{"id":145662,"date":"2021-10-21T21:22:31","date_gmt":"2021-10-21T19:22:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145662"},"modified":"2021-10-27T00:14:23","modified_gmt":"2021-10-26T22:14:23","slug":"ironin-flodar-i-underbar-nostalgikick-med-grym-livemusik-yeah-yeah-yeah-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145662","title":{"rendered":"Ironin fl\u00f6dar i underbar nostalgikick med ”grym” livemusik – Yeah! Yeah! Yeah! p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Yeah! Yeah! Yeah! – Fr\u00e5n Yesterday till Tomorrow Never Knows En konsertf\u00f6rest\u00e4llning baserad p\u00e5 Beatles-musik<\/p>\n\n\n\n

Manus: Ensemblen och Sisela Lindblom under ledning av Per Umaerus<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: F\u00f6rest\u00e4llning och scenrum \u00e4r framtagna i ett n\u00e4ra samarbete mellan Pepperland och G\u00f6teborgs Stadsteater. Regihj\u00e4lp och id\u00e9er Robert W Ljung<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Daniel Johansson, Tommy Carlsson, Jesper Lindell<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Anders Johansson<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: H\u00e9l\u00e8ne Otterbeck <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Karin De Frumerie, Micke Isacson, Benny Karlsson, Mathias ”Gian” K\u00fcndig, Stephen Sahlin, Stefan Spors\u00e9n och Per Umaerus <\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 9\/10 2021 p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/12 2021<\/p>\n\n\n\n

Haft s\u00e5 pass fulltecknat schema att jag bevittnade denna v\u00e4lbeh\u00f6vliga dos eskapism f\u00f6rst 20 oktober. Beatlesinterpreterna Pepperland med r\u00f6tter i Lenny Pane, har utsetts till v\u00e4rldens fr\u00e4msta av sir George Martin. Bara ett s\u00e5dant f\u00f6rpliktigande faktum g\u00f6r en nyfiken p\u00e5 deras produktioner. Och till Yeah! Yeah! Yeah! <\/em>, f\u00f6rmodligen deras mest ambiti\u00f6sa projekt v\u00e4rvades sj\u00e4lvaste Stefan Spors\u00e9n, kapellm\u00e4stare i Augustifamiljen k\u00e4nda fr\u00e5n P\u00e5 Sp\u00e5ret, <\/em>tiden som husband p\u00e5 Liseberg och f\u00f6rst\u00e5s som f\u00f6rmedlare av H\u00e5kan Hellstr\u00f6ms musik. Har sett Pepperland i M\u00f6lndal, p\u00e5 Nef och n\u00e4r de under ledning av Adde Malmberg plus g\u00e4ster avverkade hela klassiska albumet Sgt. Pepper\u00b4s Lonely Hearts Clib Band<\/em> plus ett par till\u00e4gg. Bedriften bel\u00f6nades med uppskattande recension i Kulturbloggen 2017. Pepperland fixar nota bene att utf\u00f6ra live vad the Beatles inte f\u00f6rm\u00e5dde, p\u00e5 grund av tekniska begr\u00e4nsningar p\u00e5 60-talet. <\/p>\n\n\n\n

Brukar h\u00e4vda att jag \u00e4r minst fem \u00e5r f\u00f6r ung f\u00f6r Beatlemania, den sansl\u00f6sa hysteri som br\u00f6t ut s\u00e5 d\u00e4r ett halv\u00e5r efter att ynglingarna g\u00e4stat Sverige. D\u00e5 i Drop In <\/em>oktober 1963 utan att ens vara huvudakt. Min f\u00f6rsta singel \u00f6verhuvudtaget var Hello Goodbye<\/em> (finns kvar) vars utflippade baksida (ni f\u00e5r googla om ni inte vet) blivit en kult-cover. Sl\u00e4pade med mamma n\u00e4r jag ville se den t\u00e4mligen oorganiserade, dokument\u00e4ren Let It Be <\/em>p\u00e5 bio, \u00e5nyo h\u00f6gst aktuell. N\u00e4r f\u00f6rsta skolterminen inf\u00f6ll f\u00f6rs\u00f6kte vi sm\u00e5grabbar att p\u00e5 l\u00e5tsasengelska ta ut den extatiska refr\u00e4ngen i She Loves You. <\/em>Minns dessutom att man undervisades av \u00e4ldre syskon\/ kompisar genom att de spelade lp-plattor, s\u00e4rskilt Rubber Soul<\/em>, A Hard Days Night <\/em>och mer avancerade Revolver.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>Har n\u00f6jt mig med fem av deras vinyl, varav tv\u00e5 samlingar. De tv\u00e5 medlemmar som f\u00f6rl\u00e4nats ett l\u00e5ngt och aktivt liv har jag sett i G\u00f6teborg. Paul McCartney och Wings redan 1972 n\u00e4r min morbror presenterade band p\u00e5 Scandinavium. Ringo Starr med ett imponerande all star-band p\u00e5 Heden 1990. F\u00f6rsta studieterminen i Brighton p\u00e5b\u00f6rjades en dryg m\u00e5nad efter att John Lennon skjutits ihj\u00e4l. K\u00f6pte d\u00e5 en minispegel med vers fr\u00e5n Imagine<\/em> j\u00e4mte profilbild p\u00e5 upphovsmannen. Vidare finns i min \u00e4go den sista l\u00e4ngre intervjun med honom (genomf\u00f6rd tv\u00e5 dygn f\u00f6re mordet) utgiven av BBC. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Aprop\u00e5 att inte ha \u00e5ldern inne har Anna Charlotta Gunnarsson skrivit ess\u00e4n som ing\u00e5r i programh\u00e4ftet. Relationen till Fab Four fr\u00e5n Liverpool behandlas av en skribent vars \u00e5lder vid tidpunkten f\u00f6r Beatles splittring var ett \u00e5r. Sl\u00e5r mig nu att musikerna i Pepperland inte f\u00f6rt\u00e4ljer egna h\u00e5gkomster. Tippar att de \u00e4r i min \u00e5lder, n\u00e5gra yngre (Spors\u00e9n f\u00f6dd-65) och n\u00e5gra lite \u00e4ldre. Publiken i en jublande fullsatt salong togs tillbaka till sin ungdom, nj\u00f6t oh\u00e4mmat av resan bak\u00e5t. Kan t\u00e4nka mig att m\u00e5nga av de i h\u00f6gsta grad n\u00e4rvarande 65+m\u00e4nniskorna av manligt k\u00f6n, inte tillh\u00f6r kategorin trogna teaterbes\u00f6kare. Som kuriosa kan n\u00e4mnas att jag r\u00e5kade sitta intill en f\u00f6re detta teaterchef.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rvisso angen\u00e4m problematik uppst\u00e5r d\u00e5 och d\u00e5, n\u00e4r jag upplevt n\u00e5got som snuddar vid omd\u00f6men som ”episkt” och ”v\u00e4rldsklass”. Hur kan man i skrift b\u00e4st \u00e5terge, k\u00e4nslan av att vara n\u00e4stan f\u00e5nigt upprymd? Blir s\u00e5 l\u00e4tt klyschigt. L\u00e5tarnas framf\u00f6randen i all \u00e4ra. Visste p\u00e5 f\u00f6rhand att den betydelsefulla best\u00e5ndsdelen skulle beh\u00e4rskas fullkomligt, \u00e4nnu mer givet efter inf\u00f6rlivandet av Stefan Spors\u00e9ns kunnande. Han bidrar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt med spel p\u00e5 trumpet, klaviatur och st\u00e4ms\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Inramning i form av manus fr\u00e5n Per Umaerus, Sisela Lindblom med flera \u00e4r den avg\u00f6rande pusselbiten. Musikerna, Karin De Frumerie och till och med statisterna (f\u00f6rest\u00e4ller i sina gr\u00e5 arbetsrockar personal i inspelningsstudion) synes utan antydan till nervositet, helt bottna i sina repliker. Musikerna f\u00f6rvandlar sig obehindrat till drivna akt\u00f6rer med exakt tajming. De m\u00e5nga komiska dialogerna kryddas med dr\u00e4pande ironi, vilket f\u00f6rst\u00e5s utg\u00f6r ett otvetydigt framg\u00e5ngsrecept. Ist\u00e4llet f\u00f6r torra fakta och mellansnack, f\u00e5r vi vad som stundtals liknar en musikal, fast utan g\u00e4ngse narrativ.<\/p>\n\n\n\n

Ber\u00e4ttelsens r\u00f6da tr\u00e5d \u00e4r skildringen av arbetet i studio 2 i Abbey Road. Vi blir itutade att utrustningen som tr\u00e4ngs med Pepperlands instrument \u00e4r en kopia av interi\u00f6ren. Anekdoter – retoriska fr\u00e5gor och p\u00e5st\u00e5enden – haglar \u00f6ver oss under f\u00f6rest\u00e4llningen. Knappologiskt redog\u00f6r de f\u00f6r varandra mer eller mindre relevanta data. Hade n\u00f6je av exempelvis referenserna till Pink Floyd (l\u00e4ste bok om dem i somras). Samtidigt agerar m\u00e4nnen och De Frumerie mot publiken, medvetna om att somliga har j\u00e4rnkoll. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4stan og\u00f6rligt att lyfta fram somliga trogna tolkningar framf\u00f6r andra, eftersom inget faller ur ramen. Ska ocks\u00e5 erk\u00e4nna att minst en st\u00e4ms\u00e5ng kunde jag inte placera. Fastnade \u00e5terigen f\u00f6r den ber\u00f6mda singeln med tv\u00e5 A-sidor. Andra h\u00f6jdare: avslutande sviten p\u00e5 Abbey Road, Long And Winding Road, <\/em>alls\u00e5ngen i Paul McCartneys tidiga m\u00e4sterverk Yesterday, <\/em>gl\u00f6dheta energin i I Saw Here Standing There<\/em> plus Eight Days A Week<\/em>, lyriska anslaget i Here, There And Everywhere<\/em> samt euforiska k\u00e4rleksbudskapet All You Need Is Love. <\/em>I ett planerat f\u00f6rl\u00e4ngt appendix, f\u00e5r Karin de Frumerie f\u00f6rtroendet att avsluta hela f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 innerlig s\u00e5ng och piano. Ett sj\u00e4lvklart l\u00e5tval, \u00e4ven om vi med denna naiva idealism hamnar ett sn\u00e4pp utanf\u00f6r Beatles zon. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen framf\u00f6rs p\u00e5 ett makal\u00f6st vis ett radband av popl\u00e5tar med evigt v\u00e4rde, l\u00e5tar som sedan applicerats och tolkats inom m\u00e5nga genrer. Pepperlands sound \u00e4r s\u00e5 slipat, s\u00e5 full\u00e4ndat, att man stundom misst\u00e4nker att bakgrunder f\u00e5tt fylla i. Spelgl\u00e4djen verkar alltid infinna sig i ett minst sagt h\u00f6gpresterande coverband som nu tagit in nytt blod. Givetvis lirar ”Gian” K\u00fcndig p\u00e5 en H\u00f6fner-bas, medan multimusikanten Umaerus demonstrerar hur ukulele kunde l\u00e5ta i h\u00e4nderna p\u00e5 George Harrison. P\u00e5 slutet river Micke Isacson av ett fr\u00e4sigt gitarrsolo.<\/p>\n\n\n\n

Ur det storartade kollektivet tr\u00e4der v\u00e4xelvis individerna fram. Sl\u00e4ntrar fram till en av scenkantens mikrofoner f\u00f6r att ge oss nyttig trivia, f\u00f6rklara vad viss rekvisita symboliserar eller charmigt presentera soloinslag. Undrar om inte Stephen Sahlin med sitt naturliga tilltal i r\u00f6d manchesterkostym har mest att g\u00f6ra Utan att g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att matcha Crosby, Stills, Nash & Young \u00e4r man f\u00f6rbluffande duktiga vokalt, var f\u00f6r sig samt p\u00e5 st\u00e4ms\u00e5ng. N\u00e5got som verkligen ska understrykas. Rankar Umaerus f\u00f6rm\u00e5ga allra h\u00f6gst. Trevligt f\u00f6r \u00f6ronen att ljudet var f\u00f6red\u00f6mligt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
M\u00e5lning av Johannes Green (kampanjbild) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En god id\u00e9 att Yeah! Yeah! Yeah! <\/em>tillf\u00f6rs ett kvinnligt perspektiv. Har haft beh\u00e5llning av Karin De Frumerie i \u00e5tskilliga dramatiska roller p\u00e5 olika scener, flera g\u00e5nger i funktionen recensent. H\u00e4r excellerar hon i att f\u00f6rstone agera vimsigt, rent av \u00e4ngsligt. Hennes komiska \u00e5dra exploateras genom underh\u00e5llande f\u00f6r\u00e4ndring av beteende. Rollfiguren blir kaxig, iscens\u00e4tter b\u00e5de dialektskola och p\u00e5l\u00e4ggst\u00e4vling. V\u00e4xlingen fiktion – verklighet inf\u00f6rlivas i manus. Inget kr\u00e5ngel med p\u00e5hittade namn.. Alla p\u00e5 scen tilltalas med sina riktiga f\u00f6rnamn. <\/p>\n\n\n\n

Ha \u00f6verseende med en m\u00f6jligen l\u00e5ngrandig utl\u00e4ggning. Kontentan \u00e4r att f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00e5r inte missas. F\u00f6rmedlar parallellt throwback l\u00e4ngs minnenas all\u00e9 och nya insikter. Olika beh\u00e5llning f\u00f6r olika sorts publik, f\u00f6rst\u00e5s. Och man har kul, faktiskt j\u00e4ttekul! L\u00e4mnar Stadsteatern p\u00e5nyttf\u00f6dd med energip\u00e5slag i hela kroppen. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Yeah! Yeah! Yeah! – Fr\u00e5n Yesterday till Tomorrow Never Knows En konsertf\u00f6rest\u00e4llning baserad p\u00e5 Beatles-musik Manus: Ensemblen och Sisela Lindblom under ledning av Per Umaerus Scenografi: F\u00f6rest\u00e4llning och scenrum \u00e4r framtagna i ett n\u00e4ra samarbete mellan Pepperland och G\u00f6teborgs Stadsteater. Regihj\u00e4lp och id\u00e9er Robert W Ljung Ljuddesign: Daniel Johansson, Tommy Carlsson, Jesper Lindell Ljusdesign: Anders […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-145662","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145662","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145662"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145662\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":145892,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145662\/revisions\/145892"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145662"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145662"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}