{"id":147290,"date":"2021-11-28T14:22:03","date_gmt":"2021-11-28T12:22:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147290"},"modified":"2021-11-28T14:22:04","modified_gmt":"2021-11-28T12:22:04","slug":"operarecension-valkyrian","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147290","title":{"rendered":"Operarecension: Valkyrian"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-147293\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Valkyrian.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"325\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Valkyrian.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Valkyrian-300x150.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>Valkyrian<br \/>\nAv Richard Wagner<br \/>\nRegi Staffan Valdemar Holm<br \/>\nScenografi, kostym och mask SBente Lykke M\u00f8ller<br \/>\nLjus Torben Lendorph<\/p>\n<p>I rollerna Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m (Siegmund), Cornelia Beskow (Sieglinde), Greer Grimsley (Wotan), Lennart Fors\u00e9n (Hunding), Ingela Brimberg (Br\u00fcnnhilde), Katarina Dalayman(Fricka), Angela Rotondo, Emma Vetter, Sara Olsson, Niina Keitel, Monika Mannerstr\u00f6m Skog, Susann V\u00e9gh, Klementina Savnik, Kristina Martling<br \/>\nDirigent: Alan Gilbert, Kungliga Hovkapellet<br \/>\nScen Kungliga Operan<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 27 november 2021<\/p>\n<p>I juni 1870 hade Valkyrian av Richard Wagner premi\u00e4r p\u00e5 Nationaltheater M\u00fcnchen. Den skrevs som en del av det \u00e4nnu inte fullbordade verket Niebelungens Ring. Nu ges den f\u00f6r 260:e g\u00e5ngen p\u00e5 Kungliga operan, efter svenska premi\u00e4ren 1895. Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r n\u00e4rmast helt fullsatt. \u00c4nd\u00e5 det \u00e4r den 31:a g\u00e5ngen denna upps\u00e4ttning ges. Vad \u00e4r det som drar, kan man undra?<\/p>\n<p>Wagner byggde handlingen p\u00e5 Niebelungenlieden, en ber\u00e4ttelse fr\u00e5n 600-talets Tyskland. \u00d6vers\u00e4tter man mytologin till dagens termer skulle man kanske s\u00e4ga att Valkyrian handlar om bonusfamiljens dynamik, eller kvinnans roll i den patriarkala v\u00e4rlden. Vi ser bland annat en far som inte riktigt trivs med sina prioriteringar eller sin roll i livet, lite med blinkningar till metoo. Att Wagner l\u00e5ter Wotan ha en s\u00e5 l\u00e5ng scen d\u00e4r han utrycker b\u00e5de tvivel och svaghet, var ocks\u00e5 p\u00e5 den tiden mycket radikalt, understryker Stefan Johansson, Operans dramaturg i programbladet. Vi ser ocks\u00e5 ett \u00e4ldre \u201dbonusbarn\u201d, som tar p\u00e5 sig tok f\u00f6r mycket ansvar, f\u00f6r sin \u00e5lder, sj\u00e4lvaste Br\u00fcnnhilde, valkyrian.<\/p>\n<figure id=\"attachment_147295\" aria-describedby=\"caption-attachment-147295\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-147295\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Alan-Gilbert.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"325\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Alan-Gilbert.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/Alan-Gilbert-300x150.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-147295\" class=\"wp-caption-text\">Alan Gilbert<\/figcaption><\/figure>\n<p>Efter de fem timmarna i en v\u00f6rdnadsfullt lyssnande publik b\u00f6rjar jag ana n\u00e5got. Hemligheten \u00e4r kanske att Wagners verk upplevs som f\u00f6reg\u00e5ngen till bio. Vi f\u00e5r helt enkelt sitta i fred och bara njuta i m\u00f6rkret, av text och musik i b\u00e4sta samspel. Jag l\u00e4ser i programbladet att Wagner inte gillade att d\u00f6rrar \u00f6ppnades och st\u00f6rde under spelets g\u00e5ng. Det omslutande m\u00f6rkret var viktigt. I en slags meditativ form med l\u00e5nga scener och invecklade psykologiska inblickar i vad som liknar ett antal familjedramer, samtidigt som musik f\u00f6rst\u00e4rker karakt\u00e4rerna p\u00e5 scenen, v\u00e4vs ber\u00e4ttelsen fram.<\/p>\n<p>Utan att ha pluggat p\u00e5 handlingen i f\u00f6rv\u00e4g s\u00e5 kan m\u00e5nga k\u00e4nna igen sagan om en magiskt v\u00e4rdefull ring, ett magiskt sv\u00e4rd, om Valhall d\u00e4r gudarna bor, bl.a. Oden, (h\u00e4r Wotan), med fruar (h\u00e4r Fricka). Sedan framg\u00e5r att pappa Wotan har flertalet barn (\u00e4r han vidlyftig?) men favoriserar \u00e4lsklingsdottern, valkyrian Br\u00fcnhilde. Vartefter blir det tydligt att det \u00e4r \u201ds\u00e4rkullebarnen\u201d, tvillingarna Siegmund och Sieglinde, som bor i m\u00e4nniskornas rike, som st\u00e5r i fokus. De tv\u00e5, som problematiskt blir k\u00e4ra i varandra, har Wotan f\u00e5tt i ett tidigare \u00e4ktenskap, men de blir nu bannade av hans nya fru Fricka. Och den som ska ordna allt till det b\u00e4sta, n\u00e4r pappa Wotan klantat till det, \u00e4r den kloka dottern Br\u00fcnnhilde, Valkyrian. Kanske \u00e4r det operans f\u00f6rsta skildring av en \u201deltern-kind\u201d (lillgammalt barn) med f\u00f6r stort ansvar?<\/p>\n<p>Det g\u00e5r inte s\u00e4ga annat att rollerna i Operans aktuella upps\u00e4ttning \u00e4r v\u00e4l tillsatta med r\u00f6stval som f\u00f6rst\u00e4rker karakt\u00e4rerna p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt. Cornelia Beskow (Sieglinde) med sin lekfulla ljusa starka st\u00e4mma f\u00e4rgar den olyckligt gifta unga dotterns karakt\u00e4r. Ingela Brimberg (Br\u00fcnnhilde) med sin varmare och lite fylligare stadiga sp\u00e4nnande st\u00e4mma \u00f6vertygar med scenn\u00e4rvaro som den kloka \u00e4ldre systern, faderns \u00e4lsklingsbarn som han aktar och lutar sig mot moraliskt. Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m (Siegmund) vars tenorst\u00e4mma \u00e4r ungdomligt klar och rak visade p\u00e5 karakt\u00e4rens \u00f6vergivenhet och mycket goda hj\u00e4rta. B\u00e4ckstr\u00f6m stod f\u00f6r en av kv\u00e4llens absoluta h\u00f6jdpunkter n\u00e4r han utropade i f\u00f6rsta akten \u201dW\u00e4hlse, w\u00e4hlse\u201d (\u00f6vers\u00e4ttning: v\u00e4lja) s\u00e5 det skar i allas hj\u00e4rtan. Och vem ledde oss faderligt med stadig st\u00e4mma i uth\u00e5lliga lugna trygga ber\u00e4ttande rader om inte en v\u00e4l utvald Greer Grimsley (Wotan). \u00d6verlag hade kv\u00e4llens s\u00e5nginslag enbart njutbara stunder, f\u00f6r att inte tala om valkyriornas gemensamma s\u00e5ng p\u00e5 slutet.<br \/>\nAtt paret Holm (regiss\u00f6r) och Lyckke- M\u00f6ller (scenograf) arbetat ihop som ett team genom \u00e5ren k\u00e4nns d\u00e5 inramningen b\u00e5de sceniskt och regim\u00e4ssigt varmt och lugnt lyfter fram alla s\u00e5ngarna ist\u00e4llet f\u00f6r att konkurrera med inneh\u00e5ll i originalitet osv. Dramat ser ut att vara f\u00f6rflyttat till Wagers borgerliga samtid, och det fungerar v\u00e4l i denna filmiska, avskalade sammanh\u00e5llna estetik. Jag t\u00e4nker lite p\u00e5 den danska m\u00e5laren Hammersh\u00f6i, de stilla, lite ensliga milj\u00f6erna med vackert ljus.<br \/>\nDet blev st\u00e5ende ovationer i flera omg\u00e5ngar, efter l\u00f6rdagens f\u00f6rest\u00e4llning. Den nya dirigenten Alan Gilbert, som k\u00e4nns som ett friskt inslag, kom ocks\u00e5 sj\u00e4lv upp p\u00e5 scenen. Och inte var det enbart en svulten publik i post-corona-yra som gav sitt bifall, utan en glad reaktion efter en v\u00e4l genomf\u00f6rd f\u00f6rst\u00e4llning &#8211; med i mina \u00f6ron ovanligt h\u00f6g niv\u00e5 p\u00e5 samtliga s\u00e5ngarinsatser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Valkyrian Av Richard Wagner Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi, kostym och mask SBente Lykke M\u00f8ller Ljus Torben Lendorph I rollerna Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m (Siegmund), Cornelia Beskow (Sieglinde), Greer Grimsley (Wotan), Lennart Fors\u00e9n (Hunding), Ingela Brimberg (Br\u00fcnnhilde), Katarina Dalayman(Fricka), Angela Rotondo, Emma Vetter, Sara Olsson, Niina Keitel, Monika Mannerstr\u00f6m Skog, Susann V\u00e9gh, Klementina Savnik, Kristina Martling Dirigent: [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-147290","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147290","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147290"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147290\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147297,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147290\/revisions\/147297"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147290"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147290"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147290"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}