![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/spiderman.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Spider-Man: No Way Home
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 15 december 2021
\nRegi Jon Watts<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Jon Watts bjuder p\u00e5 en magnifik och r\u00f6rande film som utan tvekan h\u00f6r till en av \u00e5rets mest spektakul\u00e4ra. Efter det aningen ljumma mottagandet f\u00f6r Eternals s\u00e5 \u00e4r det Marvel tillbaka tillbaka i sin fulla prakt. Spider-Man \u00e4r tillsammans med Batman och St\u00e5lmannen n\u00e5gra av popul\u00e4rkulturens mest framtr\u00e4dande spelare. De har blivit en del av det allm\u00e4nna medvetandet och \u00e4r lika od\u00f6dliga som James Bond och Darth Vader. Sam Raimis Spider-Man-film fr\u00e5n 2002 \u00e4r ett av de starkaste filmminnen jag har. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag ins\u00e5g att en film kunde vara b\u00e5de actionfylld och packad med ett stort patos som faktiskt ber\u00f6rde.<\/p>\n
Efter sju filmer – ej inkluderat de utan v\u00e4ggkl\u00e4ttraren i titeln, samt den n\u00e4rmast klassiker-f\u00f6rklarade Into The Spider-Verse, s\u00e5 kan man fr\u00e5ga sig om det \u00e4r m\u00f6jligt att begeistra och f\u00f6rundra en g\u00e5ng till. Det visar sig snart att svaret p\u00e5 den fr\u00e5gan \u00e4r ett d\u00e5nande ja. Precis som en Shakespeare-pj\u00e4s s\u00e5 kan Spider-Man tolkas p\u00e5 en rad olika s\u00e4tt, bra som d\u00e5liga. Jon Watts valde att ta tillbaka Peter Parker till ton\u00e5ren. Med hj\u00e4lp av humor och v\u00e4rme s\u00e5 har filmerna utforskat ungdomlig naivitet och Parkers \u00f6nskan att till varje pris vara altruistisk och r\u00e4ttf\u00e4rdig. Det kunde ha blivit \u00f6vertydligt och tillr\u00e4ttalagt men Watts har injicerat en fantastisk dos uppriktighet som gjort alla karakt\u00e4rer tillg\u00e4ngliga och oerh\u00f6rt m\u00e4nskliga.<\/p>\n
Marvels styrka – b\u00e5de p\u00e5 film och i serietidningar, har alltid legat i det massiva persongalleriet. Det finns ett sk\u00e4l till att serietidningarna har insisterat p\u00e5 att beh\u00e5lla sin kontinuitet till varje pris- \u00e4ven om det inneburit stora problem mellan varven. Ber\u00e4ttelser fr\u00e5n \u00e5rtionden tillbaka \u00e4r lika relevanta nu som d\u00e5 f\u00f6r h\u00e4ndelseutvecklingen. Den stora kontinuiteten har till\u00e5tit ber\u00e4ttare och f\u00f6rfattare att designa omv\u00e4lvande sagot d\u00e4r skeenden som tidigare troddes vara triviala nu blir vitala. Samma filosofi g\u00e5r att finna i No Way Home, den otroligt l\u00e5nga historiken och kontinuiteten fr\u00e5n tidigare filmer anv\u00e4nds till perfektion. Det finns inte ett moment som inkluderats av en slump, varenda gest, blick och replik fyller en viktig funktion. Filmens speltid p\u00e5 tv\u00e5 och em halv timme k\u00e4nns p\u00e5 intet s\u00e4tt f\u00f6r l\u00e5ng.<\/p>\n
Publiken dras in i den fantastiska kombinationen av action, smart dialog och intensivt ber\u00e4ttande. Watts visar inte n\u00e5gra som helst sp\u00e5r av slentrian vad g\u00e4ller att regissera Spider-Man-filmer, ist\u00e4llet s\u00e5 verkar v\u00e4ntan och den fruktansv\u00e4rda processen att filma under Covid-pandemin ha sporrat honom \u00e4n mer. Energin och entusiasmen \u00e4r fullkomligt galen, Watts verkar befinna sig i ett lyckorus d\u00e4r han \u00f6ver\u00f6ser publiken med makal\u00f6sa actionscener och fantastisk humor som \u00e4r s\u00e5 pass konstant och effektiv att det beh\u00f6vs syrgas f\u00f6r att stabilisera andningen.<\/p>\n
Visuellt s\u00e5 \u00e4r det en n\u00e4rmast fl\u00e4ckfri filmupplevelse, flera sekvenser som uppvisas h\u00e4r h\u00f6r till det mest uppfinningsrika vi sett i en actionfilm p\u00e5 mycket l\u00e4nge. Alla t\u00e4nkbara tricks anv\u00e4nds, varav inga k\u00e4nns f\u00f6rlegade eller tjatiga, ist\u00e4llet s\u00e5 blir det en visuell fest utan dess like som triumferar om och om igen. Ambitionsniv\u00e5n \u00e4r s\u00e5 pass h\u00f6g att man kan undra om det \u00e4r Babels-torn som byggs, men trots att filmens skala och helt vansinniga aspirationer kunde ha kapsejsat s\u00e5 finns det ett fantastiskt fokus. L\u00e5ngsamma scener f\u00e5r ta sin tid, det finns inga on\u00f6diga till\u00e4gg eller actionscener som p\u00e5g\u00e5r i evigheter. Filmens intro kan vara n\u00e5got av det mest systematiska och t\u00e5lmodiga Marvel gjort, de f\u00f6rlitar sig helt p\u00e5 sk\u00e5despeleri och p\u00e5 kemin mellan sina huvudrollsinnehavare.<\/p>\n
Och den unga trion best\u00e5ende av Tom Holland, Zendaya och Jacob Batalon sk\u00e4nker ocks\u00e5 filmen en dramatisk \u00e5dra. De tre huvudrollsinnehavarna har precis som Harry Potter-trion med Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint v\u00e4xt ihop och utvecklat en kemi som \u00e4r genuin, spontan och helt naturlig. Tom Holland i synnerhet \u00e4r helt makal\u00f6s, detta \u00e4r den mest s\u00e5rbara och m\u00e4nskliga Peter Parker vi n\u00e5gonsin sett, han \u00e4r inte n\u00e5gon os\u00e5rbar utomjording, endast ett barn som kastats in i lejonkulan. Zendaya \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin och skapar den mest m\u00e5ngfacetterade och robusta versionen av MJ som vi sett p\u00e5 film. Flera g\u00e5nger s\u00e5 sl\u00e5s tittaren av hur r\u00e4ttfram och uppriktig No Way Home k\u00e4nns – till skillnad fr\u00e5n flera hyllade filmer om ungdomsliv, s\u00e5 \u00e4r Jon Watts film autentisk vad g\u00e4ller att skildra \u00e5ngesten och f\u00f6rvirringen som s\u00e5 m\u00e5nga ungdomar genomg\u00e5r p\u00e5 daglig basis.<\/p>\n
No Way Home \u00e4r en m\u00e4sterlig uppvisning i hur medryckande och k\u00e4nslosam actionfilmen kan vara d\u00e5 den \u00e4r som b\u00e4st. Det \u00e4r en makal\u00f6st hj\u00e4rtlig, rolig och emotionell film som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n det mesta men som fortfarande beh\u00e5ller f\u00f6tterna p\u00e5 jorden. Upplevelsen \u00e4r s\u00e5 pass stark och felfri att jag transporteras tillbaka till den d\u00e4r varma sommardagen n\u00e4r Sam Raimis f\u00f6rsta film hade premi\u00e4r. Jag l\u00e4mnar salongen lika upprymd, optimistisk och lycklig som d\u00e5.<\/p>\n