{"id":147808,"date":"2021-12-15T17:22:33","date_gmt":"2021-12-15T15:22:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147808"},"modified":"2021-12-16T00:07:27","modified_gmt":"2021-12-15T22:07:27","slug":"maktig-och-diger-jubileumskavalkad-nynningen-50-ar-pa-pustervik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147808","title":{"rendered":"M\u00e4ktig och diger jubileumskavalkad – Nynningen 50 \u00e5r p\u00e5 Pustervik"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Nynningen 50-\u00e5rs jubilerar p\u00e5 Pustervik i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

13\/12 2021<\/p>\n\n\n\n

Sedan nystarten 2016 har Nynningen, – ett av alternativa musikr\u00f6relsens obestridliga flaggskepp med hemmahamn G\u00f6teborg – upptr\u00e4tt minst tre g\u00e5nger p\u00e5 scenen vid J\u00e4rntorget. Med tanke p\u00e5 detta faktum plus vaccinationsbevis och allm\u00e4n tr\u00f6ghet att bege sig ut i adventstid, s\u00e5 var lokalen t\u00e4mligen v\u00e4lfylld. Man lockar m\u00e5nga trogna fans i olika generationer. Medgrundaren (\u00e4ven initiativtagare till deras \u00e5terkomst) Tomas Forssell fungerade som aftonens samlingspunkt. Introducerade, redogjorde f\u00f6r personalf\u00f6r\u00e4ndringar och med elgitarr p\u00e5 magen sj\u00f6ng han merparten av de l\u00e5tar man best\u00e4mt sig f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Spelades nonstop uppemot tv\u00e5 timmar och en kvart, vilket f\u00f6r mig som lider av stela ben och tinnitus var i mesta laget. Hade f\u00f6redragit en paus, fast gillade att jubileumskonserten var uppdelad i cirka sex avdelningar. Denna r\u00f6rande happening avslutades som sig b\u00f6r med efter hand samtliga p\u00e5 scen i ett knippa extranummer. F\u00f6rsta tonerna kom fr\u00e5n h\u00f6gtalarna. Visade sig passande nog vara ledmotivet ur The Last Waltz.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Recenserade Nynningen h\u00e4r i Kulturbloggen n\u00e4r de lirade i Alings\u00e5s 2017 och d\u00e4rut\u00f6ver sett dem ytterligare ett par g\u00e5nger. Under deras ursprungliga existens minns jag n\u00e4r de l\u00e5g p\u00e5 Kv\u00e4llstoppen med F\u00f6r full hals <\/em>samt en spelning under Nacksvings kaotiska 5-\u00e5rs firande vid N\u00e4ckrosdammen 1980. Gruppen i dess skiftande formationer gynnas av samma fenomen som pr\u00e4glade Nationalteatern. Konklusionen syftar p\u00e5 att man konstant kunnat rida p\u00e5 den v\u00e5g som lysande melodimakare skapat. Eftersom andra bed\u00f6mare f\u00f6rst och fr\u00e4mst kommer lyfta kompromissl\u00f6sa texter vilka i lika h\u00f6g grad ing\u00e5r i deras dna, v\u00e4ljer undertecknad att omg\u00e5ende lyfta l\u00e5tskrivar\u00e5dran, grundsten i b\u00e5de tunggung och dess kontrast, lyrisk spr\u00f6dhet. <\/p>\n\n\n\n

En hommage till tidigare g\u00e4startisten (var med p\u00e5 turn\u00e9 s\u00e5 sent som under fjol\u00e5ret) Sven Wollter inleder. Till denne imposante sk\u00e5despelares \u00e4ra framf\u00f6rs h\u00e4rligt medryckande Vilddjurens s\u00e5ng<\/em>. Bl\u00e5ssektionen – Niclas Rydh p\u00e5 trombon, Thomas J\u00e4derlund p\u00e5 altsaxofon och Frida Thurfjell spelandes tenor plus vid n\u00e5got tillf\u00e4lle baryton – l\u00e5ter sig h\u00f6ras, blandar sig i melodin efter ett tag. Forssell flankeras i \u00f6vrigt av Matilda Magnusson p\u00e5 s\u00e5ng\/ k\u00f6r, outslitliga gl\u00e4djespridarna Nikke Str\u00f6m och Bengan Blomgren (v\u00e4rvades till Nynningen 1972) samt bakom trumsetet Pontus Torstensson. Efter n\u00e5gra medlemsbyten kan dessa personer s\u00e4gas ing\u00e5 i nuvarande turnerande och skivinspelande grunduppst\u00e4llning. Till utannonserad f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan f\u00e5r gruppen se sig om efter ny trumslagare. Vi fick n\u00e4mligen veta att Torstensson som f\u00f6rkovrat sig i konsten att \u00e5terge Nynningens beat och presterade p\u00e5 sitt absoluta max, gjorde sin sista konsert. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde tv\u00e5 l\u00e5tar signerade frontmannen Forssell. F\u00f6rst Kapten Mesterton <\/em>om det or\u00e4ttvisa efterspelet till d\u00f6dsskjutningarna i \u00c5dalen, t\u00e4tt f\u00f6ljd av vemodiga balladen Lille man <\/em>om planerade kraftverksdammen i norska Alta och dess p\u00e5verkan p\u00e5 samerna. Tv\u00e5 skoningsl\u00f6sa texter! Thurfjell f\u00f6rekommer som fint kompletterande huvuds\u00e5ngare i sist n\u00e4mnda l\u00e5t d\u00e4r gudomlige Bengan Blomgren g\u00f6r avtryck som slidegitarrist. <\/p>\n\n\n\n

V\u00e4rt att skjuta in att Thurfjell och Thomas J\u00e4derlund k\u00f6rar och sjunger p\u00e5 \u00e5tskilliga l\u00e5tar. Av mina anteckningar framg\u00e5r att jag kunde uppfatta sofistikerade, full\u00f6diga arrangemang. Dagen f\u00f6re hade man repat rej\u00e4lt f\u00f6r att f\u00e5 ihop alla delar, vilket m\u00e4rktes. N\u00e4sta s\u00e5ng, Balladernas konst <\/em>fr\u00e5n Majakovskij-projektet vars dikter \u00f6versatts av Harding\/ Bergstr\u00f6m och tonsatts av Goldberg\/ Forssell\/ N\u00e4slund inramas av suggestiv kontur. Musiken n\u00e4rmar sig slavisk folkmusik, rent av cirkusatmosf\u00e4r. Med enorm kraft stretchar J\u00e4derlund i ett vildsint solo som drar ner appl\u00e5der.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I andra avdelningen byts till s\u00e4ttningen p\u00e5 debuten Man mognar med \u00e5ren<\/em>, n\u00e4mligen Tomas Forssell som redan \u00e4r ordentligt uppv\u00e4rmd omgiven av Bertil Goldberg trakterandes elpiano och Christer \u00d6hman p\u00e5 fr\u00e4mst trummor. Mysfarbr\u00f6derna har inte gl\u00f6mt hur man musicerar. De bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lva och sina l\u00e5tar fr\u00e5n ungdomstiden. S\u00e4rskilt gam\u00e4ngen \u00d6hman vars br\u00e5dst\u00f6rta sorti p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Vaxholm medf\u00f6r att det blir r\u00f6rande, att se dem sammanstr\u00e5la efter att ofantligt mycket vatten runnit under broarna.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 femtio \u00e5r framf\u00f6r originaltrion Jag vill va ett djur igen <\/em>(anknyter till roman av fransk Nobelpristagare fr\u00e5n 2008). H\u00f6r ocks\u00e5 en kul bagatell med \u00d6hman p\u00e5 kazoo och vispspel som bevisar att leklynnet \u00e4r intakt. Blir f\u00f6rtjust i en inledningsvis rar visa som presenteras som tre l\u00e5tar i en – Folkets l\u00e5t – <\/em> med refr\u00e4ngen ”ta varann i hand, sl\u00e4pp inte taget”. Detta sjok stegras efterhand och fler fyller p\u00e5, bland andra Bernt Andersson p\u00e5 dragspel. K\u00f6r stryker under texten och melodin garneras av ett efterl\u00e4ngtat Bengan-solo. Vidare framf\u00f6rdes tidstypiskt agiterande uppmaningen Studera<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Orkan foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I ett kortare segment ges utrymme \u00e5t ett band med betydligt yngre medel\u00e5lder som heter Orkan. De fyra tjejerna har denna g\u00e5ng s\u00e4llskap av tv\u00e5 grabbar. Bandet har h\u00e4ngt med Nynningen p\u00e5 turn\u00e9er d\u00e5 de k\u00e4nner sig befryndade med dem. Jubileumskv\u00e4llen slopas eget material till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r covers p\u00e5 Nattpromenad <\/em>respektive sn\u00e4rtigt klassiska titell\u00e5ten F\u00f6r full hals<\/em>, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande tv\u00e5 l\u00e5tar fr\u00e5n progg-jubilarerna. Kul att de ocks\u00e5 k\u00f6rde med sp\u00e4nstig bl\u00e5ssektion och f\u00f6rde in tendenser till blues och punkattityd. <\/p>\n\n\n\n

Organisationen flyter p\u00e5 utan st\u00f6rningar. Framme vid avdelning fyra lanseras 1976 \u00e5rs upplaga, liktydigt med den som var med om formidabla mastodont-evenemanget T\u00e4ltprojektet. Vid s\u00e5ngmikrofonen st\u00e5r Sam Vesterberg. Snett bakom hans b\u00e4ste v\u00e4n basisten Jimmy Olsson. Per Melin har tagit plats bakom trummorna medan Bernt Andersson slagit sig ner vid elpianot. Gitarristen Bengan Blomgren \u00e5terfinns ocks\u00e5 i denna formation.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bernt Andersson foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Flest l\u00e5tar p\u00e5 fj\u00e4rde albumet har den flyktade bandmedlemmen Bertil Goldberg skrivit, som d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4mpligt nog f\u00f6rekommer p\u00e5 s\u00e5ng i bakgrunden. Vesterberg med sin imponerande gospelaktiga r\u00f6st framf\u00f6r hitten \u00c4ntligen en ny dag, Folkens kamp \u00e4r folkens hopp <\/em>samt Fattig men rik<\/em>, en egen hyllning till str\u00e4vsam moder p\u00e5 outgiven Nynningen-inspelning fr\u00e5n 1980. Blir h\u00e4nryckt av en spirituell shouter som tar oss med, vars r\u00f6st tr\u00e4nger igenom eventuellt tvivel. Stack ut mest vid sidan av den vokala attacken, gjorde en fr\u00e4ckt hetsig dialog mellan Bernt Anderssons klaviatur och Bengan Blomgrens gura. \u00d6verhudtaget otroligt inlevelse fr\u00e5n samtliga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Nynningen anno 1976 foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Femte avdelningen \u00e4r vi tillbaka d\u00e4r jubileet inleddes. Samma ink\u00f6rda g\u00e4ng p\u00e5 scen. Tomas Forssells komposition Sn\u00e5lbl\u00e5st<\/em> fr\u00e5n andra solo-lp:n utvecklas till en av aftonens definitiva h\u00f6jdpunkter. Bl\u00e5set \u00e4r underbart elastiskt i en \u00f6sig bit uppdelad i sektioner. Nikke Str\u00f6m g\u00e5r loss i jammig sekvens. Episka N\u00e4r s\u00e5 tingen b\u00f6rjar klarna <\/em>\u00e4r pampigt anlagd featuring superenergiskt komp. Det \u00e4r kompakt, men \u00e4nd\u00e5 nervigt och passionerat.<\/p>\n\n\n\n

Forssell sjunger b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin, ett ber\u00f6m som b\u00f6r utstr\u00e4ckas till p\u00e5st\u00e5endet, att samme man som Grammis-bel\u00f6nats f\u00f6r barnmusik \u00e4r en h\u00f6gst kapabel gitarrist. Och han beh\u00f6ver inte fokusera p\u00e5 blixtrande solistiska passager, utan \u00f6verl\u00e4mnar dessa med varm hand \u00e5t mister Bengan Blomgren. En handfull g\u00e5nger fyrar han av ackordf\u00f6ljder som ger st\u00e5p\u00e4ls. Publiken spontanappl\u00e5derar och hurrar n\u00e4r det avsl\u00f6jas att denne timide man fyller \u00e5r. Bl\u00e5ssektionen \u00e4r magnifik (Frida Thurfjell, vars far och styvfar spelat med Tomas Forssell under hans \u00e5r i Lule\u00e5, levererar inspirerat solo) och det g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5 att trumslagare Torstensson l\u00e4mnar med flaggan hissad i topp.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Helt logiskt att sjus\u00e4rdeles drag uppst\u00e5r och fortplantas av en konstellation som kallades ett svensk-proggigt svar p\u00e5 Stones. F\u00e5r f\u00f6r mig att Nynningen levererar ett potpurri. Ist\u00e4llet dyks ner i Atlantiska oceanen<\/em> (musik B. Goldberg) och dess omv\u00e4xlande inneh\u00e5ll i n\u00e4rmare tio minuter, fr\u00e5n tidigare n\u00e4mnda Majakovskij-platta . Noterar att busigt tonspr\u00e5k pr\u00e4glar skiftande m\u00f6nster. Stenh\u00e5rd boogie tar vid. K\u00e4rlekss\u00e5ngen Neva <\/em>fr\u00e5n samma k\u00e4lla beh\u00e5ller greppet om publiken. V\u00e5r ciceron ber\u00e4ttar att han skrev musiken i Hagahusets k\u00e4llare redan i begynnelsen, det vill s\u00e4ga 1970. <\/p>\n\n\n\n

Har avh\u00e5llit mig fr\u00e5n att kommentera texterna, vilka f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r en v\u00e4sentlig byggsten. F\u00e4ster mig I motsats till m\u00e5nga andra recensenter s\u00e4llan vid texter i l\u00e5tar, trots att jag \u00e4r bokl\u00e4sare. I ett socialistiskt engagerat band har alltid funnits en historik av att vara budskapsdrivna. Medveten om att bandets f\u00f6rgrundsgestalter skulle anm\u00e4la avvikande \u00e5sikt. Men enligt mitt f\u00f6rmenande \u00e4r de mer nyanserande texterna, de poetiska av existentiell kaliber, de som st\u00e5tt tidens tidens tand b\u00e4st. Flera av dem b\u00e4r p\u00e5 spr\u00e5klig intelligens, s\u00e4lta och charm. Somliga kamps\u00e5nger f\u00f6rblir giltiga, medan gruppens revolutionsromantiska dr\u00f6mmar blivit daterade, f\u00f6r enkelsp\u00e5riga. Att protestera mot kapitalismens vidriga h\u00e4rjningar \u00e4r f\u00f6rvisso alltid ber\u00e4ttigat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sista avdelningen bestod efter rungande appl\u00e5der av ett knippe extranummer. B\u00f6rjar med att Bertil Goldberg lanserar sin uppdaterade version av antik\u00e4rnkraftappellen fr\u00e5n cabar\u00e9revy d\u00f6pt till Det l\u00f6ser sig alltid <\/em>(sa han som sket i vasken<\/em>). Kl\u00e4mmig melodi med sprittande tjosan-refr\u00e4ng. Fr\u00e5gan om s\u00e4kerhet och slutf\u00f6rvar av radioaktivt uran ska inte f\u00f6rringas. Men med tanke p\u00e5 r\u00e5dande kris kunde inte problematiken belysts mer ol\u00e4gligt. I omg\u00e5ngar \u00e4ntrar samtliga ut\u00f6vare som firat jubileet scen. En slags Last Waltz-vibe uppst\u00e5r!<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r st\u00e4mningen \u00e4r p\u00e5 kokpunkten faller det sig l\u00e4mpligt att med intensitet tolka Falsk matematik<\/em>, klasskamp \u00e1 la Peps. Trombonist Niclas Rydh kommer i rampljuset, visar vad han \u00e4r i st\u00e5nd till genom att bjuda p\u00e5 publikfriande inl\u00e4gg. Allra sist levereras ett upprorisk Forssell-alster betitlat Motst\u00e5nd.<\/em> Alla som f\u00e5r plats vid mikrofonerna st\u00e4mmer in i refr\u00e4ngen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Var mycket text och musik att sm\u00e4lta, \u00e5tskilliga stimulerande schatteringar. Blev ett emotionellt och st\u00e5tligt halvsekelsfirande. Ljudet \u00e4r ofta en akillesh\u00e4l p\u00e5 Pustervik. Bernt Anderssons dragspelstoner kom inte riktigt till sin r\u00e4tt, medan hans och Goldbergs spel p\u00e5 klaviaturen hade f\u00e5tt f\u00f6r h\u00f6g volym. Nu var det \u00e4nd\u00e5 skapligt, inte minst f\u00f6r att vi slapp bas som dr\u00e4nkte andra instrument. Utg\u00e5r fr\u00e5n att samtliga i publiken var lika tillfreds som er recensent.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nynningen 50-\u00e5rs jubilerar p\u00e5 Pustervik i G\u00f6teborg 13\/12 2021 Sedan nystarten 2016 har Nynningen, – ett av alternativa musikr\u00f6relsens obestridliga flaggskepp med hemmahamn G\u00f6teborg – upptr\u00e4tt minst tre g\u00e5nger p\u00e5 scenen vid J\u00e4rntorget. Med tanke p\u00e5 detta faktum plus vaccinationsbevis och allm\u00e4n tr\u00f6ghet att bege sig ut i adventstid, s\u00e5 var lokalen t\u00e4mligen v\u00e4lfylld. Man […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-147808","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147808","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147808"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147808\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147880,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147808\/revisions\/147880"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147808"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147808"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147808"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}