{"id":145126,"date":"2021-10-08T02:13:00","date_gmt":"2021-10-08T00:13:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145126"},"modified":"2021-10-08T14:14:24","modified_gmt":"2021-10-08T12:14:24","slug":"genomgaende-blandande-och-gungande-countryblues-derar-america-av-eric-bibb","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145126","title":{"rendered":"Genomg\u00e5ende bl\u00e4ndande och gungande countryblues – Dear America av Eric Bibb"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
omslagsfoto Ulrika Bibb <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Eric Bibb<\/p>\n\n\n\n

Derar America<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad november 2019 i London, New York, Chicago, Nashville och Quebec<\/p>\n\n\n\n

Producerad och mixad av Glen Scott <\/p>\n\n\n\n

Provogue<\/p>\n\n\n\n

52:29<\/p>\n\n\n\n

Release 10\/9 2021<\/p>\n\n\n\n

Sjuttio\u00e5rige s\u00e5ngaren, gitarristen och l\u00e5tskrivaren Eric Bibb \u00e4r uppv\u00e4xt i New York. Fadern sj\u00f6ng i musikaler, gjorde sig ett namn p\u00e5 folkmusikscenen i Greenwich Village och gick i t\u00e4ten p\u00e5 Medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsens demonstrationer. Gudfadern Paul Robeson har ett likartat cv, medan farbrodern John Lewis utgjorde en v\u00e4sentlig best\u00e5ndsdel i kammarjazzeleganterna Modern Jazz Quartet (vilka jag sett p\u00e5 Liseberg). En av familjens n\u00e4ra v\u00e4nner var Pete Seeger. Bibb avbr\u00f6t studier p\u00e5 universitetsniv\u00e5 f\u00f6r att resa till Paris. Efter ett tag styrde han kosan till Stockholm d\u00e4r han bott i l\u00e5nga perioder. Gifterm\u00e5l med finska som blivit hans manager, resulterade i att flera \u00e5r tillbringades i Finland. Bibb \u00e4r far till dansaren, musikalartisten och sk\u00e5despelaren Rennie Mirro. Far och son har jag sett tillsammans p\u00e5 scen i ett s\u00e5nger p\u00e5 Scandic Europa i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

Kan l\u00e4tt bel\u00e4ggas att Eric Bibb har h\u00f6gt anseende. Storheter som Pops och Mavis Staples, Taj Mahal, Charles Musselwhite, Odetta och Mamadou Diabate har medverkat p\u00e5 hans skivor.. Och p\u00e5kostade Dear America <\/em>g\u00e4stas av musiker som jobbat f\u00f6r Miles Davis, Keith Richards\/ Rolling Stones, Bruce Springsteen, Eric Clapton och ett otal andra stj\u00e4rnor. Helt otroligt! \u00c4nd\u00e5 tror jag han \u00e4r n\u00e5got av en doldis f\u00f6r en bredare musikintresserad allm\u00e4nhet. Av de minst tre g\u00e5nger jag h\u00f6rt den sympatiske artisten live, m\u00e5ste samarbeten med finslipande gitarristen Staffan Astner och trumslagarikonen Paul Robinson (vars tjugo \u00e5r med Nina Simone sticker ut) s\u00e4rskilt po\u00e4ngteras. <\/p>\n\n\n\n

Vill beteckna den hattf\u00f6rsedde mannen med sin andliga framtoning, som en h\u00f6gklassig representant f\u00f6r medveten countryblues i en slags trubadurtradition. F\u00f6r att ringa in vidden av hans produktivitet upplyses om, att p\u00e5 meritlistan finns cirka tjugotre(!) studioalbum, fyra liveskivor, N\u00e4stan lika m\u00e5nga samarbeten samt \u00e5tskilliga samlingsplattor och medverkan p\u00e5 skivinspelningar med bland andra Jools Holland och Cyndee Peters. En av dem \u00e4ger jag, A SHip Called Love <\/em>fr\u00e5n 2005.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r tydligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 allvar som Bibb p\u00e5 skiva, avger en komplicerad k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till sitt hemland. I explicita texter b\u00e5de gl\u00e4ds och oroas han. Finns en uppriktig tyngd i referenser till rasism, diskriminerande or\u00e4ttvisor och Martin Luther Kings organisering av fredsmarscher. Titeln Emmett\u00b4s Ghost <\/em>syftar p\u00e5 en uppm\u00e4rksammad lynchning d\u00e4r offret skulle fyllt \u00e5ttio \u00e5r i \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

R\u00f6stens frasering b\u00e4r, som alltid i Bibbs fall, fram ber\u00e4ttandet ledsagad av den k\u00e4nslom\u00e4ssiga framtoningen. Det \u00e4r som han vore predestinerad till en karri\u00e4r, kr\u00f6nt av Grammy-nomineringar och ett par fina utm\u00e4rkelser. S\u00e5ngen \u00e4r s\u00e5 mjukt rundad, v\u00e4lartikulerad med ett s\u00e5 engagerande driv, att hans utomordentliga akustiska (Levin) eller tolvstr\u00e4ngade spel i fingerpicking-style, riskerar att hamna i skymundan. P\u00e5 nya plattan exponeras tack och lov, dessa f\u00e4rdigheter f\u00f6rtr\u00e4ffligt, speciellt i de mer avskalade l\u00e5tarna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bild fr\u00e5n Eric Bibbs officiella facebooksida – fotograf ok\u00e4nd <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Oaktat egna f\u00e4rdigheter ser Bibb alltid till att omge med elgitarrister som beh\u00e4rskar sitt uttrycksmedel till full\u00e4ndning. Ov\u00e4rderliga bidrag fr\u00e5n bluesrockande Eric Gales p\u00e5 Whole World\u00b4Got The Blues <\/em>, Tommy Sims, Glen Scott, Staffan Astner med flera f\u00e4rgar melodier h\u00f6gst angen\u00e4mt. Glen Scott, producenten p\u00e5 Dear America, <\/em>drar ett tungt lass. Visar sig vara multiinstrumentalist av s\u00e5dan omfattning att det blir og\u00f6rligt att lista alla instrument han anv\u00e4nder, all programmering han ansvarar f\u00f6r. Att en av samtidens fr\u00e4msta jazzbasister, Ron Carter (som jag s\u00e5g f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan p\u00e5 Nef) figurerar p\u00e5 tv\u00e5 sp\u00e5r framst\u00e5r som sm\u00e5tt osannolikt. Likas\u00e5 att Steve Jordan, nyligen utsedd till Charlie Watts ers\u00e4ttare, s\u00e4tter groovigt gung i flera l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

Vill p\u00e5peka att ljudet \u00e4r fantastiskt. Varje nyans och tonfall f\u00e5ngas upp lysande, oavsett om soundet \u00e4r naket eller f\u00f6rsett med elektronik och p\u00e5l\u00e4gg. L\u00e5ter luftigt med mycket rymd. Bibb har skrivit s\u00e5 gott som allt material i samarbete med Glen Scott, av vilka n\u00e4stan rubbet genererar avsev\u00e4rt v\u00e4lbehag. Ibland associerar jag till Memphis Slim och Lighnin\u00b4 Hopkins, ibland till gl\u00e4djens viljestarka blues med tillsats av gospelarom. Svart kultur m\u00f6ter vit i fruktbar sp\u00e4nnvidd. Som i duetten med Shaneeka Simon med svidande snygga licks och maffigt trumsound. Man har framg\u00e5ngsrikt jobbat m\u00e5lmedvetet med att framst\u00e4lla skiftande st\u00e4mningar och stilistiska grepp. M\u00e5nga medverkar i merparten sp\u00e5r utan att det blir \u00f6verlastat. <\/p>\n\n\n\n

I Different Picture <\/em>featuring Chuck Campbell p\u00e5 pedal steel, titell\u00e5ten och Tell Yourself <\/em>med k\u00f6rande producent och Staffan Astner som enda tillskott; f\u00e5r vi ett samlat statement om klassklyftor och kamp. Bibb formulerar sig entydigt och genomtr\u00e4ngande uran att bli alltf\u00f6r dogmatisk, v\u00e4grar ge upp hoppet om en ljusare framtid, ruckar inte p\u00e5 sin optimistiska grundh\u00e5llning. F\u00f6r den som \u00f6nskar f\u00f6rdjupning medf\u00f6ljer texth\u00e4fte, som ocks\u00e5 inkluderar ess\u00e4 och fakta om varje inspelning.<\/p>\n\n\n\n

Riffen som karakt\u00e4riserar majoriteten l\u00e5tar \u00e4r av exceptionellt h\u00f6g kvalitet. Man njuter kopi\u00f6st. Samma sak med olika bemanning av rytmsektion. Musikerna \u00e4r experter p\u00e5 att ta fram laddningen och dynamiken i varje komposition. White & Black<\/em> d\u00e4r vokalisten Andr\u00e9 De Lange g\u00e4star har med en k\u00f6r p\u00e5 gl\u00e4djeoffensiv goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli en hit. Talkin\u00b4`Bout A Train 2 <\/em>p\u00e5minner i sitt oemotst\u00e5ndliga ”h\u00e4ng” om en hybrid mellan Bill Withers och D\u00b4Angelo. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

St\u00e4ller mig fr\u00e5gande till ett par av sp\u00e5ren allra sist. En popfunkig partypralin faller ur ramen, g\u00f6r en t\u00e4mligen sl\u00e4t figur. Finns ocks\u00e5 en duett som inte riktigt funkar. Hade dessa slopats vore fullpo\u00e4ngare varit given. Oerh\u00f6rt starka och innerligt pr\u00e4glade l\u00e5tar suver\u00e4nt sjungna med patos, briljant musicerande samt attraktiv cross over-estetik; \u00e4r argument nog f\u00f6r 4+ som omd\u00f6me. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eric Bibb Derar America 4 Inspelad november 2019 i London, New York, Chicago, Nashville och Quebec Producerad och mixad av Glen Scott Provogue 52:29 Release 10\/9 2021 Sjuttio\u00e5rige s\u00e5ngaren, gitarristen och l\u00e5tskrivaren Eric Bibb \u00e4r uppv\u00e4xt i New York. Fadern sj\u00f6ng i musikaler, gjorde sig ett namn p\u00e5 folkmusikscenen i Greenwich Village och gick i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-145126","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145126","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145126"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145126\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":145190,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145126\/revisions\/145190"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145126"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145126"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145126"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}