{"id":145965,"date":"2021-11-17T09:30:00","date_gmt":"2021-11-17T07:30:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145965"},"modified":"2021-11-17T10:32:14","modified_gmt":"2021-11-17T08:32:14","slug":"skivrecension-daniel-lemma-sorgardens-tak","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145965","title":{"rendered":"Skivrecension: Daniel Lemma – S\u00f6rg\u00e5rdens tak"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Artist Daniel Lemma
Betyg 4
Release 19 november

Som en hyllning till staden vid havet,  G\u00f6teborg,  kommunen d\u00e4r han pluggade och formade sitt jag. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5gonsin sjunger Daniel Lemma p\u00e5 svenska och han g\u00f6r det med bravur. <\/p>\n\n\n\n

S\u00f6rg\u00e5rdens tak \u00e4r en nostalgitripp tillbaka till  d\u00e5tiden, till G\u00f6tet – \u201cS\u00f6rg\u00e5rdens tak, d\u00e4r m\u00e4nniskor huttrar i vinden, kisar mot ljuset och oset som v\u00e4ller fram\u201d. S\u00f6rg\u00e5rdens tak \u00e4r en vacker saga att dr\u00f6mma sig bort i nostalgins f\u00f6runderliga v\u00e4rld. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tskrivaren och artisten Daniel Lemma fick sitt genombrott 2000 i samband med l\u00e5ten \u201cIf I used to love you baby\u201d, hiten till l\u00e5ngfilmen Jalla Jalla. Sedan dess har det g\u00e5tt p\u00e5 tomg\u00e5ng. Ingen av hans skivor har fallit kritikerna  i smaken. Tills nu n\u00e4r Daniel Lemma v\u00e5gar sig p\u00e5 en platta skriven fullt ut p\u00e5 modersm\u00e5let svenska. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Daniel Lemma. Foto\u00a9 Kristin Lidell. Fotografens namn ska anges vid publicering. PRESSBILD. Fri publicering.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

S\u00f6rg\u00e5rdens tak \u00e4r en personlig ber\u00e4ttelse om livet i den den bl\u00e5 staden, G\u00f6teborg, d\u00e4r Lemma pluggade och b\u00f6rjade sin karri\u00e4r som artist med att spela p\u00e5 klubbar och barer. Han minns tillbaka till tiden f\u00f6r studenten. Likt en H\u00e5kan Hellstr\u00f6m f\u00f6r 20-talet tar Daniel Lemma p\u00e5 sig hatt och v\u00e4st och spatserar runt  ”Stora l\u00e5ng” och m\u00e5lar med breda penseldrag sin och sin sl\u00e4kts historia.

Inledningssp\u00e5ret ”S\u00f6rg\u00e5rdens tak” \u00e4r en hymn till m\u00e4nniskorna i vimlet, sk\u00e4rg\u00e5rdsfolket vars vurm \u00e4r ordvitsar och oh\u00e4mmad r\u00e4kkfrossa. Och Polaroider ber\u00e4ttar om d\u00e5tid och nutid, nostalgi och en tid som flytt och aldrig kommer mer igen. H\u00e4r i Daniel Lemmas mest \u00f6msinta stunder l\u00e5ter han som en nutida Ted G\u00e4rdestad. L\u00e4ttvindigt formulerar han och beskriver poetiskt milj\u00f6er och starka k\u00e4nslor.
\u201cAnsikten fl\u00e4tas samman, som polaroider i en stigande vind. Nu skiner kv\u00e4llssolen in \u00f6ver tomma golv. Dagen g\u00e5r mot sitt slut.” Man kan riktigt k\u00e4nna tidens vinddrag bl\u00e5sa \u00f6ver ens tr\u00f6tta anlete.

”Leona” handlar om f\u00f6r\u00e4lskelsen som flydde d\u00e4r sk\u00f6nt munspel och l\u00e4tt trummande snyggt ramar in den svallande sk\u00e4rg\u00e5rdsvisan. Bandet med Stefan Spors\u00e9n fr\u00e5n Augustifamiljen p\u00e5 piano och bl\u00e5s, Julia Falthin p\u00e5 bas, Mats Eriksson p\u00e5 gitarr, Dan Helgesson p\u00e5 orgel och Chris Montgomery p\u00e5 trummor kompar Daniel till perfektion.<\/p>\n\n\n\n\n\n

Tvistade K\u00e4rleksshaman fungerar som en kontaktannons av och med \u201cdr\u00f6mmarnas man\u201d,  en desperat projicering av k\u00e4rleksdiktominens styrande mekanismer som g\u00f6r dig blind inf\u00f6r den verkliga k\u00e4rleken. Och n\u00e4r v\u00e4l nostalgins skimmer lagt sig som en tjock dimma \u00f6ver allt kommer som r\u00e4ddaren i n\u00f6den ”Elefanter”, som f\u00f6rt\u00e4ljer om de gamla hanarna, dinosaurierna som tycker det var b\u00e4ttre f\u00f6rr och som v\u00e4grar anpassa sig till det nya. Lemma balanserar snyggt det nostalgiska med det verkliga, \u00e4ven om det stundtals blir v\u00e4l smetigt. En v\u00e4lbeh\u00f6vlig tyng ger  ”Papi dansar”, en sm\u00e4rtsam bit om strukturell rasism d\u00e4r fadern kastas ut fr\u00e5n klubben och f\u00f6rnedras p\u00e5 grund av sin hudf\u00e4rg. <\/p>\n\n\n\n

S\u00f6rg\u00e5rdens tak \u00e4r en h\u00e4rligt soulig och s\u00e5d\u00e4r riktigt sommarpopig platta. Jag v\u00e4rms upp och k\u00e4nner mig pirrigt nyf\u00f6r\u00e4lskad i Daniel Lemmas s\u00e4llskap. En av \u00e5rets svenska popalbum \u00e4r h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist Daniel LemmaBetyg 4Release 19 november Som en hyllning till staden vid havet,  G\u00f6teborg,  kommunen d\u00e4r han pluggade och formade sitt jag. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5gonsin sjunger Daniel Lemma p\u00e5 svenska och han g\u00f6r det med bravur.  S\u00f6rg\u00e5rdens tak \u00e4r en nostalgitripp tillbaka till  d\u00e5tiden, till G\u00f6tet – \u201cS\u00f6rg\u00e5rdens tak, d\u00e4r m\u00e4nniskor huttrar i vinden, […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":146819,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22,13624],"tags":[],"class_list":["post-145965","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-skivor","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145965","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145965"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145965\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":146820,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145965\/revisions\/146820"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/146819"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145965"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145965"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145965"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}