{"id":145368,"date":"2021-10-14T18:14:58","date_gmt":"2021-10-14T16:14:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145368"},"modified":"2021-10-14T18:15:00","modified_gmt":"2021-10-14T16:15:00","slug":"valproducerad-bluesig-palett-med-atskilliga-hojdpunkter-ogift-av-bill-ohrstrom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145368","title":{"rendered":"V\u00e4lproducerad bluesig palett med \u00e5tskilliga h\u00f6jdpunkter – Ogift av Bill \u00d6hrstr\u00f6m"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bill \u00d6hrstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Ogift<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad (utom sp\u00e5r 7 och 9) i Earcraft studio J\u00e4mtland av projektets initiativtagare Mats Lundin<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5l\u00e4gg, mix och mastring: Nation of Sound i Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Producent: H\u00e5kan Bacchus<\/p>\n\n\n\n

Egen utgivning<\/p>\n\n\n\n

41:05<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 23\/9 2021<\/p>\n\n\n\n

Bill \u00d6hrstr\u00f6m fr\u00e5n S\u00f6dermalm \u00e4r en institution i svenskt musik- och n\u00f6jesliv, i den sf\u00e4r han verkat i sedan andra halvan av 60-talet. Info om hans g\u00e4rning och mitt f\u00f6rh\u00e5llande till den, ingick i en recension h\u00e4r i Kulturbloggen i somras i samband med minnesv\u00e4rd konsert i Ljungskile. Nu sl\u00e4pper 78-\u00e5ringen uppf\u00f6ljaren till kritikerrosade Gift. <\/em> Tio nyskrivna l\u00e5tar i mer eller mindre uttalade bluesiga fasetter, vars likheter med k\u00e4llorna de \u00f6st ur i flera fall \u00e4r uppenbara. Tankarna far ibland iv\u00e4g till hj\u00e4ltar som Ray Charles, John Lee Hooker, Albert Collins, Etta James, Paul Butterfield, Muddy Waters och soundet som pr\u00e4glade Muscle Shoals. Hedrar \u00d6hrstr\u00f6m att han \u00e4nd\u00e5 g\u00f6r sin grej genom att sjunga p\u00e5 svenska.<\/p>\n\n\n\n

Har h\u00f6rt honom minst fem g\u00e5nger live. Man f\u00e5r vara beredd p\u00e5 att inte samma n\u00e4rvaro utan vidare uppst\u00e5r i studio. Och jag beh\u00f6ver frig\u00f6ra fr\u00e5n den omtumlande upplevelsen i Ljungskile, d\u00e5 \u00d6hrstr\u00f6m och hans band bj\u00f6d p\u00e5 en helt\u00e4ckande och s\u00e5 \u00f6vertygande spelning, att ord inte f\u00f6rm\u00e5r beskriva tilldragelsen, hur stormf\u00f6rtjust jag blev. . Med det sagt, f\u00f6rsta tre sp\u00e5ren p\u00e5 Ogift <\/em>\u00e4r rena dunderhonungen. Man blir st\u00e4rkt och uppfylld. Helt enkelt ett knippe fantastiskt starka l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

Ljudet \u00e4r skarpt, rent av kristallklart. S\u00e5ngen huserar l\u00e4ngst fram, liksom den lysande behandlingen av munspel fr\u00e5n mannen i centrum. Han omger sig med en f\u00f6ljeslagare sedan femtio \u00e5r, n\u00e4mligen m\u00e4stergitarristen Kenny H\u00e5kansson. Vidare en rytmsektion vars tj\u00e4nster \u00d6hrstr\u00f6m anv\u00e4nt sig av i trettio \u00e5r. R\u00f6r sig om trumslagare Kjell Gustavsson (har cd med hans eget rythm & blues – storband) j\u00e4mte elbasisten Manne Franz\u00e9n. Producent H\u00e5kan Bacchus spelar keyboard plus syntar basgitarr, slide, lapsteel, banjo med mera. Dessutom g\u00e4star Kenneth Arnstr\u00f6m och Bosse Gustafsson p\u00e5 bl\u00e5s – saxofoner och Arnstr\u00f6m spelar klarinett i Klart, k\u00f6rt, punkt, slut<\/em>. Anna Pauline och Zoie Finer k\u00f6rar p\u00e5 fyra l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter full inlevelse p\u00e5 munspel knockas vi av (Du ville) tro p\u00e5 mig. <\/em>St\u00f6rtsk\u00f6n boogie d\u00e4r kompet f\u00e5r ligga i. En barytonsax f\u00e4rgar den tuffa l\u00e5ten. N\u00e4r jag beaktar s\u00e5ngarens aktningsv\u00e4rda \u00e5lder, \u00e4r slutsatsen att han r\u00f6sten h\u00e5ller obegripligt bra. Underligt \u00e4r den p\u00e5 skiva inte raspig. Avl\u00f6ses av en komprimssl\u00f6s rullande blues. Vi sugs in under ytan. Gl\u00e4ds \u00e5t nerven, sv\u00e4nget och k\u00e4nslorna som f\u00f6rmedlas. Medan dagen gryr <\/em>har ett originellt arr med en slags fr\u00e5ga-svar teknik (call and response). Uppfriskande, lyckad komposition som biter sig fast. Hade inte trott att Bill \u00d6hrstr\u00f6m fortfarande skulle vara s\u00e5 ruggigt skicklig p\u00e5 att beh\u00e4rska ”trynorgel”. Makal\u00f6st spel n\u00e4r han utmanar Kenny H\u00e5kansson j\u00e4mte kompet. <\/p>\n\n\n\n

Tre n\u00e4stkommande melodier inneb\u00e4r kurs\u00e4ndring. Stilbrott som antar olika skepnader. Greppet om mig lossar, vilket sker utan att jag \u00e4r beredd. Ligger n\u00e4ra till hands att dra till med klyschan ”oj\u00e4mnt”, fast somliga kanske v\u00e4lkomnar de mer l\u00e4ttsamma infallsvinklarna. I en sm\u00e4ktande, bluesig visa m\u00e4rks tv\u00e5 k\u00f6rande damer (varav en tr\u00e4ffades efter jazzs\u00e5ng tidigare i h\u00f6st). Ilskna Hat i mitt hus <\/em>(svunnen \u00e4tenskapskonflikt?) \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att inkludera cool shuffle i tillbakalutad form. Sk\u00f6njer lustigt nog ingen vrede i musiken, d\u00e4remot d\u00e4remot, bubblande ystet gung. Lovar runt, h\u00e5ller tunt <\/em>har rhythm & blues-kavajen p\u00e5. En melodi med betvingande hook, vars kompletterande smattrande sound p\u00e5 congas exekverad av en gl\u00f6dhet \u00d6hrstr\u00f6m. F\u00f6rr i tiden var han mest anlitad i egenskap av slagverkare. <\/p>\n\n\n\n

Ett av albumets mest skinande juveler tituleras \u00c4lskling, kom hem. <\/em>F\u00f6ljdriktigt sl\u00e4ppt som singel f\u00f6r \u00f6ver en m\u00e5nad sedan. Lysande text och v\u00e4ldigt suggestiv melodi. Ska absolut klassificeras som en hit av b\u00e4sta snitt. H\u00f6r \u00d6hrstr\u00f6m p\u00e5 percussion, lapsteel av Bacchus, och framf\u00f6r allt underbart kvidande ackord fr\u00e5n the one and only Kenny H\u00e5kansson. Av sv\u00e4nget och energin i En l\u00e5ng v\u00e4g utan slut <\/em>\u00e5ker man med av bara farten. Ett gl\u00e4djet\u00e5g impregnerat av orubblig musikalisk kraft. Enda l\u00e5ten utan H\u00e5kansson inf\u00f6rlivar Mari Grass-vibbar genom banjo och andra taktarter. Ogift <\/em>avrundas med flaggan i topp. P\u00e5minner en smula till karakt\u00e4ren om Svante Thuressons Beppe-platta. Bill going strong <\/em>vars harmonik jag associerar till Muscle Shoals-sound kombinerat med en sprittande Ray Charles, har en fr\u00e4ck livsbejakande text v\u00e4rd att framh\u00e5lla. Musikerna driver p\u00e5 i sl\u00e4pande inramning. Noterar ljuva slingor p\u00e5 keyboard i bakgrunden, medan Kenny H\u00e5kansson \u00f6ser p\u00e5 i fullkomligt lysande solo. <\/p>\n\n\n\n

Visst spretar skivan. Den kaxigt rebelliska bluesen har \u00f6vertaget \u00f6ver den ledsna varianten. Fast anslaget \u00e4r som framg\u00e5tt bredare. Minst h\u00e4lften av materialet \u00e4r femstj\u00e4rnigt. \u00c4nd\u00e5 framst\u00e5r Bill \u00d6hrstr\u00f6m f\u00f6r mig i f\u00f6rsta hand som storartad liveartist. Ljudet \u00e4r fantastiskt! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bill \u00d6hrstr\u00f6m Ogift 4 Inspelad (utom sp\u00e5r 7 och 9) i Earcraft studio J\u00e4mtland av projektets initiativtagare Mats Lundin P\u00e5l\u00e4gg, mix och mastring: Nation of Sound i Stockholm Producent: H\u00e5kan Bacchus Egen utgivning 41:05 Releasedatum: 23\/9 2021 Bill \u00d6hrstr\u00f6m fr\u00e5n S\u00f6dermalm \u00e4r en institution i svenskt musik- och n\u00f6jesliv, i den sf\u00e4r han verkat i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-145368","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145368","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145368"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145368\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":145384,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145368\/revisions\/145384"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145368"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145368"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145368"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}