![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/joebell.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Joe Bell
\nBetyg 2
\nJoe Bell har premi\u00e4r f\u00f6r digitalt k\u00f6p 29 november och att hyra fr\u00e5n 13 december p\u00e5 de flesta plattformar (t.ex. SF Anytime, Viaplay, Blockbuster och Apple TV-appen).
\nRegi Reinaldo Marcus Green<\/p>\n
Om sorg och hur vi agerar n\u00e4r en stor tragedi drabbar oss. Tyv\u00e4rr k\u00e4nns filmen f\u00f6r sentimental och f\u00f6r tillr\u00e4ttalagd efter de verkliga h\u00e4ndelserna. Filmen baserar p\u00e5 en verklig h\u00e4ndelse: en pappa, Joe Bell, fr\u00e5n Oregon som ger sig ut p\u00e5 vandring genom hela USA. M\u00e5let \u00e4r New York.
\nVandringen g\u00f6r han f\u00f6r att l\u00e4ngs v\u00e4gen prata om tragiska konsekvenser av mobbning – f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 m\u00e4nniskor att t\u00e4nka om och f\u00f6rm\u00e5 mobbare att sluta f\u00f6rtrycka och mobba. Joe Bell vill f\u00e5 m\u00e4nniskor att f\u00f6rst\u00e5 att mobbning kan f\u00f6ra med sig sv\u00e5ra konsekvenser. M\u00e5nga unga m\u00e4nniskor d\u00f6r f\u00f6r egen hand f\u00f6r att de inte ser n\u00e5gon utv\u00e4g n\u00e4r de blir mobbade.<\/p>\n
\u00c4mnet \u00e4r viktigt och delvis \u00e4r filmen ber\u00f6rande. Det som g\u00f6r att filmen inte n\u00e5r fram kan ha att g\u00f6ra med att det \u00e4r ofta sv\u00e5rt att skapa drama fr\u00e5n verkligheten, det finns en tydlig sv\u00e5righet i att f\u00f6lja verkligheten f\u00f6r noga. Dramaturgin i handlingen kan f\u00f6rst\u00f6ras av det. I denna film tror jag verkligheten f\u00e5tt styra f\u00f6r mycket. Ett annat minus \u00e4r att skildringen av sorg \u00e4r f\u00f6r ensidig och sentimental p\u00e5 ett typiskt Hollywood-man\u00e9r. Som att s\u00e4ga ”jag \u00e4lskar dig” l\u00f6ser alla problem och l\u00e4ker alla s\u00e5r.<\/p>\n
Det \u00e4r flera saker orsaker som g\u00f6r att filmen inte blir s\u00e5 ber\u00f6rande och stark som den kunde blivit. Att f\u00f6rlora ett barn \u00e4r det mest sm\u00e4rtsamma en f\u00f6r\u00e4lder kan uppleva. Hur det \u00e4r att f\u00f6rlora ett barn kan den som inte drabbats aldrig n\u00e5gonsin f\u00f6rst\u00e5. Det finns en stor mur, en skiljelinje, mellan de som f\u00f6rlorat ett barn och de som inte f\u00f6rlorat n\u00e5got barn. Det finns en illusion som m\u00e5nga tror p\u00e5, tyv\u00e4rr ofta ocks\u00e5 l\u00e4kare och psykologer som m\u00f6ter f\u00f6r\u00e4ldrar i sorg: Illusionen att att f\u00f6rlusten av ett barn n\u00e5gonsin kan g\u00e5 \u00f6ver. Det g\u00f6r den inte \u00e4ven om en del f\u00f6r\u00e4ldrar lyckas leva som vanligt efter n\u00e5gra \u00e5r. Men de b\u00e4r \u00e4nd\u00e5 med sig detta ol\u00e4kliga s\u00e5r inom sig. En hel del f\u00f6r\u00e4ldrar tar sig aldrig tillbaka till en vanligt liv.<\/p>\n
I Joe Bell \u00e4r det tydligt att pappan brinner inifr\u00e5n, han kan inte f\u00f6r\u00e4ndra det som h\u00e4nt och d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ker han komma ifr\u00e5n sm\u00e4rtan genom att vandra. Han lurar sig sj\u00e4lv och intalar sig att han g\u00f6r det f\u00f6r sin son. Men han g\u00f6r det f\u00f6r att slippa k\u00e4nna sm\u00e4rtan av sorg och f\u00f6rlust. Jag \u00e4r kluven till om Mark Wahlberg \u00e4r r\u00e4tt person f\u00f6r rollen. Han \u00e4r stark och v\u00e4ltr\u00e4nad, en ganska typisk amerikanska hj\u00e4ltekarakt\u00e4r. Det kanske \u00e4r bra f\u00f6r rollen men samtidigt k\u00e4nns han inte \u00e4kta.<\/p>\n
Joe Bell tar upp ett \u00e4mne som m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar kan k\u00e4nna igen. Att f\u00f6rlora ett barn \u00e4r inte s\u00e5 ovanligt i Sverige idag. Sj\u00e4lvmordsfrekvensen bland unga \u00e4r h\u00f6g. Vi har d\u00f6dsskjutningar och \u00f6verdoser i droger. Jag tycker filmen skulle vidga karakt\u00e4rerna och l\u00e5ta oss se mer av \u00f6vriga familjen och f\u00e5 f\u00f6lja fler av de m\u00f6ten Joe Bell g\u00f6r under sin vandring.<\/p>\n