{"id":145087,"date":"2021-11-01T04:05:59","date_gmt":"2021-11-01T02:05:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145087"},"modified":"2021-11-04T22:16:06","modified_gmt":"2021-11-04T20:16:06","slug":"mycket-gediget-portratt-dissekerar-legendarisk-musikant-lars-gullin-saxofonist-och-kompositor-av-jan-bruer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=145087","title":{"rendered":"Mycket gediget portr\u00e4tt sk\u00e4rsk\u00e5dar legendarisk musikant – Lars Gullin saxofonist och komposit\u00f6r av Jan Bru\u00e9r"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
omslagsfoto Ove Alstr\u00f6m <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lars Gullin – Saxofonist och komposit\u00f6r<\/p>\n\n\n\n

Jan Bru\u00e9r<\/p>\n\n\n\n

Utgiven 2021- 10-05<\/p>\n\n\n\n

ISBN 9789188 693068<\/p>\n\n\n\n

Bo Ejeby f\u00f6rlag<\/p>\n\n\n\n

Egentligen konstigt at det inte tidigare gjorts en helt\u00e4ckande biografi om Lars Gullin, en av de som erh\u00f6ll mest \u00e4ra och ber\u00f6mmelse i USA av samtliga svenska storheter, fast han sn\u00f6pligt nog aldrig sj\u00e4lv kom till jazzens ursprungskontinent. Sex \u00e5r efter hans d\u00f6d s\u00e4ndes i P2 en serie i fem avsnitt producerad av ”musikarkeolog” Jan Bru\u00e9r tillsammans med Lars Westin. Man f\u00e5r intryck av att f\u00f6rfattaren samlat p\u00e5 sig v\u00e4lgrundade synpunkter, kunskaper intervjuer och annat material genom hela livet. Redan som 15-\u00e5ring i Sundvall h\u00f6rde han den v\u00e4rldsber\u00f6mde barytonsaxofonisten live. Samma \u00e5r kunde de f\u00f6runderligt nog tr\u00e4ffas i Gullins hem i Stockholm och Bru\u00e9r fick vara med p\u00e5 skivinspelning.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r egen del v\u00e4rdes\u00e4tter jag verkligen Gullins stilbildande sound, blir varm inombords av klangen. Har i skivv\u00e4g Gyllene Skivan-bel\u00f6nade Portrait Of My Pals<\/em> och samlingen F\u00e4bodjazz<\/em> (femtiotalsinspelningar p\u00e5 Metronome). Inf\u00f6rskaffade nyligen tv\u00e5 begagnade vinyl i fint skick: Aeros Aromatic Atomica Suite <\/em>plus The Great Lars Gullin Vol. 1 55\/56. <\/em>En omst\u00e4ndighet det faller sig naturligt att ber\u00f6ras s\u00e4rskilt av avser Lars Gullins sista turn\u00e9 v\u00e5ren 1976. Den startade tydligen i Ljungskile och str\u00e4ckte sig till Malm\u00f6. I orten vid Bohusl\u00e4nska kusten med livaktigt musikliv samarbetade Gullin med k\u00f6rledaren Gunnar Eriksson, en man jag tr\u00e4ffade i somras. Och nyligen ber\u00e4ttade en framst\u00e5ende jazzsaxofonist f\u00f6r mig, att han var p\u00e5 konserten i Malm\u00f6 d\u00e4r Lars Gullin ska ha blivit akut sjuk. En av spelningarna under turn\u00e9n hade f\u00f6rlagts till Burg\u00e5rdens gymnasium p\u00e5 dagtid. Har h\u00f6rt fr\u00e5n tidigare klasskamrat som befann sig i samma aula, att jag tillh\u00f6rde det f\u00e5tal som nj\u00f6t av musikernas sobra, nordiska melankoli. <\/p>\n\n\n\n

Den l\u00e4sv\u00e4nliga biografin har formgivits av Jocke Wester. Boken \u00e4r f\u00f6rsedd med uppemot fyrahundra illustrationer, varav flera inte tidigare publicerade. I det digra materialet m\u00e4rks ocks\u00e5 handskrivna noter och diverse dokument. F\u00f6r musikutbildade eller n\u00f6rdiga l\u00e4sare, har levnadsteckningen kompletterats med intr\u00e4ngande analyser av kompositioner. Ansvarig f\u00f6r dessa \u00e4r Jan Levander, aktad musiker jag h\u00f6rt g\u00e4sta Bohusl\u00e4n Big Band och som av en h\u00e4ndelse har musicerat med sonen Peter Gullin (1959-2003). I kapitlet d\u00f6pt till Coda diskuteras Gullins efterm\u00e4le, ges perspektiv p\u00e5 unikt identifierbar ton fr\u00e5n en som uppbar ”konstn\u00e4rsl\u00f6n” och 1983 hamnade p\u00e5 frim\u00e4rke. D\u00e4remot pinsamt nog \u00e4nnu ej invald i Swedish Music Hall Of Fame. Visar sig att m\u00e5nga med v\u00f6rdnad gett sig p\u00e5 att tolka Gullins kompositioner. Kan skjuta in att flera listade goda exempel har jag tagit del av. Till exempel It\u00b4s True <\/em>– Nannie Porres, Lars Sj\u00f6stens oktett p\u00e5 Gunnebo slott under 90-talet, Rilkeensemblen under ledning av Gunnar Eriksson med Georg Riedel\/ Jan Allan\/ Mats Eriksson p\u00e5 Ystad Jazzfestival samt f\u00e4rska A Swedish Portrait – <\/em>Fredrik Lindborg (\u00e5rets mottagare av Gullinpriset, varav de tv\u00e5 sist n\u00e4mnda recenserats av mig. ) <\/p>\n\n\n\n

\"\"
F\u00f6rfattaren fotograferad av Berit Nygren SR <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Rikhaltigt utformad research kr\u00f6ns av l\u00e4ngre intervjuer med tv\u00e5 av Gullins hustrur. . Jazzhistorikern (femton \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n undertecknad) har g\u00e5tt mycket grundligt och systematiskt till v\u00e4ga.. \u00c4ven initierade l\u00e4sare f\u00e5r garanterat ny information. Genom allehanda relevanta k\u00e4llor f\u00e5r vi f\u00f6lja en s\u00f6kande konstn\u00e4rssj\u00e4ls resa fr\u00e5n problematisk uppv\u00e4xt p\u00e5 Gotland till idyllen i Sm\u00e5land de sista \u00e5ren. Som motvikt till ett kreativt sinne fanns tyv\u00e4rr, vilket inte var n\u00e5gon hemlighet, drogberoende och knackig ekonomi. Om hans personlighet och karakt\u00e4r g\u00e5r meningarna i s\u00e4r, fast sista frun hyser enbart varma k\u00e4nslor. Att den portr\u00e4tterade var n\u00e5got av ett musikaliskt underbarn som pr\u00f6vade sig fram i flera genrer och med olika instrument skildras ing\u00e5ende. I likhet med m\u00e5nga avg\u00f6rande beslut eller utfall i en m\u00e4nniskas liv, hade slumpen stor inverkan. K\u00e4rleken till otympliga barytonsaxofonen uppstod i och med att k\u00e4nd orkesterledare i Stockholm rekommenderat instrumentet. Omkring ett \u00e5r senare (1950) trakterade Gullin baryton obehindrat p\u00e5 inspelning med sj\u00e4lvaste Zoot Sims. Resten \u00e4r, som det brukar heta, historia. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande blir man f\u00f6rtjust i biografin. Str\u00e4ckl\u00e4ser med undantag f\u00f6r l\u00e5tanalyserna, vars inneh\u00e5ll kan te sig esoteriskt. Har g\u00e5tt ett tag sedan jag blev klar med biografin och sedan inf\u00f6ll andra recensionsuppdrag. Borde ha tagit backup i form av anteckningar. Hur som helst en fr\u00f6jd att till\u00e4gna sig f\u00f6rfattarens spr\u00e5kbehandling. Han f\u00f6rm\u00e5r variera sig galant utan att det blir krystat. Enda inv\u00e4ndning inskr\u00e4nker sig till det faktum, formuleringsgl\u00e4djen till trots, att citat att plocka ut lyser med sin fr\u00e5nvaro. Notabelt att inte ett enda korrekturfel uppt\u00e4cks. Niosidig verksf\u00f6rteckning finns angiven, d\u00e4remot saknas personregister. Allra sist har surrealistisk dikt av Gunnar Harding med titeln Danny\u00b4s Dream<\/em> inkluderats.<\/p>\n\n\n\n

Att Bru\u00e9r noga redog\u00f6r f\u00f6r hur samtiden p\u00e5verkades av och reagerade p\u00e5 Lars Gullins musik, \u00e4r otvivelaktigt en beh\u00e5llning. Liksom uttalanden fr\u00e5n kollegor i olika skeden av hans karri\u00e4r. OJ-anknutne Carl-Erik Lindgrens kampanjartade s\u00e5gningar av en stilbildare med v\u00e4rldsrykte, framst\u00e5r som lika of\u00f6rklarliga som f\u00f6rkastliga. Blir konfys av att f\u00f6rfattaren avr\u00e5der till ink\u00f6p av ovan n\u00e4mnda samling F\u00e4bodjazz<\/em>. Sk\u00e4let \u00e4r, om jag fattat r\u00e4tt, att mastertaperna utan att mina \u00f6ron tagit notis, \u00e4r i fel hastighet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lars Gullin – Saxofonist och komposit\u00f6r Jan Bru\u00e9r Utgiven 2021- 10-05 ISBN 9789188 693068 Bo Ejeby f\u00f6rlag Egentligen konstigt at det inte tidigare gjorts en helt\u00e4ckande biografi om Lars Gullin, en av de som erh\u00f6ll mest \u00e4ra och ber\u00f6mmelse i USA av samtliga svenska storheter, fast han sn\u00f6pligt nog aldrig sj\u00e4lv kom till jazzens ursprungskontinent. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":["post-145087","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145087","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=145087"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145087\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":146328,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/145087\/revisions\/146328"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=145087"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=145087"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=145087"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}