![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ghostbusters: Afterlife
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 19 november 2021
\nRegi Jason Reitman<\/p>\n
Inte sedan originalfilmen fr\u00e5n 1984 har Ghostbusters varit relevant eller ens acceptabelt. Ivan Reitmans film \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd sin status som en humoristisk filmp\u00e4rla. Konceptet, utf\u00f6randet och manuset \u00e4r fortfarande lysande mer \u00e4n trettio \u00e5r senare. Ensemblen med Bill Murray, Dan Aykroyd, Ernie Hudson, Rick Moranis, Sigourney Weaver och den bortg\u00e5ngne Harold Ramis, var i det n\u00e4rmaste perfekt f\u00f6r uppgiften att skapa hysterisk komik.<\/p>\n
D\u00e4refter gick allting fel\u2026 Ghostbusters II fr\u00e5n 1989 kan vara en av de mest tragiska och tafatta jag sett vad uppf\u00f6ljare betr\u00e4ffar. Sk\u00e4rpan, vitaliteten och uppfinningsrikedomen var som bortbl\u00e5st och vad som erbj\u00f6ds var en l\u00e5ngsam, inneh\u00e5llsl\u00f6s och m\u00f6rdande trist upplevelse. Men ingen hade kunnat f\u00f6rbereda sig p\u00e5 den h\u00e4rdsm\u00e4lta som var nyversionen av Ghostbusters fr\u00e5n 2016. Trots en lysande samling sk\u00e5despelerskor som Kristen Wiig, Leslie Jones, Melissa McCarthy och Kate McKinnon s\u00e5 var slutresultatet en fullkomlig katastrof. Med miserabelt d\u00e5lig regi, v\u00e4rdel\u00f6st manuskript och tydlig k\u00e4nsla av oengagemang s\u00e5 s\u00e5g Ghostbusters (2016) ut att vara spiken i kistan f\u00f6r hela filmserien.<\/p>\n
Tack och lov s\u00e5 ins\u00e5g Sony sitt misstag och har nu levererat Ghostbusters: Afterlife. Filmen ignorerar katastrofen f\u00f6r fem \u00e5r sedan och g\u00e5r tillbaka till r\u00f6tterna. Sj\u00e4lva nyckeln till en lyckad Ghostbusters-film visar sig vara namnet Reitman. Jason Reitman eftertr\u00e4der h\u00e4r sin far Ivan som regiss\u00f6r. Jason Reitman \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r sina underfundiga och n\u00e5got udda filmer som Up In The Air och Juno. Afterlife \u00e4r till skillnad fr\u00e5n tidigare filmer en energisk, snabb och rolig upplevelse som sparkar ig\u00e5ng Ghostbusters igen. Det \u00e4r beundransv\u00e4rt hur f\u00f6rsiktigt och varsamt Reitman behandlar originalet. Varenda best\u00e5ndsdel av originalet bryts ned och analyseras, det finns en n\u00e4stan relig\u00f6s h\u00e4ngivenhet att \u00e5terskapa st\u00e4mningen och utseendet. Elmer Bernsteins musik ackompanjerar en rad scener, de klassiska attiraljerna – som overallerna och de mekaniska sp\u00f6kf\u00e4llorna, \u00e4r som h\u00e4mtade ur en tidsmaskin. Hela upplevelsen \u00e4r autentisk och rentav f\u00f6rtrollande f\u00f6r fansen som g\u00e5tt igenom varenda ruta av Ivan Reitmans film.<\/p>\n
Men filmer med stor v\u00f6rdnad och respekt f\u00f6r sin historia kan i m\u00e5nga fall g\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen. \u00c4ven om man kan \u00e5terskapa delar av sin historia s\u00e5 inneb\u00e4r det s\u00e4llan automatisk framg\u00e5ng. Exempel som Doctor Sleep – eller nu senast Halloween Kills, \u00f6vertalar sig sj\u00e4lva att det \u00e4r fullt tillr\u00e4ckligt med att efterapa det visuella f\u00f6r bli j\u00e4mb\u00f6rdig med originalet. Reitman lyckas ist\u00e4llet hitta essensen och sj\u00e4len fr\u00e5n den f\u00f6rsta filmen. \u00c4ven om det f\u00f6rekommer \u00e5tskilliga visuella vinkningar s\u00e5 genomf\u00f6rs det med enorm precision och intelligens. Alla sekvenser som involverar nostalgi blir s\u00e5 mycket mer \u00e4n ih\u00e5liga referenser. Moment som har parodierats och hyllats under \u00e5rtionden blir k\u00e4rleksfullt \u00e5terupplivade i Afterlife. Rent spirituellt r\u00e5der det inget tvivel om att detta \u00e4r en sann efterf\u00f6ljare.<\/p>\n
Precis som d\u00e5 J.J Abrams tog tillbaka Star Wars fr\u00e5n d\u00f6den med The Force Awakens s\u00e5 \u00e4r det fr\u00e5ga om en oerh\u00f6rd balansg\u00e5ng mellan att imitera, hylla och f\u00f6ra arvet vidare till en ny generation. B\u00e5de Afterlife och Force Awakens lider av att vara strukturellt identiska med filmerna de \u00f6nskar att hylla. Men efter \u201dn\u00e4ra d\u00f6den\u201d-upplevelser s\u00e5 \u00e4r det bekanta ett starkt tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt f\u00f6r att \u00e5terf\u00e5 b\u00e4ringen p\u00e5 skutan. \u00c4ven om ber\u00e4ttelsen inte bjuder p\u00e5 n\u00e5gra \u00f6verraskningar s\u00e5 k\u00e4nns det tryggt och s\u00e4kert att vara tillbaka p\u00e5 fast mark igen. Samtidigt som Reitman hyllar sin fars verk s\u00e5 \u00e4r Afterlife ocks\u00e5 ett k\u00e4rleksbrev till andra 80-talsfilmer, d\u00e4ribland Steven Spielberg och The Goonies. Parallellerna till Stranger Things blir ocks\u00e5 helt oundvikliga, framf\u00f6rallt i och med Finn Wolfhards medverkan. Till skillnad fr\u00e5n den alltmer vilsna och anstr\u00e4ngda Netflix-serien s\u00e5 beh\u00e5ller Afterlife en ungdomlig nerv som k\u00e4nns autentisk och d\u00e4r \u00e4ventyret faktiskt \u00e4r sp\u00e4nnande, inte bara ett pliktskyldigt m\u00e5ste f\u00f6r att f\u00f6rl\u00e4nga seriens livsl\u00e4ngd.<\/p>\n
Afterlife \u00e4r genomg\u00e5ende energisk och gladlynt, den bekymmersl\u00f6sa och entusiastiska attityden h\u00e5ller i sig genom hela filmen. Ivan Reitmans styrka l\u00e5g aldrig i att regissera gastkramande actionscener. Jason Reitman d\u00e4remot visar sig ha en stor fallenhet f\u00f6r str\u00e5lande biljakter och matin\u00e9-doftande action. Den ikoniska bilen Ecto-1 m\u00e5 vara \u00e4lskad av fans v\u00e4rlden \u00f6ver, men den har alltid f\u00e5tt agera som en glorifierad kuliss. F\u00f6rst nu blir denna klassiska filmbil till en karakt\u00e4r i sig och det \u00e4r sv\u00e5rt att inte falla pladask f\u00f6r valfri scen d\u00e4r bilen medverkar.<\/p>\n
Allting st\u00e4rks ocks\u00e5 av en oerh\u00f6rt stark ensemble. Carrie Coon kan vara en av filmv\u00e4rldens mest underskattade sk\u00e5despelare, med otrolig inlevelse och finess g\u00f6r Coon en ganska platt karakt\u00e4r till en b\u00e5de empatisk och karismatisk person. Mckenna Grace \u00e4r lysande i rollen som Coons briljanta och egensinniga dotter. Paul Rudd \u00e4r lika charmerande och l\u00e4ttillg\u00e4nglig som alltid. Det \u00e4r bara Finn Wolfhard som har det sv\u00e5rt med en roll som k\u00e4nns b\u00e5de of\u00e4rdig och ointressant.<\/p>\n
Trots allt som Reitman lyckas med s\u00e5 finns ett och annat moment som k\u00e4nns utdraget och on\u00f6digt. \u00c5terigen s\u00e5 \u00e4r scenerna med Wolfhard den prim\u00e4ra boven i dramat, med en malande och sj\u00e4ll\u00f6s ton\u00e5rsromans som endast skadar filmens tempo. Och \u00e4ven om logik inte b\u00f6r efterfr\u00e5gas i en film med sp\u00f6ken och proton-ryggs\u00e4ckar, s\u00e5 finns det en rad luckor som \u00e4r chockerande stora och ogenomt\u00e4nkta. Slutligen s\u00e5 har Afterlife inte heller samma komiska udd som originalet. Humorn \u00e4r f\u00f6rvisso n\u00e4rvarande och oftast effektiv, \u00e4nd\u00e5 n\u00e5r Afterlife inte de komiska h\u00f6jder som d\u00e5 Harold Ramis,Dan Aykroyd och Rick Moranis stod f\u00f6r manuskriptet f\u00f6r 37 \u00e5r sedan. Bristerna \u00e4r dock inte tillr\u00e4ckligt stora f\u00f6r att stoppa den karavan av underh\u00e5llning och komik som Jason Reitman dirigerar.<\/p>\n
Fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut s\u00e5 \u00e4r Ghostbusters: Afterlife underh\u00e5llande, v\u00e4rmande och rolig – en kombination som \u00e4r alltmer s\u00e4llsynt. Filmen \u00e4r utan tvekan en av \u00e5rets mest positiva \u00f6verraskningar.<\/p>\n