{"id":147512,"date":"2021-12-03T12:01:59","date_gmt":"2021-12-03T10:01:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147512"},"modified":"2021-12-03T12:08:19","modified_gmt":"2021-12-03T10:08:19","slug":"teaterkritik-alkestis","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147512","title":{"rendered":"Teaterkritik: Alkestis &#8211;  det finns ett djup i Euripides drama som jag tycker fuskas bort"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_147521\" aria-describedby=\"caption-attachment-147521\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-147521\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-147521\" class=\"wp-caption-text\">Foto S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Alkestis<\/strong><br \/>\nAv Elli Papakonstantinou efter Euripides<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Mara Lee<br \/>\nRegi Elli Papakonstantinou<br \/>\nScenografi och kostym Maria Panourgia<br \/>\nKoreografi Rasmus \u00d6lme<br \/>\nMusik Julia Kent<br \/>\nMask och peruk Nathalie Pujol och Moa Hedberg<br \/>\nLjus Jens Sethzman<br \/>\nVideo Pantelis Makkas<br \/>\nDramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r<br \/>\nMedverkande Mia Benson, Karin Franz K\u00f6rlof, Gunnel Fred, David Fukamachi Regnfors, Sten-Johan Hedman, G\u00f6ran Martling, Torkel Petersson, Shanti Roney, Helmon Solomon, Joel Valois, Marcus V\u00f6geli, Pierre Wilkner, Peter Achr\u00e9n, Thorvald Bergstr\u00f6m, Peter Haeggstr\u00f6m, Henrik Hugo, Ian Power, Jan S\u00f6rberg<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten, Lilla scenen den 2 december 2021<\/p>\n<p>Ett uppiggande s\u00e4tt att ta itu med Euripides drama Alkestis. Ja en hejdundrande uppsluppen blixtrande scengl\u00e4dje som inte r\u00e4ds att stryka under och rent av \u00f6verdriva. Den m\u00e5lgrupp jag tror har mest gl\u00e4dje av denna pigga upps\u00e4ttning \u00e4r teaterintresserade och teaterhistoriker som sett tidigare versioner av Euripides pj\u00e4s. Alkestis handlar om en kvinnan, en drottning, som g\u00f6r det ultimata offret f\u00f6r sin man. Hon d\u00f6r i hans st\u00e4lle. Det \u00e4r uppenbart och tydligt en metafor f\u00f6r alla kvinnor som st\u00e4ndigt uppoffrar sig f\u00f6r m\u00e4nnens skull.<br \/>\n<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-147523\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis2-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis2.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Temat, att kvinnor uppoffrar sig f\u00f6r m\u00e4n och har gjort det i \u00e5rtusenden, \u00e4r tydligt. Det blir till och med \u00f6vertydligt. Den grekiska regiss\u00f6ren Elli Papakonstantinou g\u00f6r (som det st\u00e5r i pressmeddelandet fr\u00e5n Dramaten) en musikalisk och feministisk omtolkning av Euripides tragikomiska drama Alkestis. Detta g\u00f6rs genom att spela med gasen i botten: video, musik, en gigantisk plast-snopp, interaktivitet med publiken, f\u00e4rggrann str\u00e5lande dekor och kostymer, fantasifulla masker, skickliga s\u00e5ngare fr\u00e5n Operan och en rad av Dramatens duktiga sk\u00e5despelare. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Elli Papakonstantinou regisserar en upps\u00e4ttning i Sverige. Hon g\u00f6r ofta feministiska och gr\u00e4nsbrytande scenf\u00f6rest\u00e4llningar och hon l\u00e5ter g\u00e4rna \u00e4ven publiken komma till tals.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-147524\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis3.jpg-300x200.jpeg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis3.jpg-300x200.jpeg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis3.jpg.jpeg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Att det kan vara h\u00f6gintressant f\u00f6r en teaterkunnig publik att uppleva denna upps\u00e4ttning \u00e4r nog ganska tydligt. Regiss\u00f6ren bryter p\u00e5 flera s\u00e4tt mot traditionella s\u00e4tt att ber\u00e4tta med teater. P\u00e5 scen p\u00e5gick flera mindre scener samtidigt. En grupp agerade kring ett bord p\u00e5 ena sidan av scenen medan andra agerade p\u00e5 ett annat st\u00e4lle och en person gick omkring p\u00e5 scen med en kamera som filmade och visade delar p\u00e5 en stor sk\u00e4rm. Ett s\u00e4tt att anv\u00e4nda ny teknik. Kanske tilltalar det en ny och yngre publik, men jag \u00e4r r\u00e4tt tveksam till att det g\u00f6r det. Visserligen finns det nu en generation som \u00e4r uppv\u00e4xt med sociala medier och vana vid att se snabba, korta filmsnuttar p\u00e5 ett h\u00e5ll och sedan snabbt se n\u00e5got annat och kanske kolla p\u00e5 flera saker samtidigt. Men jag undrar om det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt att teatern blir som en form av sociala medier. Kan teaterns styrka inte st\u00e4llet vara att ber\u00e4tta en sak i taget och ge ett frirum fr\u00e5n blippande? Eller s\u00e5 \u00e4r det precis s\u00e5dan h\u00e4r teater som kan f\u00e5nga upp en yngre generation.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att engagera publiken vilket g\u00f6rs f\u00f6rs\u00f6k till i denna upps\u00e4ttning. Mot slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen var fyra sk\u00e5despelare ig\u00e5ng med samtal med vars sin person i publiken, bland annat via publiktelefoner. De diskuterade fr\u00e5gor kring spelet mellan m\u00e4n och kvinnor. Det var b\u00e5de r\u00f6rigt och f\u00f6rvirrat och om\u00f6jligt f\u00f6r oss \u00f6vriga att h\u00f6ra och uppfatta n\u00e5got av dessa diskussioner. Snacka om att jobba interaktivt med publiken och samtidigt st\u00e4nga ute den st\u00f6rsta delen av publiken.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningens stora plus ut\u00f6ver den f\u00e4rgsprakande gnistrande dekoren och kostymer \u00e4r sk\u00e5despelarna, s\u00e5ngarna fr\u00e5n Kungliga Operan och musiken. Som drottning Alkestis ses Karin Franz K\u00f6rlof och Shanti Roney g\u00f6r rollen som kung Admetos. Dessutom medverkar fem s\u00e5ngare ur Kungliga Operans k\u00f6r som framf\u00f6r nyskriven musik av kanadensiska cellisten och komposit\u00f6ren Julia Kent.<\/p>\n<p>Men f\u00f6r mig var upps\u00e4ttningen f\u00f6r \u00f6vertydlig och pekade f\u00f6r ensidigt p\u00e5 ett enda tema men det finns andra teman som f\u00f6rsvinner d\u00e5 kvinnorollen blir helt dominerande. Det finns aspekter ur handlingen som kan handla om sj\u00e4lvmord och vad det g\u00f6r med m\u00e4nniskor runt om. Ja det finns ett djup i Euripides drama som jag tycker fuskas bort. Visst, denna upps\u00e4ttning \u00e4r komisk, snyggt gjord, f\u00e4rgsprakande &#8211; men lite ensidig och d\u00e4rf\u00f6r tom p\u00e5 djup.<\/p>\n<p>Lite fakta om komposit\u00f6ren:<br \/>\nJulia Kent, cellist och komposit\u00f6r fr\u00e5n Vancouver, baserad i New York har komponerat ny musik till upps\u00e4ttningen. Mellan 2005\u20132010 var hon medlem i Antony and the Johnsons och upptr\u00e4dde i Carnegie Hall, Radio City Music Hall, Royal Albert Hall, Barbican och festivaler och arenor \u00f6ver hela v\u00e4rlden.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-147525\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis_0760.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis_0760.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis_0760-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-147526\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis_1684.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis_1684.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/alkestis_1684-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Alkestis Av Elli Papakonstantinou efter Euripides \u00d6vers\u00e4ttning Mara Lee Regi Elli Papakonstantinou Scenografi och kostym Maria Panourgia Koreografi Rasmus \u00d6lme Musik Julia Kent Mask och peruk Nathalie Pujol och Moa Hedberg Ljus Jens Sethzman Video Pantelis Makkas Dramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r Medverkande Mia Benson, Karin Franz K\u00f6rlof, Gunnel Fred, David Fukamachi Regnfors, Sten-Johan Hedman, G\u00f6ran [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[14233,1366,4955],"class_list":{"0":"post-147512","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-alkestis","12":"tag-dramaten","13":"tag-scenkonst","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147512","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147512"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147512\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147543,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147512\/revisions\/147543"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147512"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147512"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147512"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}