{"id":146888,"date":"2021-11-18T11:43:48","date_gmt":"2021-11-18T09:43:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=146888"},"modified":"2021-11-18T11:49:43","modified_gmt":"2021-11-18T09:49:43","slug":"filmrecension-varldens-varsta-manniska-traffande-om-ratten-att-inte-behova-valja","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=146888","title":{"rendered":"Filmrecension: V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska &#8211; Tr\u00e4ffande om r\u00e4tten att inte beh\u00f6va v\u00e4lja"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-146889\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/small_bbab1c60800084d41669e5c1026fd146-varldens-varsta-manniska_poster_480x336-336x480-c-default-210x300.jpg\" alt=\"\" width=\"210\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/small_bbab1c60800084d41669e5c1026fd146-varldens-varsta-manniska_poster_480x336-336x480-c-default-210x300.jpg 210w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/small_bbab1c60800084d41669e5c1026fd146-varldens-varsta-manniska_poster_480x336-336x480-c-default.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 210px) 100vw, 210px\" \/><\/p>\n<p>V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska<br \/>\nBetyg 4<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 19 november<br \/>\nRegiss\u00f6r Joachim Trier<br \/>\nSk\u00e5despelare: Renate Reinsve, Anders Danielsen Lie och Herbert Nordrum<\/p>\n<p>Tr\u00e4ffande och st\u00e4ndigt fascinerande \u00e4r Joachim Triers nedsv\u00e4rtade tragikomiska rom-com V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska.<\/p>\n<p>Vi har nog alla varit d\u00e4r. Man tittar p\u00e5 mobilen, scrollar Instagram, f\u00f6r att man inte f\u00f6r en sekund orkar med tanken p\u00e5 att vara allena. Man str\u00f6kollar p\u00e5 f\u00f6rsta b\u00e4sta tv-program f\u00f6r att slippa ta sig an diskberget som upptar halva k\u00f6ket. I relationer kan flyktbeteendet ta sig \u00e4n mer destruktiva uttryck. S\u00e5 fort det kommer en motg\u00e5ng, n\u00e4r det b\u00f6rjar bli lite ot\u00e4ckt, n\u00e4r stora f\u00f6r\u00e4ndringar i livet sker. Det kan handla om barnaskap som g\u00f6r sig p\u00e5mind eller den stora gemensamma bostaden, att flytta ihop och dela nycklar. D\u00e5 och d\u00e4r flyr man f\u00e4ltet. Man hittar n\u00e5gon annan att spendera den tristessa vardagen med eller f\u00f6rskjuter problemet genom att komma med konstlade bortf\u00f6rklaringar. N\u00e4, jag \u00e4r f\u00f6r ung f\u00f6r barn, jag \u00e4r inte redo f\u00f6r det. Jag passar inte i mammarollen. Men att fly fr\u00e5n situationen kan enligt psykologer vara att inte f\u00e5 leva det liv man egentligen vill leva.<br \/>\n<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-146890\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/02_Verdens_Verste_Menneske__Oslo_Pictures-300x162.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"162\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/02_Verdens_Verste_Menneske__Oslo_Pictures-300x162.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/02_Verdens_Verste_Menneske__Oslo_Pictures.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n<p>Julie har tre akademiska utbildningar bakom sig. F\u00f6rst var det l\u00e4karlinjen, sedan psykologi och sist men inte minst fotografi. Vad ska man bli n\u00e4r man blir stor? Det \u00e4r en av flera fr\u00e5gor som tar allt f\u00f6r mycket plats i Julies liv. I relationsdjungeln hittar hon flertalet napp men det \u00e4r fiskar som snabbt sl\u00e4pper fr\u00e5n krocken. En dag tr\u00e4ffar hon Aksel och allt f\u00f6r\u00e4ndras\u2026<\/p>\n<p>Har ni h\u00f6rt den f\u00f6rut? Det \u00e4r bara det att i Joachim Triers h\u00e4nder blir en klassisk romcom n\u00e5got helt annat. Julie \u00e4r en os\u00e4ker, spontan, r\u00e4ddh\u00e5gsen och n\u00e5got trevande person som inte v\u00e5gar stanna i nuet. Och n\u00e4r minsta konflikt uppst\u00e5r flyr hon f\u00e4ltet.<\/p>\n<p>V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska \u00e4r en film om att inte beh\u00f6va v\u00e4lja, om det allm\u00e4nm\u00e4nskliga i att frukta f\u00f6r\u00e4ndring. Varf\u00f6r klarar vi inte av att st\u00e4lla om samh\u00e4llet till det h\u00e5llbara. F\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndring skr\u00e4mmer oss. I en briljant mellanakt stannar Julie tiden. Bara hon och sin \u00e4lskade r\u00f6r sig fritt i ett Oslo som upph\u00f6rt att r\u00f6ra sig fram\u00e5t. H\u00e4r beskriver Joachim i klassiskt man\u00e9r hur vi f\u00f6rblindas av k\u00e4rleken, l\u00e4ngtar efter f\u00f6r\u00e4lskelsens dunkande hj\u00e4rtslag, men hur vi\u00a0 undviker det som g\u00f6r ont men som ocks\u00e5 \u00e4r lika viktig del av ett f\u00f6rh\u00e5llande.<br \/>\n<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-146891\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/3a3f91d8922e4184bb3d111e94cc8531-300x126.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"126\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/3a3f91d8922e4184bb3d111e94cc8531-300x126.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/3a3f91d8922e4184bb3d111e94cc8531.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n<p>Min beundran f\u00f6r herr Trier g\u00e5r bortom molnen, men utan Renate Reinsves insats hade det inte varit samma sak. Med all r\u00e4tta bel\u00f6nades hon i Cannes som b\u00e4sta sk\u00e5despelerska. Renate f\u00f6rkroppsligar den \u00e4lskv\u00e4rda felande Julie, i sin br\u00e4klighet, proffsighet, os\u00e4kerhet och med hennes underbara humor som katalysator f\u00f6r nya sp\u00e4nnande m\u00f6ten.<\/p>\n<p>\u00c5ngestframkallande, tr\u00e4ffande och tragikomisk \u00e4r Joachim Triers V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska, som \u00e4r den sista filmen i hans tematiska Oslo-trilogi. Det \u00e4r en nedsv\u00e4rtad realistisk romcom som tr\u00e4ffar rakt i solar plexus, en film<br \/>\nsom s\u00e4ger n\u00e5gon allm\u00e4ngiltigt om m\u00e4nniskan och hens feghet. Om r\u00e4dslan f\u00f6r att stanna i det som g\u00f6r ont men som i l\u00e4ngden kanske \u00e4nd\u00e5 \u00e4r r\u00e4tt v\u00e4g fram\u00e5t.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"V\u00c4RLDENS V\u00c4RSTA M\u00c4NNISKA av Joachim Trier | trailer | TriArt Film\" width=\"500\" height=\"281\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/EQtjQDIIhLk?feature=oembed\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska Betyg 4 Svensk biopremi\u00e4r 19 november Regiss\u00f6r Joachim Trier Sk\u00e5despelare: Renate Reinsve, Anders Danielsen Lie och Herbert Nordrum Tr\u00e4ffande och st\u00e4ndigt fascinerande \u00e4r Joachim Triers nedsv\u00e4rtade tragikomiska rom-com V\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska. Vi har nog alla varit d\u00e4r. Man tittar p\u00e5 mobilen, scrollar Instagram, f\u00f6r att man inte f\u00f6r en sekund orkar med [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":146892,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-146888","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-filmfilm","8":"category-filmer","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146888","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=146888"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146888\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":146895,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146888\/revisions\/146895"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/146892"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=146888"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=146888"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=146888"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}