{"id":146666,"date":"2021-11-15T14:29:51","date_gmt":"2021-11-15T12:29:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=146666"},"modified":"2021-11-15T14:29:52","modified_gmt":"2021-11-15T12:29:52","slug":"recension-forever-piaf","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=146666","title":{"rendered":"Recension: Forever Piaf"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-146673\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/piaf.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"434\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/piaf.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/11\/piaf-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>Forever Piaf<\/p>\n<p>Manus, \u00f6vers\u00e4ttning av s\u00e5ngtexter och regi: Rikard Bergqvist Musikaliskt ansvarig: Kristofer Nerg\u00e5rdh<br \/>\nScenografi: Mats Sahlstr\u00f6m<br \/>\nKostymdesign: Jonna Bergelin<br \/>\nMask- och perukdesign: Helene Norberg<br \/>\nKoreografi: Annika Lindqvist<br \/>\nLjusdesign: Raimo Nyman och Per H\u00f6rding<br \/>\nLjuddesign: Jacob Julin och P\u00e4r Gardenkrans<br \/>\nMedverkande: Beata Ernman, Malena Ernman, Bj\u00f6rn Kjellman, Anna Thiam med flera<br \/>\nScen: G\u00f6ta Lejon, Stockholm<br \/>\nL\u00e4ngd: Ca 1 tim och 40 min utan paus<br \/>\nSista speldag hemsidan uppger \u00e4r 5 mars 2022<\/p>\n<p>Det g\u00e5r inte m\u00e5nga minuter innan Beata Ernman, 17 \u00e5r, med sin varma scenn\u00e4rvaro och r\u00f6ststyrka f\u00e5r hj\u00e4rtat att hoppa till. De ofta lite m\u00f6rkare sp\u00e4nnande klangerna g\u00f6r att man genast spetsar sina \u00f6ron. Hon st\u00e5r d\u00e4r, ung och lite rufsig i h\u00e5ret, p\u00e5 scenens gr\u00e5a kullerstenar och \u00c4R Edith. Man anar en r\u00f6rd tystnad och f\u00f6rv\u00e4ntan i publiken.<br \/>\nArtisterna p\u00e5 scenen bildar tidigt ett tajmat st\u00f6d f\u00f6r nyckelrollerna. Musiker, dansare, s\u00e5ngare utg\u00f6r ett kunnigt team, med skolade musikalartister v\u00e4l inramade av ljuss\u00e4ttning och sp\u00e4nnande, associationsrik scenografi. Allt \u00e4r v\u00e4ldigt smart och effektivt koreograferat lite som i amerikanska storfilmer fr\u00e5n 1940-talet.<\/p>\n<p>Handlingen i musikalen &#8211; med start hos den mycket unga Edit &#8211; har ocks\u00e5 en parallell i verkligheten. Mamma, hovs\u00e5ngerskan Malena, l\u00e4mnar p\u00e5 ett s\u00e4tt \u00f6ver stafettpinnen till sin unga dotter som g\u00f6r sin debut. I detta finns gl\u00e4dje. Att de samtidigt &#8211; var och en p\u00e5 sitt s\u00e4tt \u2013 sjunger s\u00e5 bra &#8211; g\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen extra njutbar s\u00e4rskilt i de s\u00e5nger som framf\u00f6rs i sin fulla l\u00e4ngd. M\u00e5nga recensenter n\u00e4mner den sista, men det finns flera.<\/p>\n<p>Scenerna m\u00e5lar i snabb takt upp h\u00e4ndelser ur Piafs liv. Paris milj\u00f6er och Piafs personliga mis\u00e4r f\u00f6re och under andra v\u00e4rldskriget kommer n\u00e4ra. Autentiska filmer i svartvitt projiceras p\u00e5 scenens bakre v\u00e4gg. \u00c4ven om det blir mycket fakta, kan krigets n\u00e4rvaro och den personliga mis\u00e4ren vara intressant och beh\u00f6va beskrivas, f\u00f6r en ung publik. Och musikalen ber\u00f6r. Det blir som ett skillingatryck i sig att f\u00f6lja Ediths liv.<\/p>\n<p>F\u00f6r en svulten publik \u00e4r det gl\u00e4djande att den uppskjutna premi\u00e4ren \u00e4ntligen blev av. Det k\u00e4nns ocks\u00e5 lite unikt att materialet \u00e4r nyskrivet och designade till de som har nyckelrollerna, en ung och en \u00e4ldre Edith. I programbladet ber\u00e4ttar producenten Kristjan Ra Kristjanssons hur iden f\u00f6ddes, n\u00e4r han s\u00e5g Beata sjunga f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<br \/>\nLite extra roligt \u00e4r att allroundartisten Bj\u00f6rn Kjellman ikl\u00e4der sig flera mansroller ur Ediths liv och \u00e4ntligen f\u00e5r anv\u00e4ndning av sitt sk\u00e5nska modersm\u00e5l! En st\u00f6rre, v\u00e4lsjungen roll g\u00f6r ocks\u00e5 Anna Thiam som Ediths mamma. Henne vill man se mer av.<\/p>\n<p>Och med Jonas Gardells utrop i Expressen under pandemin i f\u00e4rskt minne &#8211; f\u00f6rsvaret f\u00f6r de privata kulturarbetarnas verklighet &#8211; g\u00e5r det \u00e4r l\u00e4tt att denna g\u00e5ng f\u00f6rl\u00e5ta biljettpriser som drastiskt delar upp vem som har r\u00e5d och inte. Men inf\u00f6r framtiden skulle jag vilja ge G\u00f6ta Lejon ett tips fr\u00e5n den musikv\u00e4nliga staden Wien, d\u00e4r det alltid finns st\u00e5platser l\u00e4ngst fram till humana priser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Forever Piaf Manus, \u00f6vers\u00e4ttning av s\u00e5ngtexter och regi: Rikard Bergqvist Musikaliskt ansvarig: Kristofer Nerg\u00e5rdh Scenografi: Mats Sahlstr\u00f6m Kostymdesign: Jonna Bergelin Mask- och perukdesign: Helene Norberg Koreografi: Annika Lindqvist Ljusdesign: Raimo Nyman och Per H\u00f6rding Ljuddesign: Jacob Julin och P\u00e4r Gardenkrans Medverkande: Beata Ernman, Malena Ernman, Bj\u00f6rn Kjellman, Anna Thiam med flera Scen: G\u00f6ta Lejon, Stockholm [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[],"class_list":["post-146666","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146666","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=146666"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146666\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":146675,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146666\/revisions\/146675"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=146666"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=146666"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=146666"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}