{"id":147753,"date":"2021-12-13T06:49:20","date_gmt":"2021-12-13T04:49:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147753"},"modified":"2021-12-13T06:49:22","modified_gmt":"2021-12-13T04:49:22","slug":"kvinnors-kroppar-och-roster-ager-scen-i-lika-vulgart-som-drastiskt-collage-idlaflickorna-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147753","title":{"rendered":"Kvinnors kroppar och r\u00f6ster \u00e4ger scen i lika vulg\u00e4rt som drastiskt collage &#8211; Idlaflickorna p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"432\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/06-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147754\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/06-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/06-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022-300x199.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye                                      <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av Kristina Lugn<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Bearbetning och regi: Mellika Melouani Mellani<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi och ljusdesign: Bengt Gom\u00e9r<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Koreograf: Ambra Succi<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostymdesign: Mellika Melouani Mellani<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Maskdesign: Maria Agaton, Alexander Wernersson (praktikant Stockholms Konstn\u00e4rliga H\u00f6hskola)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Daniel Johansson, Kent Olofsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Videodesign: Per Rydnert<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6r k\u00f6rstycken: Andrea Tarrodi<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6r och musikalisk ledning: Kent Olfsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musiker: Tove Dareld (kapellm\u00e4stare), Malin Almgren, Rebecka Tholerus<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I rollerna: Anna Bjelkerud, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Victoria Olmarker, Eline H\u00f6yer, Christian Brandin (statist\/ manlig akt\u00f6r)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vokalensemblerna Mara och Ymna under ledning av Johanna Th\u00fcr<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r 10\/12 2021 p\u00e5 stora scen, G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 29\/1 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har varit p\u00e5 minst tre musikaliska kulturprogram d\u00e4r Kristina Lugns  lyrik utgjort nav, sj\u00e4lva  essensen; varav den senaste intr\u00e4ffade i G\u00f6teborg med Akademi-ledamoten  p\u00e5 scen tillsammans med Sarah Riedel och hennes trio.  Lugn \u00e4r en solit\u00e4r, k\u00e4nns igen direkt p\u00e5 sitt tonfall, sin halsbrytande estetik. Formar fusioner av det som rimligen synes vara of\u00f6renligt, p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte f\u00f6rekommande  hos n\u00e5gon annan ordkonstn\u00e4r.  2012 sattes Lugns anm\u00e4rkningsv\u00e4rda skilsm\u00e4ssopj\u00e4s <em>Rut och Ragnar<\/em> upp p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Tror ocks\u00e5 jag sett <em>Nattorienterarna <\/em>p\u00e5 teve. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Om vi v\u00e4nder blicken mot <em>Idlaflickorna<\/em> (1993) skrevs den som ett slags ironiskt, oh\u00e4mmat kammarspel med Sif Ruud i en av tv\u00e5 roller. Regiss\u00f6r Mellika Mellouani Melani blev sugen p\u00e5 att g\u00f6ra en spektakul\u00e4r version av <em>Idlaflickorna<\/em> efter oml\u00e4sning, vilken f\u00f6ljdes upp av samtal med dramatikern fram till hennes d\u00f6d h\u00e4rom \u00e5ret. Id\u00e9n resulterade i ut\u00f6kad text, som kan liknas vid ett collage \u00f6ver en s\u00e4rlings slagkraftiga produktion. Dessutom inf\u00f6rlivande av tonsatta dikter, en trio yngre kvinnliga musiker, ytterligare sk\u00e5despelare, maffig scenografi, megastor backdrop,  manligt objekt samt inte bara en utan tv\u00e5 k\u00f6rer representerande olika generationer. Beh\u00f6ver det s\u00e4gas att scenen befolkas, bortsett fr\u00e5n tatuerade bodybuilder-stereotypen, av kvinnor i alla uppt\u00e4nkliga storlekar och \u00e5ldrar? K\u00f6rerna best\u00e5r sammanlagt av 43 personer, kl\u00e4dda i samma utstyrsel. Os\u00e4ker p\u00e5 om samtliga medverkar varje f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi befinner oss vid poolen i en rekreationsanl\u00e4ggning\/ vr\u00e4kigt hotell med utsikt mot Gardasj\u00f6n. Trenne kvinnor \u00e5ldersm\u00e4ssigt inom ett visst spann har tagit sig hit p\u00e5 husmorssemester, p\u00e5 flykt undan allt vad omsorg och plikter heter. Sina d\u00f6ttrar begriper de sig inte p\u00e5. De beh\u00f6ver vila ut p\u00e5st\u00e5s det, men ocks\u00e5 pigga upp sig. Samtliga h\u00e4vdar att de som unga varit Idlaflickor och \u00e4r gifta med en man vid namn Herrman (dramatikerns favoritnamn att spinna ordlekar kring).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"432\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/04-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147763\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/04-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/04-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022-300x199.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye                                            <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> D\u00f6den upptar deras tankar i lika h\u00f6g utstr\u00e4ckning som motsatsen, det vill s\u00e4ga att vara fertil (dr\u00e4ktig) och f\u00f6da. Kvinnorna tar inte begrepp som &#8221;k\u00f6nsmaktsordning&#8221; i sin mun. Agerar kanske just d\u00e4rf\u00f6r som subjekt, s\u00f6ker efter omedelbar behovstillfredsst\u00e4llelse, oavsett om deras iver  kan f\u00f6refalla hysterisk. Deras instinkter framst\u00e5r inte som \u00e4dlare \u00e4n vi m\u00e4n som ibland f\u00e5r tugga i oss j\u00e4mf\u00f6relser med djur. Nota bene ingen smickrande exponering av sj\u00e4lvupptagna individer som oftast pratar f\u00f6rbi varann, vilket f\u00f6rvisso \u00e4r en av pj\u00e4sens f\u00f6rtj\u00e4nster. <em>Idlaflickorna <\/em>i denna bearbetade variant, framst\u00e5r delvis som en parodi \u00f6ver hur bortsk\u00e4mda nordeurop\u00e9er beter sig p\u00e5 solsemester utomlands. Att Kristina lugn ville provocera framg\u00e5r tydligt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Enaktaren varar i cirka \u00e5ttio minuter. Ett t\u00e4mligen kaotiskt och \u00e5ngestfyllt tillst\u00e5nd skildras utan att en h\u00e4ndelse logiskt kuggar i till n\u00e4sta incident. K\u00f6rerna har en viktig, fint avv\u00e4gd funktion. Understryker st\u00e4mningar. Enskilda medlemmar markerar  n\u00e4rvaro  fysiskt, tar plats i olikformade grupperingar. Anna Bjelkeruds karakt\u00e4r \u00e4r fylld av motstridiga viljor och skavanker. \u00c4nd\u00e5 synes hon vara motorn \u00f6vriga f\u00f6rh\u00e5ller sig till. Caroline S\u00f6derstr\u00f6ms hariga rollfigur f\u00f6rs\u00f6ker utmana sig,  h\u00e5lla skenet uppe. Minst vacklande sj\u00e4lvf\u00f6rtroende h\u00e4rb\u00e4rgerar flygv\u00e4rdinnan(?) Victoria Olmarker portr\u00e4tterar.  Dr\u00e5pliga aktioner, tilltrasslade situationer samt tr\u00e5nande blickar utg\u00f6r utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r ett antal skrattframkallande scener. Regiss\u00f6r och sk\u00e5despelare har f\u00e5tt till ett smart samarbete kring n\u00e5got s\u00e5 s\u00e4llsynt som kvinnlig gr\u00e4nsl\u00f6shet. S\u00f6derstr\u00f6m och i \u00e4nnu h\u00f6gre grad Olmarker &#8211; som passande nog f\u00e5r stiga till v\u00e4ders i en sekvens &#8211; f\u00f6rvaltar v\u00e4l de tillf\u00e4llen som inbjuder till komiska po\u00e4nger.    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"455\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/11-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147765\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/11-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/11-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022-300x210.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye                                                    <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografen ska ber\u00f6mmas.  Vridscenens m\u00f6jligheter har tagits till vara plus att andra finesser anv\u00e4nts.. Den vita grundf\u00e4rgen bryts av med glittriga pastellf\u00e4rger, svarta baddr\u00e4kter och orangea peruker. Finns en trampolin att hoppa ut ifr\u00e5n ner i ett plastigt bollhav som p\u00e5minner om gigantiska s\u00e5pbubblor,  mobila murar och av n\u00e5gon outgrundlig anledning  minigranar h\u00e4ngande i taket. Satt egentligen f\u00f6r n\u00e4ra scen f\u00f6r att f\u00e5 perspektiv. Ett flertal g\u00e5nger var k\u00f6rerna och musikerna utom synh\u00e5ll, fast deras toner n\u00e5dde ut.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">De unga v\u00e4lutbildade musikerna f\u00f6rekom ganska sparsamt tyv\u00e4rr. Kan parentetiskt n\u00e4mna att jag tr\u00e4ffade trumslagaren i h\u00f6stas n\u00e4r hon vikarierade i superbt storband. Ackompanjerandet  av Eline H\u00f6yers (ocks\u00e5 guide och bartender i korta sekvenser) vokala leverans av Lugn-text utgjorde en slags kulmen. Vad betr\u00e4ffar s\u00e5ng &amp; musik ska tre inslag framh\u00e5llas extra. K\u00f6rernas gemensamma final, Anna Bjelkeruds framsjungna v\u00e4xling fr\u00e5n spr\u00f6d till stark i ikoniska <em>N\u00e4r jag var gift med Herrman<\/em> samt galet festliga koreografin fr\u00e5n samtliga i kvinnokollektivet n\u00e4r sexualitet skaml\u00f6st studsande projiceras i dansant Britney Spears-hit. Kent Olofsson och Andrea Tarrodi l\u00e4gger vikt vid att l\u00e5ta musiken spegla kontraster, hela k\u00e4nsloregistret.  I ett drastiskt virrvarr av skruvade repliker, toppat av bisarr utl\u00e4ggning om v\u00e5ldt\u00e4kt,  fungerar det sjungna som andh\u00e4mtningspauser. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"432\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/05-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-147773\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/05-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022.jpg 432w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/05-idlaflickorna.pressbild-foto-ola-kjelbye-2021-2022-199x300.jpg 199w\" sizes=\"auto, (max-width: 432px) 100vw, 432px\" \/><figcaption>foto Ola Kjelbye                                                                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kristina Lugns poetiska h\u00f6jdpunkt infaller tidigt i f\u00f6rest\u00e4llningen.. F\u00e5r n\u00e4stan en kuslig laddning med tanke p\u00e5 att hon dog i fjol, eftersom den kretsar kring vart vi tar v\u00e4gen n\u00e4r existensen upph\u00f6r. Roligaste dialogen uppst\u00e5r definitivt i samband med att det grunnas p\u00e5, om tacksamhet efter att ha blivit tillfredsst\u00e4lld  ska rendera i blommor och tackkort. En brist \u00e4r att regiss\u00f6ren upprepar sig fr\u00e5n <em>Att beg\u00e4ra tre systrar<\/em> (2013 p\u00e5 samma scen) genom samma utdragna scen med spastiska konvulsioner.  En annan brist \u00e4r att det fysiska spelet prioriterats p\u00e5 bekostnad av artikulation av repliker. En miss  regiss\u00f6ren borde ha \u00e5tg\u00e4rdat.    <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Detta collage med inspr\u00e4ngda dikter symboliserar n\u00e4ppeligen kvinnokraft, snarare s\u00f6nderfall. Perspektiven med sina kringg\u00e5ende man\u00f6vrar \u00e4r s\u00e5 pass m\u00e5nga att man nog vinner p\u00e5 att se om rikhaltigt uppbackade trojkans eskapader.  Excesser som b\u00e5de jag och programbladsf\u00f6rfattare kallar rit. En hysterisk s\u00e5dan kan till\u00e4ggas. Ingen skugga ska falla p\u00e5 Bjelkerud, S\u00f6derstr\u00f6m och Olmarker, tv\u00e4rtom. Rutinen skiner igenom n\u00e4r de v\u00e4llustigt g\u00e5r in i sina roller.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kanske en intellektuellt sett torftig v\u00e4rdem\u00e4tare. Dock, efter\u00e5t \u00e4r jag inte alls uppfylld, trots att ett s\u00e4llsamt sk\u00e5despel bevittnats.  En slags musikteater best\u00e5ende av enbart kvinnor som m\u00f6ts \u00f6ver generationer. V\u00e4grar tro att det \u00e4r s\u00e5 simpelt att  fel k\u00f6n hindrar fr\u00e5n, att vad som utspelas bara n\u00e5gra meter framf\u00f6r \u00f6gonen ska kunna tillgodog\u00f6ras.  Har sett \u00e5tskilliga lyckade upps\u00e4ttningar av och om det motsatta k\u00f6net i h\u00f6st. Faktum kvarst\u00e5r, saknar djupa k\u00e4nsloniv\u00e5er att ta med hem.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Kristina Lugn Bearbetning och regi: Mellika Melouani Mellani Scenografi och ljusdesign: Bengt Gom\u00e9r Koreograf: Ambra Succi Kostymdesign: Mellika Melouani Mellani Maskdesign: Maria Agaton, Alexander Wernersson (praktikant Stockholms Konstn\u00e4rliga H\u00f6hskola) Ljusdesign: Daniel Johansson, Kent Olofsson Videodesign: Per Rydnert Komposit\u00f6r k\u00f6rstycken: Andrea Tarrodi Komposit\u00f6r och musikalisk ledning: Kent Olfsson Musiker: Tove Dareld (kapellm\u00e4stare), Malin Almgren, Rebecka [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-147753","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147753","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147753"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147753\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147775,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147753\/revisions\/147775"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147753"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147753"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147753"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}