{"id":147930,"date":"2021-12-18T21:01:15","date_gmt":"2021-12-18T19:01:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147930"},"modified":"2021-12-18T21:01:16","modified_gmt":"2021-12-18T19:01:16","slug":"balanserade-berattelser-gestaltas-med-driv-och-finess-hemma-hos-pa-angereds-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147930","title":{"rendered":"Balanserade ber\u00e4ttelser gestaltas med driv och finess &#8211; Hemma hos p\u00e5 Angereds Teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/d658b873-70fe-4a4e-8e98-193d102844ba.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147931\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/d658b873-70fe-4a4e-8e98-193d102844ba.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/d658b873-70fe-4a4e-8e98-193d102844ba-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto David Walegren                                          <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av: Lucia Cajchanova<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regiss\u00f6r: Per \u00d6hagen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografer: Karl Svensson &amp; Per \u00d6hagen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6r och ljuddesign: Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostymdesign: Helena Lundstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Karl Svensson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ensemble: Dilan Amin, Isra Elsalihie, Caisa-Stina Forssberg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas p\u00e5 Bl\u00e5 St\u00e4llet i Angered till och med 30\/3 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fr\u00e5n 10 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sex omr\u00e5den\/ stadsdelar  omkring G\u00f6teborg betraktas som s\u00e4rskilt utsatta &#8211; karakt\u00e4riseras av l\u00e5g socioekonomisk status och kriminellas inverkan p\u00e5 lokalsamh\u00e4llet. Vill man f\u00f6rkovra sig i hur illa det kunna g\u00e5 rekommenderas deprimerande boken <em>Familjen <\/em>av Johanna Lerneby.  Majoriteten av dessa problemtyngda, geografiskt avgr\u00e4nsade platser har varit grundstenar i det s\u00e5 kallade miljonprogrammet, vars m\u00e5l var bygga nytt till \u00f6verkomliga priser, ofta i naturn\u00e4ra milj\u00f6. Den omfattande \u00e5tg\u00e4rden under \u00e5ren 1965-75 f\u00f6ranleddes av bostadsbrist delvis f\u00f6rorsakad av rivning av omoderna hus. I de rapsodiskt, fint framst\u00e4llda anekdoter som genom intervjuer, blivit till belysande barnteater, \u00e4r det oklart om m\u00e5let var en miljon nya bost\u00e4der eller hem f\u00f6r en miljon inv\u00e5nare. Sp\u00e5rvagnen till Angered Centrum passerar Hj\u00e4llbo (kan inte erinra mig att ha stannat till d\u00e4r), en av de listade f\u00f6rorterna. H\u00e4rom \u00e5ret solkades Hj\u00e4llbos rykte ner med mer svarta rubriker efter upplopp och dr\u00e5p trots massiv polisn\u00e4rvaro.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <em>Hemma hos <\/em>utspelas just h\u00e4r genom att i fragment \u00e5terge boendes upplevelser, barn och deras f\u00f6r\u00e4ldrars. Den tidigare internationellt verksamma och prisade dramatikern och pedagogen  Lucia Cajchanovas familj flyttade som f\u00f6rsta hyresg\u00e4ster till 3rok p\u00e5 Bergsg\u00e5rdsg\u00e4rde 1968t, n\u00e4r Lucia bara var ett par \u00e5r gammal. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det intervjubaserade manuset ocks\u00e5 hennes historia, hennes barndomsminnen.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/9ea134d8-e3ae-4e33-91ac-976bd9163316.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147934\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/9ea134d8-e3ae-4e33-91ac-976bd9163316.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/9ea134d8-e3ae-4e33-91ac-976bd9163316-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto David Walegren                                              <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Noterar en f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt kal scen, omgiven av en enorm spiraltrappa i tr\u00e4  f\u00f6rsedd med innand\u00f6me att agera i. Tv\u00e5 kvinnliga och en manlig sk\u00e5despelare ger animerat liv \u00e5t insamlat och bearbetat stoff. Replikerna levereras p\u00e5 f\u00f6r barnteater sedvanligt vis, det vill s\u00e4ga tydligt med l\u00e4tt \u00f6verdrivna aktioner f\u00f6r att f\u00e5nga in m\u00e5lgruppen. Var och en har p\u00e5 sig en slags f\u00e4rggrann cape, eller sl\u00e4ngkappa. N\u00e5gon i ett rutat m\u00f6nster  vars design p\u00e5minner om ett lappt\u00e4cke. Ungef\u00e4r som de ber\u00e4ttelser best\u00e5ende av b\u00e5de f\u00f6rundran och faror. Tv\u00e5 av sk\u00e5despelarna har utl\u00e4ndskt klingande namn, vilket ger r\u00e4tt proportioner, extra trov\u00e4rdighet till f\u00f6rmedlade redog\u00f6relser.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Var nyfiken p\u00e5 vilka bilder av kvarteret i Hj\u00e4llbo Lucia Cajchanova skulle koncentrera sig p\u00e5. Och i lika h\u00f6g grad hur regiss\u00f6r skulle v\u00e4lja framst\u00e4lla dessa. Dramatikern har ju en egen relation till Hj\u00e4llbo, \u00e4ven om familjen efter n\u00e5gra \u00e5r flyttade vidare.  Anser att man lyckats v\u00e4l att visa att \u00f6verv\u00e4gande majoriteten  boende \u00e4r str\u00e4vsamma medborgare, fast utvecklingen tyv\u00e4rr verkar ha g\u00e5tt \u00e5t fel med alltfler bidragsberoende i utanf\u00f6rskap. M\u00e5lgruppen elever i mellanstadiet f\u00e5r ta del av gl\u00e4dje och l\u00e4ngtan, r\u00e4dsla och frustration. Vore ju  kontraproduktivt att inrikta sig p\u00e5 en idyllisk motbild. Mixen mellan efterstr\u00e4vansv\u00e4rd trygghet och och minnen av ot\u00e4cka h\u00e4ndelser balanseras f\u00f6red\u00f6mligt. Ges kropp och k\u00e4nslor av alert agerande.  Fastnade f\u00f6r en tr\u00e4ffs\u00e4ker replik: <em>&#8221;Vi sk\u00e5despelare kan vara alla&#8221;.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/a0eeef5f-1ec7-40b8-ad24-aeafc502b22e.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147956\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/a0eeef5f-1ec7-40b8-ad24-aeafc502b22e.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/a0eeef5f-1ec7-40b8-ad24-aeafc502b22e-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto David Walegren                                                                                     <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som sig b\u00f6r ansl\u00e5s en f\u00f6rhoppningsfull ton n\u00e4r politiker och planerares vision om miljonprogrammet belyses utifr\u00e5n konkreta anekdoter. Hur skapar vi v\u00e5r hemmilj\u00f6 var sj\u00e4lva utg\u00e5ngpunkten f\u00f6r dramatikern och dramaturgen Cajchanova. <em>Hemma hos <\/em>inleds st\u00e4mningsfullt  ur det lilla barnets synvinkel, i hennes v\u00e4rld liknar julstj\u00e4rnorna i f\u00f6nstren  ljus fr\u00e5n riktiga stj\u00e4rnor. St\u00e4mningar av b\u00e5de mys och annalkande l\u00e4skigheter understryks av Kristina Issas synthiga hookar. Vid ett par tillf\u00e4llen adderar hon suggestivt beat. Publiken b\u00e4ddas som sagt inte in i n\u00e5gon kokong. Barn ber\u00e4ttar b\u00e5de om att komma vilse och att se bev\u00e4pnade person. Man skyggar s\u00e5ledes inte f\u00f6r <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Samtidigt l\u00e4ggs stor vikt vid att spegla of\u00f6rst\u00e4lld livsgl\u00e4dje, s\u00e5 som den framst\u00e5r med s\u00e5ng, dans och mat i f\u00f6rortens olika invandrarf\u00f6reningar. Att h\u00e5lla fast vid Trygghetsskapande gosedjur och dr\u00f6mmen om att l\u00e4ra sig spela piano framh\u00e4vs i andra scener, liksom andra uppslukande fritidsintressen, s\u00e5som att ha duvslag. Vidare upplyser collaget om hur det var n\u00e4r omr\u00e5det var nytt p\u00e5 70-talet, i en tid l\u00e5ngt innan mobiler och internet. Barnen skickades ut att leka utomhus vid L\u00e4rje\u00e5n. Den unga publiken f\u00e5r l\u00e4ra sig om pengars v\u00e4rde och vilka begr\u00e4nsningar det kan inneb\u00e4ra, tillika om v\u00e5dan av att inte passa in och spr\u00e5kf\u00f6rbistringens konsekvenser. Det antyds p\u00e5 ett klokt s\u00e4tt att flertalet inv\u00e5nare i detta s\u00e4rskilt utsatta omr\u00e5de tillh\u00f6r kategorin resurssvaga. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/37b7d863-9eba-4172-a38c-9e65ecbc2cf3.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147960\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/37b7d863-9eba-4172-a38c-9e65ecbc2cf3.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/37b7d863-9eba-4172-a38c-9e65ecbc2cf3-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto David Walegren                                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fragmentariska sceniska ber\u00e4ttandet varar i cirka en timma. Sk\u00e5despelarna g\u00f6r inga sortier, utan finns till besk\u00e5dande under hela f\u00f6rest\u00e4llningen oavsett om de agerar eller ej. Dilan Amin gestaltar slugt individer med stora ambitioner. Isra Elsalihie till\u00e5ter sig att vara extra tydlig och energisk, medan Caisa-Stina Forsberg &#8211; enligt henne sj\u00e4lv typcastad i vuxenroller som kvinna p\u00e5 glid &#8211; med sk\u00e4rpa och lust skildrar m\u00e5ngfasetterade drag.  Koreografin \u00e4r full av infall och icke-svenska r\u00f6relsem\u00f6nster. Den euforiska dansen skulle kunna vara av arabiskt eller persiskt ursprung. R\u00f6rande  slutkl\u00e4m framh\u00e5ller musik som ett universellt spr\u00e5k, vilket s\u00e5 klart exemplifieras. Vi f\u00e5r i samma veva reda p\u00e5 komposit\u00f6rens drivkrafter i barndomen n\u00e4r hon bodde i \u00d6rebro. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ser en klokt iscensatt all\u00e5ldersf\u00f6rest\u00e4llning om vad ur de boendes \u00f6gon utm\u00e4rkt ett belastat omr\u00e5de, sprunget yr miljonprogrammet.  Andra kulturer lyfts fram, likas\u00e5 bekymmer och utanf\u00f6rskap, gl\u00e4dje\u00e4mnen och livslust!  Hade g\u00e4rna varit flugan p\u00e5 v\u00e4ggen n\u00e4r 10-12 \u00e5ringarna f\u00f6ljer upp sitt bes\u00f6k p\u00e5 Angereds Teater, med l\u00e4rarledda diskussioner. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av: Lucia Cajchanova Regiss\u00f6r: Per \u00d6hagen Scenografer: Karl Svensson &amp; Per \u00d6hagen Komposit\u00f6r och ljuddesign: Kristina Issa Kostymdesign: Helena Lundstr\u00f6m Ljusdesign: Karl Svensson Ensemble: Dilan Amin, Isra Elsalihie, Caisa-Stina Forssberg Spelas p\u00e5 Bl\u00e5 St\u00e4llet i Angered till och med 30\/3 2022 Fr\u00e5n 10 \u00e5r Sex omr\u00e5den\/ stadsdelar omkring G\u00f6teborg betraktas som s\u00e4rskilt utsatta &#8211; karakt\u00e4riseras [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-147930","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147930","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147930"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147930\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147961,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147930\/revisions\/147961"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147930"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147930"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147930"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}