. Om\u00f6jligt att veta om improvisationer lagts in i programmet eftersom vad han f\u00f6retar sig bem\u00e4stras med hundraprocentig n\u00e4rvaro. Svischande ljud \u00e5stadkoms genom n\u00e4rkontakt med pianostr\u00e4ngar. Anstrykning av \u00f6sterl\u00e4ndsk (l\u00e4s japansk) rytmik breder ut sig, n\u00e4r flygeln utforskas. Grunden utg\u00f6rs av en serie snarlika slingor, vilka karakt\u00e4riseras av v\u00e4xlingar emellan upprepning och marginella f\u00f6r\u00e4ndringar. Resonansen \u00e4r superb, likas\u00e5 balansen diskant- bas. B\u00e4rtsch verkar vara f\u00f6rtjust i att tillf\u00f6ra doser av mystik, of\u00f6ruts\u00e4gbarhet och mullrande kaskader. Hans spel garneras genom fl\u00f6dande klanger och alldeles s\u00e4rskilt av upphetsande eruptioner. <\/p>\n\n\n\n

Njuter av maximalt utnyttjande av dynamik, tempi och skiftningar utan att det alls blir kr\u00e5ngligt att tillgodog\u00f6ra sig. H\u00e4ri best\u00e5r komposit\u00f6rens m\u00e4sterliga framtoning, till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra upph\u00f6jda vision\u00e4rer. Borde inte bli \u00f6verraskad n\u00e4r musiken transformeras till \u00f6msom pulserande groove, \u00f6msom visuella intryck. En ynnest att tillsammans med en exklusiv skara vara med om att f\u00e4ngslande balans uppst\u00e5r. Troligen utgjorde D\u00e9j\u00e0 Vu, Vienna<\/em> extranumret, ett organiskt stycke med finurliga utvikningar inlagda. L\u00e4gger m\u00e4rke till charmerande groove och som twist ett hisnande avigt avslut. <\/p>\n\n\n\n

Denne makal\u00f6se stilbildare n\u00f6jde sig med ett par korta presentationer. Riktade d\u00e4rtill i likhet med \u00f6vriga musiker ett stort tack till det community, inklusive Jan Lundgren och arrang\u00f6rsstaben som sett till att f\u00f6rverkliga den f\u00f6rsta jazziga pianofestivalen i landet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

JAN LUNDGREN borde inte beh\u00f6va presenteras n\u00e4rmare. Enligt Wikipedia har han sl\u00e4ppt imponerande femtiotre skivor som ledare. Var f\u00f6rste nordbo att utses till Steinway-artist och har under karri\u00e4ren erh\u00e5llit Gyllene Skivan och andra fina priser. Har haft f\u00f6rm\u00e5nen att t\u00e4mligen ofta h\u00f6ra honom live senaste \u00e5ren, varf\u00f6r jag kan h\u00e4vda att hans tajming \u00e4r bland de allra b\u00e4sta som existerar i branschen. F\u00f6r att ge r\u00e4tt tidsperspektiv kan upplysas om att undertecknad gick p\u00e5 l\u00e5gstadiet d\u00e5 Lundgren f\u00f6ddes i Blekinge. Tillsammans med sin basist Mattias Svensson och en str\u00e5kkvartett fr\u00e5n Wien – d\u00f6pt efter medlemmarnas f\u00f6rnamn – g\u00f6rs en tribut till Jan Johanssons od\u00f6dliga musik. Han som satte ett lika omv\u00e4lvande som radikalt avtryck i svensk musikliv skulle ha fyllt nittio \u00e5r i \u00e5r. L\u00e4ste i somras Erik Kjellbergs inneh\u00e5llsrika biografi \u00f6ver det m\u00e5ngsidiga geniet. Och namnen Lundgren som turnerat med detta program och denna konstellation sedan 2016, \u00e4r en av de som f\u00e5tt hans stipendium. F\u00f6r mig som inte tidigare h\u00f6rt repertoaren i sin helhet, blev det en str\u00e5lande upplevelse.<\/p>\n\n\n\n

Knockas direkt av kraften i Emigrantvisa <\/em>(Vi s\u00e5lde v\u00e5ra hemman)<\/em>, vars m\u00e5nga verser \u00e4r f\u00f6rf\u00e4rligt sorgliga vilket avspeglas i det instrumentala temat. Sansl\u00f6st vackert arrangerad med str\u00e5kar som tillf\u00f6r varm, melankolisk st\u00e4mning. Martin Berggren st\u00e5r f\u00f6r arren vilka uruppf\u00f6rdes p\u00e5 YSJF 2015. Den konserten hamnade ocks\u00e5 p\u00e5 skiva. Kvinnorna som trakterar viola och cello ber\u00e4ttar f\u00f6r mig efter\u00e5t att de \u00e4lskar musiken, kan den utantill. Str\u00e5kkvartettens medlemmar heter Johannes Dickbauer p\u00e5 f\u00f6rsta violin, Emily Stewart p\u00e5 andra violin fr\u00e5n Costa Rica, Lena Frankhauser Campregher ursprungligen fr\u00e5n Kanada p\u00e5 viola samt cellisten Asja Valcic b\u00f6rdig fr\u00e5n Kroatien. <\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r en trippel serverad i form av Visa fr\u00e5n R\u00e4ttvik, polska fr\u00e5n Medelpad <\/em>samt G\u00e5ngl\u00e5t fr\u00e5n \u00c4lvdalen. <\/em>Fram tr\u00e4der en storslagen mix av jazzig improvisation och svensk folkmusik av vemodig art. H\u00f6r ljuvligt sammanh\u00e5llna melodier med dansanta drag, vilket avspeglas i ett oemotst\u00e5ndligt subtilt sv\u00e4ng. Basfeature i G\u00e5ngl\u00e5ten inklusive de utl\u00e4ndska musikernas pizzicato resulterar i excellent till\u00e4gg i en jazzig tradition. I ett kortare mellanspel antar soundet bluesig skepnad. Dialog mellan styrande pianist och mestadels underst\u00f6djande basist transformeras till en het ”holmg\u00e5ng”, sv\u00e4nger kopi\u00f6st. Jazz p\u00e5 svenska <\/em>f\u00e5r nytt blod utan att originalen f\u00f6rvanskas, en beundransv\u00e4rd bedrift.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fem stycken fr\u00e5n Jazz p\u00e5 ryska <\/em>introduceras. Visar sig efter bejublad turn\u00e9 till Ukraina att flera av visorna h\u00e4rstammar d\u00e4rifr\u00e5n. Attraktivt anslag fr\u00e5n samtliga p\u00e5 scen, agerar fullst\u00e4ndigt koordinerat som en gemensam kropp. \u00d6rh\u00e4nget Kv\u00e4llar i Moskvas f\u00f6rst\u00e4der<\/em> broderas ut. Gripande och m\u00e5ngfasetterat! Noterar l\u00e4ckert basintro. Majoriteten av l\u00e5tarna \u00e4r impregnerade i moll, appellerar till v\u00e5r folksj\u00e4l i den m\u00e5n s\u00e5dan abstrakt f\u00f6reteelse existerar och f\u00f6renar oss Ska po\u00e4ngteras att det absolut inte finns n\u00e5got stelt musealt \u00f6ver deras Jan Johansson-tribut. Det \u00e4r i h\u00f6gsta grad ett vitalt sound vi f\u00f6rf\u00f6rs av, kammarjazz med folkmusik i botten som tar sig frihetliga spr\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

Str\u00e5kkvartetten tog f\u00f6rtj\u00e4nstfullt hand om f\u00f6rsta halvan i en av folkmelodierna. Registrerar raffinerat samspel emellan maestro Lundgren och violinist Dickbauer respektive violaspelande kanadensiska. Det g\u00e5r en kosack <\/em>framkallar g\u00e5shud. Framf\u00f6randet har den s\u00e4llsynta kvalit\u00e9n. I omsorgsfulla versioner behandlas tv\u00e5 melodier ur postumt utgivna Jazz p\u00e5 ungerska<\/em>. Mattias Svensson gl\u00e4nser i Det sn\u00f6ar <\/em>medan Det vore synd att d\u00f6 \u00e4n <\/em>draperas i fl\u00e4rdfull Pustan-kostym. Str\u00e5karna \u00e4r p\u00e5 hugget, minst sagt. En avvikelse betr\u00e4ffande upphovsman best\u00e5r i Jan Lundgrens hyllning till geniet fr\u00e5n S\u00f6derhamn. Hans Lycklig resa <\/em>syres\u00e4tts av fj\u00e4derl\u00e4tt eftert\u00e4nksamhet. En ytterst angen\u00e4mt exekverad l\u00e5t. Visa fr\u00e5n Utanmyra <\/em>f\u00f6rses med bl\u00e5tonade adderingar och Lundgrens eget v\u00e4lfunna intro.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Temat till Pippi L\u00e5ngstrump ska ha varit det sista Jan Johansson hann skriva innan han omkom i bilolycka 1968. Tilltalas av en otroligt lekfull, stolt melodi. Ekvilibristiska l\u00f6pningar fr\u00e5n Lundgren i h\u00f6gform, sprittande stadiga basg\u00e5ngar av Svensson och str\u00e5kkvartetten fr\u00e5n Wien h\u00e4nger p\u00e5 i storstilat man\u00e9r.. Efter stormande appl\u00e5der vidtar extranummer, vilket blir en sak ur Musik genom fyra sekler. <\/em>kallad Klara stj\u00e4rnor. <\/em>Fantastiskt vackert stycke vars sammanbindande harmonik g\u00f6r en gr\u00e5tmild.<\/p>\n\n\n\n

obs del II kommer lika subjektivt att redovisa konserterna p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad 28\/12! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

27-28\/12 2021 Ystad Teater\/ Ystad Saltsj\u00f6bad f\u00f6reningen Ystad Jazz med st\u00f6d av bland andra Musik i Syd, Ystad Kommun, Kulturr\u00e5det och Region Sk\u00e5ne Premi\u00e4r f\u00f6r Sveriges f\u00f6rsta pianofestival med jazziga f\u00f6rtecken. Ingen h\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen \u00f6ver att man h\u00e4r nere i Sk\u00e5ne var f\u00f6rst ut, d\u00e5 ju Ystad Sweden Jazz festival har otroligt produktive Jan […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-148224","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148224","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=148224"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148224\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":148270,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/148224\/revisions\/148270"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=148224"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=148224"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=148224"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}