{"id":145589,"date":"2021-10-20T15:29:44","date_gmt":"2021-10-20T13:29:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145589"},"modified":"2021-10-20T15:29:45","modified_gmt":"2021-10-20T13:29:45","slug":"filmrecension-call-me-madame-maestro-helt-underbar-film-som-ger-oandligt-mycket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145589","title":{"rendered":"Filmrecension: Call Me Madame Maestro &#8211; helt underbar film som ger o\u00e4ndligt mycket"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-145600\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/unnamed-38-1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"366\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/unnamed-38-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/unnamed-38-1-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p><strong>Call Me Madame Maestro<\/strong><br \/>\nBetyg 5<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 22 oktober 2021<br \/>\nRegi Christina Olofson<\/p>\n<p>En av de b\u00e4sta dokument\u00e4rfilmer jag sett p\u00e5 l\u00e4nge, med massor av underbar musik, med b\u00e5de hopp och varningar. Denna film lyfter fram och l\u00e5ter oss m\u00f6ta n\u00e5gra kvinnor som \u00e4r dirigenter. Dirigenternas v\u00e4rld \u00e4r helt klart ett omr\u00e5de d\u00e4r kvinnor haft sv\u00e5rt att bli accepterade. I filmen f\u00e5r vi m\u00f6ta n\u00e5gra av de kvinnor som trots allt motst\u00e5nd tagit plats p\u00e5 dirigentens plats och f\u00e5tt leda orkestrar. Men motst\u00e5ndet \u00e4r inte \u00f6vervunnit.<\/p>\n<p>Filmen bygger p\u00e5 tv\u00e5 tidsepoker. F\u00f6r 30 \u00e5r sedan m\u00f6tte regiss\u00f6ren Christina Olofson dirigenter fr\u00e5n Sverige, Norge, Ryssland och USA. Nu har regiss\u00f6ren tr\u00e4ffat dessa dirigenter igen. Hur har det g\u00e5tt f\u00f6r dem och vad t\u00e4nker de om att vara kvinna i dirigenternas v\u00e4rld nu? Vi f\u00e5r ocks\u00e5 m\u00f6ta n\u00e5gra av dagens dirigenter som \u00e4r mitt uppe i sina karri\u00e4rer.<\/p>\n<p>Dessa kvinnor har skapat historia och jag \u00e4r imponerad av deras mod och skicklighet. Som en av dem p\u00e5pekar:<em> en medelm\u00e5ttig manlig dirigent kan fortfarande f\u00e5 uppdrag men en kvinna som \u00e4r dirigent m\u00e5ste vara p\u00e5 topp f\u00f6r att accepteras<\/em>. Det \u00e4r samtidigt sorgligt att det fortfarande \u00e4r stor skillnad p\u00e5 m\u00e4ns m\u00f6jligheter och kvinnors. F\u00f6r \u00e4ven om det idag finns fler kvinnor som \u00e4r dirigenter \u00e4r det l\u00e5ngt ifr\u00e5n j\u00e4mst\u00e4llt. N\u00e4r Kungliga Operans VD f\u00e5r fr\u00e5gan i filmen om de har engagerat n\u00e5gon kvinnlig dirigent f\u00f6r s\u00e4songen kan han inte n\u00e4mna n\u00e5gon.<\/p>\n<p>Det var skr\u00e4mmande att inse hur konservativt allt \u00e4r, in i minsta detalj, inom den klassiska musiken. Dirigenter f\u00f6rv\u00e4ntas vara kl\u00e4dda i svart &#8211; och i b\u00f6rjan av sin karri\u00e4r fick flera av dessa kvinnor som var dirigenter h\u00f6ra att de inte fick ha l\u00e5ngbyxor f\u00f6r det kunde d\u00e5 se ut som att de f\u00f6rs\u00f6kte vara m\u00e4n.<\/p>\n<p>Pandemin och hur den satte stopp f\u00f6r de flesta kulturevenemang p\u00e5verkade de kvinnor som \u00e4r dirigenter oerh\u00f6rt. Givetvis. N\u00e4r n\u00e4stan allt st\u00e4lldes in fick inte de n\u00e5gra uppdrag. En kvinna som \u00e4r amerikansk dirigent ber\u00e4ttade att de fortfarande kunde g\u00f6ra en del konserter som s\u00e4ndes online och de fick uppf\u00f6ra konserterna med plexiglas emellan varandra och med munskydd.<\/p>\n<p>Filmen handlar om kvinnors m\u00f6jligheter att ta plats i en typiskt manlig sf\u00e4r som dirigenternas och det \u00e4r samtidigt en symbol f\u00f6r alla de omr\u00e5den i samh\u00e4llet dit kvinnor inte \u00e4r lika v\u00e4lkomna som m\u00e4n \u00e4r. Men filmen \u00e4r ocks\u00e5 en bed\u00e5rande resa in i att uppt\u00e4cka den klassiska musiken. Genom filmen \u00f6ppnas mina \u00f6gon f\u00f6r m\u00e5nga detaljer av hur en operaf\u00f6rest\u00e4llning och en konsert byggs upp.<\/p>\n<p>\u00c4ven om filmen som dokument\u00e4r pekar p\u00e5 flera sv\u00e5righeter f\u00f6r kvinnor att bli dirigenter och \u00e4r tydlig i att formulera problem l\u00e4mnar den \u00e4nd\u00e5 kvar en del f\u00f6r mig som tittare att sj\u00e4lv t\u00e4nka och fundera p\u00e5. Vilket \u00e4r ett stort plus.<\/p>\n<p>Denna film \u00e4r ett m\u00e5ste att se f\u00f6r alla som \u00e4r intresserade av musik &#8211; men den ger ocks\u00e5 mig som inte \u00e4r kunnig inom klassisk musik o\u00e4ndligt mycket.<\/p>\n<p><strong>Lite bakgrundsfakta om dirigenterna som medverkar i filmen:<\/strong><br \/>\n<strong>Kerstin Nerbe<\/strong> \u00e4r en av v\u00e5ra f\u00f6rsta svenska kvinnliga dirigenter, en efterf\u00f6ljare till Ortrud Mann. B\u00e5da medverkade i filmen Dirigenterna. Kerstin utformade sin egen plattform i skapandet av Folkoperan i Stockholm, tillsammans med Claes Fellbom.<br \/>\n<strong>JoAnn Falletta<\/strong> medverkade ocks\u00e5 i Dirigenterna. I dag \u00e4r hon chefdirigent f\u00f6r tv\u00e5 amerikanska stora orkestrar i USA: Buffalo Philharmonic Orchestra i New York och Virginia Symphony Orchestra i syd\u00f6stra Norfolk.<br \/>\n<strong>Victoria Bond<\/strong> var vid tiden f\u00f6r f\u00f6rra filmen verksam som dirigent i New York och hade p\u00e5b\u00f6rjat en karri\u00e4r som komposit\u00f6r. Idag m\u00f6ter vi henne i Baden-Baden, d\u00e4r hennes nyskrivna opera \u201dClara\u201d om Clara Schumann repeteras.<br \/>\n<strong>Marit Strindlund<\/strong> eftertr\u00e4dde Kerstin Nerbe 2013, som chefsdirigent och musikalisk ledare p\u00e5 Folkoperan. Hon \u00e4r sedan h\u00f6sten 2020 konstn\u00e4rlig chef f\u00f6r musiken vid Kulturhuset Spira i J\u00f6nk\u00f6ping.<br \/>\n<strong>Anna-Maria Helsing<\/strong> \u00e4r opera- och symfoniorkesterdirigent med utbildning fr\u00e5n Sibeliusakademin i Finland. Helsing har dirigerat alla ledande finska orkestrar och en rad k\u00e4nda internationella orkestrar.<br \/>\n<strong>Stina Wid\u00e9n<\/strong> \u00e4r en ung tidigare jazzsaxofonist som utbildar sig till dirigent i Norge, vilket hon anser ger henne b\u00e4ttre m\u00f6jligheter att g\u00f6ra det hon brinner f\u00f6r.<br \/>\n<strong>Cayenna Ponchione-Bailey<\/strong> \u00e4r dirigent i Oxford och forskare inom genusvetenskap och musik. Cayenna \u00e4r uppvuxen i Fairbanks, Alaska, i ett enkelt hem utan musikbakgrund, till skillnad mot sina kollegor som oftast kommer fr\u00e5n v\u00e4lbest\u00e4llda hem.<br \/>\n<strong>Julia Jones<\/strong> \u00e4r operadirigent och efterfr\u00e5gad p\u00e5 Stockholmsoperan. \u201dUtan musiker har jag inget jobb\u201d, s\u00e4ger hon. Genom att p\u00e5peka och understryka att det \u00e4r en kvinna som st\u00e5r framf\u00f6r orkestern skapas problem \u2013 d\u00e4r de inte finns, enligt henne.<\/p>\n<p><strong>Regiss\u00f6ren<\/strong><br \/>\nChristina Olofson \u00e4r en av Sveriges mest uppm\u00e4rksammade filmare. Hon \u00e4r utbildad filmklippare och har regisserat och producerat ett 30-tal filmer \u2013 b\u00e5de spelfilm, dokument\u00e4r och kortfilm. Bland titlarna kan n\u00e4mnas: Sanning eller konsekvens, I rollerna tre, Happy End, Hannah med H, Kropparnas arkiv, Anna Lindh \u2013 M\u00e4nniskan, ministern, mordet och m\u00e5nga fler.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/vkcXV5HBNf4\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Call Me Madame Maestro Betyg 5 Svensk biopremi\u00e4r 22 oktober 2021 Regi Christina Olofson En av de b\u00e4sta dokument\u00e4rfilmer jag sett p\u00e5 l\u00e4nge, med massor av underbar musik, med b\u00e5de hopp och varningar. Denna film lyfter fram och l\u00e5ter oss m\u00f6ta n\u00e5gra kvinnor som \u00e4r dirigenter. Dirigenternas v\u00e4rld \u00e4r helt klart ett omr\u00e5de d\u00e4r kvinnor [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,13630,16,20,13624],"tags":[14181,1294,14183,1728,1738,2945,14182],"class_list":["post-145589","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-call-me-madame-maestro","tag-dirigenter","tag-dokumentarfilm","tag-filmkritik","tag-filmrecension","tag-klassisk-musik","tag-kvinnliga-dirigenter","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145589","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145589"}],"version-history":[{"count":31,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145589\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":145622,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145589\/revisions\/145622"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145589"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145589"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145589"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}