![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/unnamed-17.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Don\u2019t Look Up
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 december 2021
\nRegi Adam McKay<\/p>\n
Adam McKay har p\u00e5 rekordtid etablerat sig som en regiss\u00f6r av h\u00f6gsta rang. Resan fr\u00e5n miserabelt skr\u00e4p till Oscarsnominerade filmer som The Big Short och Vice har varit explosionsartad. Men att v\u00e4xa f\u00f6r snabbt har sina nackdelar. I och med sin snabba framg\u00e5ng s\u00e5 har Adam McKay aldrig beh\u00f6vt utvecklas. Den oh\u00e4mmade hyllningsk\u00f6ren har lett till att ingen som helst f\u00f6rb\u00e4ttring har g\u00e5tt att se mellan filmerna. Det \u00e4r fortfarande en oerh\u00f6rt framfusig, gapig och hurtig registil som implementeras d\u00e5 McKay g\u00f6r film. Det b\u00f6rjar bli alltmer uppenbart att superlativen har lett till en viss hybris. Don\u2019t Look Up \u00e4r resultatet av en regiss\u00f6r som f\u00e5tt helt fria h\u00e4nder men vars f\u00f6rm\u00e5ga inte ber\u00e4ttigar detta carte blanche. Alla de fel och brister som borde ha \u00e5tg\u00e4rdats har ist\u00e4llet vuxit och blivit helt okontrollerbara denna g\u00e5ng. Sedan McKay gjorde The Big Short har han varit besatt av att analysera och parodiera det amerikanska samh\u00e4llet. F\u00f6rst finansv\u00e4rlden och dess oh\u00e4mmade lust efter makt och pengar, sedan den f\u00f6re detta vicepresidenten Dick Cheney och dennes ytterst suspekta agerande under sin tid i Bush-administrationen.<\/p>\n
Allting har dock portr\u00e4tterats med ett stort m\u00e5tt av sarkasm och cynism, och n\u00e5gon vidare subtil aff\u00e4r har det inte heller varit. Icke-diegetisk text trycks in publikens ansikten, pop- och rockmusik understryker flera punkter och n\u00e5got st\u00f6rre utrymme f\u00f6r personlig reflektion finns inte. Allt detta tas till sin spets i Don\u2019t Look Up. Den h\u00e4r g\u00e5ngen m\u00e5 det inte vara n\u00e5gon verklig historia som ligger till grund f\u00f6r h\u00e4ndelserna, men trots det s\u00e5 \u00e4r detta den mest allegoriska film McKay gjort. M\u00e5nga g\u00e5nger s\u00e5 k\u00e4nns det som ett frontalangrepp mot dagens USA, d\u00e4r konspirationer, hat och korruption \u00e4r lika naturligt och sj\u00e4lvklart som morgonkaffe. Med andra ord s\u00e5 finns det en del att ta tag i, men uppgiften att kritisera, f\u00f6rd\u00f6ma och f\u00f6rnedra USAs v\u00e4rsta sidor faller tyv\u00e4rr platt. Adam McKay m\u00e5 ha en tydlig id\u00e9 om vad han vill g\u00f6ra, men utf\u00f6randet \u00e4r s\u00e5 pass ensidigt och klumpigt att flera moment som har potential att bli str\u00e5lande politisk satir resulterar i rullande \u00f6gon.<\/p>\n
Ist\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4lja ett f\u00e5tal \u00e4mnen och djupdyka i dem s\u00e5 sl\u00e4nger McKay in allt mellan himmel och jord. Det \u00e4r som om han l\u00e4st en f\u00f6rstasida i en morgontidning och snabbt avverkar rubrikerna. H\u00e4r finns det IT-bolag med storhetsvansinne, en galning till president, ytlig medial bevakning och en allm\u00e4n f\u00f6rnekelse inf\u00f6r vetenskap och empiriska fakta. Inget av dessa \u00e4mnen blir mer \u00e4n ytliga distraktioner, n\u00e4r man kan anta att \u00e4mnesomr\u00e5dena \u00e4r uppn\u00e5dda s\u00e5 tas det inte vidare. Till slut k\u00e4nns det som att bli tv\u00e5ngsmatad, flera av dessa paralleller till v\u00e5r egen v\u00e4rld \u00e4r dessutom klumpigt presenterade vilket g\u00f6r att det ofta k\u00e4nns som att befinna sig p\u00e5 ett dagis d\u00e4r f\u00f6rest\u00e5ndaren anv\u00e4nder bild, ljud och gester f\u00f6r att i detalj f\u00f6rklara allting.<\/p>\n
Det finns ingen anledning till att viktiga \u00e4mnen skall trivialiseras, tv\u00e4rtom, men det verkar som om McKay inbillat sig att satir inte beh\u00f6ver genomf\u00f6ras men n\u00e5gon st\u00f6rre omsorg. Samma slapph\u00e4nta attityd g\u00e5r att hitta i den imponerande sk\u00e5despelarensemblen. Vad g\u00e4ller namnkunnighet s\u00e5 \u00e4r Don\u2019t Look Up i en klass f\u00f6r sig. Meryl Streep, Cate Blanchett och Mark Rylance kan b\u00e4ra upp en film p\u00e5 egen hand men \u00e4r h\u00e4r bara bifigurer. Som mycket annat i Don\u2019t Look Up s\u00e5 \u00e4r id\u00e9erna och konceptet mer intressant \u00e4n slutresultatet. F\u00f6rutom Leonardo DiCaprio som \u00e4r lysande som en krisande forskare s\u00e5 \u00e4r sk\u00e5despelet uteslutande avslaget. Autopiloten har kopplats p\u00e5 l\u00e5ngt innan inspelningen och det saknas n\u00e5got som helst intresse f\u00f6r att lyfta dessa karakt\u00e4rer bortom att vara rena karikatyrer. Jennifer Lawrence f\u00f6rtj\u00e4nar en extra k\u00e4nga f\u00f6r sitt numera patenterade och enerverande hysteriska sk\u00e5despel som var ointressant redan i Silver Linings Playbook.<\/p>\n
Don\u2019t Look Up m\u00e5 vara intressant som koncept. Med tanke p\u00e5 att det stora landet i v\u00e4st befinner sig i en nationell kris vad g\u00e4ller politik, sanning och anst\u00e4ndighet s\u00e5 hade en sylvass satir inte suttit fel. Tyv\u00e4rr s\u00e5 f\u00e5r vi forts\u00e4tta att inv\u00e4nta den dagen d\u00e5 vi faktiskt f\u00e5r se en riktigt bra s\u00e5dan.<\/p>\n