![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/image003.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
West Side Story
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 december 2021
\nRegi Steven Spielberg<\/p>\n
Steven Spielberg visar varf\u00f6r nyversioner kan vara b\u00e5de sp\u00e4nnande och relevanta. West Side Story \u00e5rg\u00e5ng 2021 \u00e4r en spektakul\u00e4r upplevelse b\u00e5de visuellt och koreografiskt. Det \u00e4r i stunder som dessa som man p\u00e5minns om skillnaden mellan regiss\u00f6rer och regiss\u00f6rer. Steven Spielberg har lyckats med att r\u00f6ra sig mellan det stora och det lilla med publiksucc\u00e9er som Jurassic Park och oerh\u00f6rt sv\u00e5rmodiga och k\u00e4nslom\u00e4ssiga projekt som M\u00fcnchen och Schindler\u2019s List. Det \u00e4r en imponerande f\u00f6rm\u00e5ga att ha s\u00e5 stor erfarenhet av flera olika genres och att dessutom bem\u00e4stra dem alla. Med West Side Story s\u00e5 er\u00f6vrar Spielberg det sista omr\u00e5det han inte har pr\u00f6vat p\u00e5 tidigare – musikalen.<\/p>\n
Trots Spielbergs otroliga kompetens s\u00e5 fanns det en f\u00f6rst\u00e5elig skepsis n\u00e4r det annonserades att hans n\u00e4sta projekt skulle vara en nyversion – eller nytolkning, av West Side Story. Inom sin genre s\u00e5 kan originalet fr\u00e5n 1961 j\u00e4mf\u00f6ras med filmkolosser som Casablanca och Borta Med Vinden. Det \u00e4r n\u00e4rmast helig mark som Spielberg vandrar p\u00e5 och det kr\u00e4vs en m\u00e4stare f\u00f6r att klara av uppgiften. Lyckligtvis s\u00e5 \u00e4r Steven Spielberg helt r\u00e4tt man f\u00f6r jobbet.<\/p>\n
Andra nyversioner velar och tvekar inf\u00f6r uppgiften att modernisera och f\u00f6rnya originalet. Oftast kan resultatet bli ett slags Frankensteins-monster d\u00e4r nytt och gammalt sk\u00e4r sig som en bedr\u00f6vlig bearnaises\u00e5s. Men s\u00e5 \u00e4r inte fallet med West Side Story, ist\u00e4llet \u00e4r det ett praktexempel p\u00e5 hur delikat och sublim en nyversion faktiskt kan vara. Fr\u00e5n f\u00f6rsta rutan \u00e4r det sl\u00e5ende hur oerh\u00f6rt p\u00e5l\u00e4st och uppslukad Spielberg \u00e4r av filmen fr\u00e5n 1961 men ocks\u00e5 av de hundratals olika teaterupps\u00e4ttningar som gjorts. Det \u00e4r en f\u00f6r\u00f6dande stilig balansg\u00e5ng d\u00e4r modern koreografi och moderna specialeffekter m\u00f6ter ett klassiskt ber\u00e4ttande som \u00e4r b\u00e5de tillg\u00e4ngligt och charmerande.<\/p>\n
Visuellt finns det absolut inget att anm\u00e4rka p\u00e5. Med ett st\u00e4mningsfullt foto som r\u00f6r sig obehindrat mellan realism och surrealism s\u00e5 skapas en spelplan d\u00e4r dans och hoppl\u00f6s k\u00e4rlek \u00e4r som hand i handsken. Koreografin \u00e4r i det n\u00e4rmaste v\u00e4rt en egen uppsats, det h\u00e4r \u00e4r bland det mest eleganta och energiska jag sett vad g\u00e4ller dans p\u00e5 film, det g\u00e5r att se sm\u00e5 inslag av pop och hiphop vad g\u00e4ller vissa danssteg och r\u00f6relser, men det klassiska och traditionella f\u00f6rblir ryggraden som sk\u00e4nker West Side Story en oerh\u00f6rd elegans. Energin och entusiasmen \u00e4r rentav beroendeframkallande, m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns det som att Spielberg har placerat publiken i en sportbil p\u00e5 en motorv\u00e4g utan hastighetsbegr\u00e4nsningar. Han l\u00e5nar helt obehindrat fr\u00e5n hela sin filmkatalog, det finns till och med ett par korta \u00f6gonblick som tar oss tillbaka till de allra vildaste stunderna med Indiana Jones.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6rfinad och mer exakt \u00e4n tidigare. Det g\u00f6rs stora anstr\u00e4ngningar att skapa paralleller till v\u00e5rt moderna samh\u00e4lle d\u00e4r sm\u00e5kvarter gentrifieras och d\u00e4r kulturarv och subkulturer utraderas f\u00f6r att ge plats \u00e5t kommers. Spielberg n\u00e4rmar sig ocks\u00e5 diskussionen om ett multikulturellt USA med stor respekt och men ocks\u00e5 insikt. Till skillnad fr\u00e5n filmen fr\u00e5n 1961 s\u00e5 hyllas de amerikanska invandrarna, b\u00e5de deras kamp f\u00f6r ett b\u00e4ttre liv och deras kultur. Att ensemblen best\u00e5r av en rad ok\u00e4nda ansikten med olika etnicitet st\u00e4rker k\u00e4nslan av att detta \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att skapa broar mellan olika kulturer och syns\u00e4tt. Att ensemblen mestadels \u00e4r obepr\u00f6vad f\u00f6r de stora massorna bidrar ocks\u00e5 till f\u00e4rre j\u00e4mf\u00f6relserna med sk\u00e5despelare som Natalie Wood och Richard Beymer. Det hade varit genuint distraherande om Tony och Maria hade spelats av tv\u00e5 mer v\u00e4lk\u00e4nda personer. Rachel Zegler i rollen som Maria filmdebuterar och \u00e4r genomg\u00e5ende lysande i denna ikoniska roll b\u00e5de vad g\u00e4ller sk\u00e5despel och s\u00e5nginsats. Ansel Elgort har det dock sv\u00e5rare, trots en sympatisk framtoning s\u00e5 \u00e4r agerandet aningen f\u00f6r stelt f\u00f6r att helt \u00f6vertyga publiken i denna legendariska romans.<\/p>\n
Filmens tredje akt \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got av ett s\u00e4nke. Efter tv\u00e5 timmar av dans, s\u00e5ng och romantik s\u00e5 \u00e4r br\u00e4nslereserven slut. Finalen \u00e4r dramaturgiskt perfekt men utf\u00f6randet \u00e4r haltande och tr\u00f6tt med flera scener som k\u00e4nns utdragna och rent triviala.<\/p>\n
Tack och lov s\u00e5 \u00e4r det inte denna n\u00e5got tomma slutkl\u00e4m som f\u00f6ljer med en ut ur biosalongen. Ist\u00e4llet \u00e4r det en k\u00e4nsla av gl\u00e4dje, beundran och respekt, b\u00e5de inf\u00f6r Steven Spielberg och inf\u00f6r den klassiska ber\u00e4ttelsen som har sina r\u00f6tter hos William Shakespeare. Till och med f\u00f6r en musikalskeptiker som jag sj\u00e4lv s\u00e5 k\u00e4nns West Side Story genomg\u00e5ende str\u00e5lande.<\/p>\n