{"id":146189,"date":"2021-11-02T17:25:04","date_gmt":"2021-11-02T15:25:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=146189"},"modified":"2021-11-02T17:25:06","modified_gmt":"2021-11-02T15:25:06","slug":"knyta-an-problematik-fiffigt-gestaltad-mitt-arbete-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=146189","title":{"rendered":"Knyta-an-problematik fiffigt gestaltad – MITT ARBETE p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Baserad p\u00e5 romanen Mitt arbete av Olga Ravn (\u00f6vers\u00e4ttning Michael Larsson)<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Liv Helm, Sanna Albj\u00f6rk, Christine S\u00f6nderris, Marie-LydieMelono Nokuda, <\/p>\n\n\n\n

Dramaturgi: Sanna Albj\u00f6rk, Magnus Lindman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Liv Helm<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: Freya Sif Hestnes<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Christian Vest Berntsen<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r och ljuddesign: Nanna-Karina Schleimann<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Nina Haber och Anna Lundstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Sverigepremi\u00e4r 23\/10 2021<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 18\/12 p\u00e5 Lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Samproduktion mellan Folkteatern och Husets Teater i K\u00f6penhamn<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Enaktare som st\u00e4ller fr\u00e5gan om man kan skriva sig ur en f\u00f6rlossningsdepression. Anna \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n BB med nyf\u00f6dd son och omt\u00e4nksamme Aksel. Simsalabim ska hon, enligt praxis, g\u00e5 in i en sj\u00e4lvklar mammaroll, det obetalda omsorgsarbetet. Pj\u00e4sen s\u00e4gs utforska relationen mellan moderskap och litteratur\/ skrivande. Anna drabbad av sin depression, f\u00f6rm\u00e5r inte uppr\u00e4tta en sund balans varken i parrelationen eller i sin vision om sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande. Att barnets pockande behov krockar med egna i ohanterlig str\u00f6mvirvel, blir uppenbart omg\u00e5ende. En konflikt med i v\u00e4rsta fall f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser.<\/p>\n\n\n\n

Anna ser dilemmat ur den andres perspektiv: ”Synd om pojken att han ska beh\u00f6va \u00e4lska mig, jag som inte vill ha barn.” S\u00e5ledes inga goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att etablera ett v\u00e4lfungerande f\u00f6rh\u00e5llande, i vetskap om att sp\u00e4dbarnet m\u00e5ste f\u00f6rlita sig p\u00e5 mammans omsorg. Anna \u00e4r medveten om att det finns risk f\u00f6r att barnet omh\u00e4ndertas om brister i mammarollen uppt\u00e4cks. Utan avsev\u00e4rd avlastning fr\u00e5n mannen och parets f\u00f6r\u00e4ldrar hade nya f\u00f6r\u00e4ldraskapet g\u00e5tt \u00f6verstyr. MITT ARBETE <\/em>skildrar tydligt pendlandet fr\u00e5n att inte knyta an alls till att bli \u00f6verbeskyddande. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Liv Helms regi har boken, vars bearbetning till scen flera bidragit till, omvandlats till en rapp och f\u00e4ngslande odyss\u00e9 \u00f6ver moderskapets v\u00e5ndor och gl\u00e4dje\u00e4mnen. Vi m\u00e4n utan f\u00f6ruts\u00e4ttningar att f\u00f6rest\u00e4lla oss unika bandet mellan biologisk mor och barn, har ocks\u00e5 mycket att vinna p\u00e5 att se pj\u00e4sen. Olga Ravn som beskrivits som Danmarks hippaste f\u00f6rfattare, prisades 2019 f\u00f6r sin roman baserad p\u00e5 egna erfarenheter. Id\u00e9n om sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjning vilar uteslutande p\u00e5 att det \u00e4r arbete utanf\u00f6r hemmet som ger status, enligt Ravn (ett uttalande som b\u00f6r preciseras till att ta hand om sm\u00e5barn, med tanke p\u00e5 rekommendationen att jobba hemifr\u00e5n under p\u00e5g\u00e5ende pandemi). <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarna iscens\u00e4tter drastiskt f\u00f6rfattarens syn p\u00e5 att f\u00f6da, sk\u00f6ta och uppfostra barn. Amning lyfts fram som ett extremt exempel h\u00e4rvidlag. Och upplevelsen av att f\u00f6da – vars utdragna skeden Anna Lundstr\u00f6m skickligt speedat \u00e5terger – liknas vid att komma d\u00f6den n\u00e4ra. ”En skog vidgar sig n\u00e4r man blundar under v\u00e4rkarna”. Hur omv\u00e4lvande processen blir skiftar f\u00f6rst\u00e5s fr\u00e5n person till person. Vill man som betraktare vara krasst empatil\u00f6s, kan man st\u00e4lla sig fr\u00e5gande till varf\u00f6r Anna konstant beklagar sig. Har hon det inte ganska bra ordnat? Samma k\u00e4nsla infann sig efter l\u00e4sningen av Maria Svelands Bitterfittan. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ber\u00e4ttelsen har en intrikat struktur. Nina Haber och Anna Lundstr\u00f6m turas om att vara huvudperson, ge liv \u00e5t Annas repliker, hennes ofta uppjagade, f\u00f6rbittrade tonfall. Dessutom tillf\u00f6r de motargument och uttalanden fr\u00e5n Annas n\u00e4rmaste p\u00e5 ett raffinerat vis. <\/p>\n\n\n\n

Att bli mamma \u00e4r en inskr\u00e4nkt roll, vilket enligt f\u00f6rfattaren ger k\u00e4nslan av att spela flera roller. D\u00e4rf\u00f6r har hon f\u00f6rt in ett dubbelg\u00e5ngarmotiv i romanen. Ett grepp som perfekt synkade och suver\u00e4nt p\u00e5slagna kvinnliga duon f\u00f6rvaltar perfekt. Alltf\u00f6r ofta \u00e4r kritik riktad mot yngre sk\u00e5despelare befogad, f\u00f6r att de saknar magst\u00f6d eller helt enkelt mumlar. Vilken befrielse d\u00e5 att se detta fysiska agerande ypperligt kombinerad med distinkt avlossade, synnerligen v\u00e4ltajmade repliker. Lundstr\u00f6m och den mer rutinerade Haber \u00e4r ett f\u00f6red\u00f6me f\u00f6r j\u00e4mn\u00e5riga. Utan att f\u00f6rfalla till mekaniskt rabblande, \u00e4r de v\u00e4rda beundran f\u00f6r leveransen av tempofylld text.<\/p>\n\n\n\n

Antagligen premi\u00e4r f\u00f6r Liv Helm betr\u00e4ffande regijobb i Sverige. En kvinna med framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r, vilket yttrat sig i befattningar som teaterchef, konstn\u00e4rlig ledare , jobb p\u00e5 Det Kongelige Teater och flera priser. I en n\u00e4stan enbart kvinnlig produktion, bidrar flera yrkesgrupper till en lyckad helhet. Dock, den som utan tvekan pr\u00e4glar upps\u00e4ttningen mest heter Freya Sif Hestnes. Hon har verkligen l\u00e5tit fantasin fl\u00f6da. Hennes h\u00e4ndelsebaserade och f\u00e4rggranna scenografi \u00e4r l\u00e5ngt ut\u00f6ver g\u00e4ngse visuell skepnad. Allt ifr\u00e5n fotbad och kokplattor till lysr\u00f6r och m\u00e5lade lakan nyttjas och arrangeras om, f\u00e5r nya funktioner. Att Hestnes turnerat i Europa i egenskap av performer f\u00f6rv\u00e5nar inte, bekr\u00e4ftar snarare bilden. P\u00e5 n\u00e4thinnan efter\u00e5t den r\u00f6da f\u00e4rgen, vilket otvetydigt associeras till blod, m\u00f6jligen ocks\u00e5 till huvudpersonens kampfyllda duster. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Har redan antytt att det i manus kryddas med vulg\u00e4ra, rent av groteska inslag. Fast hela tiden med glimten i \u00f6gat. Pj\u00e4sen lanseras som tragikomisk. Vansinne och specifikt kvinnlig galenskap \u00e4r den understr\u00f6m MITT ARBETE<\/em> best\u00e5r av. En tacksam symbolik f\u00f6rfattaren anv\u00e4nt sig av. I Intervju n\u00e4mns termen ”domestic horror”, hemmet som ett f\u00e4ngelse. Det f\u00f6rryckta kan, enligt utsago, tolkas som en v\u00e4g ut, frihetsl\u00e4ngtan och lockelse i en ohanterlig situation. Goda modersrollen s\u00e4gs vara inkompatibel med att skriva fiktion, skildra det avvikande och abnorma. <\/p>\n\n\n\n

En oundviklig referens i sammanhanget droppas, n\u00e4mligen galna kvinnan p\u00e5 vinden i Jane Eyre<\/em>. Lustigt nog sattes just den romantiska klassikern upp p\u00e5 Folkteatern 2019. Annas hormoner och upp och nerv\u00e4nda tillvaro tar sig olika k\u00e4nslouttryck, frestar p\u00e5 hennes omgivning. Den kanske mest belysande incidenten utspelas hos sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrarna i f\u00f6rort till Stockholm. Hur hon reagerar p\u00e5 att de inte har julgran.<\/p>\n\n\n\n

Den omv\u00e4lvande dramatiken i frustrerade Annas liv har utformats som en cirkelr\u00f6relse, ett v\u00e4lfungerande knep f\u00f6r att knyta ihop s\u00e4cken. Borde nog \u00e4gnat mig mer \u00e5t att ber\u00f6mma Nina Haber och Anna Lundstr\u00f6m. De agerar alldeles lysande i sina monologer, tillika n\u00e4r de blixtsnabbt skiftar perspektiv. Av alla pj\u00e4sens utl\u00e4ggningar om att bli mamma stannade denna kvar extra mycket, h\u00e4mtad fr\u00e5n bibeln: ”Stor gl\u00e4dje, stor sm\u00e4rta. Det ena utesluter inte det andra. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Baserad p\u00e5 romanen Mitt arbete av Olga Ravn (\u00f6vers\u00e4ttning Michael Larsson) Bearbetning: Liv Helm, Sanna Albj\u00f6rk, Christine S\u00f6nderris, Marie-LydieMelono Nokuda, Dramaturgi: Sanna Albj\u00f6rk, Magnus Lindman Regi: Liv Helm Scenografi & kostymdesign: Freya Sif Hestnes Ljusdesign: Christian Vest Berntsen Komposit\u00f6r och ljuddesign: Nanna-Karina Schleimann Medverkande: Nina Haber och Anna Lundstr\u00f6m Sverigepremi\u00e4r 23\/10 2021 Spelas till och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-146189","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146189","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=146189"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146189\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":146201,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/146189\/revisions\/146201"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=146189"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=146189"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=146189"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}