{"id":147965,"date":"2021-12-20T05:13:43","date_gmt":"2021-12-20T03:13:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147965"},"modified":"2021-12-20T14:57:44","modified_gmt":"2021-12-20T12:57:44","slug":"stiltrogna-heta-boprytmer-med-tajt-kvinett-the-houseband-pa-unity","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147965","title":{"rendered":"Stiltrogna heta boprytmer med tajt kvinett – The Houseband p\u00e5 Unity"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
fr\u00e5n annan konsert – foto Peter Andreasson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

17\/12 2021<\/p>\n\n\n\n

Jazzbaren Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Under f\u00f6reg\u00e5ende vecka ordnade eventbolaget G\u00f6teborg & Co. utomhuskonserter p\u00e5 scen vid Kungstorget som ett led i firandet av att julen \u00e4r i ant\u00e5gande. Cirka tre konserter h\u00f6lls varje kv\u00e4ll. Egentligen \u00e4r jag frusen av mig, vilket d\u00e4rf\u00f6r inte lockar till att st\u00e5 still och lyssna. Kunde \u00e4nd\u00e5 inte avh\u00e5lla mig fr\u00e5n att g\u00e5 i fredags, eftersom dragpl\u00e5stret Adolphson & Falk skulle upptr\u00e4da. Det var v\u00e4rt att st\u00e5 i nollgradiga kylan och huttra en smula i en timma. Tomas Adolphson och Anders Falk som tr\u00e4ffades redan i slutet p\u00e5 60-talet n\u00e4r de gjorde lumpen p\u00e5 F\u00f6rsvarets Radioanstalt. D\u00e4rav duons intresse f\u00f6r teknik och kommunikation, vilket pr\u00e4glar m\u00e5nga av deras texter. De hade med sig akustiska gitarrer men inga syntar, ist\u00e4llet kryddades ett par l\u00e5tar diskret med samplingar. De gjorde en handfull plattor, flera direktproducerade hits f\u00f6r radioprogrammen Eldorado <\/em>och Metropol<\/em> och hade sin storhetstid f\u00f6rsta halvan av 80-talet. Fyrtio \u00e5r \u00e4r en l\u00e5ng tid, men vi som som var unga vuxna d\u00e5 vi minns. Har kvar deras genombrottsskiva Med rymden i blodet.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Dessa skarpa melodimakare turnerar numera med Dag ”Dagge Lundqvist (nog mest k\u00e4nd i egenskap av producent och ljudtekniker, mixade ovan n\u00e4mnda skiva) bakom trumsetet, Magnus ”Mankan” Marchs p\u00e5 bandl\u00f6s st\u00e5bas samt Hans Loelv trakterandes elpiano och dragspel. Blev en trevlig och f\u00f6rh\u00e5llandevis soft konsert. Lite udda att f\u00f6rv\u00e4ntade atmosf\u00e4riska syntslingor och markerade basg\u00e5ngarna lyste med sin fr\u00e5nvaro. Ist\u00e4llet f\u00f6r\u00e4dlades Adolphson & Falks hantverkskunnande p\u00e5 ett sympatiskt s\u00e4tt. Mer jul <\/em>utgjorde onekligen cloun i deras hit-baserade repertoar – n\u00e4r kalendern nalkas 4:e- advent. Gitarrduons l\u00e5tar \u00e4r sofistikerade, refr\u00e4nger s\u00e4tter sig i skallen. Fint att ett par av dem garnerades med dragspelstoner. Efter\u00e5t presenterade jag mig f\u00f6r Hans Loelv d\u00e5 jag recenserat n\u00e5gra av hans egna produktioner. <\/p>\n\n\n\n

\/ Delvis parallellt f\u00f6rsiggick konsert med Pernilla Andersson (har recenserat henne tre g\u00e5nger i Kulturbloggen) ett par stenkast d\u00e4rifr\u00e5n i Stora Teatern, n\u00e5got som resulterade i recension i GP. I den recensionen brydde man sig skandal\u00f6st nog inte om att ber\u00e4tta vilka fyra musiker artisten omger sig med p\u00e5 scen. Helt obegripligt f\u00f6rfarande!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Fr\u00e5n Stockholm Kulturfestival 2019 – foto Frankie Fouganthin <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta akt ut inf\u00f6ll vid en tidpunkt m\u00e5nga slutar jobbet. Trots att M\u00e5nhunden enbart tilldelades en halvtimmas speltid uppstod intresse hos mig. Fr\u00e4mst sk\u00e4let \u00e4r att delikata gitarristen Erik Ivarsson f\u00f6rekommer i denna cover-trio. Den uts\u00f6kta vokalisten heter Lina Horner medan Pablo Copa kompletterar p\u00e5 l\u00e4ckert ljudande H\u00f6fner-bas. Man mixade jull\u00e5tar som John Lennon\u00b4s Happy X-mas <\/em> med alster fr\u00e5n bland andra Patti Smith och Doors. Trion hade f\u00f6rtj\u00e4nat b\u00e4ttre ljud och betydligt st\u00f6rre publik. Rekommenderar verkligen att ni h\u00e5ller utkik efter M\u00e5nhunden.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter tv\u00e5 krogbes\u00f6k l\u00e4ngs Avenyn och de tv\u00e5 konserter jag i korthet skrivit om, upps\u00f6kte jag det heta livemusikst\u00e4llet Unity, tillika renommerad krog f\u00f6r att v\u00e4rma mig. L\u00e5ter oansenligt att aftonens tv\u00e5 konserter (varav jag h\u00f6rde den sista) exekverades av ”jazztillh\u00e5llets” husband. Eftersom det blev ett v\u00e4ldans drag n\u00e4r man fokuserar p\u00e5 musik ur Blue Note-katalogen, b\u00f6r tillst\u00e4llningen dokumenteras. Kv\u00e4llen f\u00f6re lirade Bj\u00f6rn Cedergren 5 feat Patrik Putte Jansson och kv\u00e4llen efter Lars Jansson trio. Tv\u00e5 formidabla akter jag njutit av live ett antal g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n

The Houseband bestod av Eric Liftig (tenorsax), den f\u00f6r mig obekante trumslagaren Oskar Blomqvist (spelat mycket med Liftig), Albin Lindg\u00e5rd p\u00e5 kontrabas (som tidigare i veckan p\u00e5 Unity, gjorde vad som skulle varit releasespelning med trion Kallerdahl-Ward-Lindg\u00e5rd), pianisten och presentat\u00f6ren David Eckerstein samt som h\u00e4rlig bonus Samuel Olsson fr\u00e5n Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 trumpet. Man visste sannerligen hur instrumenten skulle sammanfogas, hade till och med avsatt tid f\u00f6r att repetera. Efter\u00e5t deras urladdning till konsert p\u00e5 n\u00e4rmare \u00e5ttio minuter, sa jag till trumpetsnillet att de spelade en typ av jazz jag exalteras av, g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n 2019 – foto Claes Tillander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Gillade skarpt ensemblespelet och dito soloavsnitt. Sv\u00e4ngde kopi\u00f6st, vilket ett par g\u00e5ngar luckrades upp med dr\u00f6jande spel, tjusiga ballader. Attraherades av hur medlemmarna i husbandet i avslappnad stil str\u00e4ckte ut i f\u00f6ljsamma linjer. Och n\u00e4r tempot skruvades upp, satt \u00e4nd\u00e5 strukturen perfekt. L\u00e5tar av exempelvis Horace Silver x2, Hank Mobley, John Coltrane Lee Morgan samt Sonny Rollins tolkas kongenialt. Rumproller <\/em>av Lee Morgan k\u00e4nnetecknas av luftigt sv\u00e4ng, nyanser och magiskt trumpetsolo. Eric Liftig firar triumfer i Autumn in New York, <\/em>ett alster som utg\u00f6r en sorts subtilt klimax. <\/p>\n\n\n\n

Framst\u00e5r som sm\u00e5tt frapperande att kvintetten f\u00f6rm\u00e5dde leverera s\u00e5 h\u00e4r full\u00f6dig musik, inte minst med tanke p\u00e5 att en av st\u00f6ttepelarna (Eric Liftig som publiken f\u00e5r veta varit bosatt i Miami, Boston och Leksand ) inte k\u00e4nde sig kurant. Att han inte m\u00e5dde som han hade \u00f6nskat m\u00e4rktes inte alls p\u00e5 scen. L\u00e4t svindlande sk\u00f6nt med underbart energip\u00e5slag och sj\u00e4lvlysande versioner av material, fr\u00e4mst h\u00e4mtat fr\u00e5n skivbolaget framf\u00f6r andra.. Noterade uts\u00f6kt sammansatt repertoar med utrymme f\u00f6r \u00f6nskv\u00e4rd dynamik. Trumslagaren var p\u00e5tagligt inspirerad, medan Samuel Olsson \u00e5stadkom ett antal enast\u00e5ende improviserade inl\u00e4gg, d\u00e4r teknik och k\u00e4nsla kombineras i v\u00e4l valda proportioner. \u00d6verlag v\u00e4xlades elegant mellan det intrikat hetsiga och rullande grooviga tong\u00e5ngar. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

17\/12 2021 Jazzbaren Unity i G\u00f6teborg Under f\u00f6reg\u00e5ende vecka ordnade eventbolaget G\u00f6teborg & Co. utomhuskonserter p\u00e5 scen vid Kungstorget som ett led i firandet av att julen \u00e4r i ant\u00e5gande. Cirka tre konserter h\u00f6lls varje kv\u00e4ll. Egentligen \u00e4r jag frusen av mig, vilket d\u00e4rf\u00f6r inte lockar till att st\u00e5 still och lyssna. Kunde \u00e4nd\u00e5 inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-147965","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147965","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147965"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147965\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":148004,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147965\/revisions\/148004"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147965"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147965"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147965"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}