{"id":145802,"date":"2021-10-26T20:41:10","date_gmt":"2021-10-26T18:41:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145802"},"modified":"2021-11-02T17:32:39","modified_gmt":"2021-11-02T15:32:39","slug":"stockholm-jazzfestival-2021-nagra-nedslag-22-24-10","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145802","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2021 – n\u00e5gra nedslag 22-24\/10"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Mats Holmquist Stora stygga – foto Leo Ahmed <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jazzfestivalen i Stockholm p\u00e5gick p\u00e5 ett stort antal scener under tio dagar. Den avslutades ig\u00e5r. Programmet bestod av n\u00e4rmare 200 akter p\u00e5 ett fyrtiotal scener, givande blandning mellan idealiskt avpassade arenor, genuina scener och riktigt intima st\u00e4llen. Mycket trevligt att publiken f\u00e5tt lov att komma tillbaka efter l\u00e5ng tid av tuffa restriktioner. Tog x2000 till huvudstaden fr\u00e5n V\u00e4stkusten f\u00f6r att kunna n\u00e4rvara och rapportera fr\u00e5n n\u00e5gra f\u00e5, v\u00e4l utvalda konserter sista helgen. Affischnamn p\u00e5 \u00e5rets festival var bland andra Gilberto Gil, Melissa Aldana och Kenny Garrett. Hade tid \u00f6ver till att g\u00e5 p\u00e5 museum, vandra p\u00e5 Djurg\u00e5rden och S\u00f6der och \u00e4ta lyxigt p\u00e5 renommerade krogar. Men h\u00e4r koncentreras p\u00e5 musikaliska \u00e4ventyr.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta anhalt efter ankomst flashiga Kung Carl vars jazzklubb i restaurangen ( annars mest p\u00e5 innerg\u00e5rden) nog \u00e4r hot spot senare p\u00e5 kv\u00e4llen. Kom p\u00e5 utsatt tid, vilket visar sig vara f\u00f6r tidigt. Togs om hand synnerligen v\u00e4l av serviceminded personal, blev mycket gener\u00f6st behandlad. Mitt \u00e4rende: att lyssna p\u00e5 och tycka till om THE GREAT ESCAPE, en grupp jag inte alls var bekant med. Jazziga eklektiker som nog kan vara partyh\u00f6jare om den inriktningen efterfr\u00e5gas. I full numer\u00e4r best\u00e5r de av \u00e5tta personer. Vid mitt bes\u00f6k inf\u00f6r en f\u00e5talig skara sittande matg\u00e4ster \u00e4r formationen en kvintett, under ledning av gitarristen och s\u00e5ngaren Simon Zion, b\u00f6rdig fr\u00e5n Finland. Omg\u00e4rdas p\u00e5 minimal scen av Manne Skafvenstedt (f\u00f6r mig igenk\u00e4nd genom att ing\u00e5 i Ellas Kapell) p\u00e5 dubbelradigt Nord-keyboard, Hannes Sigfridsson p\u00e5 trummor, kontrabasisten Rasmus Diamant samt Felicia Roos p\u00e5 altsax. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ljudet \u00e4r starkt som f\u00f6rv\u00e4ntat, fast bra balanserat. F\u00f6rsta nummer \u00e4r l\u00e5ngsamt, en v\u00e4ldigt l\u00e5ngsam version av God Bless The Child. <\/em>Sympatisk omsorg om detaljer alstras runt s\u00e5ngaren med st\u00e4mma, aningen besl\u00e4ktad med Nils Landgren inledningsvis. Deras sound har karakt\u00e4ren av popjazzigt finlir. I andra l\u00e5ten anf\u00f6r altsaxofonisten i swingartad skrud. Noterar vispar, st\u00e5bas och flinka l\u00f6pningar \u00f6ver klaviatur. H\u00f6r bevekande r\u00f6st i bluesig soull\u00e5t vars titel (Solidair<\/em>?) passionerat upprepas. Zions bett i s\u00e5ngen b\u00e4rs fram av groovig attack fr\u00e5n musikerna. The Great Escape v\u00e4xlar \u00f6ver till standarden Blue Bossa <\/em>featuring Roos. Stilm\u00e4ssigt tv\u00e4ra kast s\u00e5ledes n\u00e4r man nosar p\u00e5 lite allt m\u00f6jligt. Tyv\u00e4rr rubbades balansen p\u00e5 ljudet efter cirka en halvtimme. Karismatiske Simon Zion presenterar. Med darr p\u00e5 st\u00e4mbanden framf\u00f6r han luftigt uppbackad egen l\u00e5t betitlad Black And Blue. <\/em>I en jazzig s\u00e4ttning hittas intressanta ing\u00e5ngar och soundet ger mestadels mersmak. Man avslutar f\u00f6rsta set genom att l\u00e4tt korsa electronica med singer songwriter idiom. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mats Holmquist – foto Leo Ahmed <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Beger mig till Kulturhuset. Tre v\u00e5ningar upp vankas halvannan timmes (plus drygt tio minuters ystert virtuoseri i Spain)<\/em> konsert i H\u00f6rsalen. Bespetsar mig p\u00e5 h\u00f6gdramatiskt framf\u00f6rande av musik, signerad den bortg\u00e5ngne Chick Corea arrangerad f\u00f6r storband. P\u00e5 den svenska musikscenen och framf\u00f6r allt i orkestersammanhang, \u00e4r MATS HOLMQUIST ett djupt respekterat namn. Minns honom som skapare av kammarjazz sent 80-tal, har kvar skivan Tales Of Time. <\/em> 2003 gjorde hans orkester Stora Stygga en uppskattad tribut till Chick Corea, varf\u00f6r ny upplaga av STORA STYGGA var idealiska valet, n\u00e4r festivalledningen ville hylla komposit\u00f6rens g\u00e4rning. Hela materialet fr\u00e5n skivan spelas plus ett par l\u00e5tar till. Efter att f\u00f6rstone k\u00e4nts n\u00e5got fr\u00e4mmande att h\u00f6ra melodierna i storbandstappning, kom jag in i arrangemangen och den smarta uppdelningen emellan ensemble – solister, ruggigt imponerande bl\u00e5ssektioner – utkristalliserat dynamiskt komp. Kan skjuta in att jag \u00e4ger sex vinyl av Corea och sett honom tv\u00e5 g\u00e5nger, dels med akustisk supertrio och dels med Gary Burton. Satt nu p\u00e5 en av de fr\u00e4msta raderna och nj\u00f6t i fulla drag. L\u00e4mnade Kulturhuset mycket n\u00f6jd.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Recension av denna maffiga begivenhet skrevs f\u00f6r tidningen JAZZ\/ Orkesterjournalen. En kuriositet \u00e4r att ett arr av Woody Herman anv\u00e4nts. Fokus ligger p\u00e5 Coreas lite mer obskyra 60-tals kompositioner och hits fr\u00e5n 70-talet. Ur arton enormt skickliga m\u00e4n i hisnande kollektivt precisionsarbete, tr\u00e4der lysande solister fram i omg\u00e5ngar. Vilkas bedrifter h\u00e4pnade jag mest \u00f6ver? Jo, tyskarna Fiete Felsch och Peter Weniger bland tr\u00e4bl\u00e5set, flitigt f\u00f6rekommande Karl Olandersson p\u00e5 trumpet och gitarristen Mikael Ulfberg. Nyckelfunktionen pianist sk\u00f6ttes galant av Daniel Tilling, medan Filip Augustssons ljuvliga basg\u00e5ngar bj\u00f6d p\u00e5 st\u00f6rst \u00f6verraskning. Vore of\u00f6rl\u00e5tligt om jag missade att uppm\u00e4rksamma batterist Adam Ross lyh\u00f6rda prestation. Haft f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00f6lja hans utveckling sedan \u00e5ren p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg. Konstaterar att han numera kan betecknas som fullfj\u00e4drad storbandsdynamo. Publiken p\u00e5 450 personer \u00e4lskade vad han f\u00f6retog sig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Daniel Tilling – Josef Karneb\u00e4ck – Margareta Bengtsson – Joakim Hallin – Jonas B\u00e4ckman (skymd) \/ foto fr\u00e5n facebooksidan Musikaliska <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00f6rdagen var solig men ganska kylig. L\u00e4mpar sig f\u00f6r rask promenad Djurg\u00e5rden tur och retur. S\u00f6ker mig till Nybrokajen. F\u00e5r en perfekt plats i bakre regionerna p\u00e5 landets \u00e4ldsta konsertbyggnad, den som kallas f\u00f6r Musikaliska, hemvist f\u00f6r 250-\u00e5rs jubilerande Kungliga Musikaliska Akademin. BL\u00c5SARSYMFONIKERNA (tidigare Stockholms L\u00e4ns Bl\u00e5sarsymfoniker) under leding av Joakim Hallin konserterade med solisterna MARGARETA BENGTSSON och JOSEF KARNEB\u00c4CK, varav sist n\u00e4mnde basist best\u00e4mt eftermiddagens program. Kopplingarna mellan utvalda tons\u00e4ttare s\u00e4gs vara sammanv\u00e4vda b\u00e5de historiskt och musikaliskt.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rbluffande h\u00f6gpresterande orkestern har ungef\u00e4r tjugo medlemmar, inklusive tv\u00e5 slagverkare\/ vibrafonister. Daniel Tilling vid flygeln och Jonas B\u00e4ckman tj\u00e4nstgjorde som g\u00e4stmusiker. V\u00e4lfyllt, men inte uts\u00e5lt. Omkring 300 biljetter hade s\u00e5lts. Basklarinettist Lena Haag agerade konferencier med glimten i \u00f6gat. Ber\u00e4ttar t\u00e4nkv\u00e4rt om motpolerna lust och lidande inom jazzen. Betonade vilken l\u00e4ttnad det inneburit att publiken f\u00e5tt \u00e5terv\u00e4nda. Musikaliska utg\u00f6r f\u00f6rresten sedan 2012 hemmaplan f\u00f6r specialdesignade orkestern.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Josef Karneb\u00e4ck – Margareta Bengtsson \/ foto Lena Jakobsson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Rubriken ”jazz med svenska tong\u00e5ngar” k\u00e4nns som helhet n\u00e5got missvisande., Mer korrekt att kalla vad de gjorde f\u00f6r en fenomenalt h\u00e4nryckande hybridvariant av orkestermusik J\u00e4mf\u00f6r med hur magiskt danska Nationalorkestern tagit sig an ikoniska soundtrack av Ennio Morricone med flera. Vad som \u00e4gde rum i den anrika lokalen tre trappor upp m\u00e5ste definitivt betecknas i termer av storartat, sensationellt och str\u00e5lande sk\u00f6nhet. \u00d6vertr\u00e4ffar till och med mina f\u00f6rhoppningar i superb akustik. Margareta Bengtsson har jag h\u00f6rt ett par g\u00e5nger live och f\u00f6rmodligen ocks\u00e5 Bl\u00e5sarsymfonikernas egen kontrabasist, \u00e4ven om jag inte kan erinra mig n\u00e4r. De och \u00f6vriga superproffs p\u00e5 scen upph\u00e4ver totalt gr\u00e4nsdragningen – fram till 50-talet en f\u00f6r\u00f6dande konfliktyta – mellan fin- och folkkultur. <\/p>\n\n\n\n

Vad st\u00e5r i mina anteckningar? De som impulsivt f\u00e5ngade intryck i stunden. F\u00f6rsta verket, Trumpet Stories<\/em> av Ann-Sofi S\u00f6derqvist, best\u00e4lldes av Bl\u00e5sarsymfonikerna 2011 till trumpetsektionen och har ett l\u00e4tt bombastiskt inledning. Dess expressiva struktur ska ses mot bakgrund av att tons\u00e4ttaren (som jag tr\u00e4ffat p\u00e5 Nef f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan d\u00e5 hon g\u00e4stade med ASJO) dedikerat musiken till sina hj\u00e4ltar Ellington och Stravinskij. S\u00f6derqvist lyckas sannerligen i sitt upps\u00e5t att f\u00e5 det att l\u00e5ta tajt och avsp\u00e4nt i en pulserande rytm. Trumpetsolisterna Martin Lord respektive Jonas Lindeborg vistas p\u00e5 h\u00f6gsta m\u00f6jliga niv\u00e5 i troligen ruggigt sv\u00e5rspelade passager. Blir stormf\u00f6rtjust i Jonas B\u00e4ckmans bravader. Rullar i Trumpet Stories<\/em> i samarbete med slagverkarna, ut en fr\u00e4ckt m\u00f6nstrad matta av tunga rytmer. Bed\u00e5rande konstmusik, tryfferad med jazziga inslag. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto fr\u00e5n facebooksidan f\u00f6r Musikaliska <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r veta att flera av verken som framf\u00f6rs med frapperande excellens har arrats av Karneb\u00e4ck. Orientaliskt klingande Caravan <\/em>framst\u00e5r i \u00e4nnu mer b\u00f6ljande skimmer, \u00e4r minst lika dramatisk som f\u00f6reg\u00e5ende verk. Faraway Stars <\/em>(Allt under himmelens f\u00e4ste <\/em>i arrangemang av Nils Lindberg) sj\u00f6ngs av Margareta Bengtsson, svindlande Alice Babs-hear-a-like- nynnande, n\u00e4rmare kan ingen komma idag. Trumslagare B\u00e4ckman briljerar! H\u00f6r Bengtsson p\u00e5 s\u00e5ng och harpa i en l\u00e5t rotad i singer songwriter tradition med engelsk text av dottern Anna Jalk\u00e9us. Svepande, snygg melodi med underst\u00f6djande beat. Vill stryka under att orkesterns klang g\u00f6r mig lycklig, man blir helt tagen av en enast\u00e5ende musikalitet, inte minst fabul\u00f6s synkronisering. N\u00e4sta programpunkt \u00e4r den sp\u00e4nnande sviten Momentum <\/em>arrangerad av Ann-Sofi S\u00f6derqvist (ledamot av KMA som \u00e4r p\u00e5 plats). Till\u00e4gnar mig med stor beh\u00e5llning ett flerskiktat, egenartat och genrefritt verk, vars sound stundom sv\u00e4nger kopi\u00f6st. Kan t\u00e4nka mig att noterna \u00e4r mumma f\u00f6r dirigent Hallin, som ofta jobbar med musikaler. Komposit\u00f6r \u00e4r Josef Karneb\u00e4ck.<\/p>\n\n\n\n

Man avrundar genom att fokusera p\u00e5 Margareta Bengtssons \u00f6verjordiska kapacitet. Samtliga p\u00e5 scen firar triumfer i Horgal\u00e5ten<\/em>, vars ”tjosan-melodi” gifter sig m\u00e4sterligt med symfoniska best\u00e5ndsdelar. Fantastisk s\u00e5ngkonst kryddas med himmelsk sekvens av vokalis. Margaretas Doodle-l\u00e5t <\/em>k\u00e4nnetecknas, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande av korsbefruktning. Folkviseton frotteras med storbandsjazzigt idiom. L\u00e5ter ett tag som en uppspeedad vaggvisa, \u00f6verg\u00e5r i vudunderlig rytmfest. Underbart spektakul\u00e4rt! Salig publik bjuds p\u00e5 vackert extranummer, i form av koral fr\u00e5n Dalarna med Karneb\u00e4ck p\u00e5 str\u00e5ke och harpisten Bengtsson i lyrisk framtoning.<\/p>\n\n\n\n

Sammanfattningsvis livemusik av det mest extraordin\u00e4ra slaget, vars k\u00e4nslosamma kraft gick raka v\u00e4gen till hj\u00e4rtat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 Fasching (k\u00e4nns bra att vara tillbaka p\u00e5 svensk jazz nationalarena efter tv\u00e5 \u00e5r) lirar tv\u00e5 kvinnliga saxofonister, varav den ena blivit Grammynominerad och allm\u00e4nt hyllad f\u00f6r sin ton. F\u00f6rst ut \u00e4r CAMILLA GEORGE (bild ovan), Londonbaserad saxofonist fr\u00e5n Nigeria. Hon beskrivs som ett fyrtorn p\u00e5 den brittiska jazzscenen. Talas om i festivalinfo att den 65 minuter l\u00e5nga spelningen ska koncentreras kring material fr\u00e5n Ibio-Ibio<\/em> j\u00e4mte prisbel\u00f6nta The People Could Fly <\/em>fr\u00e5n 2018. George omger sig med trumslagaren Winston Clifford (verkar ha st\u00f6rst samh\u00f6righet musikaliskt med Gerorge), Daniel Casimir p\u00e5 bas samt Sarah Tandy p\u00e5 piano, mestadels elpiano. Funkfusion blev f\u00f6rsta spontana intrycket. H\u00e5rt komp och utbroderat tema p\u00e5 klaviatur n\u00e4sta reflektion. Famlar dock efter n\u00e5got att h\u00e4nga upp lyssnandet p\u00e5. Saknar genomg\u00e5ende en utstakad infallsvinkel<\/p>\n\n\n\n

Noterar att fokus ofta flyttas till basisten, kompetent man som skiftar mellan elf\u00f6rst\u00e4rkt och akustiskt instrument. Musiken energisk och driven, men ber\u00f6r inte. Saknar meningsfulla melodier, i st\u00e5nd att bana v\u00e4g, haka tag i mig. Registrerar l\u00e5nga, sl\u00e4ta linjer p\u00e5 altsax. P\u00e5minner bitvis om jazzfunk fr\u00e5n 80-talets London. J\u00e4mntjockt sound bryts genom soloinpass. Hittar positiva ljuspunkter emellan\u00e5t. Intim ballad f\u00f6rdjupar och tendenser till afrobeat piggar upp. Soulfunkig tempo\u00f6kning tar vid och pianospelet tillf\u00f6r en dimension. F\u00f6r att vara uppriktig, matar Camilla George p\u00e5 med korus efter korus utan att f\u00e5 speciellt mycket sagt. I sista l\u00e5ten framg\u00e5r emellertid att kvartetten best\u00e5r av skickliga musiker. Trevligt med najs groove p\u00e5 slutet, men sammantaget tr\u00e5kig livemusik i skriande behov av catchiga l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den publiken p\u00e5 ett f\u00f6rmodligen uts\u00e5lt Fasching kommit f\u00f6r \u00e4r tvekl\u00f6st MELISSA ALDANA och hennes kvartett. Blir periodvis mer positivt inst\u00e4lld till en upphaussad 32-\u00e5ring, \u00e4ven om jag efter deras framtr\u00e4dande p\u00e5 uppemot 90 minuter, h\u00e4ver ur mig till duktig svensk instrumentkollega, att hennes gig inte riktigt var min bag. I \u00e4nnu h\u00f6gre utstr\u00e4ckning \u00e4n f\u00f6reg\u00e5ende akt, m\u00e4rks emellertid att chilenska Aldana beh\u00e4rskar sitt arbetsredskap till full\u00e4ndning, fallenheten har g\u00e5tt i arv d\u00e5 pappa var professionell saxofonist. Konserten genomstr\u00f6mmas av likartat sound, men \u00e4nd\u00e5 flera skeden. Aldana uttrycker gl\u00e4dje \u00f6ver att vara tillbaka i Stockholm, spela p\u00e5 en av sin favoritscener. <\/p>\n\n\n\n

H\u00f6r \u00f6msint, inbjudande b\u00f6rjan. Med sig p\u00e5 Fasching har artisten, nyligen signad av Blue Note, gitarristen Mike Moreno, Pablo Menares p\u00e5 basfiol samt trumslagaren Kush Abadey. Gitarristens f\u00f6rsta insats p\u00e5minner om hur John Scofield l\u00e5ter, eller snare l\u00e4t p\u00e5 90-talet. Exalterad publik m\u00e4rker fin avv\u00e4gning mellan koncentration och avsp\u00e4nd h\u00e5llning. Varm st\u00e4mning pr\u00e4glas i ett f\u00f6rsta skede av putsad souljazz \u00e1 la King Curtis. F\u00f6r mitt vidkommande intr\u00e4der trist f\u00f6r\u00e4ndring genom l\u00e5nga sjok av skal\u00f6vningsliknande fraser. Moreno serverar \u00e5tskilliga halsbrytande licks, vilka i l\u00e4ngden tappar i styrka. Vet inte om det \u00e4r att h\u00e4da i jazztemplet. Anser att den ack s\u00e5 viktiga kommunikationen s\u00e4llan uppst\u00e5r, ist\u00e4llet till och fr\u00e5n t\u00e4mligen sj\u00e4ll\u00f6st. Berklee-utbildade chilenskan, numera bosatt i New York, f\u00f6rm\u00e5r bara ibland n\u00e5 mig. F\u00f6rvisso f\u00f6rmedlar hon en exceptionellt ren ton, undviker helt det spruckna och skitiga. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En hel del utrymme har troligen reserverats \u00e5t improvisation, vilket \u00f6verensst\u00e4mmer med den skrynkliga jazzkostym hon g\u00e4rna ikl\u00e4der sig. Samspelet i kvartetten \u00e4r av varierande kvalitet konstigt nog. Saknar gemensamma teman, b\u00e4rkraftigt ensemblespel att samlas kring. I ett sent skedef\u00e5r vi ett j\u00e4ttel\u00e5ngt intro p\u00e5 altsax, vilket avl\u00f6ses av soft, smeksam ballad. Trevligt! F\u00e4ster mig h\u00e4r vid fint klingande gitarrsolo. Ska framh\u00e5llas att kvartetten maximalt bem\u00e4strar konsten att framf\u00f6ra ballade, vilket kunde gjorts fler g\u00e5nger. Solistiska eskapaderna hade problem med att n\u00e5 \u00f6ver scenkanten, vette ofta \u00e5t det introverta h\u00e5llet. Nya l\u00e5ten Attention <\/em>lanseras. Hade problem att h\u00f6ra l\u00e5tpresentationer. Hade \u00f6nskat att kvartetten utforskat ett par standards. En k\u00e4lla sa till mig att de tolkade en komposition av Monk. Ytterligare ny fas intr\u00e4ffar i extranumret. Sv\u00e4ngde d\u00e5 sk\u00f6nt n\u00e4r of\u00f6rst\u00e4lld beboppuls infann sig. Och kompet fick visa sig p\u00e5 styva linan. Men som framg\u00e5tt blev jag inte tillr\u00e4ckligt \u00f6vertygad om att Melissa Aldana totalt sett \u00e4r min bag.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Peders\u00e9n Johansson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stannar kvar i v\u00e5r huvudstad p\u00e5 s\u00f6ndagen. Vandrar p\u00e5 S\u00f6dermalm och Djurg\u00e5rden, dinerar med f\u00f6rfattarv\u00e4n, och l\u00e4ser i medhavd DN-Kultur. <\/p>\n\n\n\n

Lade in en intim sista spelning i min festivalbevakning. Hamnar i Bajen-land p\u00e5 Katarina Bangata. Gitarraff\u00e4ren Twang anordnar i k\u00e4llaren konserter, ett koncept No. 1 Guitarshop i G\u00f6teborg tagit efter.. F\u00f6r mig f\u00f6rmodligen premi\u00e4r avseende livemusik med gitarristen HANS OLDING. Han har h\u00e5llit p\u00e5 i ett femtontal \u00e5r, sl\u00e4ppt en handfull plattor och turnerat internationellt. Nu har han sammanstr\u00e5lat med framst\u00e5ende ”yrv\u00e4dret” Karl-Henrik Ousb\u00e4ck p\u00e5 trummor och den \u00f6verlag diskrete basklippan Mauritz Agnas. Rytmsektionen vars musicerande jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att komma i kontakt med, tillh\u00f6r n\u00e4ra nog en yngre generation . Blev stimulerad av trions samspel och Oldings sparsmakade ackordf\u00f6ljder i Doug Raneys (vars skiva med Bernt Rosengren Big Band och Horace Parlan finns i min \u00e4go) anda, f\u00f6r att n\u00e4mna en av flera uppenbara referenser. Och Ousb\u00e4ck \u00e4r genom sitt spel en attraktion att fr\u00f6jdas \u00e5t. Genom min senf\u00e4rdiga uppt\u00e4ckt konstateras att \u00e4nnu en gitarrist baserad i Stockholm, h\u00e4danefter pockar p\u00e5 min uppm\u00e4rksamhet. Blev upplyst om att gitarrtrion precis f\u00e4rdigst\u00e4llt sitt debutalbum. Om ni undrar varf\u00f6r sj\u00e4lva recensionen uteblir, h\u00e4nvisas till Orkesterjournalens hemsida. D\u00e4r kommer fler formuleringar som beskriver och bed\u00f6mer, trots att jag bara hann n\u00e4rvaro i ett f\u00f6rsta, mycket sympatiskt set. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jazzfestivalen i Stockholm p\u00e5gick p\u00e5 ett stort antal scener under tio dagar. Den avslutades ig\u00e5r. Programmet bestod av n\u00e4rmare 200 akter p\u00e5 ett fyrtiotal scener, givande blandning mellan idealiskt avpassade arenor, genuina scener och riktigt intima st\u00e4llen. Mycket trevligt att publiken f\u00e5tt lov att komma tillbaka efter l\u00e5ng tid av tuffa restriktioner. Tog x2000 till […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-145802","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145802","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145802"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145802\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":146203,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145802\/revisions\/146203"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145802"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145802"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145802"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}