![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/cabaret.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Cabaret<\/strong> Premi\u00e4ren p\u00e5 Cabaret p\u00e5 Dramaten \u00e4r h\u00e5rresande bra men f\u00f6rest\u00e4llningen har n\u00e5gra bleka fl\u00e4ckar som beh\u00f6ver fyllas ut.<\/p>\n Att s\u00e4ga n\u00e5got annat om Cabaret, \u00e4n att den \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd f\u00f6r sin film med bland andra Liza Minelli och \u00f6k\u00e4nd f\u00f6r nazismen fula tryne, \u00e4r nog det minsta man kan s\u00e4ga. Kv\u00e4llens premi\u00e4r och upps\u00e4ttning f\u00f6ljer hack i h\u00e4l med dessa p\u00e5st\u00e5enden och dess anda, men ger ocks\u00e5 andra och mycket mer nyanserade bottnar till skuld, skam och val att hantera ondskan.<\/p>\n Nackdelen med att n\u00e5gon sk\u00e5despelare p\u00e5 scen \u00e4r s\u00e5 utomordentligt bra p\u00e5 sitt jobb, att b\u00e5de h\u00e5ren p\u00e5 ryggen reser sig och magen kittlar, \u00e4r ju att mycket annat bleknar. Konferenciern (Jonas Malmsj\u00f6) \u00e4r kort och gott str\u00e5lande i sin roll. Han har f\u00f6rm\u00e5gan att vara oerh\u00f6rt klumpigt skoj, manligt kvinnlig, sj\u00e4lvutl\u00e4mnande, vacker, ful, rusigt satirisk, ironisk \u201dwith a twist\u201d och allt med mycket distans till sitt eget kroppsliga jag. Tyv\u00e4rr kunde ingen annan p\u00e5 scen, trots l\u00e4der, grova ord, l\u00f6spenisar, kraftfull musik, skrik, roterande svastika, bar hud och sexiga underkl\u00e4der ens komma i n\u00e4rheten av hans utstr\u00e5lning och inlevelse. \u00c4ven n\u00e4r han var en bifigur p\u00e5 scen, en i m\u00e4ngden, s\u00e5g man \u00e4nd\u00e5 enbart honom trots att m\u00e5nga andra p\u00e5 scen i \u00f6vrigt ocks\u00e5 gjorde ett bra framtr\u00e4dande. Den stora fr\u00e5gan m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r bli om \u00f6vriga ensemblen hade beh\u00f6vt f\u00e5 annan regi f\u00f6r att f\u00e5 chansen att ocks\u00e5 gl\u00e4nsa n\u00e5got mer?<\/p>\n Kv\u00e4llens stora \u00f6verraskning blev Fr\u00e4ulein Schneiders (Marie Richardsson) och Herr Schultzs (Johan Holmberg) k\u00e4rlekshistoria p\u00e5 \u00e4ldre dar i en balans av givande, tagande och uppbackande av varandra p\u00e5 scen. I denna upps\u00e4ttning upplevde jag tacksamt att dessa rollerkarakt\u00e4rer fick bli n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gon annan g\u00e5ng jag sett dem. Det var fint att se k\u00e4rleken v\u00e4xa till sig och ge hopp. Samtidigt som den ocks\u00e5 fick bli sorglig efter en s\u00e5 kort tid tillsammans. Tydligheten i r\u00e4dsla och \u00f6verlevnad blev s\u00e5 skr\u00e4mmande n\u00e4ra, men ur kvinnligt perspektiv kunde jag f\u00f6rst\u00e5. Hur ska man v\u00e5ga ge upp allt f\u00f6r n\u00e5gon annan? Det hade beh\u00f6vts s\u00e5 mycket mer mod fr\u00e5n fler \u00e4n dessa tv\u00e5, f\u00f6r att g\u00f6ra den stora skillnaden. Uppoffringen blev allt f\u00f6r \u00f6verm\u00e4ktig.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen i stort, gick fr\u00e5n l\u00e4tthet, frihet och nyt\u00e4nkande, till att hela Tyskland brakar samman med hj\u00e4lp av nationalsocialism. Man k\u00e4nde ondskan utvecklas, v\u00e5ldets v\u00e4xande och kulh\u00e5len med blod, komma n\u00e4rmare ens egen kropp. N\u00e4r sista minuten var levererad p\u00e5 scen, ville man n\u00e4stan inte vara kvar i lokalen. Ondskan var f\u00f6r n\u00e4rvarande. Jag ville g\u00e5 hem och linda filten n\u00e4ra kroppen, lyssna p\u00e5 Liza Minellis \u201dLife is a Cabaret\u201d och upprepa konferenci\u00e9ns inledningsreplik \u201d \u2026 h\u00e4r \u00e4r livet underbart\u2026\u201d och bara fly en stund.<\/p>\n
\nMusik: John Kander
\nManuskript: Joe Masteroff
\nS\u00e5ngtexter: Fred Ebb
\nRegi: Farnaz Arabi
\nScenografi: Jenny Kronberg
\nKostym: Lena Lindgren
\nPeruk och mask: Thea Holmberg Kristensen, Mimmi Lindell
\nLjud: Hella Collett
\nDramaturg: Anneli Dufva
\nRegiassistent: Git Br\u00e4nnstr\u00f6m
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen, Dramaten Stockholm den 2 oktober 2021
\nSpeltid: drygt 2 timmar och 40 minuter inkl. paus
\nMedverkande: Jonas Malmsj\u00f6, Ana Gil Melo Nascimento, Marie Richardson, Johan Holmberg, Alexander Salzberger, Christoffer Svensson, Camila Bejarano Wahlgren, Niklas Blomqvist, Hampus Hallberg, Christopher Lehmann, Maria Naidu, Razmus Nystr\u00f6m, Agnes Rase, Hanna Leffler.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/cabaret2-300x300.jpg\")
Den f\u00f6rv\u00e4ntade, avancerat rena dekadensen som den p\u00e5l\u00e4ste s\u00e4kert kan f\u00f6rv\u00e4nta sig av Cabaret, uteblev till min f\u00f6rtjusning i kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. Nattklubbsm\u00f6ten, dubbelliv och sexualitet m\u00e5ste ju inte alltid serveras chockande \u201dkladdigt\u201d \u2013 utan kan f\u00e5 vara s\u00e5 mycket mer, vilket den ocks\u00e5 var denna l\u00f6rdagskv\u00e4ll. Jag skulle vilja p\u00e5st\u00e5 att homosexualitet, trekanter och eventuellt vilda partnersbyten levererades p\u00e5 ett mer nyanserat, till\u00e5tande och inte p\u00e5 liknande burlesk niv\u00e5 som jag tidigare har sett i skilda sammanhang av just Cabaret. Kanske den avskalade scenen med enbart stora symboliska kulisser hj\u00e4lpte till? Varje enskild dansare och sk\u00e5despelare i sig fick d\u00e4rmed mycket plats att f\u00e5 leva ut kropp och r\u00f6relse utan att det blev n\u00e4rg\u00e5nget eller p\u00e5tr\u00e4ngande. Man fick en tydlig inblick i hur det kunde ha varit i Berlin innan andra v\u00e4rldskriget. Det stilrena och det tydliga antydanden, tilltalade mycket min kreativitet, fantasi och k\u00e4nsla. Det \u00e4r sk\u00f6nt n\u00e4r man inte alltid f\u00e5r saker direkt nerk\u00f6rda i halsen.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/cabaret3-300x300.jpg\")
Rollkarakt\u00e4ren Sally Bowells (Ana Gil de Melo Nascimento) hade ett mycket l\u00e4ttsamt kroppsspr\u00e5k p\u00e5 scen. Karakt\u00e4ren var barnsligt mjuk, f\u00f6ljsam, l\u00e4tt tragisk och hade nog allt f\u00f6r behagliga drag enligt mina \u00f6nskem\u00e5l. Jag hade beh\u00f6vt bli mycket mer ber\u00f6rd av hennes livsstil, oplanerade graviditet, alkoholism och l\u00e4ngtan efter att till varje pris sl\u00e5 igenom p\u00e5 scen. Jag blev inte s\u00e5 betuttad, eller s\u00e5 f\u00f6rargad av henne som jag hade \u00f6nskat. Under hela f\u00f6rest\u00e4llningen satt jag dessutom p\u00e5 n\u00e5lar och l\u00e4ngtade efter Sallys stora s\u00e5ng, \u201dLife is a cabaret, min v\u00e4n\u201d. N\u00e4r den v\u00e4l kom var det enbart fin sk\u00f6ns\u00e5ng och inget mer. Det var en vacker kvinna och en fin bild, men inget mer.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/cabaret4.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/cabaret5.jpg\")
<\/p>\n