![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/venom.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Venom: Let There Be Carnage
\nBetyg: 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 20 oktober 2021
\nRegi: Andy Serkis<\/p>\n
Marvel Studios har skrivit om regelboken f\u00f6r storbudget-filmer, b\u00e5de kommersiellt och hos kritiker s\u00e5 har framg\u00e5ngarna varit gr\u00e4nsl\u00f6sa. Att varje filmstudio dr\u00f6mmer om att kunna emulera eller imitera denna succ\u00e9 \u00e4r f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande. Men att kopiera formulan har visat sig vara lika om\u00f6jligt som alkemi. Sonys f\u00f6rs\u00f6k att iscens\u00e4tta sitt eget filmiska universum med Venom visade sig inte vara n\u00e5gon dans p\u00e5 rosor. Ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e5ta Marvel Studios ta hand om allt som har med Spider-Man att g\u00f6ra s\u00e5 har Sony best\u00e4mt sig f\u00f6r att s\u00f6ndra varum\u00e4rket och utveckla en rad avarter d\u00e4r Venom \u00e4r en av dessa. Id\u00e9n att separera Spider-Man och hans m\u00f6rka motpart \u00e4r lika bisarr som att g\u00f6ra en film om Milou utan Tintin.<\/p>\n
De tv\u00e5 fanfavoriterna \u00e4r som Sam och Silo, Ying och Yang eller Lennon och McCartney. Och resultatet i den f\u00f6rsta filmen blev – som v\u00e4ntat, en sm\u00e4rre katastrof. Tom Hardy fortsatte att mumla och stirra hysteriskt p\u00e5 allt som r\u00f6rde sig och Michelle Williams s\u00e5g ut att vilja pensionera sig permanent fr\u00e5n sk\u00e5despelaryrket. Filmen som s\u00e5dan fl\u00f6t p\u00e5 lika bra som trafiken i rusningstid en fredagseftermiddag.<\/p>\n
Men i och med uppf\u00f6ljaren har regiss\u00f6ren Ruben Fleischer valt att l\u00e4mna \u00f6ver tyglarna till den underskattade och lekfulle Andy Serkis. Resan som Serkis gjort \u00e4r en saga i sig, fr\u00e5n motion capture-roller som Gollum och King Kong till att idag vara specialeffekts-konsult och regiss\u00f6r. Serkis \u00e4r en av filmindustrins allra \u00f6dmjukaste, dessutom \u00e4r han en spelevink som \u00e4lskar att ha roligt. I och med den katastrofala f\u00f6reg\u00e5ngaren s\u00e5 best\u00e4mmer sig Serkis f\u00f6r g\u00f6ra om allt till en enda stor cirkus d\u00e4r logik eller m\u00e5ttlighet inte har n\u00e5got utrymme. Let There Be Carnage har inga som helst reservationer inf\u00f6r att leva r\u00f6vare, ber\u00e4ttelsen \u00e4r en oreda som inte \u00e4r blyg inf\u00f6r \u00f6verdrifter, \u00f6verspel och slapstick. Allt mellan himmel och jord f\u00e5r plats d\u00e5 Andy Serkis \u00e4r ig\u00e5ng, han ignorerar det stela och malande fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ngaren och st\u00f6per om allt i en komisk mall. Stora och bullriga actionscener tr\u00e4ngs med ton\u00e5rshumor och struntprat, n\u00e5got som ger starka Deadpool-associationer – dock befriat fr\u00e5n det enorma \u00f6verv\u00e5ldet och k\u00f6nsorden.<\/p>\n
Ingenting \u00e4r p\u00e5 allvar eller det minsta seri\u00f6st. Som ett exempel kan vi se att Woody Harrelson i rollen som den diaboliska och mordiska Cletus Kasady p\u00e5minner mer om en parodi av Dynamit-Harry \u00e4n om Hannibal Lecter eller Norman Bates.<\/p>\n
Men trots att hela Let There Be Carnage \u00e4r kaotisk, s\u00e5 finns det en \u00f6dmjukhet och sj\u00e4lvdistans som g\u00f6r det hela harml\u00f6st och relativt underh\u00e5llande. M\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns det som en spirituell uppf\u00f6ljare till Jim Carrey klassikern The Mask som r\u00e5kat parats ihop med Little Shop Of Horrors. Serkis spjuveraktiga charm smittar av sig och f\u00e5r publiken att gl\u00f6mma det faktum att filmen l\u00e4cker som ett s\u00e5ll. Speltiden p\u00e5 lite drygt 100 minuter kan tyckas l\u00f6jligt kort men visar sig vara som klippt och skuren f\u00f6r en bagatell som denna.<\/p>\n
Let There Be Carnage \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket en soppa, den saknar disciplin, sj\u00e4lvbeh\u00e4rskning och finess. Men i all sin tankspridda bullrighet finns det en v\u00e4rme och entusiasm som helt och h\u00e5llet kan tillskrivas Andy Serkis. F\u00f6r att parafrasera legenden Nils Petter Sundgren \u201ddet \u00e4r underh\u00e5llande skr\u00e4p\u201d.<\/p>\n