{"id":147234,"date":"2021-11-26T05:41:24","date_gmt":"2021-11-26T03:41:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147234"},"modified":"2021-11-26T14:44:49","modified_gmt":"2021-11-26T12:44:49","slug":"upphetsande-fyrverkerier-och-rogivande-ballader-norby-danielsson-med-blue-heaven-big-band-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=147234","title":{"rendered":"Upphetsande fyrverkerier och rogivande ballader – Norby & Danielsson med Blue Heaven Big Band i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stipendiekonsert med Ceacilie Norby & Lars Danielsson med Blue Heaven Big Band<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum<\/p>\n\n\n\n

24\/11 2021<\/p>\n\n\n\n

Egentligen brukar jag vara bet\u00e4nksam, rent av restriktiv betr\u00e4ffande konserter med artister\/ konstellationer jag i n\u00e4rtid sett, vilka avsev\u00e4rt fyllt p\u00e5 energif\u00f6rr\u00e5det. N\u00e4sta konsert med samma artister kan ju n\u00e4ppeligen inte toppas. I s\u00e4llsynta fall hamna p\u00e5 ungef\u00e4r samma himmelska niv\u00e5. \u00c4kta paret Caecilie Norby och Lars Danielsson har jag bevittnat och skrivit om minst tre g\u00e5nger senaste \u00e5ren. Svensk-danska duon g\u00f6r aldrig n\u00e5got halvhj\u00e4rtat, utan siktar varje g\u00e5ng p\u00e5 att f\u00f6rmedla magi. Inget undantag i fantastisk akustik p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern, inf\u00f6r uppskattningsvis uppemot trehundra personer. Under h\u00f6sten har s\u00e5ngerska och basist\/ cellist repat med det lokala storbandet Blue Heaven Big Band under ledning av Hans Nordstr\u00f6m. <\/p>\n\n\n\n

Konserten genomf\u00f6rs med gener\u00f6s speltid. I paus bjuds vi p\u00e5 gl\u00f6gg och pepparkaka av arrang\u00f6rerna. Trevligt! B\u00e5da avdelningarna inleds med prisutdelningar f\u00f6rr\u00e4ttade av Lerums kommun respektive Musik i Lerum. P\u00e5 grund av pandemin mottogs kulturpris f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l innevarande \u00e5r som 2020. Komposit\u00f6ren och jazzmusikern Kjell Jansson (2020) och f\u00f6rfattande lokalhistorikern David Riccius (2021) hade utsetts till pristagare av Lerums kommun. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta stycke musik blir Both Sides Now<\/em>, Joni Mitchells tidiga ikoniska hit. Caecilie framf\u00f6r den med suver\u00e4n kontroll ackompanjerad enbart av Lars f\u00f6rsynta basspel med str\u00e5ke. Resulterar i o\u00f6vertr\u00e4ffad sk\u00f6nhet. D\u00e4refter \u00e4ntrar orkestern scen. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r dem och kan notera att de t\u00e5l definitivt att j\u00e4mf\u00f6ras med M\u00f6lnlycke Storband. Storbandet i M\u00f6lnlycke har jag recenserat flera g\u00e5nger n\u00e4r de g\u00e4stats av celebriteter. Och f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan konserterade tillsammans med just Norby & Danielsson. BHBB spelar prydligt underst\u00f6djande n\u00e4r s\u00e5dant sound best\u00e4llts. F\u00f6rm\u00e5r gl\u00e4djande nog ocks\u00e5 sp\u00e4nna musklerna i fr\u00e4siga arrangemang. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
David Riccius – Kjell Jansson foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Caecilie Norby har en bredd som knappast n\u00e5gon i Norden kan matcha. Beh\u00e4rskar opera lika ledigt som standards, soulklassiker och sofistikerade popd\u00e4ngor med p\u00e5drivande beat. Dessutom skriver b\u00e5de hon och maken eget h\u00f6gklassigt material. som de anv\u00e4nder i gemensamma program. Norby demonstrerar sitt makal\u00f6sa register i egna originalet Big Time<\/em>, soulklassikern Man\u00b4s Got Soul<\/em>, The Princess <\/em>(ett arr p\u00e5 Ravel) samt bl\u00e5ssektionernas smaskiga utmaning i Blood, Sweat & Tears-favoriten Spinning Wheel. <\/em>I sist n\u00e4mnda medryckande sv\u00e4ngfest trumpetar Anders Lindstr\u00f6m med den \u00e4ran. David Clayton – Thomas st\u00f6rsta hit g\u00f6rs med ackuratess. Flitigast solisten \u00e4r Tomas Olsson p\u00e5 tenorsax, medan Henrik Gadelii f\u00e5r en liten stund i rampljuset med n\u00e5gra gnistrande ackord.<\/p>\n\n\n\n

Lars Danielsson har de senaste g\u00e5ngerna jag bevistat Ystad Jazzfestival ing\u00e5tt i konstellationer vilka utgjort absoluta h\u00f6jdpunkter. Blir lycklig av ofattbart dynamiska tong\u00e5ngar fr\u00e5n hans sjungande bas, s\u00e4rskilt som virtuosen konstant bejakar vackra, alternativt sp\u00e4nnande melodiska linjer. Behagliga k\u00e4nsla konfirmeras g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i Lerum. Man h\u00e4pnar och ryser. Uppfattade jag r\u00e4tt gjordes optimistiskt h\u00e5llna, sm\u00e5funkiga Lviv<\/em>, h\u00e4mtad fr\u00e5n hans Liberetto-projekt. Trumslagare Per Burstr\u00f6m hade tilldelats en nyckelroll, vilket grejades galant. Hans rytmiskt lyh\u00f6rda spel imponerade. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I andra akten h\u00e4nder mycket av ett raffinerat slag. Stipendiat verksam som l\u00e4rare i Kulturskolan, inleder som saxofonsolist tillsammans med orkestern i Summertime.<\/em> Vemodet g\u00e5r fint fram. Publik som inte lyssnat live p\u00e5 danska s\u00e5ngakrobaten riskerar chocktillst\u00e5nd, fast i s\u00e5 fall av positiv art. I ett par melodier fusioneras n\u00e4mligen fraser fr\u00e5n opera med v\u00e4rldsmusik eller arty pop. Ett formidabelt sjok med duon rymmer Lars p\u00e5 cello, trolsk sampling, f\u00f6rf\u00f6risk s\u00e5ng som lutade mot Balkan-sound, rytmiska crescendon i Together <\/em>(L. Danielsson) samt betagande schwung n\u00e4r en nyskrudad Girl<\/em> Talk <\/em>(C. Norby) lanseras. Sist n\u00e4mnda l\u00e5t ackompanjeras av helt fenomenala basg\u00e5ngar. Stor eloge till ljudteknikern. Storbandet f\u00e5r till det snitsigt i Party On The Planet <\/em>(L. Danielsson), vars tema \u00e4ger hypnotisk verkan. Noterar trevligt solo p\u00e5 baryton. <\/p>\n\n\n\n

Duon har s\u00e4kerligen lyft Blue Heaven Big Band \u00f6ver deras normala niv\u00e5. F\u00e5r f\u00f6r mig att det f\u00f6rh\u00e5ller sig p\u00e5 det s\u00e4ttet, vilket gagnar entusiastisk publik s\u00e5v\u00e4l som ut\u00f6varna sj\u00e4lva. Svensk-danska duon skyr det alltf\u00f6r v\u00e4lkammade och gillar att f\u00f6rnya sig. Ist\u00e4llet prioriteras emellan\u00e5t experimenterande. Lars gnisslande cello f\u00f6rst\u00e4rkt med effektbox, l\u00e5ter i ett avsnitt som om den h\u00f6rde hemma i heavy metal eller brutala industrirock-genren. Makal\u00f6st fr\u00e4ckt spr\u00e4ck! \u00c5tf\u00f6ljs givetvis av en ballad: What Do You See In Her? <\/em> Frejdigt latin-groove avrundar i form av Cuban Cigars<\/em> invirad i impro-sekvenser. Ett ystert original av den vidunderliga vokalisten, vars kolossala energi man inte begriper var den kommer ifr\u00e5n. Det otroligt samspelta paret h\u00e4nger sig \u00e5t att lysande f\u00f6rmedla musik rik p\u00e5 k\u00e4nslouttryck och d\u00e4rmed ocks\u00e5 p\u00e5 variation.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 extranummer f\u00e5r vi. Ingen Bowie som utlovat. D\u00e4remot ett av duons paradnummer signerat Leonard Cohen. Magi uppst\u00e5r. Till cellon har Danielsson adderat en atmosf\u00e4risk syntslinga. Subtilt! Allra sist \u00f6ser samtliga p\u00e5 i medryckande If You Love Somebody Set Them Free <\/em>(\u00f6ppningssp\u00e5r p\u00e5 The Dream Of The Blue Turtle <\/em>av Sting). <\/p>\n\n\n\n

ps Lars Danielsson tog tillf\u00e4llet i akt och gratulerade sin \u00e4ldre instrumentkollega till dennes kulturpris. Passade d\u00e5 p\u00e5 att ber\u00e4tta en rolig anekdot om f\u00f6rsta m\u00f6tet med sympatiske Kjell Jansson.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stipendiekonsert med Ceacilie Norby & Lars Danielsson med Blue Heaven Big Band Derg\u00e5rdsteatern i Lerum 24\/11 2021 Egentligen brukar jag vara bet\u00e4nksam, rent av restriktiv betr\u00e4ffande konserter med artister\/ konstellationer jag i n\u00e4rtid sett, vilka avsev\u00e4rt fyllt p\u00e5 energif\u00f6rr\u00e5det. N\u00e4sta konsert med samma artister kan ju n\u00e4ppeligen inte toppas. I s\u00e4llsynta fall hamna p\u00e5 ungef\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-147234","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147234","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=147234"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147234\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147289,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/147234\/revisions\/147289"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=147234"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=147234"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=147234"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}