{"id":145523,"date":"2021-10-19T17:45:10","date_gmt":"2021-10-19T15:45:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145523"},"modified":"2021-12-03T01:12:46","modified_gmt":"2021-12-02T23:12:46","slug":"transparant-och-karnfullt-om-att-chefa-i-teatersverige-slutspel-av-ronnie-hallgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145523","title":{"rendered":"Transparant och k\u00e4rnfullt om att chefa i TeaterSverige – Slutspel av Ronnie Hallgren"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Alex Tarrag\u00fcel Rubio fr\u00e5n repetition p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Slutspel – En teaterchef checkar ut<\/p>\n\n\n\n

Ronnie Hallgren<\/p>\n\n\n\n

Utgiven 2021-10-09<\/p>\n\n\n\n

ISBN 9789189401020<\/p>\n\n\n\n

Bokf\u00f6rlaget Korpen<\/p>\n\n\n\n

Ronnie Hallgren har en exceptionell l\u00e5ng karri\u00e4r bakom sig med konkret ansvar f\u00f6r institutionsteatrar i V\u00e4stra G\u00f6taland. Ansvaret har manifesterats genom yrkesbeteckningarna konstn\u00e4rlig ledare, chef och vd. G\u00f6teborgaren f\u00f6dd 1948 har blivit regionen och staden trogen, fast beslutsfattandet inom konstens h\u00e4gn startade som konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Unga Teatern i Malm\u00f6, knuten till Malm\u00f6 Stadsteater. D\u00e4r verkade Hallgren i egenskap av regiss\u00f6r i tio \u00e5r efter att ha genomg\u00e5tt regiutbildning p\u00e5 Dramatiska Institutet. Den l\u00e5nga chefsperioden inleds p\u00e5 Landstingets Barn- och ungdomsteater i \u00c4lvsborg, det vill s\u00e4ga \u00c4lvsborgsteatern i Bor\u00e5s. Fortfarande anst\u00e4lld d\u00e4r rekryteras han till Bohusl\u00e4ns Teater i Uddevalla, n\u00e4r kris och till och med nedl\u00e4ggning f\u00f6resv\u00e4vade som reella hot. Hallgren pendlar bokstavligt talat mellan teatrarna. F\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 dem att fungera och utvecklas under uppkomna problem. Vi f\u00e5r veta mycket om inriktning, anslagsans\u00f6kningar, omorganisation och kreativa processer. Mest k\u00e4nd \u00e4r den meriterade teatermannen f\u00f6r att ha varit vd p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater respektive flaggskeppet G\u00f6teborgsOperan. Har dessutom varit professor i scenisk gestaltning vid H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik i G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

Att hans reflektioner i sj\u00e4lvbiografins form alls blev skrivna beror p\u00e5 hittade anteckningsb\u00f6cker. Uppt\u00e4ckten gjordes p\u00e5 jakt efter regimanus till Beckets pj\u00e4s Slutspel, vars premi\u00e4r jag n\u00e4rvarade p\u00e5 och recenserade, vilket Hallgren noterat och gillat i sociala medier. Noggranna bearbetningen av sparade anteckningar resulterade i en tillbakablickande, beh\u00e4ndig bok p\u00e5 220 sidor. Ett h\u00e4ftat danskt band som ryms i rockfickan. Spr\u00e5ket ringar tr\u00e4ffs\u00e4kert in hans tankeg\u00e5ngar och upplysningar, utan att varken bli knapph\u00e4ndigt eller alltf\u00f6r komprimerat. Ist\u00e4llet lika rappt som insiktsfullt skrivet. Ett antal anekdoter i form av oftast sm\u00e4rtsamma minnen fr\u00e5n uppv\u00e4xten, ramar in och s\u00e4tter i perspektiv. Utg\u00f6r en gripande relief om en imponerande karri\u00e4r trots p\u00e5vra omst\u00e4ndigheter. Vikten av att ha haft tillg\u00e5ng till en st\u00f6ttande mamma framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan s\u00e5g jag premi\u00e4ren av De ensligas all\u00e9 <\/em>, en monolog av Carina M Johansson interfolierad av livemusik skriven av Bob Dylan. Framg\u00e5r i recensionen att jag blev tagen. Till saken h\u00f6r att den trasige sj\u00e4l Johansson ber\u00e4ttar om, var syskon till b\u00e5de n\u00e4mnda sk\u00e5despelare och Ronnie Hallgren. Mamman , hj\u00e4ltinnan, finns med p\u00e5 ett h\u00f6rn i upps\u00e4ttningen.<\/p>\n\n\n\n

Visst hade det varit intressant att l\u00e4sa mer om framv\u00e4xten av olika framg\u00e5ngsrika upps\u00e4ttningar, p\u00e5 bekostnad av spelet bakom scen. Att framst\u00e4llningen n\u00e5gra g\u00e5nger blir lite intern, mest k\u00e4nns angel\u00e4gen f\u00f6r kulturbyr\u00e5krater och branschkollegor f\u00e5r man ha \u00f6verseende med. Hallgren och dennes \u00f6verordnades beslut har ju positivt (eller i v\u00e4rsta fall dess motsats), p\u00e5tagligt p\u00e5verkat inriktningen p\u00e5 institutioner ”kulturtanter” och vi andra dras till. En ol\u00f6slig nackdel med memoarer, \u00e4r att andras omd\u00f6men saknas. Hade varit intressant att som appendix l\u00e5ta en handfull av de personer Hallgren jobbat l\u00e4nge med uttala sig. <\/p>\n\n\n\n

Att Hallgren m\u00e5nat om att vara en synlig och lyh\u00f6rd chef framg\u00e5r utan tvekan. Men fungerar strategin i praktiken? Hade med mig Slutspel<\/em> vid bes\u00f6k p\u00e5 Operans restaurang n\u00e4r deras goda lunch inmundigades. Ber\u00e4ttade om f\u00f6rfattarens g\u00e4rning n\u00e4r notan kom, F\u00f6r den medel\u00e5lders kvinnan p\u00e5 restaurangen ringde, underligt nog, ingen klocka. Eftersom jag haft n\u00f6jet att ofta frekventerat Stadsteatern (recensent, publikombud, intresserad privatperson), har det fallit sig naturligt att ibland utv\u00e4xla n\u00e5gra ord. Har h\u00e4nt att Hallgren -vid tidpunkt inte l\u00e4ngre anst\u00e4lld – i f\u00f6rtroende yppat \u00e5sikter om upps\u00e4ttningar, ett f\u00f6rtroende jag uppskattat mycket. Visar om inte annat att Hallgren \u00e4r engagerad, utrustad med respektfyllt beteende.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto – fotograf Mats B\u00e4cker <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e4saren f\u00e5r reda p\u00e5 att teaterchefen brunnit f\u00f6r att introducera dans f\u00f6r m\u00e5lgruppen barn, vilket gett ringar p\u00e5 vattnet. Vidare att kulturutbyten, s\u00e4rskilt med organisationer i Afrika haft ett avg\u00f6rande inflytande d\u00e4r han varit verksam. Blev m\u00e5nga resor till en helt annorlunda milj\u00f6, flera ber\u00f6mligt genomf\u00f6rda projekt. J\u00e4mst\u00e4lldhet omsatt i praktiken visar sig vara en revolutionerande tankefigur. Det idoga initiativet genomsyrar en chef som varit \u00f6ppen med sin egen l\u00e4ggning. Sambandet \u00e4r inte sj\u00e4lvklart, men kan ha bidragit till hans iver att f\u00f6r\u00e4ndra ingrodda strukturer. I slutet av boken luftas ber\u00e4ttigat missmod gentemot tr\u00e5ngsynta politiker. Om m\u00f6jligt \u00e4nnu mer vrede l\u00e4ggs p\u00e5 byr\u00e5kraters tr\u00f6stl\u00f6sa beg\u00e4r efter evidens, fakta. Man sympatiserar fullt ut med en platschef, vars vardag alltmer kr\u00e4ver redovisningar omvandlade till m\u00e4tbara, kvantifierbara f\u00f6rh\u00e5llanden. Styrdokument, m\u00e5luppfyllelse och m\u00e4tindikatorer till f\u00f6rbannelse! Inflationen av cirkeldiagram f\u00e5r honom att storkna, sl\u00e5 bakut. Konstn\u00e4rliga visioner medges inte utrymme i futtig sifferexercis, vars konsekvens, enligt en erfaren teaterchef, i v\u00e4rsta fall blir en snara runt konstens frihet. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e5ngt in i l\u00e4sningen fastnar jag f\u00f6r en passus om introspektion. F\u00f6rfattaren undrar vem som finns till hands f\u00f6r en chef vars tro p\u00e5 sin f\u00f6rm\u00e5ga kan vackla, s\u00e4rskilt n\u00e4r konflikter m\u00e5ste l\u00f6sas. Vem tr\u00f6star chefen, en chef vars uppgift det \u00e4r att lyssna p\u00e5 personalens problem. skriver Hallgren. I backspegeln anser han f\u00f6r det mesta att han agerat klokt. Men vidg\u00e5r ocks\u00e5 att n\u00e5gra g\u00e5nger blev det fel, eller f\u00f6rhastade \u00e5tg\u00e4rder. <\/p>\n\n\n\n

73-\u00e5ringen framst\u00e5r som en person med f\u00f6runderligt gott minne, \u00e4ven i beaktande av att h\u00e5gkomsterna kunnat vidimeras av antecknings-\/ dagb\u00f6cker. Underligt att han inte ger uttryck f\u00f6r mer tvivel. Memoarerna \u00e4r omd\u00f6mesgilla, n\u00e5gon tr\u00e4tobroder h\u00e4ngs inte ut. Ett undantag skymtar fram. Handlar om en sj\u00e4lvcentrerad, komplicerad verksamhetsledare f\u00f6r Operans ryktbara danskompani, vars beteende utl\u00f6ser en sv\u00e5rbotad konflikt. Visst \u00e4r det lite kittlande att f\u00e5 skeenden beskrivna inifr\u00e5n av n\u00e5gon som varit med och best\u00e4mt inriktning, p\u00e5 h\u00f6gtst\u00e5ende inr\u00e4ttningar bes\u00f6kta i olika funktioner. Ska \u00e5nyo understrykas att spr\u00e5ket \u00e4r inbjudande l\u00e4sv\u00e4nligt i en intressant redog\u00f6relse, vars stoff \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt kort h\u00e5llet. Inte minst med tanke p\u00e5 allt Ronnie Hallgren varit med om. Den remarkabla resan han gjort fr\u00e5n en bakg\u00e5rd i Majorna till chefsstolar med makt och inflytande till konstens fromma.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Slutspel – En teaterchef checkar ut Ronnie Hallgren Utgiven 2021-10-09 ISBN 9789189401020 Bokf\u00f6rlaget Korpen Ronnie Hallgren har en exceptionell l\u00e5ng karri\u00e4r bakom sig med konkret ansvar f\u00f6r institutionsteatrar i V\u00e4stra G\u00f6taland. Ansvaret har manifesterats genom yrkesbeteckningarna konstn\u00e4rlig ledare, chef och vd. G\u00f6teborgaren f\u00f6dd 1948 har blivit regionen och staden trogen, fast beslutsfattandet inom konstens h\u00e4gn […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":["post-145523","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145523","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145523"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145523\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147511,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145523\/revisions\/147511"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145523"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145523"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145523"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}