![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/Halloween-Kills.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Halloween Kills
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 15 oktober 2021
\nRegi David Gordon Green<\/p>\n
John Carpenters \u00f6ver fyrtio \u00e5r gamla originalfilm st\u00e5r sig som en av de mest nervpirrande och ot\u00e4cka filmupplevelser jag haft. Med enkla medel och begr\u00e4nsad budget s\u00e5 lyckades Carpenter skapa en mardr\u00f6m, d\u00e4r en man bakom ett lakan var bland det mest skr\u00e4ckinjagande som n\u00e5gonsin visats p\u00e5 film. Idag ser skr\u00e4ckgenren annorlunda ut, det subtila och krypande obehagliga har ersatts med det rent makabra, d\u00e4r m\u00e4nniskor m\u00f6rdas p\u00e5 de mest brutala s\u00e4tt. Halloween har under \u00e5rtiondena f\u00f6ljts upp med s\u00e5 m\u00e5nga uppf\u00f6ljare och nyversioner att det n\u00e5tt komiska proportioner. Versionen fr\u00e5n 2018 var menad som en nystart d\u00e4r allting f\u00f6rutom den f\u00f6rsta filmen ignorerades. Get Out-producenten Jason Blums medverkan ingj\u00f6t hopp om en vass och modern tolkning. Men Halloween (2018) blev endast en parentes, bortsett fr\u00e5n en intensiv och energisk Jamie Lee Curtis s\u00e5 fanns det inte mycket att appl\u00e5dera.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr s\u00e5 g\u00f6r inte uppf\u00f6ljaren Halloween Kills mycket f\u00f6r att h\u00f6ja niv\u00e5n. F\u00f6rutom oerh\u00f6rt v\u00e4lgjort intro som k\u00e4rleksfullt iscens\u00e4tter Carpenters original ned till minsta detalj, s\u00e5 \u00e4r det \u00e5terigen en fr\u00e5ga om tama skr\u00e4ckmoment som s\u00e4tter blod och in\u00e4lvor f\u00f6re allt annat. De f\u00e5 tillf\u00e4llen som kunde blivit psykologisk skr\u00e4ck f\u00f6rvanskas av ot\u00e5lig regi som endast vill n\u00e5 fram till blodbadet. Och redan efter det f\u00f6rsta v\u00e5ldsamma mordet b\u00f6rjar utmaningen m\u00e4rkas av, vad som f\u00f6ljer \u00e4r en orgie i bestialiska avr\u00e4ttningar som knappt g\u00e5r att se skillnad p\u00e5. V\u00e5ldet som s\u00e5dant \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e5 pass extremt att det gr\u00e4nsar till att framst\u00e5 som parodiskt. Det subtila och krypande obehagliga fr\u00e5n Carpenters original f\u00e5r ge vika f\u00f6r \u201dhoppa-till\u201d-moment som redan efter f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket k\u00e4nns tr\u00f6tta.<\/p>\n
Det verkar ocks\u00e5 finnas en tematisk m\u00e5lkonflikt genom filmen. Mellan den brutala grisfesten s\u00e5 g\u00f6rs det ett och annat f\u00f6rs\u00f6k att diskutera allvarliga samh\u00e4llsproblem som gruppt\u00e4nkande och faran med medborgargarde, n\u00e5got som k\u00e4nns relevant med tanke p\u00e5 det vi f\u00e5tt se utspela sig i USA n\u00e4r \u201dp\u00f6beln\u201d har f\u00f6rs\u00f6kt ta kontrollen. Men dessa stunder av reflektion f\u00e5r ge vika f\u00f6r \u00e4n mer d\u00f6d och tr\u00f6tta skr\u00e4ckklich\u00e9er, d\u00e4r karakt\u00e4rsgalleriet vandrar rakt in i de mest uppenbara f\u00e4llor. Inte ens Jamie Lee Curtis kan g\u00f6ra mycket f\u00f6r att v\u00e4ga upp slentrianen d\u00e5 hon bokstavligt talat f\u00f6rvisats till s\u00e4ngen genom hela filmen. N\u00e5got som dock m\u00e5ste framh\u00e5llas som positivt \u00e4r musiken framf\u00f6rallt bidraget fr\u00e5n det svenska bandet Ghost.<\/p>\n
Halloween Kills \u00e4r inte film, det \u00e4r scener fr\u00e5n ett slakthus. Att det hela avslutas med en hoppl\u00f6s cliffhanger l\u00e4mnar det best\u00e5ende intrycket att detta Halloween-godis fastnar i halsen.<\/p>\n