{"id":147839,"date":"2021-12-15T11:49:45","date_gmt":"2021-12-15T09:49:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147839"},"modified":"2021-12-16T22:51:33","modified_gmt":"2021-12-16T20:51:33","slug":"teaterkritik-musorna-av-altitudteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147839","title":{"rendered":"Teaterkritik: Musorna av Altitudteatern"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-147844\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/Musorna2.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/Musorna2.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/Musorna2-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/Musorna2-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p><strong><em>Musorna<\/em> av Altitudteatern<\/strong><\/p>\n<p>Manus regi och id\u00e9: Siri Bengt\u00e9n<br \/>\nProducent: Mia Ohlsson<br \/>\nScenografi och kostym: Maja D\u00f6bling<\/p>\n<p>Medverkande: Emma Behrendtz, Ala Riani, Cia Bosse, Zarah Njoki Nilsson, Siri Bengt\u00e9n, Mia Ohlsson, Cecilia S\u00e4verman, Mathias Terwander Stintzing och Jonatan Lewerth (denna f\u00f6rest\u00e4llning ersatt av S\u00e4verman och Stintzing)<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 14 december 2021 p\u00e5 Altitudteatern i Stockholm<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen <em>Minns du Zenobia?<\/em> &#8211; som var startskottet f\u00f6r den fria och utforskande feministiska teatergruppen Altitudteatern &#8211; blev nominerad till Scenkonstgalan 2017 i kategorin Publikens R\u00f6st. Den handlade om sex historiskt banbrytande kvinnor och var skriven av en av teaterns grundare Siri Bengt\u00e9n. Altitudteatern, som funnits sedan dess, l\u00e5nar teaterlokaler och spelar sina verk b\u00e5de i G\u00f6teborg och i Stockholm.<\/p>\n<p>I \u00e5r har de l\u00e5tit pj\u00e4sen <em>Musorna<\/em> v\u00e4xa fram kring krigsfotografen Lee Millers (Emma Behrendtz) liv. Det ambiti\u00f6st v\u00e4lskrivna manuset \u00e4r ocks\u00e5 nu f\u00f6rfattat av Siri Bengt\u00e9n. Ber\u00e4ttad via bland annat de tv\u00e5 musorna (alternerande Cia Bosse, Siri Bengt\u00e9n och Zarah Njoki Nilsson), hemmah\u00f6rande i gudarnas v\u00e4rld och r\u00e5dgivaren Sapfo (Ala Riani), visas Millers yrkesv\u00e4g, hennes beg\u00e4r och val i livet. I en lekfull, dr\u00f6mrik men ofta mycket m\u00f6rk milj\u00f6 bes\u00f6ks Olympos, Lesbos, New York och Paris. I programbladet ber\u00e4ttas att Miller, som ocks\u00e5 var fotomodell, efter sin d\u00f6d blev k\u00e4nd f\u00f6r sina bilder fr\u00e5n koncentrationsl\u00e4gren i Tyskland samt sina foton fr\u00e5n Hitlers badkar (timmarna f\u00f6re hans sj\u00e4lvmord). Hon hade ocks\u00e5 ett f\u00f6rh\u00e5llande och arbetade tillsammans med fotografen Man Ray.<\/p>\n<p><em>Musorna<\/em> framf\u00f6rdes sista dagen i \u00d62 Scenkonst lokaler p\u00e5 Katarina Bangata d\u00e5 jag s\u00e5g den. Det f\u00f6rsta jag slogs av var att det \u00e4r s\u00e4llan att man som kvinna s\u00e4tter sig i teaterm\u00f6rkret och f\u00e5r se n\u00e5got som fr\u00e5n f\u00f6rsta minut till sista h\u00e5ller ett kvinnligt perspektiv. Handlingen angick mig och vartefter den tv\u00e5 timmar l\u00e5nga pj\u00e4sen p\u00e5gick var det som att jag spetsade mina sinnen. Hur det \u00e4n \u00e4r i HBTQ-tidernas och det intersektionellas sekel s\u00e5 \u00e4r det fortfarande unikt n\u00e4r en samlad gemensam kvinnlig erfarenhet utspelas \u2013 ost\u00f6rt. Bengt\u00e9n har i <em>Musorna<\/em> lyckats samla erfarenheter som den kvinna f\u00e5r som vill s\u00e4tta yrke framf\u00f6r barnalstring, frihet framf\u00f6r \u00e4ktenskap, och s\u00f6ker r\u00e4tten till ett egenv\u00e4rde trots m\u00e4ns privilegium i samma avseende.<\/p>\n<p>\u00c4ven om upps\u00e4ttningen regim\u00e4ssigt kunnat spetsas till lite och n\u00e5gra \u00f6vertydliga gester tas bort underh\u00e5ller f\u00f6rest\u00e4llningen mig hela v\u00e4gen. De tv\u00e5 musornas proffsiga unisona utspel i fantasifulla svarta dr\u00e4kter och Sapfos allvarliga dr\u00f6mlika gestalt \u00e4r ett bra grepp, som ger en inramning till de m\u00f6dor vi k\u00e4nner att Miller tar sig igenom.<\/p>\n<p>&#8221;Bortom det f\u00f6rhandlingsbara \u00e4r det heliga&#8221;, s\u00e4ger musorna. I mina \u00f6ron blir det ett tal om allas r\u00e4tt att f\u00e5 ta del av konst som speglar och ber\u00f6r. \u201dHon f\u00f6rs\u00f6kte ju vara konstn\u00e4r i en helt om\u00f6jlig tid\u201d, uttalar sonhustrun efter Millers d\u00f6d. Men d\u00e5 funderar jag p\u00e5 om v\u00e5r nya tid egentligen blivit b\u00e4ttre. Stockholm och G\u00f6teborg har nu i alla fall en teatergrupp som aktualiserar n\u00e5got som \u00e5ter och \u00e5terigen m\u00e5ste ber\u00e4ttas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Musorna av Altitudteatern Manus regi och id\u00e9: Siri Bengt\u00e9n Producent: Mia Ohlsson Scenografi och kostym: Maja D\u00f6bling Medverkande: Emma Behrendtz, Ala Riani, Cia Bosse, Zarah Njoki Nilsson, Siri Bengt\u00e9n, Mia Ohlsson, Cecilia S\u00e4verman, Mathias Terwander Stintzing och Jonatan Lewerth (denna f\u00f6rest\u00e4llning ersatt av S\u00e4verman och Stintzing) F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 14 december 2021 p\u00e5 Altitudteatern i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[14241],"class_list":["post-147839","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-altitudteatern","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147839","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147839"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147839\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147929,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147839\/revisions\/147929"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147839"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147839"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147839"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}